VICE SERSS feed for https://www.vice.com/svhttps://www.vice.com/svsvWed, 27 May 2020 14:08:54 GMT<![CDATA[Eurovision Is Cancelled, So Vote On Our Alternative Competition Instead]]>https://www.vice.com/sv/article/5dzpy5/eurovision-is-cancelled-so-vote-on-our-alternative-competition-insteadWed, 27 May 2020 14:08:54 GMTIn 2014, Vladimir Putin called the Eurovision Song Contest a "hotbed of sodomy" – a ringing endorsement of the greatest singing contest on Earth. Unfortunately, that contest has been cancelled this year – but don't worry: we've spent the last few weeks excavating both the internet and the depths of Romanian TikTok to bring you our very own song-based competition.

The objective is to find the best song in Europe right now, voted for by you, our dear audience. So open a beer or whatever, put some headphones on and clear some space so you can move around – it's about to get weird. We have 12 entries from countries across Europe listed below. Have a listen and cast your vote for your favourite at the bottom of the article. Remember, you can't vote for your own country’s entry.

We'll be announcing the winner on a Facebook live broadcast at 7PM GMT on Thursday, the 11th of June. Tune in at facebook.com/vice.

ITALY

MYSS KETA is Italian pop's shining star. She’s a bit like a one-woman Slipknot, in that she wears a mask. But also she’s absolutely nothing like Slipknot, in that instead of making music that involves a clown repeatedly smacking a barrel with a mallet, she does breathy spoken word vocals over electronica-tinged tunes.

She’s responsible for countless unforgettable bangers, but for us one stands out above the rest: "Pazzeska", an erotic stomp with Middle Eastern influences, rap-oriented beats and a music video devoted to mortadella, the king of Italian luncheon meat.

THE NETHERLANDS

Going to go out on a limb here and say Joost is maybe the best 22-year-old YouTuber-turned-musician Leeuwarden has to offer. The walking stage destroyer was planning a tour of festivals across the Netherlands and Belgium this summer, but the pandemic selfishly blocked his final step towards becoming one of the country’s most respected performers.

Pre-coronavirus, Joost released an anthem for what would have been his biggest summer yet, in his song "Summervibes 2019". Luckily, we can now all listen to that and curse what could have been.

UK

Representing the UK is the world's oldest grime duo, Pete & Bas. These two south London OAPs look like they might have spent much of their youth smashing bricks through people’s teeth, so it makes sense that they’re responsible for some of the hardest raps YouTube has seen in recent years.

In this particular song, we hear about how the pair used to drive a Peugeot with dents in it, but now – because of the untold amount of money they’ve earned – they drive Range Rovers.

SPAIN

There's been a ton of press about the fact that Virgen María always performs completely naked. And yes, granted, that piece of information makes a good headline – but there’s much more to the avant-garde artist than that. In her live shows she morphs from an apparently petrified character to a bold and uncompromising performer, pulling complicated yoga poses and pole-dancing while DJing her own unique blend of electronic music: a love-in of reggaeton and hardcore, which sounds like it wouldn’t make any sense, but completely does.

The song we've chosen, "Lit", is guaranteed to make you want to take all your clothes off on public transport.

BELGIUM

Charlotte Adigéry’s "Paténipat" is a future dance floor classic. The Creole mnemonic the song is based on translates to "the gecko didn’t have any legs", and much like that legless gecko, the Belgian club scene was swept off its feet when the tune came out on Soulwax’s label back in 2018.

It's got everything you need from a dance tune: a solid beat, hypnotic repetition and lyrics for everyone (who speaks Haitian Creole) to sing along to.

AUSTRIA

Sometimes political battle cries, sometimes love songs from a queer, post-migrant perspective, Ebow gives marginalised people a voice and produces perfect tracks for warm summer evenings, boozy nights in hip-hop clubs and anti-racist demos. Quite simply, everything you could want from a rapper in this, the year of our lord, 2020.

Arguably her most important track, “K4L”, is about the anger locked up inside her, her grandma, her mum and her aunts. She’s currently working on a new EP, and if it’s anywhere near as good as her last one, your summer soundtrack is guaranteed.

GERMANY

I had to google Alli Neumann to write this blurb, because I’m a loser and had never heard her music before. But the 22-year-old, from Flensburg in northern Germany, now takes up at least three full thumb-scrolls of my Spotify saved songs list, which should tell you everything you need to know.

ROMANIA

BRUJA has a reputation on the Romanian trap scene for being no-nonsense, and "IA LOC" is one of the many reasons why. It’s a song about blocking out the haters and fighting for what you want to get out of life, whether that’s following your artistic aspirations or beating up some guys for messing with your boyfriend.

FRANCE

You've probably never heard of the French genre "pool rap", but that doesn’t matter, because Lala &ce has reworked it anyway. Her first official mixtape, 2019’s Le Son d’après, is full of relaxing tracks for unsettling times by a girl who only sings about girls in her own unique sensual language, full of interstellar lean and booties from outer space.

SWEDEN

Swedish Åsa Söderqvist, AKA Shitkid, is Sweden’s anti-pop star du jour. With the stone faced expression of a teenage terminator, she holds her guitar like a machine gun and her machine gun like a guitar. "What have we done with the romance?" she sings in a deadpan voice over a Dandy Warhols-esque garage riff, and you’d better hope that’s a rhetorical question.

GREECE

By the time Smaragda Alexandri (AKA Sma Rag Da) hit puberty she’d already mastered several instruments, including drums and piano, and been educated in European and Byzantine music. As a result, Smaragda tends to forgo genre and do whatever she wants. "Tsopanakos Imouna" sees her filter a traditional Greek song through her own modern influences; its music video will make you want to break lockdown and travel to the mountains of Epirus in northwestern Greece – but please don’t do that, the healthcare system there is in an even worse shape than the NHS.

RUSSIA

This collaboration between young Russian rappers CMH and Instasamka has racked up over 2 million views since it was released in February, and it’s not hard to see why. A banging rap / pop hybrid with a bite, “AУЕ” sees CMH and Instasamka on peak form, bouncing around a cell and singing about how gangster they are, being in prison due to how gangster they are, and their plans to continue being gangster after they’ve been released. Think: Die Antwoord with a soviet twist.

Vote for your favourite below. Voting will close at midnight on Sunday the 31st of May. If you've already voted, the poll will disappear (to make sure there's no cheating).

This article originally appeared on VICE UK.

]]>
5dzpy5VICE StaffEmma GarlandMusicEurovision
<![CDATA[Foton på unga venezuelaner som protesterar i Caracas]]>https://www.vice.com/sv/article/a3bk84/foton-paa-unga-venezuelaner-som-protesterar-i-caracasMon, 18 Feb 2019 11:23:49 GMTEn version av den här artikeln publieraes ursprungligen på VICE Frankrike.

I februari är det 20-årsjubileum för den bolivarianska revolutionen som förde Hugo Chávez till makten, men ingen firar i Venezuela. Landet befinner sig i en politisk kris: Sittande president Nicolas Maduro, som ersatte Chávez efter sin död 2013, har förlorat makten till Juan Guaidó, ledare för den oppositionsstyrda nationella församlingen, som förklarade sig själv som tillfällig president för Venezuela den 23 januari. Maduro valdes om till en andra sexårsperiod i maj 2018, trots rapporter om omfattande valfusk. Guaidos anspråk på presidentposten har stöd från USA, Kanada, Sverige och EU och majoriteten av Venezuelas grannländer.

