Att meditera fick mig att bajsa mindre

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Tonic.

Jag är lite besatt av bajs.

Som barn hade jag förmånen att lida av vad mina föräldrar kallade för "känslig mage". Jag hade ofta magsmärtor, blev uppsvälld och fick stressframkallad diarré (när jag blev nervös fick jag inte fjärilar i magen, det var mer som ett flock hyenor som kastade sig över min stackars mage). Det var inte förrän en resa till Florida i 20-årsåldern – då jag inte hade bajsat på tio dagar – som besattheten verkligen tog fart.

Alla som lider av kronisk förstoppning vet att konsekvensen är att bajs blir den centrala punkt som livet kretsar kring. Jag blev fixerad vid att äta mat som skulle få igång mina tarmar. Jag tog aldrig laxerande mediciner, men superstarkt kaffe var min bästa vän. Det var väldigt svårt att bajsa när jag inte var hemma på min egen trygga toa (därav den tio dagar långa förstoppningen på semestern i Florida) så det var otroligt viktigt att tajma mitt koffeinintag med när jag skulle vara hemma och tillräckligt avslappnad för att kunna gå på toa.

Jag blev mamma när jag var 28 år, vilket skickade iväg min mage på en ny, tidigare okänd resa. Det är oklart om det var sömnbrist, förändrade hormonnivåer eller det faktum att jag tryckt ut en bebis ur min vagina, men något hände i min kropp efter det och det första åren av min sons liv spenderade jag med kronisk, smärtsam diarré. En sak är säker: Att vara inlåst på toaletten och i princip spy från röven är inte direkt en dans på rosor, men det är ännu mer traumatiskt när man har ett skrikande småbarn på andra sidan dörren.

Det var vid det här laget som jag äntligen började söka vård för min "känsliga mage". Efter en rad tester diagnostiserades jag officiellt med IBS (Irritable Bowel Syndrome). Min gastroenterolog föreslog att jag skulle göra förändringar i min kost, vilket jag provade, men antingen blev det ingen skillnad eller så förvärrades mina symptom. Till slut, efter flera dagar av frenetiskt googlande, hittade jag FODMAP-dieten, (FODMAP är en grupp kortkedjade kolhydrater som orsakar ett maghelvete för folk som lider av IBS och som man undviker att äta i dieten) som lättade många av mina symptom, särskilt uppsvälldheten och den smärtsamma diarrén.

Men även efter att de mest akuta symptomen avtagit hade jag fortfarande problem med hur ofta jag behövde bajsa och hur löst det var, och jag var fortfarande fullständigt besatt av allt som hade med magen att göra. Jag kunde inte bli av med rädslan av att diarrén kunde komma tillbaka när som helst när jag minst anade det, och dessa tankar gick rätt ner i magen vilket gjorde att allting förvärrades.

Kopplingen mellan hjärnan och magen är väldigt stark – faktum är att vissa har gått så långt som att säga att det finns en andra hjärna i din mage. Det refereras av forskare som det enteriska nervsystemet. Den här "hjärnan" reagerar på emotionell stimuli på samma sätt som din faktiska hjärna och manifesterar sig som fysiska symptom i ens matsmältningssystem. Man har även teoretiserat att det som händer i din maghjärna kan påverka din faktiska hjärna, vilket kan vara förklaringen till varför personer med IBS är mer benägna att lida av ångest och depression.

Christopher Willard, en föreläsare i psykiatri på Harvard och författare av boken Growing Up Mindful, förklarade för mig att det är vanligt bland folk med IBS att fastna i stresscykler, precis som det blev för mig. Willard beskrev det som en "kaskadeffekt där IBS orsakar stress och förvärrar sig själv."

Efter att jag berättade om mitt elände för en god vän (som också råkade vara psykolog) föreslog hon att jag skulle prova att meditera, och hon försäkrade mig om att till och med ett par minuters meditation per dag kan göra under. Som en person som lidit av ångest hela mitt liv hade jag provat meditation någon gång ibland, men sanningen var att det alltid kändes för svårt att få tyst på mina tankar, och det slutade oftast med att jag gav upp. Men jag var tvungen att göra någonting för min oroliga mage och den oändliga oro som jag kopplade till den, så jag var villig att försöka ge mig på det igen.

