klubba

Hur en klubb i Georgien kan komma att bli nya Berghain

Att festa på Bassiani är en politiskt handling mot Georgiens homofobi och trångssynta drogpolitik.
3.7.17
Alla foton med tillstånd av Bassiani.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på THUMP.

Inte helt olikt från Berlin är mycket av Georgiens huvudstad Tbilisi utformat efter landets historia av krig för inte allt för längesen. Georgien har varit inblandat i flera krig de senaste 25 åren, vilket har orsakat stor fattigdom. Unga i Tbilisi vill gärna glömma det som hänt genom att dansa och förlora sig själva på de klubbar som gör att stadens undergroundscen blommar.

Annons

Klubbar som KHIDI och Mtkvarze öppnade i Tbilisi för några år sedan. Här finns även gayvänliga Cafe Gallery. Men det är Bassiani, en klubb i en industrilokal under en fotbollsarena, som har satt staden på klubbkartan. Efter besök av Nina Kraviz, Speedy J, John Talabot och andra stora dj:s börjar klubben bli erkänd på den globala house- och technoscenen.

Bassiani grundades 2014 av Tato Getia, Zviad Gelbakhiani och Naja Orashvili som en klubb med politiska och aktivistiska element. Klubbens huvudmål är att stå emot Georgiens extremt strikta (även ur svenska ögon) drogpolicies och att tackla homofobi genom att hålla öppna queerfester.

"Det råder nolltolerans mot droger i Georgien," berättar Getia i en Skypeintervju. "Det är väldigt simpelt: enligt lagen spelar det ingen roll om du har på dig ett milligram MDMA eller ett kilo heroin. Alla droger, oavsett mängd, hamnar under samma kategori. En av våra vänner greps nyligen för att han hade på sig fyra gram MDMA, vilket betyder att han nu riskerar [att få 20 år i fängelse]."

Gelbakhiani berättar för mig att invånare i Tbilisi använder droger som ett sätt att hantera landets fruktansvärda politiska system. "Även om nästan alla klubbesökare känner någon som sitter i fängelse fortsätter folk att hitta sätt att få tag på droger," säger han.

Enligt Bassianis ägare är det lika dyrt som det är svårt att hitta droger i Georgien. "Du kan inte få tag på kokain eller GHB här. Man kan bara få tag på MDMA, ecstasy, hash och weed i Tbilisi," förklarar Getia. Enligt honom ligger priset för ett gram MDMA mellan 110 och 120 euro, ett enda piller ecstasy kostar runt 50 euro, och ett gram hash eller weed kostar mellan 60 och 70 euro. De tre ägarna poängterade att de gör ordentliga visiteringar efter droger i dörren.

Annons

Alla foton med tillstånd av Bassiani.

När jag frågar Getia om anledningarna till varför Bassiani blivit allt mer populärt säger han att många besökare kommer från andra länder, särskilt från Centraleuropa och Ryssland. "Ryssar upplever att nattlivet här är jämförbart med europeiskt nattliv i Berlin, Amsterdam eller London, och Tbilisi ligger någorlunda nära Ryssland," säger han.

Gelbakhiani säger att det som utmärker nattlivet i Tbilisi är att det inte är fast i en speciell rutin. "Om jag ska utgå från mina egna erfarenheter vet jag att i andra europeiska städer som London och Berlin har det varit så i åratal," säger han. "Men här är det något nytt. Dj:s är positivt inställda till sina sets på Bassiani eftersom de verkligen kan känna energi och entusiasm från publiken."

Vincent Theunissen, 26, är en klubbfantast från Amsterdam som regelbundet besöker Trouw, Cruquiusgilde, About Blank, De School och Berghain. När han bodde i Berlin 2014 träffade han flera personer från Georgien som berättade allt om Tbilisis uteliv. När han senare bestämde sig för att besöka en av sina nyfunna vänner blev hans kompisar i Berlin förvånade. "De flesta kunde inte förstå varför man skulle besöka en stad som den," berättar han.