Mitt i denna politiska turbulens pågår också en svår socioekonomisk kris som orsakat att mer än 3 miljoner venezuelaner flytt landet sedan 2014, främst till Brasilien och Colombia. De som är kvar har fått bära börden av hyperinflation och en växande brist på förnödenheter som mat och medicin.

1550052719202-2019_02_2_manifestation_Caracas-62
En ung man på motorvägen när protesterna började bli lugnare igen.

Men i kölvattnet av Guaidós tillkännagivande har hoppet återvänt. Den 35-årige politiken vill ta ner Maduro från makten och alla de system som han har infört. Sedan slutet av januari har venezuelaner gått ut på gatorna för att protestera mot bristen på mat och förnödenheter, en aggressiv hyperinflation och Maduros styre. Statens hårda svar har resulterat i arresteringar och dödsfall. De senaste protesterna inträffade i tisdags i flera städer över hela landet för att kräva att humanitärt bistånd släpps in i landet. För närvarande förbli de blockerade av Maduros styrkor vid gränserna.

På frontlinjen av dessa protester står venezuelanska ungdomar. Med maskerade ansikten och molotovcocktails i händerna backar de inte från konfrontationer med polisen, som svarar mot demonstranterna med brutalitet.

1550053403791-2019_02_2_manifestation_Caracas-53
Många barn tvingas bo på gatorna i Caracas på grund av extrem fattigdom och hög kriminalitet.

Det är mycket möjligt att den nuvarande regimen sitter sina sista veckor vid makten, då de drivs ut av det internationella samfundet och motstånd från gatan.

Scrolla vidare för att se våra bilder från Caracas:

1550052988145-2019_02_2_manifestation_Caracas-73
De gula och blåa stjärnorna har synts överallt under de flera dagar långa protesterna.
1550052762992-2019_02_2_manifestation_Caracas-65
En ung demonstrant beväpnad med en hammare. Han var en av de mer upprörda demonstranterna vi stötte på den dagen, då han sprang åt alla håll och slog upp stenar ur trottoarerna för att skapa projektiler att kasta mot polisen, som tidigare inte tvekat att öppna eld i gengäld.
1550053458765-2019_02_2_manifestation_Caracas-57
De som motsätter sig Maduro uttrycker sin glädje fritt på motorvägen som går genom Caracas. En våg av hopp har infunnit sig bland allmänheten.
1550053348822-2019_02_2_manifestation_Caracas-70
1550053288241-2019_02_2_manifestation_Caracas-68-2
En ung kvinna täcker hennes ansikte med den venezuelanska flaggan. Inför ökade spänningar och repression från polisen väljer många demonstranter att dölja sina ansikten.
1550052586005-2019_02_2_manifestation_Caracas-64
Unga demonstranter stoppar en lastbil och tvingar ut föraren. Målet var att blockera vägen, men vissa försökte tömma bilen på bränsle, en sällsynt råvara. Andra öppnade släpet för att se om det fans några värdesaker värda att plundra.
1550051353807-2019_02_2_manifestation_Caracas-76

1550051209192-2019_02_2_manifestation_Caracas-78
En man håller i två molotovcocktails fyllda med grus som gör dem ännu mer farliga.
1550052364219-2019_02_2_manifestation_Caracas-58-2
En demonstrant tillverkar molotovcocktails på gatan.
1550053253336-2019_02_2_manifestation_Caracas-74
En maskerad demonstrant.
1550052563120-2019_02_2_manifestation_Caracas-59
Med molotovcocktails i sina händer tittar en demonstrant ut mot den nationella polisen som har barrikaderat gatorna längre bort.
1550051380765-2019_02_2_manifestation_Caracas-75
En ung pojke med en molotovcocktail. Trots sin ålder och farorna står han sida vid sida med de äldre demonstranterna.
1550052792701-2019_02_2_manifestation_Caracas-71-2
En demonstrant med en sten, redo om den nationella polisen ingriper.
1550052814862-2019_02_2_manifestation_Caracas-79

1550053558303-2019_02_2_manifestation_Caracas-77-2
En ung man tillverkar en molotovcocktail mitt bland journalister, fotografer och motorcyklister.
1550053096349-2019_02_2_manifestation_Caracas-60
Två poliser dyker upp på en motorcykel för att bryta upp demonstranterna. De skjuter flera skarpa skott i luften för att skrämmas.
1550052457914-2019_02_2_manifestation_Caracas-45-2
En demonstrant går över en sedel. Bolivar, den nationella valutan, är värd nästan ingenting nu. Vissa demonstranter slänger dem i luften under protesterna.
1550052488914-2019_02_2_manifestation_Caracas-69-2
En grupp demonstranter väntar på polisen och ockuperar motorvägen som går genom Caracas.

Följ Adrien Vauthier på Instagram för att se mer av hans bilder.

]]>
a3bk84Iradj AbédiLouis DabirMeredith BalkusAdrien VauthierMeredith BalkusvenezuelaNicolas MaduroPhotosVICE InternationalJuan GuaidóCaracasSydamerika
<![CDATA[Foton från ebolakrisens epicentrum]]>https://www.vice.com/sv/article/8xy9ma/foton-fraan-ebolakrisens-epicentrumWed, 13 Feb 2019 09:58:06 GMTDen här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Frankrike

Norra Kivu, en provins i nordöstra Demokratiska republiken Kongo, har varit epicentrum för landets pågående ebolakris - en epidemi som har dödat nästan 400 personer under de senaste sex månaderna. Samtidigt har provinsen behövt handskas med våldhandlingar som orsakats av de allierade demokratiska styrkorna (ADF), en militant grupp som ansvarar för tusentals människors död i slumpmässiga attacker i centrala Afrika.

I denna miljö har det varit extremt svårt för frivilligorganisationer att fungera effektivt. Många av behandlingscentren har blivit mål för ADF, men också för protester mot regeringen. Demonstranterna är arga att regeringen använde utbrottet som en ursäkt för att stoppa specifika områden som norra Kivu från att rösta i presidentvalet i december.

1548175902147-ebola-18
Folket i Beni tilläts inte att rösta i det senaste presidentvalet.

Samtidigt som ebolautbrottet sprider sig och humanitära biståndsarbetare blir politiska måltavlor är läkare i norra Kivu oroliga att epidemin kan bli en okontrollerad och permanent del av livet i DR Kongo. För att lättare förstå problemet, reste jag till staden Beni i norra Kivu för att fånga landets kamp mot Ebola.

Scrolla ner för fler foton från Beni.

