Tio frågor du alltid velat ställa en handkirurg

Min kompis Kim* är läkare. Kim jobbar som kirurg och är specialiserad på händer. Vi brukar inte prata så mycket om våra jobb när vi umgås, men en gång när vi drack vin sa hen något i stil med att “det bästa jag vet” är att skära av människors sjuka kroppsdelar. Kim beräknar att hen under sina drygt sju år som kirurg har amputerat bort drygt 40 stycken lemmar “i väldigt runda slängar”.

I veckan publicerade Norrköpings Tidningar en kort notis om en man som av oklar anledning skurit sig i (eller av) handen med en vinkelslip. Det fick mig att tänka på Kims jobb. Hur mycket livsfara utsatte mannen sig själv för med vinkelslipen? Och vad är det värsta som kan hända? Jag ringde upp Kim för att ställa tio frågor du alltid velat fråga en person som jobbar med att skära i människokroppen.

Videos by VICE

*Kim vill inte att hens riktiga namn ska publiceras av hänsyn till sina patienter.

VICE: Hur känns det för dig som kirurg att amputera bort en kroppsdel?
Kim: Det är en process och oftast handlar det om en kroppsdel som är rutten eller så pass skadad att den inte bedöms kunna räddas. Den är liksom inte mycket att ha. Det är som att tömma en varböld eller klämma en finne, så det känns oftast rätt nice faktiskt.

Det är ju inte så att man tar bort en frisk kroppsdel, det skulle kännas jättetrist. Men just i de här fallen är det oftast en kroppsdel som är helt rutten och helt förstörd och det luktar jätteilla, det är infekterat. Ibland är fingrarna helt svarta eftersom vävnaden är helt död. Det kan se ut som kol. Så oftast känns det liksom skönt – som att man rensar och gör rent, skulle jag säga.

Är det sant att avokadohand är den vanligaste orsaken till att människor skadar sina händer?
Inte den vanligaste. Men det är vanligt. Att man kärnar ur en avokado och missar är en klassisk handskada. Det vanligaste måste vara att man ramlar eller får en boll på fingret – stukningar och benbrott är vanligare. Sen är det en definitionsfråga: menar du vanligaste skärskadan eller vanligaste benbrottet? Från ett kliniskt perspektiv är ju “skada” ett väldigt brett begrepp [skrattar].

Hur lång tid tar det att dö om man råkar skära av sig en hand?
Lång tid. För det första är det väldigt svårt att “råka skära av sig en hand”. Du måste skära igenom rätt mycket ben och ligament. Du kommer inte “råka skära av” dig din hand om du inte kört in den i en industrimaskin eller något som hugger av dig handen. Den blödning som uppstår från att ha skurit av en hand… det är så små kärl där så jag tror nästan att blodet skulle hinna koagulera. Det tar väldigt lång tid. Jag tror inte att du skulle hinna dö. Du skulle tuppa av och sen vakna.

Om det sker högre upp på armbågsnivå är det en helt annan femma, för då är kärlen större. Men en hand kommer du inte dö av. Och handled – kanske men det går långsamt! Där snackar vi mer än ett dygn – det vet jag av erfarenhet. Men det är förutsatt att personen inte går på mediciner som påverkar koagulationen.

Kan man såga av sig en kroppsdel på sig själv som typ i filmerna 127 timmar eller Saw utan att svimma?
Jag har inte sett de filmerna, men hört talas om scenen i 127 timmar. Men det är svårt att säga. Det sägs att det har funnits en kirurg som opererade bort sin egen blindtarm utan bedövning. Men såga långsamt i ben är ju väldigt smärtsamt. Det är tveksamt [att man inte svimmar]. Hugga av är nog lättare och kanske kan gå med rätt situation och rätt person – alltså i en extrem situation där adrenalinet kickar igång, då kanske man kan göra det utan att svimma. Men att såga av är tveksamt.

Jag har hört att man ska lägga kroppsdel som har lossnat av med i munnen. Är…
Nej, nej, nej, nej, fel! Alla har hört det och jag vet inte var det kommer ifrån! Man ska aldrig lägga kroppsdelar, typ fingrar, i munnen!

