Kristoffer Borglis 'DRIB' är inte bara en film – det är en rörelse
Film

Kristoffer Borglis 'DRIB' är inte bara en film – det är en rörelse

Vad är på riktigt? Vad är sanningen?
11.5.17

DRIB är 31-åriga norrmannen Kristoffer Borglis första långfilm som är hälften påhittad, hälften baserad på verkliga händelser. Vad som började som ett experiment om kändisskap utvecklades snart till något mycket större än så. Plötsligt var ett energidrycksföretag inblandat med erbjudanden om reklamkampanjer, vilket ledde till sekretessavtal och juridiska problem för Kristoffer. Efter att länge legat i juridiskt limbo är filmen äntligen färdig och har premiär i Norge 12 maj.

Alla foton med tillstånd av Kristoffer Borgli

Filmen är dock mer än "bara en film". Hela projektet har en dimma av mystik kring sig, som föder lika mycket nyfikenhet som förvirring hos den som hört talas om den eller sett någon på sociala medier med DRIB-merch. I teaser trailern möter vi tre amerikanska tjejer som pratar hänfört om filmen – de önskar att det fanns en byggnad, eller som en kyrka, där de kunde hänga och prata om DRIB. Innan man vet ordet av ligger de och ristar in "DRIB" på varandra med en skalpell. Yikes.

För att lära mig mer om projektet ringde jag upp Kristoffer. Vi snackade om vad DRIB faktiskt är, att använda satir som berättarteknik och hur filmen tas emot i Norge.

VICE: Berätta om hur det gick det till när du började jobba på DRIB.
Kristoffer Borgli: Det började 2014 som ett litet projekt. Vi ville jobba med att visa hur nära alla egentligen är att bli kända, men att det inte är baserat på integritet utan vem som är mest högljudd. Så vi testade om vi kunde göra min vän Amir känd genom att han fick göra fightingvideos, vilket gick väldigt bra. Han fick ett telefonsamtal från en reklambyrå i Los Angeles kort därpå som flög in honom för att han skulle vara med och promota en energidryck. När han berättade för mig om det kändes det bara så sjukt och roligt och konstigt. Jag skickade in storyn till Norska filminstitutet och de gav mig pengar för att skriva filmen och sen pengar för att göra den. Två år senare var vi i Los Angeles och spelade in filmen och nu ett år senare kommer den ut.

Hur länge blev projektet blockerat och vad är det som har lett till att den kan släppas nu?
Ursprungligen var planen att berätta storyn baserat på fakta. Att allt skulle vara en sanningsenlig representation, vi skulle använda det riktiga varumärket och riktiga namn. Det skulle bara vara ett väldigt detaljerat återskapande av det som hände, så verklighetstroget som möjligt. Det var där de juridiska problemen kom in. Det visade sig att vi inte hade rätt att berätta storyn. Amir hade skrivit på ett sekretessavtal och företaget ville inte ha något med projektet att göra. Vi tänkte att om deras brand var med skulle de uppfattas som opretentiösa och visa att de kan driva med sig själva – dessutom skulle det vara gratis reklam för dem. Men de tyckte tvärtom och vi fick några väldigt strikta mejl om vad som skulle hända om vi [använde deras namn].

Annons

Vi fick lägga projektet på is ett tag och kom fram till ett sätt som skulle göra det möjligt att genomföra. Det var då vi skapade vårt brand [DRIB] och ändrade alla namn i berättelsen och ändrade tillräckligt mycket i själva storyn så att den var mer inspirerad av det som hände än ett faktiskt återskapande.

Hur är relationen mellan dig och energidrycksföretaget i dag?
Jag skulle säga att det är komplicerat. Vi är lite som bittra ex. Eller vi kanske aldrig skulle vara i ett förhållande. Vi hatar bara varandra [skrattar]. Jag är ganska säker på att någon av dem redan sett filmen. Men vid det här laget är det nog bättre för dem att inte säga något.

Jag började tänka på den tyska filmen** Die Welle där läraren sätter igång en rörelse för att lära sina elever om autokrati, som sen utvecklas till något läraren inte var beredd på. Var rörelsen kring DRIB *menad av en specifik anledning eller utvecklades den naturligt?*
Jag har tänkt på det lite som en slags miniversion av scientologi. [L. Ron Hubbard] skrev mycket och visste en del om psykologi, religion och science fiction, så han liksom tog dessa ämnen och destillerade dem till scientologi. Jag vet inte om han lät det hända naturligt, men jag antar att det liknar lite hur det varit med DRIB. Det är definitivt en del av det i projektet som vi är intresserade av. Och det har funkat, den har nästan fått ett liv av sig själv, men jag antar att vi även [aktivt] har försökt få det att hända.

Annons

Hur ser folk i Norge på* *DRIB?
Vi öppnade en riktig affär [i tisdags]. Vi är precis bredvid Rag & Bone och Isabel Marant, och mittemot oss ligger Hermès. Så vi är mitt bland massa high fashion-märken och nu har vi en stor affär där… Folk stod utanför och köade innan vi ens hade öppnat och sen var det ett konstant flöde av människor som var inne och handlade så… [skrattar] jag antar att det går bra!


Mer om film: Hollywoods kvicksandsfetish:


Går det att bryta ner DRIB till en specifik kommentar om vår samtid?
Om jag hade ett enda budskap skulle jag säga det. Så DRIB är definitivt inte en budskapsfilm. Det här projektet handlar inte i slutändan inte om att jag ska ta någon slags högre ståndpunkt och säga: 'Åh, vad puckade ni alla är!' Det är inte som ett piece av Banksy med något fejkat intellektuellt budskap. Det handlar bara om att vi har kul och tittar lite bakom stängda dörrar på något som vi alla blir berörda av varje dag – på det här konstiga sättet som reklam och marketing börjar sudda ut linjerna av vad de faktiskt är.

Vad tycker du att det är med satir som gör det så tilltalande för både kreatörer och åskådare?
Jag antar att satir är lite som observationshumor. Det driver med något som pågår omkring oss i våra liv, och vi kan genast känna igen det och nästan bli generade över att vi beter oss så här. Ofta är välgjord satir som att hålla upp en stor spegel mot publiken och det kanske till och med kan göra [åskådaren] till en bättre människa. Jag tror att [en serie som] Portlandia förmodligen gjort hipster-samhället lite bättre, för folk kan liksom känna: "Oj, shit! Om det är så lätt att driva med mig kanske jag borde tänka mer på vad jag gör."

Vet du när svenskar kommer kunna få tillgång till filmen?
Jag hoppas verkligen på en release i Danmark och Sverige. Vi hade visningar i Danmark för Copenhagen DOX och varenda visning blev utsåld så de fick organisera fler, så jag tror verkligen att den funkar för skandinavisk publik. Om man verkligen vill se den kan man mejla till Nordisk Film, i slutändan är det väl upp till dem.

DRIB har premiär den 12 maj i Norge, och förhoppningsvis i Sverige inom kort.

Benjamin Wirström finns på Twitter.