1548174700766-ebola-3
En sjuksköterska desinfekterar en ambulans.
1548174769000-ebola-4
Det här är det tionde utbrottet i landet de senaste 40 åren.
1548174814239-ebola-6
Människor som misstänkts ha smittats hålls i karantän i stora tält.
1548174836891-ebola-5
Tillfrisknade patienter är immuna mot viruset, så många erbjuder sig att stanna och arbeta som volontärer.
1548174861196-ebola-7
Vårdpersonalen har precis satt upp juldekorationen.
1548174887995-ebola-8
På grund av värmen kan vårdpersonalen inte spendera mer än en och en halv timme i skyddsdräkterna. Efteråt måste alla skyddskläder noga desinfekteras.
1548174968390-ebola-9

1548175004265-ebola-10
Patienternas personliga tillhörigheter bränns när de anländer till behandlingscentret.
1548175999684-ebola-13
För att ta på sig utrustningen måste du följa ett strikt protokoll för att göra den vattentät, eftersom viruset sprids genom kontakt med kroppsvätskor.
1548235874392-ebola-20
Personalen skriver sina namn på pannan för att göra kontakten mellan patienter och vårdpersonalen mer human.
1548175268309-ebola-14

1548175327154-ebola-16
Mer juldekoration.
1548175440625-ebola-17
Med den rådande osäkra läget i regionen gör befolkningsförflyttningar det svårare att hantera smittan.
1548175522925-ebola-15
1548175226417-ebola-1
Sedan de första ebolautbrotten är det här första gången som läkare har experimenterat med vaccin på befolkningen. Fyra olika vacciner testas. Dessa hindrar inte smittan men de ökar kraftigt chanserna att överleva.
]]>
8xy9maGaël CloarecLouis DabirebolavirusVICE Internationalvice franceFotoFotografi
<![CDATA[Bilder från det ukrainska militärlägret där barn tränades för att döda]]>https://www.vice.com/sv/article/vbwdn3/bilder-fraan-det-ukrainska-militarlagret-dar-barn-tranades-for-att-dodaTue, 12 Feb 2019 11:29:03 GMTDen här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Australien.

Under 2013, innan Ryska trupper annekterat Krimhalvön från Ukraina, fick den norska fotografen Kyrre Lien en unik tillgång till ett militärläger för kosackiska barn. Där fanns cirka 150 barn så unga som åtta år, som tränades för att skjuta AK47 och försvara sig med sina bara nävar, allt i en komplicerad röra av nationalism och regional paranoia.

Kosacker är en östslavisk talande minoritetsgrupp, traditionellt från södra Ryssland och sydöstra Ukraina, och lägret organiserades av föräldrar som ville att deras avkommor skulle lära sig Kosackernas militära tradition: självstyrande, självförsörjande och villiga att försvara sina hemland med våld om det behövs.

Vid den tiden trodde generalen som styrde i lägret och föräldrarna som skrev in sina barn att NATO var det största hotet. Många av dem beskrev sig som lojala till Putin, vilket är lite ironiskt eftersom lägret inte längre existerar. När Ukraina blev annekterat 2014 stängdes stället ner och kosackerna bakom lägret splittrades utifrån sin nationalitet. Så i slutändan fanns deras fiende inte i Bryssel, utan i Moskva.

Vi snackade med fotografen Kyrre Lien om vad han såg under hans tid i lägret, och vad han lärde sig om den mycket komplexa politiska situationen i regionen.

1548993195803-KYL_KYL_851524447

VICE: Vad fick dig att dokumentera det här militärlägret för barn från första början?
Kyrre Lien: Jag växte upp i Norge, så att jag skulle se unga barn ner till åtta års ålder bärandes gevär och vapen i ett militärt träningsläger kändes bara fascinerande och konstigt. Jag tog första planet från Norge, men det tog flera veckor att hitta rätt kontakter och få tillgång.

Kan du beskriva vad du såg när du kom dit?
Lägret bestod av 150 barn, i runt 30 tät. De var där i två veckor. På Krim blir det väldigt varmt under sommaren, typ 30-35 grader. Värmen under dagen var väldigt intensiv. Runt lägret fanns höga berg och branta klippor. Det var grönt och låg i en mycket vacker dalgång.

1548993481694-KYL_KYL_943725588

Hur blev du mottagen när du anlände?
Skeptiskt. Det tog några dagar innan jag kunde prata med barnen eftersom de var lite blyga. När jag gör en story vill jag inte döma någon. Jag vill verkligen förstå vad som driver dem. Så jag ville bara lyssna och människorna som drev lägret förstod det. Visst, de visste att det de gjorde också var lite kontroversiellt. De hade redan mött mycket kritik i de ukrainska medierna.

1548993579520-10858-9-de-unge-krigerne8

Berätta om folket som drev lägret. Hur var de?
Huvudmannen som drev det beskrev sig själv som general Esaul och han var väldigt strikt. Han berättade för mig att barnen "kommer att kämpa så att NATO aldrig når våra gränser." Jag kommer ihåg en dag när han närmade sig en av pojkarna som var åtta år. Generalen kastade honom i marken, drog upp honom igen och låtsades skära halsen av honom. Det är naturligtvis ett ganska extremt sätt att lära en åttaåring någonting. Efteråt kom barnet till mig och sa att han verkligen saknade sin mamma och pappa.

Shit. Hur reagerade de andra pojkarna?
Många av pojkarna trivdes i lägret. Självklart var några av dem rädda och förvånade över att se något sådant hända. Men samtidigt tycktes de vara ganska villiga att träna och att göra det här.

1548993651195-KYL_KYL_770225141

Kan du berätta lite om de dagliga rutinerna i lägret?
Alla går upp väldigt tidigt på morgonen. Vi skulle sedan ut och marschera upp i bergen i fem timmar, vilket är ganska svårt i 35 graders värme när du är åtta år gammal. Sen tränade de skytte med gevär, knivträning och självförsvar. Barnen brukade patrullera lägret och de omkringliggande bergen. Men de var också som vanliga barn på ett sätt. De brukade leka. Jag kom ihåg en varm dag och befälhavarna kom in med ett stort paket glass. Jag såg hur alla barnen bara strömmande mot honom och fick varsin glass. Plötsligt såg de bara ut som barn och inte soldater.

På kvällen åt de middag tillsammans och generalen skulle hålla tal om kosackernas värderingar. Barnen fick höra hur kosackerna hade varit starka krigare sedan 1500-talet. Sedan när natten föll borstade alla sina tänder, satte på sig pyjamas och gick och la sig. Medan barnen sov hade de också nattpatruller i lägret, där tre av barnen var utrustade med Kalashnikovs, knivar, skottsäkra västar och hjälmar.

1548993766472-KYL_KYL_959626443

Vad var det galnaste du såg i lägret?
Jag tror att för mig var det bara att se små pojkar bärandes på vapen tillverkade för att döda. Och att titta på barn som lär sig att döda människor. Det var ganska chockerande.

1548993907906-10858-6-kosakken

Vad var tuffast för barnen när det kommer till träningen?
Jag tror att den tuffaste träningen var just den fysiska träningen. Jag såg åttaåringar som gjorde intensiva push-ups och lyfte tunga stockar. I en av bilderna kan du se en grupp barn som springer med stockar som har monterats för att likna en stridsvagn. Så de sprang in i den här tunga konstruktionen och du kunde se hur barnen kämpade samtidigt som generalerna skrek "Kom igen nu, era slavar." Han skrek på dem samtidigt som det spelades tung patriotisk kosack-musik i bakgrunden.

Fanns det några flickor i lägret eller var det bara pojkar?
Jag tror att jag kan påstå att 95 procent av barnen var killar. Det fanns några tjejer, jag kommer ihåg att det fanns ett lag krypskyttar som bestod av två unga tjejer. En av kvällarna gick vi upp med dem på bergstopparna för att ta bilder. De var båda klädda i en tung kamouflage för att smälta in med miljön, och de hade båda ett gevär över sina axlar.