Jag laddade ner en mediationsapp på min mobil och började använda den varje dag. Appen hette Simply Being (av Meditation Oasis) och man kunde välja om man ville göra ett, fem, tio, 20- eller 30-minuter långt pass. Jag valde nästan alltid den på fem minuter. Jag följde min väns råd och försökte inte lägga för mycket vikt på att försöka göra det perfekt. Jag behövde bara göra det och hoppas mot all förmodan att det skulle hjälpa mig.

"Var bara medveten om vad som händer precis just nu i detta ögonblick," började en sövande röst säga, till ljudet av vågor på en strand i bakgrunden. "Det kanske kommer massa tankar. Det spelar ingen roll. När de kommer kan du släppa dem… lätt och enkelt," fortsatte hon. Hela "det spelar ingen roll"-biten gjorde genast att jag kände mig lugn och efter ett par veckor av att ha använt appen började jag se fram emot mina små flykter.

En pilotstudie från 2015 var en av de första studier som tittade på hur meditation påverkar patienter med IBS. Forskarna såg att personer med IBS upplevde drastiskt förminskade symptom efter endast nio veckors meditation – och detta fortsatte tre veckor efter att meditationsprogrammet hade tagit slut. Om jag ska vara ärlig tog det ganska mycket längre tid för mig att märka några påtagliga skillnader i min IBS. Det första jag märkte var att jag var allmänt mindre stressad – mindre benägen att få panik över de mindre viktiga sakerna i mitt liv, såväl som knorrandet och vridandet som hände i min mage. Det här i sin tur gjorde mina perioder av stressframkallad IBS mindre vanlig.

Willard beskrev för mig vad det är med meditation som kan dämpa några av de värsta av symptomen med IBS: "Ett sätt där viss typ av meditation 'fungerar' är hur det har en avslappnade effekt, vilket effektivt tar bort kroppens fly eller fäkta-reaktion som kommer av stress," sa han. Han förklarade att när vi upplever stress "förbereder sig våra kroppar för kortsiktig och inte långsiktig överlevnad, vilket stänger av energi till matsmältningssystemet och immunsystemet." Det här är vad som orsakar en del av IBS-symptomen.

Den kanske allra största fördelen med meditation för mig var att jag kunde se tydligare när min kropp blev översköljd av "fly eller fäkta"-hormoner och hur min mage reagerade på det. Jag blev mer mån om att ta efter små omvårdande vanor – att försöka inte vara så upptagen och se till att inte äta livsmedel (som vitlök, lök, äpplen och mejeriprodukter) som skulle förvärra mina symptom. Jag lärde mig att det ibland kunde ta min kropp flera veckor för att göra sig av med stresshormonerna, även efter att själva stressmomentet hade passerat. Det ledde till att jag blev mer proaktiv i hur jag eliminerade onödig stress från mitt liv – åtminstone så mycket som jag hade kontroll över.

Det har gått fem år sen jag började meditera och jag har mediterat 5 till 20 minuter varje dag sen dess. Så här lång tid har det tagit för mig att bli av med min besatthet kring bajs – och jag är nära, men inte 100 procent där än. Min IBS är mycket mer kontrollerad än den någonsin varit, men den gör mig fortfarande stressad ibland vilket gör att min mage börjar krångla, från ingenstans kan det kännas som. Men jag har lärt mig att acceptera att IBS är en livslång sjukdom, en som jag alltid kommer att kämpa med. Genom meditation, stressförminskning och den ädla konsten att inte bry sig ett jävla skit håller jag på att lära mig acceptera att det här är bara en del av den jag är, med bajs och hela köret.

Mer från VICE:

Det är faktiskt okej att sitta ner på offentliga toaletter

Allt du vill veta om kiss-sex

Jag åt lite moderkaka