Den här artikeln är en del av vår serie Nya Grannar i vilken unga flyktingar från Europa är gästredaktörer på VICE.com. Läs vår introduktion här.–––Mustafa Mohamad är 16. Han är kurd och kommer från Syrien. Han bor i ett hem för minderåriga flyktingar i Frederiksberg i Köpenhamn, Danmark.Jag tycker faktiskt inte det är så kallt i Danmark. Årstiderna och vädret i Aleppo är egentligen likadana som här, Köpenhamn är bara lite kallare. Jag går på promenader i parken Frederiksberg Have varje dag, den påminner mig om en park i Aleppo; löven har samma färg som de skulle haft hemma vid den här tiden på året. I Aleppo brukade man också se massa kvinnor som gick runt i parkerna med sina bebisar i vagnar, precis som här.
Annons
När jag går runt i Frederiksberg Have tänker jag på alla mina vänner i Syrien och på min familj. Min bror är myndig och bor i Valby i utkanten av Köpenhamn, men resten av min familj har flytt till Turkiet. När jag går runt ensam i den tysta parken minns jag allt.
Alla foton av Jonas Fogh
Hemma i Syrien jobbade jag med att sy in fickor på byxor. Här i Danmark går jag i skola och lär mig danska, engelska och matte. Matte är jättesvårt. Danska är också svårt, men jag övar och försöker lära mig så mycket som möjligt.Jag brukade gå till en park i Aleppo med mina vänner. Där brukade vi äta, hänga eller slåss lite på låtsas. Min bästa kompis är i Turkiet nu. Många av mina vänner har åkt till Irak och två stycken är i Sverige. Jag saknar mina vänner; jag har inte så många kompisar här.
Jag skulle vilja visa mina föräldrar Frederiksberg Have. Jag får inte åka och hälsa på dem på grund av säkerhetsläget i Turkiet. Jag ansökte om ett visum för familjeåterförening för att de skulle få komma till Danmark, men det avslogs. Det gjorde mig så arg att det är svårt att prata om nu. Jag har överklagat beslutet med hjälp av en advokat men i nuläget finns det inget jag kan göra förutom att vänta.
Jag bor i en sovsal med andra flyktingbarn. Det är bara killar i min korridor, vilket innebär att det alltid är mycket som händer där, så det är skönt att kunna gå ut och få lite lugn och ro.I parken kan jag samla mina tankar och prata lite för mig själv. Ibland springer jag ganska långt och fort. Jag är även med i ett fotbollslag. Ungefär en tredjedel av oss är flyktingar, resten är danskar, och den här helgen kommer vi spela mot det danska fotbollslaget Brøndby. Jag kan knappt bärga mig.Skriv under UNHCR:s namninsamling som uppmanar regeringar att se till att människor på flykt får en säker framtid här.Klicka här för att stötta Refugees Welcome Denmark, en organisation som erbjuder juridisk rådgivning och stöd till asylsökande i Danmark..