1548993967097-KYL_KYL_913226110

Upplevde du att barnen såg sig själva som kosacker?
Som jag såg det hade de yngsta barnen varken ett intresse eller kunskap om det. Men de äldre barnen var verkligen stolta över att representera kosackernas tro och värderingar, och på ett sätt representera sitt folk. Du kunde se att de som drev lägret var hardcore kosacker. Som en av ledarna sa: "Vi lär barnen att bli sanna kosacker: orädda män redo att försvara sitt moderland." Han sa: "Den här generationen är lat och beroende av alkohol, cigaretter och narkotika. Vill vill ändra på det."

Tack Kyrre

Intervju av Mirjana Milovanovic. Följ henne på Instagram: mia_.m

1548994031190-10858-9-de-unge-krigerne6-2
1548994076361-KYL_KYL_659222969
]]>
vbwdn3Mirjana MilovanovicJulian MorgansCossackboot campPhotosFotoFotografikrimvapenrysslandKosacker
<![CDATA[En svensk dagbok från kriget mot IS]]>https://www.vice.com/sv/article/439eqg/en-svensk-dagbok-fraan-kriget-mot-isMon, 11 Feb 2019 10:31:00 GMTVICE Sverige följer Göteborgaren Firat som strider för den kurdiska milisen YPG i Syrien. Från lägenheten i Sverige där han packar sina väskor inför krig och taxin till Arlanda. Till uppdateringar direkt från frontlinjen under den sista striden mot IS i södra Syrien.

Första gången vi träffar Firat sitter han på golvet i en lägenhet i Stockholm. Runt sig har han sin packning. Snus, kläder och prylar som han ska ta med sig ut i krig.

"Om jag ligger sömnlös om nätterna så att andra kan sova gott är det värt det.”

Firat ger oss uppdateringar direkt från frontlinjen. I den första delen i En svensk dagbok från kriget mot IS får vi se hur Firats enhet förhör två tillfångatagna utländska IS-krigare. Samtidigt som de sista striderna pågår mot IS i Syrien har regeringskrisen i Sverige försenat den nya terrorlagen som behövs för att åtala IS-anslutna jihadister som är på väg hem.

"De är väldigt hardcore. De är väldigt desperata."

Som volontär i YPG har Firat många fiender som vill se honom död. Inte bara på frontlinjen i Syrien. Även hemma i Göteborg. I den andra delen i En svensk dagbok från kriget mot IS berättar Firat varför han känner sig tryggare på fronten i Syrien än i Sverige.

"Här har jag vänner som gör det jävligt svårt för en fiende att komma åt mig"

I den tredje delen berättar Firat om sina släktingar som har behövt fly från IS. Och hur han stör sig på alla hemma i Sverige som inte förstår att folk som flytt ifrån IS har flytt från något riktigt brutalt. "Ta er tid och fråga vad flyktingarna har gått igenom".


Läs hela storyn om Firat, den sista striden mot IS och Sveriges försenade terrorlag:

]]>
439eqgVICE StaffJonas Grönvikkriget mot ISYPGgoteborgen svensk dagbok från kriget mot isterrorismIslamiska statenSyrien
<![CDATA[Jag låtsades vara en ung Josef Stalin på Tinder, och det gick förvånansvärt bra]]>https://www.vice.com/sv/article/zmaedw/jag-laatsades-vara-en-ung-josef-stalin-paa-tinder-och-det-gick-forvaanansvart-braFri, 01 Feb 2019 17:09:55 GMT Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Tyskland

Det känns som att det går bra för mig och Sofia på vår Tinderdejt. Vi dricker öl, vi delar vår kärlek till böcker och vi blir båda irriterade över sättet amerikaner tar för mycket plats på dansgolvet. När hon erbjuder mig en cigarett, struntar jag i min plan att sluta röka.

Trots detta har jag absolut ingen chans med henne, för vår dejt är resultatet av ett experiment. Så vitt hon vet är jag Josef Stalin.

Fem dagar tidigare

Det är otroligt vad för slags beteende heta människor kan komma undan med på dejtingappar. Men gäller den här regeln också för en av de mest kända diktatorerna från 1900-talet? Jag funderar över detta medan jag undersöker en tändsticksask som en vän köpte till mig i Georgien, födelseplatsen för den före detta sovjetiska härskaren Josef Stalin, en man som enligt rykten ska ha sagt att "Ett dödsfall är en tragedi, en miljon dödsfall är statistik."

På ena sidan av asken är Stalin avbildad som han är i historieböcker: runt ansikte, Tom of Finland-mustasch och tillbakaslickat hår. Den andra sidan visar en ung, renrakad man med kolsvart hår i en hipsterfrilla. Han kunde kanske vara killen bakom synthen i ett indieband från mitten av 2000-talet, men det är han är inte: han är den totalitära kommunisten som ung, stilig revolutionär.

För att få reda på hur långt ditt utseende kan ta dig på Tinder, registrerar jag mig som Josef, 27, på appen.

Tyvärr kan jag inte hitta ett romantiskt citat från Stalin för att krydda min profil. Han var mer intresserad av att prata om döden än angelägenheterna i hjärtat. I stället manipulerar jag ett utdrag ur ett av hans tal och ändrar "Hitlers kommer och går, men Tyskland och det tyska folket förblir" till "Förhållandena kommer och går, men kärleken består".

Stalins profil sätts samman ganska snabbt, men att hitta en dejt är lite svårare. Efter 15 minuter får jag slut på människor att svepa höger på och jag har inte en enda match. Betyder detta att fler människor än jag insåg är bekanta med Stalins äldre dagar? Är slagord som "FCK NZS" och "always antifascist" som jag har lagt till i min bio inte tillräckliga för att kompensera?

Jag byter ordning på mina bilder och utökar mitt upptagningsområde, men har fortfarande ingen tur. Jag greppar mitt bankkort och betalar för Tinder Plus. Sen öppnar jag upp min profil till män. Med möjligheten att lämna oändliga "super-likes", och Stalins nyupptäckta bisexualitet, går det plötsligt bättre. Inom den första timmen fryser min telefon 15 gånger. De små profilbilderna börjar dansa över skärmen och appen proklamerar: "Grattis, du har en ny matchning!"

Jag letar efter rätt Karl Marx-citat för att bryta isen. "Hej där kamrat, du har inget att förlora förutom dina kedjor!" Han svarar: "Vilka kedjor pratar du om ;)"

Jag syftar självklart på de kedjor som de kapitalistiska krafterna har fängslat arbetarklassen med, men inser att det inte är en bra raggningsreplik, så jag kör på "du kan få bestämma var jag ska bära dem ;)" istället.

Das Stalin-Profil unseres Autoren auf Tinder

Min inkorg är nu översvämmad av meddelanden. Mina matchingar kan sorteras i tre huvudgrupper. Först: Ovetande dumma - de som överöser mig med komplimanger. Andra: De som blir alltmer skeptiska när vi pratar. "Jag insåg inte att jag pratade med en diktator. Jag borde läsa människors profiler mer noggrant," säger en. Tredje: En kombination av stalinister och historieexperter. Med dessa människor kan jag fritt tala om Lenins testamente och prata om mordet på partirivalen Trotsky med hjälp av ishacksemojin.