Din mun är för det första varm och för det andra är den full med bakterier. Du förstör vävnaden på fingret när du lägger det i munnen. Det blir betydligt sämre chans att kunna sätta tillbaka det om det har legat i munnen.

Man ska tänka så här: man vill ha kroppsdelen kall, utan att den blir nerkyld. Det andra är att hålla den ren. Men man vill inte att vävnaden ska bli blöt. Linda in kroppsdelen i lätt fuktat papper och lägg den i en kylbox alternativt i en torr påse som man knyter och tätar, som man sänker i ett isbad. Kyld, lite lätt fuktig men inte i direktkontakt med vatten eller is.

Hur lång tid har man på sig att sy fast en kroppsdel som huggits av?
Det beror på vad det är för kroppsdel. Om vi pratar om ett finger så har man upp till ett dygn på sig, ibland två dygn förutsatt att det är nedkylt. Man har längre tid med fingrar eftersom de inte har några muskler. Det är musklerna som behöver mest cirkulation. Så ju mindre muskler en kroppsdel har desto längre tid har man på sig.

Kan man byta plats på fingrarna?
Ja. Det finns ju operationer man gör på exempelvis barn som föds med missbildningar som saknar en tumme där man tar en tå – till exempel “pekfingertån” kan vi kalla den – och sätter den där motsvarande tumme brukar sitta. Då får man till ett ganska bra tumgrepp. Sen får man tänka på att något som man en gång skurit av och satt på en annan plats kan sakna känsel. Det är väldigt svårt att återskapa känsel. Barn upp till tio år har förmågan att återfå full känsel. Men efter den åldern blir det svårare med fullvärdigt resultat.

Vad är det äckligaste du varit med om i jobbet?
Jag har svårt att komma på något specifikt tillfälle som utmärker sig men vid svåra klämskador eller vid snabbt spridande infektioner kan det bli rätt makaber kirurgi. Det uppstår något som kallas compartment syndrom och om man inte agerar snabbt kan all vävnad dö, vilket kan sluta med amputation. Musklerna sväller upp och de omgivande hinnorna och huden blir för trång.

Det man måste göra då är att skära upp långa snitt i huden och i de tjocka hinnor som omger vissa muskelfack för att skapa plats åt de svällda musklerna. När musklerna börjar gå tillbaka i storlek efter flera dagar måste man sy ihop det där. Då är det inte alltid att musklerna överlever. Då måste man ta bort och ta bort och ta bort. Man gör om operationen flera gånger och skär bort det som är dött allt eftersom. Den sortens operationer, när allt är ruttet och man tar och tar och tar och till slut är det bara ben, några kärl och nervsträngar kvar…

Fast jag skulle nog inte säga att det är så äckligt egentligen. Jag blir inte så äcklad av sånt. Det är ju väldigt metodiskt och följer en plan med ett tydligt mål och fokus. Det är där man har tankarna. Äckelkänslor ligger väldigt långt bort. Personligen äcklas jag mer av när något är ruttet och luktar jätteilla. Fast egentligen tycker inte jag som kirurg att de här sakerna är speciellt vidriga.

Går det att operera när man är bakis?
Det går väl sämre skulle jag säga. Jag tänker på bakis som lite trött och hängig. Det är väl samma sak som när man är övertrött och måste jobba på natten. Det kan vara värt att säga att det finns forskning som talar för att det är mycket mycket sämre att operera på natten. Det blir inte lika bra. Så man vet att det blir sämre resultat när kirurgen är trött och jag skulle nog likställa bakis med det. Fast kanske ännu värre.

Vad är det absolut värsta som skulle kunna hända om man råkar skära sig i fingret?
Absolut worst case scenario om man får ett litet sår är köttätande bakterier. Det är jätteovanligt. Men jag tänker att det värsta är en farlig och väldigt snuskig och ovanlig – jag vill verklig understryka att det är extremt ovanligt – bakterie som i värsta fall kan leda till döden inom loppet av några timmar.

Caisa Ederyd finns på Twitter