Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Danmark.Ända sedan jag som ung såg och blev förälskad i Danny Boyles klassiska film The Beach har jag drömt att åka till den idylliska sanden som Leonardo DiCaprio en gång promenerade på. Så du kan ju förstå hur exalterad jag blev när mitt 30-åriga jag äntligen befann mig några minuter bort från den världsberömda ön. Jag hade inte gjort några efterforskningar innan jag reste dit, eftersom jag inte trodde att jag skulle behöva göra det. Jag älskade filmen. Jag älskade stränder. Vad mer skulle jag överhuvudtaget behöva veta?
Annons
Filmen spelades in vid Maya Bay på ön Ko Phi Phi i Thailand, mer än 800 mil från Köpenhamn där jag bor. Resan var lång men jag övertygade mig själv att det skulle vara värt det. När jag kom till kajen på fastlandet där vi skulle sätta oss i en båt för att till slut nå själva målet berättade man för mig att jag skulle gilla den lugna utflykten som bara min grupp med 23 personer i skulle göra. Vi fick ett rött armband som vi skulle ha på oss under hela resan.Snart fick vi träffa vår guide, Somporn. Han var en kort, bestämd man som gick med snabba steg och skrek på oss om vi inte höll tempot. Klädda i neonoreange flytvästar klamrade vi oss fast i båten som skulle ta oss till bukten där den kända stranden ligger. När vi närmade oss såg jag de ikoniska bergen som omringade stranden och kände hur min puls gick upp. Men snart blev jag distraherad av den växande synen av människor som aldrig tyckets få ett slut.
När vi äntligen hade lyckats lägga till båten mellan cirka 10 000 andra båtar skrek Somporn: "40 minutes, you come back to boat." Han blåste sen i sin visselpipa och skrek, "Go!". Vi stormade stranden och gjorde allt vi kunde för att inte bli trampade på av varandra samtidigt som vi förberedde våra selfie-sticks för att dokumentera denna speciella och lugna stund.Det slutade med att jag hamnade i mitten av ett kluster av människor och fick kämpa för att få till en kreativ pose så att inte hundra andra människor skulle medverka i mitt magiska IG-moment. Jag misslyckades.
Annons
Fyrtio minuter senare blåste Somporn i sin visselpipa igen. Jag fick snabbt samla ihop mina saker och sicksacka genom havet av solkrämsdränkta kroppar som virrade runt åt olika håll. Jag lyckades tappa mina flip-flops i kaoset, men hann inte leta efter dem eftersom Somporn hade gjort det klart och tydligt för oss att han inte skulle tveka en sekund med att åka från ön och lämna kvar slöfockar på stranden. Inom loppet av några minuter var vi ute till havs igen på väg mot fastlandet, och min barndoms drömmar var som bortblåsta.Scrolla ner för fler foton från mitt besök på stranden från The Beach.