Mycket få verkar störas av det faktum att jag har antagit en tyranns identitet - åtminstone är det ingen som säger att de har problem med det. Alex säger, "Jag skulle inte ha något emot att dela ett Gulag med dig ;)". Gulligt.

Stalins Tinder-Chats mit mehren Usern

Bland alla matchningar finns Sofia, som jag skänkte en av mina dyrbara superlikes. 30-åringen vill "byta tankar före kroppsvätskor ", enligt hennes profil. Hon börjar konversationen på ryska och frågar: "Du lever?" och följer upp med att fråga om jag har återvänt för att återinföra kommunismen. Jag använder Google översätt och ryskan jag lärde mig i skolan för mitt svar: "Varhelst jag är, finns det kommunism."

Svaren fortsätter att rassla in – på måndagen har jag nått 100 matchningar och på onsdagskvällen når jag 200. Under tiden skriver jag tillbaka på ryska, engelska och tyska. Till advokater, studenter och tatuerare. Jag ignorerar helt mitt samtal med Sofia vid denna tidpunkt; hon skickar ett meddelande till mig och säger att jag inte är speciellt pratsam.

Jag letar efter något att säga om hur Sovjetunionen inte kan industrialisera sig själv. Jag förklarar min brist på kommunikation genom att säga att den mycket paranoida Stalin inte kan lita på någon och måste göra allt själv. Sofia försäkrar mig om att hon inte är en spion och att jag kan lita på henne. Det är som upplagt, så jag bestämmer mig för att bara köra: "För att avgöra det skulle jag behöva se dig i ögonen."

Jag föreslår att vi träffas i den tidigare sovjetiska delen i östra Berlin. Sofia håller med. Jag säger till henne att jag kommer att ha på mig en vintage-östtysk fotbollsjacka, eftersom det är det mest lämpliga jag kan hitta i min garderob.

Innan vår dejt är jag inte helt säker på om hon kommer att dyka upp. "Är du där än?" smsar hon mig vid åtta. Jag är säker på att hon bara smsade eftersom hon undrar om jag står ensam i regnet som en idiot. Kanske söker hon bara hämnd - att driva med personen bakom ett falskt konto, som frontat sig själv som en tyrann som är ansvarig för otaliga människornas död. Detta är trots allt ett ganska makabert skämt.

Men sen ser jag henne gå mot mig. "Sofia", säger hon rakt. "Josef," svarar jag med ett affärsmässigt handslag. "Åh, är Josef ditt riktiga namn?" frågar hon och tar det sista blosset från en handrullad cigarett och fimpar den på gatan. Hon är längre än mig, med brunt hår i axellängd. Till skillnad från Sofia ser jag inte alls ut som min Tinder-profil. Och jag ser inte alls ut som unga Stalin. Dold bakom appen hade jag en diktators självförtroende, men IRL är jag ganska blyg.

Sofia verkar glad att jag inte är en påträngande, pensionerad Stasi-officer, och jag är lättad att hon inte är medlem i The Association of Victims of Stalinism, och har gått på denna dejt endast som en ursäkt för att attackera mig. Men kvällen är långt ifrån över. Det finns inget ledigt bord på den svagt upplysta baren där vi enats om att träffas, så vi tvingas ut i regnet. Innan vi hittar någonstans att ta en drink frågar jag henne: "Varför gick du med på att gå på en dejt med någon som låtsas vara Josef Stalin?"

Det kan inte vara på grund av brist på alternativ. Sofia är snygg, smart och rolig. "Jag tänkte att det skulle vara roligt," säger hon. Det är mer intressant än killar som flexar sina sexpack, tillägger hon.

När vi äntligen har hittat en torr plats att sitta, berättar Sofia att hon är tysklärare och om hur det var som att växa upp nära den tysk-polska gränsen. Hon beskriver hur hon lämnade sitt hem för att flytta till Moskva helt ensam direkt efter gymnasiet, utan att kunna tala ett ord ryska, vilket ledde till att hon senare bestämde sig för att studera slaviska studier.

Distraherad av den trevliga konversationen börjar jag glömma bort min roll. Jag tabbar mig och avslöjar av misstag mitt riktiga namn. "Vem är Paul?" frågar Sofia.

När hon går på toaletten kollar jag på min telefon och möts av över ett dussin nya meddelanden. Jag försöker, men misslyckas, att motstå frestelsen att gå igenom mina matchningar. Var 30:e sekund verkar en ny man bli kär i Stalin. Emre tycker att han ser "magisk" ut. Egon, skallig med ett grått trollkarlsskägg, frågar om jag vill byta till WhatsApp. Han berättar att han vill vara den som bestämmer stämningen när vi har sex. Han gillar inte mitt förslag: att starta saker och ting med en broderlig socialistisk kyss.

Under tiden har Sofia återvänt från toaletten. Jag lägger snabbt bort min telefon och bestämmer för att jag ska förklara mina grundmotiv för henne. Jag bekänner att jag är skribent, och att jag planerar att skriva en artikel om det Unga Stalin-experimentet. Sofia låter det sjunka in. Hon är inte särskilt begeistrad och frågar, bara halvt skämtandes, "Har du spelat in våra samtal i hemlighet?" Av någon anledning stannar hon kvar, och vi föreställer oss var vår dejt hade kunde ta oss om det här var på riktigt. Vi föreställer oss hennes sovrum fyllda med Stalin-affischer och minnesföremål hängandes över sängen.

Sofias elever ska ha att prov imorgon så hon byter till läsk. Vi tittar på folk på dansgolvet ett tag innan vi bestämmer oss för att gå. Vi säger adjö med en kram och planerar att snart gå på bio ihop.

Nästa morgon tackar jag henne för vår "väldigt trevliga dejt" och frågar hur provet gick. Samma dag meddelar Tinder-appen mig att jag har rapporterats för att skicka stötande material från min profil. Ett ryskt nummer börjar oavbrutet ringa mig, men när jag svarar hör jag bara brus i andra änden av linjen. Jag tycker att det är dags för mig att radera mitt konto, men inte förrän jag fått iväg ett sista meddelande: jag skickar Sofia mitt riktiga telefonnummer. Jag har inte hört från henne sen dess.

]]>
zmaedwPaul SchwennFelix DachselIngrid AltinoTinderVICE InternationalVICE Germanykärleksociala medier
<![CDATA[Dragon Gate – från spökpalats till rave]]>https://www.vice.com/sv/article/qvybbd/dragon-gate-fraan-spokpalats-till-raveThu, 31 Jan 2019 12:31:34 GMT

Mitt i skogen, alldeles intill E4:an. Ett Kina i miniatyr strax söder om Gävle. Många har sett det bisarra och spöklika kinesiska palatset från motorvägen. Men få har varit där inne.

Dragon Gate har stått ofärdigt i femton år, efter att den kinesiske miljardären Mr. Li tröttnade på svensk byråkrati och lämnade Sverige. Nu har en ny ägare tagit över, som har gått med på att ge oss en exklusiv rundtur innanför de kinesiska murarna.

Med oss har vi gänget bakom Technobastun och konstnärsgruppen Atlas TV, som scoutar inför en fest som de planerar på Dragon Gate på valborg. “Jag hade också bara sett kulissen av det tornade hotellet och drömde om ett open air på Himmelska fridens torg med en megalaser från taket”, berättar Aaron, som redan förra året drog igång en kickstarter-kampanj i ett försök att ordna ett rave här.