"Jag gick till Bassiani, som också kallas för Tbilisis Berghain, under loppet av två helger," fortsätter han. "Den fantastiska lineupen gjorde mig helt hänförd. På vår första kväll där spelade [Giegling-producenten/dj:n] Konstantin ett ambientset. Vid ett tillfälle spelade han "Ave Maria" och publiken fullständigt tappade det."

Annons

"Det var som om de bad på dansgolvet, som om den yngre generationen hade skapat en ny religion," minns Theunissen.

Theunissens kompisar från Georgien berättade för honom att kontrasten mellan dag och natt i Tbilisi är enorm. "Nittio procent av befolkningen är kristna, traditionella och väldigt konservativa," säger han och tillägger att folk gör korstecknet så fort de går förbi en kyrka och stirrar på dig som om du vore från en annan planet när du kommer ut från klubben.

"Det förvånade mig att människor [i Tbilisi] fortsätter festa till morgonen, antagligen utan droger, eftersom droger kan orsaka enorma problem om du åker fast," säger han. "En kompis kompis hamnade i fängelse på grund av precis det, och ibland blir folk tvingade att göra urinprov."

Utöver strikt drogpolitik är homofobi utbrett och fortfarande på framfart i Georgien. Men även om Getia håller med om att allvarliga homofobiska händelser sker här säger han att situationen "inte är så dramatisk."

"[Hbtq-personer] behöver inte gömma sig, men det är fortfarande en lång väg att gå när det kommer till frigörelse och acceptans," säger han. Getia förklarar att på grund av Georgiens sovjetiska förflutna ligger landet efter Västeuropa, speciellt gällande ämnen som mänskliga rättigheter och homosexualitet. "Som tur är har vår generation insett att det är dags för förändring," tillägger han. "Vi försöker aktivt inkludera hbtq-scenen på vår klubb."

Annons

Bassianis gratis och privata queerfester är ett exempel på den inkluderingen. Eftersom festerna endast är för inbjudna ser man till att det är hög säkerhet för gästerna, och på regelbundna klubbkvällar måste besökare registrera sig på grund av samma anledning.

Gelbakhiani förklarar att du endast kan köpa biljetter om du är en registrerad medlem. "Vi har det här systemet för att filtrera publiken, vilket skapar en bra atmosfär på klubben. Utan dörrpolicy får man en massa irriterande eller fulla människor som kan ofreda andra där inne."

Under Theunissens (som är gay) andra kväll på Bassiani var det en hbtq-kväll som kallades Horoom. "Jag kunde inte föreställa mig att en queerfest överhuvudtaget kunde hållas i konservativa Tbilisi. Jag var tvungen att registrera mig med en kopia av mitt pass i förväg, men det garanterade min säkerhet på klubben," säger han. "Jag var positivt överraskad av stämningen och den blandade publiken som bestod av trans, gay, drag och så vidare. Alla hade på sig vackra outfits och det kändes väldigt fritt. Det var en sexuell energi där som jag i vanliga fall bara känner av i Berlin."

I framtiden hoppas Getia, Gelbakhiani och Orashvili att Bassianis queerfester inte kommer behöva vara privata längre. När jag frågar dem vad mer de skulle vilja uppnå framöver säger de att det för tillfället är väldigt komplicerat för dj:s och klubbkids att komma till Tbilisi.

"[Folk] måste ofta vänta på anknytande flyg i Istanbul vilket kan ta upp till åtta timmar, dessutom är flygen dyra. Men just nu byggs det en ny terminal på [Tbilisis] flygplats," säger Gelbakhiani. Med mer uppmärksamhet från utländska besökare hoppas de att Georgiens droglagar kommer bli mindre hårda. Under tiden fortsätter de kämpa mot landets stränga drogpolicy och homofobi genom att dansa i Tbilisi in på ljusa dan.

Bo Hanna finns på Twitter.