Jag lät IQ:s bot guida mig genom en hel utekväll

IQ – Systembolagets dotterbolag som arbetar för en smartare syn på alkohol – har släppt en bot som ska hjälpa studenter att använda hjärnan lite mer när de festar. På hemsidan för boten, eller "Bottler" som den heter, står det:

Jag är inte student och har aldrig levt det livet men borde ändå få kvala in; jag är precis lagom gammal för att vara en (21), och festen jag skulle närvara på under kvällen befolkades ändå till 90 procent av studenter.

För att kort beskriva sättet Bottler kommunicerar på är det som en blandning av när jag gick i högstadiet och min mamma undrade var jag höll hus och om jag skulle vara hemma till middagen, blandat med en kille som upprepade gånger, skamlöst och opassande, försöker nå en på Messenger. Det är rätt tydligt att det är en grupp vuxna som skapat boten och förutsatt att alla unga med alkoholproblem mest kommunicerar i gifs och outgrundliga emojis.

Bottler ger en tre alternativ på hur den ska guida en: "dricka med koll", "vakna på topp" eller "ha en episk fest" – tre till synes helt oförenliga val. Jag klickade ändå i allihopa vid olika tillfällen under kvällen i hopp om att klara av varenda en.

Jag befinner mig på en klassisk förfest. Människor sitter nedträngda i en soffa och pratar om en svår tenta, några bråkar om vilken låt som ska spelas härnäst på Spotify och ljummen burköl plockas upp ur ryggsäckar. Jag sitter på en pall och försöker få ur något vettigt ur Bottler. Först väljer jag "dricka med koll" men ångrar mig snabbt – jag får bara påminnelser om att tänka på min alkoholkonsumtion och inga konkreta tips överhuvudtaget. Jag byter till "ha en episk fest." Efter flera upprepningar, moraltjafs och för många gifs trillar till slut det första tipset in.

Jag vet inte om det är en bugg som gör att Bottler inte förstår om jag, med tanke på tiden, befinner mig före, under eller efter en fest. Men att ockupera ett badrum på en hemmafest en längre tid är aldrig populärt. Men sagt och gjort.

Jag sveper mitt plastglas, tar mig över skohögen i hallen, låser in mig i badrummet och ställer mig i duschen. Arga knackningar och allmänt jämmer hörs utifrån. Efter min långa svaaala dusch som varken hjälper mig att känna mig mer eller mindre full och bara orsakar långa köer och arga miner i hallen tar det inte lång tid innan min telefon började plinga till igen. Bottler frågar när jag hade tänkt gå upp dagen efter och utan att ha en tydlig anledning väljer jag 09:00.

I mitt huvud har kvällen på sin höjd börjat när Bottler börjar spamma igen.

Ett jävla tjat. Jag har inte ens satt min fot på en klubb och det tjatas redan om att jag måste röra mig hemåt. Jag lägger ner mobilen i fickan och 25 minuter senare rasslar en notis in igen. Bottler vill bara "checka in" och se om jag är "på väg".

Det bästa med att Bottler faktiskt är en bot och inte ens mamma, storasyskon, syokonsulent eller chef är att man bara är ett knapptryck bort från att be om något annat tjat. Jag byter motiv och säger att jag inte längre vill gå upp tidigt. I stället vill jag "ha en episk fest" igen. ("Episkt" är för övrigt ett otroligt jobbigt ord att använda innan ordet "fest" och ännu en ledtråd till att det är en eller flera jättevuxna vuxna personer som skapat Bottler.)

Jag har tappat bort de flesta av mina vänner, spillt en öl ut på golvet och blivit femte hjulet bland en grupp hånglande bekanta. Som en skänk från ovan kommer Bottler med ett tips.

Jag ser framför mig hur Bottler är en person. En sån som försöker peppa upp en publik och ropar "Hur måååår ni?!" tätt följt av "Jag hör er inte!!" En person som helt oprovocerat uppmanar andra att dansa som en apa och dessutom känner behovet av att meddela att ja, du hörde rätt! Ja, exakt så galen är jag som påstår något sånt. Att dansa som en apa ger mig dock ingenting. Inga glada hejarop eller påhejningar så långt ögat kan nå. Runt mig rör sig alla andra minst lika underligt som jag. Jag börjar bli trött på att Bottler inte bara kan ge normala tips som att dricka varannan vatten, utan konstant måste göra mig till åtlöje eller stressa hem mig till min säng.

Det finns något otroligt lurigt med den där djävulemojin. Det är universalsanning och vida känt att det absolut värsta dj:s vet är när någon ramlar fram och önskar en låt med Håkan Hellström mitt i ens new house funkwave-set, eller ännu värre – ber om att få ta över. Men Bottlers ord är min lag och jag har inte speciellt mycket att varken göra eller förlora längre. Jag tränger mig förbi folkmassor, avspärrningar och trappor och tar mig upp i dj-båset.

Tillåt mig att presentera: En förbannad dj. Att försöka överrösta lokalens ljudvolym och skrika/teckenspråkstolka en fråga om att få ta över ett litet tag uppskattades inte alls. Att välja att "ha en episk fest" är det värsta valet jag gjort i mitt liv. Jag meddelar Bottler att det är slut på tramserierna och mitt mål är ännu en gång att "vakna på topp".

Trots att förra klubben stängde klockan tre och Bottler har hetsat mig att gå hem för flera timmar sen är kvällen långt ifrån slut. Mitt sällskap har, som sällskap brukar på utekvällar, reducerats markant. Från att ha varit närmare 15 personer är det till slut bara jag och två tappra krigare kvar. Med tom blick sitter jag nersjunken i en soffa och undrar vad jag ska ta mig an härnäst när Bottler äntligen hör av sig igen.

Jag gnuggar mig i ögonen flera gånger, blinkar hårt och scrollar upp och ner. Jag fattar absolut ingenting. Exakt vad är det bottler vill att jag ska göra? Gå på ett kryssningsfartyg mot Finland och korka upp en flaska bubbel? Gå hem och lägga mig på sängen och ringa min bästa tjejkompis från hemtelefonen?

Ungefär här någonstans ger jag upp och inser att Bottler inte kan hjälpa mig så mycket mer i det här skedet.

Bottlers ord ekar i mitt bakhuvud. Det enda vettiga meddelandet jag fått under kvällen är något jag vetat hela mitt alkoholkonsumerande liv – att man måste äta innan man går hem och lägger sig. Snabbmatstället stänger minuter efter att vi har köpt vår mat och vi tvingas äta den lutandes mot papperskorgar och lyktstolpar. Sen går jag hem och lägger mig och hoppas på att "vakna på topp".

Nästa dag vaknar jag upp runt 13:00 utan en enda missad notis från Bottler. Jag var övertygad om att min mobil skulle ringa och vibrera på grund av en orolig bot som undrar om jag verkligen tog mig hem i går och vill försäkra mig om att jag klarar av mitt mål att vakna klockan nio. Men ingenting.

Bottler är en orolig mamma, en störig kille, den i gänget som är lite äldre och kämpar hårt med att verka ung och en kompis som hetsar en till trams och dumheter. Den har i stort sett alla egenskaper som människor i ens omgivning har – saker som man inte behöver ha en bot till för att få uppleva under en utekväll.

Ingrid Altino finns på Twitter

Mer av Ingrid på VICE:

Snus eller cigg? Klubbkid eller vintage? Vad vill Tinderkillar egentligen ha?

Jag testade Stockholms sämst rankade restauranger

Unik chans: bo i drömgarage