Den drömmen ska snart gå i uppfyllelse. “Men det blir så mycket mer än bara ett rave”, försäkrar vännerna, innan Dragon Gates nya ägare trycker på fjärrkontrollen till den stora röda porten i muren som omringar palatset.

"Det här är en perfekt miljö för energievenemang."

1548934786983-DRAGON_GATE_WIDE_FINAL00_00_13_00Still004

“Nu är vi i Kina”, säger Olle Larsson, vd för fastighetsbolaget Sisyfos som köpte Dragon Gate i augusti förra året.

Plötsligt står vi på ett Himmelska fridens torg i miniatyr. Framför oss reser sig den mäktiga stenstatyn som föreställer det buddhistiska helgonet Guanyin. Vi leds förbi kopian av terrakottaarmén med 200 soldater. “Det ryktas att det finns några grejer här som ska ha smugglats ut från den riktiga graven. Om vi har lite flyt så kanske vi hittar grejer som är 2300 år gamla”, berättar Olle och fortsätter: “Eller så är det bara ett rykte.”

1548934856689-DRAGON_GATE_WIDE_FINAL00_00_50_17Still006
1548934905045-DRAGON_GATE_WIDE_FINAL00_02_19_00Still007

På Dragon Gate finns också ett mörkt och öde shaolintempel med en övergiven kung-fu-skola. En nedlagd restaurang med en mäktig drakbåt. Och så det nio våningar höga hotellet med lobby, festvåning och 56 rum med bäddade sängar, som ingen någonsin sovit i. Allt inrett i kinesisk stil med rödblommiga tapeter och kitschigt guld.

Exakt vad som ska hända på Dragon Gate i framtiden är oklart. Under hösten har Olle bjudit in konstnärer och entreprenörer som har fått spåna fritt. Nu planeras allt ifrån technofester till Ferrari-träffar och utställningar med unga kinesiska konstnärer.

“Ju knasigare desto bättre”, säger Olle och fortsätter: “Det här är en perfekt miljö för energievenemang. För att miljön ger en sådan jävla skön arena. Och sen är det helt fritt ute i skogen, du känner inte att du stör någon. Du kan göra din grej”.

1548934927434-DRAGON_GATE_WIDE_FINAL00_02_59_11Still012

I slutet av juni planerar gruppen Technostate en fyra dagar lång elektronisk musikfestival här med psytrance och hardcore-bokningar. Men först ut med fest på Dragon Gate är Aaron och hans vänner. På valborg den 30 april bjuder de in till “Grisfesten”.

“Enligt den kinesiska kalendern är 2019 grisens år och valborg är sommarsolens ankomst. Det vill vi fira på vårt vis”, förklarar Aaron. Men inga vårriter. Ingen gris ska varken grillas eller brännas på brasa som Gävlebocken, försäkrar han. “Grisen betyder lycka. Vi ska hylla den, inte äta den”.

Kopplingen till Kina får inte bli ironisk. “Vi ska inspireras av det grova. Konceptet är nybuskis och bygger snarare likt pekingopera på överdådighet." Grisfest syftar också på andra svinerier. “Våra yngre gäster har kanske aldrig varit på en riktig grisfest – de baleriska öarnas svullarorgier på 70-talet där det ingick hur mycket grillat fläsk och sangria man ville. Vi ska inte sitta till bords nu men det finns en glädje jag fascineras av hos just svenskar på semester som släpper hämningarna lös.”

1548934957170-DRAGON_GATE_WIDE_FINAL00_02_55_07Still011

I hotellreceptionen blir det intimt techno-golv. Bland soldaterna både lasershow och ljusinstallationer. Konferensrummet blir till en scen för band. DJ:s i drakbåten med dansgolv runt borden “Lägg på röd belysning och bygg vidare på känslan som redan finns här och sen på med rökmaskinen”, säger Aaron.

Det blir inga klassiska dansgolv som står och dundrar sida vid sida. “När ett nytt dansgolv öppnas stänger vi kanske ner ett annat”. De vill skapa kurerade totalupplevelser när deltagarna under festen leds runt i husets olika rum som skiftar sound och stämning under kvällens gång. “Du kommer hela tiden aktiveras. Det kommer vara livespelningar, konserter, konst och performance”, säger konstnären och medarrangören Duda Bebek, som själv bland annat håller i Atlas TVs skuggteater till ett technoset.

Även om det saknas naturliga dansgolv och bastu hoppas gänget på "raveig" Technobastukänsla.

“Det får inte bara bli en stockholmshipster-fest med buss ut i skogen. De inbjudna internationella akterna som annars spelar på Berghain och Bassiani är lika viktiga som de inbjudna artisterna, konstnärerna och såklart gästerna från Uppsala och Gävle. Alla möts här i baren likt på stadshotellet”, säger Aaron.

1548934982778-DRAGON_GATE_WIDE_FINAL00_03_37_19Still013

Olle visar oss runt bland terrakottasoldater i guld och märkliga pandor och hästar som är tänkta för barn att rida på. Vi går genom nedsläckta korridorer och tusentals döda flugor på blanka marmorgolv. “Just nu känns det övergivna hotellet som hämtat ur en Stephen King-film. Matbrickor ligger kvar på borden och papper är utspridda på kontoren. Hotellrummen är outnyttjade, bäddade och stilla”, säger Aaron.

Men varför står egentligen Dragon Gate här? Mitt i skogen i Älvkarleby kommun. Allt började i huvudet på Jongchung Li, även känd som Mr Li, en affärsman från kina som blev stenrik på att sälja myggmedel. 2004 köpte han det nedgångna hotellet Check Point Dalälven, till kommunens stora jubel. Här ville han skapa en plats där öst möter väst.

Turerna runt bygget har varit minst lika bisarra som platsen idag. Några månader efter köpet började kinesiska gästarbetare jobba utan varken arbetstillstånd eller bygglov. Facket hotade med blockad, då det visade sig att arbetarna bara tjänade 17 kronor i timmen. Och Arbetsmiljöverket stängde ner bygget flera gånger, då säkerheten ansågs för dålig, med byggställningar av bambu och obesiktade grävmaskiner.

2014 tyckte Mr Li att hotellet var färdigt och bjöd bygden på en stor invigning med Ace Wilder och Kalle Moraeus på scen. Men hotellet fick inte tillstånd att öppna, brandlarmet godkändes inte. Femton år efter första spadtaget och runt tvåhundra miljoner kronor senare tröttnar Mr Li på svensk byråkrati och lämnar Sverige. Kvar står Dragon Gate.

1548935009401-DRAGON_GATE_WIDE_FINAL00_04_04_13Still014

Utanför murarna på baksidan av hotellet ser vi spåren av drömmen. Här står de övergivna barackerna där de kinesiska arbetarna bodde och arbetade. Bland bråtet finns madrasser och gammal mat.

“Jag är skärrad men inspirerad samtidigt. Jag har aldrig i hela mitt liv varit på en sån här resa”, säger Duda Bebek efter rundturen. “Man blev helt underkastad sina förväntningar man inte hade. Man blev så tillskruvad att gå den här guidningen att man helt enkelt tappar ord.”

Dragon Gates historia rymmer lika många drömmar som misslyckanden. Men likt förbannat står det ändå där och väntar på någon att göra något med platsen.

Och en dröm verkar ju faktiskt bli av: fest.

“När du står på högsta våningen i ett gungande konferensrum högst upp i hotellet med lanternor och fyrverkerier utanför ska du inte veta om du är i Hong Kong eller i Älvkarleby. Du behöver inte känna efter på det här absurda stället”, säger Aaron.

Se videoreportaget från rundturen här.

Jonas Grönvik finns på Twitter.

]]>
qvybbdJonas GrönvikJonas GrönvikTony Zaitoonfestdragon gateÄlvkarlebyGävletechnobastunAaron EklöfraveΚίναMr. Li
<![CDATA[Levande bilder som visar hur Mellanöstern verkligen är]]>https://www.vice.com/sv/article/3k9kb3/levande-bilder-som-visar-hur-mellanostern-verkligen-arWed, 30 Jan 2019 15:10:45 GMTDenna artikel uppträdde ursprungligen på VICE Arabia .

"Om du bad mig beskriva Mellanöstern, skulle jag säga att det är en plats full av värme, kultur och kärlek", säger fotografen Ali Al-Shehabi. "Tyvärr väljer media i västvärlden att skildra regionen med etablerade stereotyper. Exempelvis är bilden av Dubai ofta av superbilar, högteknologiska och lyxiga byggnader. Men det finns så många fler värden som är betydligt viktigare, jag vill att mina bilder ska visa hur regionen egentligen är."

Ali föddes i Bahrain innan hans familj flyttade till Dubai när han var ett år gammal. Efter att han gick ut gymnasiet påbörjade 24-åringen en kandidat inom petroleumteknik men hoppade snabbt av och flyttade till Tokyo där han studerade konst och media, innan han senare började fotografera.

1542799081341-95890015-1

"Min fotokonst fokuserade inledningsvis på att fånga gatuscener i Tokyo", säger Ali. "Men jag insåg snart att för många människor antingen inte hade någon aning om arabisk kultur, eller så var det de visste en väldigt endimensionell bild."

Denna insikt inspirerade honom att byta sitt fokus för att visa att den vardagliga arabvärlden är mycket mer färgglad än de flesta föreställer sig, med en sund blandning av moderna och traditionella influenser. Han erkänner emellertid att ingen enstaka bild kan representera ett område som är hem till otaliga nationaliteter. Och medan hans arbete ofta verkar starkt positivt och nostalgiskt, berättar fotografen att han inte är rädd för att ta mer kontroversiella bilder, som ett foto han tog av en topless man som satt bredvid en kopia av Koranen.

1547561681548-real-ar-2

"Många tyckte att det här bilden var en förolämpning mot islam eftersom modellen inte var klädd och koranen var på golvet - även om den inte låg på golvet men på ett träbord", säger han. "Folk slutade aldrig skicka hatkommentarer på sociala medier. Vissa bad Gud att förlåta mig, som om jag hade dödat någon, medan andra var mer "Respektera Koranen, din jävel.'"

Ali hade faktiskt tänkt sig att fotot skulle väcka minnen av hans far, som han förlorade i ung ålder. "Min pappa brukade arbeta på lördagar, och jag vaknade upp till att han läste Koranen när han gjorde sig redo för att gå till jobbet", säger han. "Det finns många detaljer på bilden som påminner mig om honom. Till exempel brukade min mamma ställa fram blommor och kaffe ut just när han gjorde sig redo. Det är detaljer som det som representeras i scenen."

Hans Instagram-anhängare var inte de enda som protesterade mot bilden - alla de konstgallerier han närmade sig vägrade att visa bilden. "Det var en besvikelse", säger han. "Jag antog att de skulle förstå det som konst."

Trots utmaningarna är Ali säker på att han har fler anhängare än kritiker, och beviset finns i hur lätt det är att hitta "inspirerande människor som är villiga att gå ut ur sina bekvämlighetszoner" och agera modeller i hans foton. "De flesta människor jag närmar mig är glada att delta i projektet eftersom de kan uppskatta att det representerar något annat."

Framåt planerar fotografen att husera hela sitt arbete under ett projekt, "Från Mellanöstern till världen", som inte bara fokuserar på att skildra det dagliga livet i Arabvärlden utan också lyfta fram historier om hur det är att vara ung i regionen. "För många människor är blinda av mediernas representation av arabisk kultur", säger han. "Förhoppningsvis kan mitt arbete förändra det."

Bläddra ner för fler bilder från Ali Al-Shehabi. För ett fullständigt urval av hans arbete, kolla in hans hemsida .

1547561895178-real-ar-3
1542799278858-set-up
1542798990410-Ali255
1542799022143-95890001
1542799152057-alishihai
1542799579787-Ali141
]]>
3k9kb3Zineb HoussineBadar SalemUAEbahrainvice arabiaVICE Internationalmiddle eastali al-shehabiFotomellanöstern
<![CDATA[Darude representerar Finland i Eurovision, så nu är det bara att bänka sig framför tv:n]]>https://www.vice.com/sv/article/yw8d7w/darude-representerar-finland-i-eurovision-saa-nu-har-du-antligen-en-anledning-att-se-detWed, 30 Jan 2019 11:08:51 GMT

Stoppa pressarna: Darude representerar Finland för årets Eurovision Song Contest, som hålls i Tel Aviv i Israel i maj. Det är objektivt en stor nyhet för både Finland, Eurovision, barn födda på 90-talet och inte minst Darude.

Den forna ravekillen och numer 43-årige DJ:n, förmodligen Finlands största export förutom Nokiatelefoner, är mest känd som mannen bakom den ikoniska dansdängan "Sandstorm" från 1999. Det är inte säkert att du känner till den vid namn, men dess dun dun dun dun dun är synonymt med klubbmusik från tidigt 00-tal och har idag fått odödlig status som meme .

Ja, allt tyder nu på att Eurovision håller på att bli tufft. Eller så håller du på att bli gammal. Eller kanske båda.

Finland har tidigare lämnat sitt avtryck i melodifestival-sammanhanget genom att bryta förväntningsramen för Eurovision, särskilt 2006, då landet representerades av levande halloween-upptåget och metalbandet Lordi, som vann tävlingen med låten "Hard Rock Hallelujah".

Darude, som egentligen heter Ville Virtanen, kommer att dela Eurovision-scenen med sångaren Sebastian Rejman, där de kommer att framföra en av tre låtar som utsetts av finska TV-tittare i en nationell final den 2 mars.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Noisey Danmark.

]]>
yw8d7wAlfred MaddoxLasse CatodarudesandstormEurovisionEurovision Song ContestEurovision 2019finlanddarude sandstormLEGEND
<![CDATA[En intervju med danskarna bakom Facebook-eventet "Vi tar Skåne tillbaka"]]>https://www.vice.com/sv/article/gyabk3/en-intervju-med-personerna-bakom-facebook-eventet-vi-tar-skaane-tillbakaWed, 30 Jan 2019 09:35:33 GMTDen här artikeln är skriven av vår danska kollega Theis Duelund på VICE Danmark.

I dagens Danmark är vi oense om nästan allt. Vissa är arga på invandrare, andra tror att deras bidrag till samhället är till nytta för både ekonomin och kulturen. Vissa danskar tror att vi bör ta hand om de svagaste i landet, andra tycker att det är bättre med skattebefrielse, så de rika har råd med en extra Audi.

Men om det finns en sak vi alla kan hålla med om är det att den danska kungen Frederik den 3:e begick avsiktligt förräderi, då han vid undertecknandet av freden i Roskildes 1658 överförde Skåne, Halland och Blekinge till den svenska kungen Karl X Gustav. Det är över 300 år sedan vi sa farväl till kolonin på andra sidan sundet, men det skär fortfarande i hjärtat varje gång du går en promenad längs Amager Strand och ser Barsebäcks röda lampor skära genom vattnet. Den underbara kärnkraften kunde ha varit vår. Alla de ljuva semlorna , som svenskarna äter istället för torra Napoleonska, kunde ha varit våra. Vi kunde ha varit världsberömda för vår export av utmärkta toaletter i snygg design. Robyn kunde ha varit vår. (Ja, okej, hon är från Stockholm, men det finns överraskande nog inte så många coola, välkända personer från Skåne).

Lyckligtvis har några Facebook-patrioter nu vidtagit åtgärder (300 år för sent, men hellre sent än aldrig). Facebook-evenemanget "Vi tager Skåne tilbage" har redan mönstrat en Internet-armé med 5500 deltagare som är redo att ställa upp den 10 februari.

Under en karta där Danmark, Skåne, Halland och Blekinge är markerade med rött, skriver arrangörerna om evenemanget:

"Ovanstående bild är en illustration riktiga Danmark.

Danmark har länge varit föremål för den svenska nationen, och detta är en fläck på danskens historia och nationella känsla. Vi ska inte längre vara i skuggan av Sverige, och därför tar vi tillbaka det som rättfärdigt tillhör oss. Skåne. Stå med oss i kampen för att förena Danmark och led oss tillbaka till vår storhetstid. "

Det verkar vara en liten geografisk förvirring bland våra napoleonska befälhavare - kartan visar både Blekinge och Halland, men det verkar som att det är främst Skåne som måste tas tillbaka. Ändå är evenemanget - som är märkt som "networking" och "barnvänligt" - ett utmärkt initiativ som fokuserar på en av de viktigaste uppgifterna för det danska samhället i dag: att driva med svenskarna.

Om du kikar in i kommentarsfältet på evenemangets Facebook-sida verkar det som om svenskarna också fått veta om den kommande invasionen på andra sidan sundet. Deras kommentarer kan mer eller mindre delas in i tre kategorier (jag har kört deras oförståeliga språk via Google översätt, så du slipper). Det finns naturligtvis de hopplösa fallen som motsätter sig dansk övermakt:

"If you deserved it you wouldn't lost it" skriver en vilsen svensk på engelska, medan en annan är mer uppvärmd: "Vi kommer kämpa emot och stå vår grund mot smørbrøds-arméns frammarsch i de södra provinserna. Helga Konungriket Swedala! Bekämpa dansken med plutonium skall vi."

Det finns också svenskar som välkomnar oss som frälsare:

"Allt för länge har Skåneland tvingats leva under det uppländska oket! Köpenhamn är min huvudstad, fuck Stockholm", skriver en svensk som längtar efter att återvända till det danska moderlandets trygga omfamning.


Se även:


En annan blir äntligen dränerad på över 300 år av förtryckt ilska: "[Skåne är] Sveriges kornkista och porten till kontinenten. Skånes vägar tyngs ned av tung transport uppåt i landet. Stäng gränsen norrut och öppna mot Danmark, stockholmarna kommer gråta som fjortisar när de inte längre får sin apelsinjuice. Gräv gärna bort oss, vi vill inte ha er. Framåt snapphanar!"

Och slutligen finns de som ser vårt första, lilla steg mot att återställa Kalmarunionen under dansk ledarskap som ett tillfälle att distribuera till och med dolda rasistiska storpiller:

"Skåne borde vara dansk och ledas av dansk politik, så vi kan städa upp och få ordning i landet", skriver en man medan en annan lägger till: "Stanna vid Rosengård, de har en större arsenal än den ryska armén".

Men det borde inte förstöra den goda krigsstämningen. Jag kontaktade arrangörerna bakom "Vi tar Skåne tillbaka" - som visar sig vara två gymnasieelever i Köpenhamn vid namn Karla och Eva - över Messenger för att höra vad exakt planen är, varför vi (naturligtvis) måste ta Skåne tillbaka till dansk ägo och vad vi behöver göra när invasionen är över.

VICE: Hej, Karla och Eva. Över 300 år har gått sedan Skåne var danskt. Varför ska vi få tillbaka det nu?
Karla Bay Sten och Eva Jin Valbjørn: Det var verkligen bara för att vi var uttråkade på en historielektion och då hade vi ett skämt att vi skulle ta Skåne tillbaka för att återställa Danmarks storhet. Och då gjorde vi det till ett evenemang på Facebook.

Förväntade ni er att så många ville återta Skåne?
Nej, inte alls alls. Vi trodde att kanske 25 personer skulle klicka i att de skulle komma.

Känner ni prestationsångest? Måste jag invadera Skåne nu när jag har klickat i att jag kommer?
Haha, vi överväger för närvarande att åka till Skåne på dagen för att placera ut en dansk flagga. Men nej, vi hoppas inte att folk förväntar sig att vi faktiskt kommer invadera Skåne.

Det tycker jag att ni borde göra. Har ni läst kommentarerna på sidan? Det finns många svenskar som stöttar saken.
Ja, det är väldigt underhållande att läsa hur villiga och engagerade svenskar är att överföra landet till Danmark. Vi blev mycket förvånade över hur många svenskar som skrev i evenemanget.

Varför tror du att det finns så många som vill tillhöra Danmark?
Vi tycker att det kan ha något att göra med missnöje med den svenska regeringen, men vi vet inte mycket om det, så det är svårt att säga. Vi är ju två studenter från Det frie Gymnasium, så vi är mer lutade åt den röda sidan i Danmark.

Det finns också några som tar det lite för seriöst och skriver att det måste "rensas upp".
Det var också några av de saker som vi var lite nervösa när vi såg att evenemanget började få uppmärksamhet. Att det egentligen var mest folk som menade allvar. Men det är nog också svårt att undvika att vissa människor missförstår ironi. Men det är självklart inte något vi stöttar, evenemanget är 100 procent menat som ett skämt.

Låt oss säga att planen lyckades. Vad ska vi använda Skåne för när vi har fått det?
Tjaaa, kanske hade vi haft större chanser att vinna Eurovision.

Är det verkligen planen? Delta i Sverige för att optimera våra chanser i Melodifestivalen?
100 procent JA, vi har bara vunnit tre gånger, det är för lite.

Vad tycker du om svenskar i allmänhet?
Jag (Karla) är personligen rätt galen i Sverige och deras natur, och jag tycker att svenskarna är ett underbart folk.

Fair enough. Så vad är det bästa med Skåne?
Den vackra svenska naturen och godiset.

Och semlor! Tack för pratstunden, Karla och Eva.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE DA.

]]>
gyabk3Theis DuelundLasse CatoaktivistersverigedanmarkSkåneInvasionfacebook-grupperDet Frie GymnasiumsemlorDanmark i krig