Jag växte upp med en drogberoende mamma
Alla foton med tillstånd av Adrian Goiginger
beroende

Jag växte upp med en drogberoende mamma

Hon var ensamstående, heroinberoende och världens bästa mamma – åtminstone i mina ögon.
2018 januari 24, 12:00pm

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Österrike

När jag tittar tillbaka på min barndom inser jag att jag växte upp i en väldigt konstig värld. Hela mitt liv kretsade kring min mamma som var ensamstående, heroinberoende och världens bästa – åtminstone i mina ögon.

Varje dag kom ett ögonblick då hon sa, "Jag kommer tillbaka strax, älskling," varpå hon försvann in i sitt sovrum med några vänner och låste dörren om sig. Sjuåriga jag brukade stå och vänta utanför dörren och försöka föreställa mig vad det var som hände på andra sidan.

Det tog mig flera år innan jag förstod vad de hade för sig där inne. Länge hade jag antagit att vuxna alltid gick och tog nån slags gemensam tupplur, eftersom de alltid kom ut från sovrummet och såg så avslappnade och glada ut. Det kändes som jag gick miste om något, för även de dagar då jag verkligen kunde sova ut kände jag mig fortfarande trött när jag vaknade. Jag ville utforska världen när jag blev stor, vilket jag visste skulle kräva mycket energi.

Skribenten med sin mamma, Helga.

Min mamma hade så mycket kärlek att ge, och hon fick mig alltid att känna mig älskad. Varje dag lekte vi med varandra i timmar och låtsades att vi var på olika äventyr tillsammans. Jag var Link, hon var Zelda, och vårt uppdrag var att besegra den onda demonen Ganondorf som bodde längre ner på vår gata i Liefering, en förort till Salzburg i västra Österrike.

Först var vi tvungna att leta reda på en karta och kompass för att kunna hitta Ganondorf och dräpa honom. Om min mamma blev för trött för vårt uppdrag fick hon dricka ett elixir gjort på vallmofrön för att återfå sin styrka.

Min mamma brukade bjuda hem flera av sina vänner, till exempel Werner som berättade för mig att han hämtade energi från naturen och träd. Bertil brukade alltid prata om fotbollslaget SV Austria Salzburgs storhetstid, och min mammas kille Günther lärde mig spela schack när jag var sex år gammal. Han hade lärt sig hur man spelar under en period när han satt i fängelset.

Den enda gången mamma ljög för mig, vad jag vet, var när hon berättade att min pappa hade dött i en bilolycka innan jag föddes. Det var inte förrän flera år senare, när hon och Günther var rena, som de förklarade att min biologiska pappa dog av en heroinöverdos. Efter att ha suttit i fängelse i några månader för innehav hade han tagit sin vanliga dos, men han hade fått lägre tolerans medan han suttit inne, och det visade sig vara en för stor dos för honom.

I sin sorg övervägde min gravida mamma att begå självmord, men en bok hon läste om hinduism övertygade henne om att hon i så fall skulle återfödas som den lägsta livsformen, så hon bestämde sig för att inte göra det.

I skolan var jag lite av ett problembarn – jag var kaxig, betedde mig illa, fast det var egentligen normen där jag växte upp. Vi bodde i en stor grönmålad lägenhet på bottenvåningen av ett lägenhetskomplex. Vi litade inte på nån som knackade på vår ytterdörr, eftersom det bara var polisen eller brevbäraren som gjorde det, och i mina ögon var det samma sak. Alla andra klättrade bara in över balkongräcket och gick rätt in i vårt vardagsrum.

En person som ofta kom på besök var min mammas langare, en man som vi kallade för "greken". En gång när mamma var inne i sovrummet tvingade "greken" mig att ta en shot vodka med honom. Jag var sju år gammal. När min mamma fick reda på det kastade hon ut honom. Senare förklarade hon för mig att alla förtjänar en andra chans, så till slut fick han komma tillbaka.

Vänner till skribentens mamma var ofta på besök.

Sommaren 1999, när jag var åtta år gammal, kämpade min mamma med sitt drogbruk. Günther verkade nästan döende efter att ha levt med sitt beroende i 23 år, och jag började sakta men säkert förstå vad det var som försiggick runt omkring mig. Min mamma hade intalat sig själv att det var okej att ta droger så länge som jag var liten och inte förstod vad som hände. Men sanningen var att hon helt enkelt inte kunde sluta.

En dag det året kom hennes gamla vän Bedda på besök. Han hade tidigare suttit inne tillsammans med Günther för smuggling. Det var som att han var en helt annan person; han var inte trött, snurrig och nervös längre som han brukade vara. Han utstrålade en glädje och ett lugn som direkt fick min mamma att börja gråta. Bedda tröstade henne och började prata om att Jesus helat honom.

Bara hans närvaro spred ett ljus över vår mörka lägenhet; det var som att någon tänt en fackla i en kolsvart grotta. Günther kastade ut honom ur lägenheten och började välta möbler och skrika om att han inte vill ha nåt att göra med religion. Men Bedda kom tillbaka och berättade om hur Gud befriat honom från sitt beroende.

Längre fram kom både min mamma och Günther att se Beddas nya liv som något positivt, och den insikten hjälpte båda två. Alla tidigare försök att bli ren hade misslyckats, efter läkare, psykologer och socialarbetare hade insisterat att styrkan för att kunna sluta med droger måste komma inifrån en själv, och det var en styrka som ingen av dem trodde de själva besatt. Men nu hade deras vän Bedda klarat det tack vare sin tro på Jesus, och det motiverade Günther och min mamma att göra detsamma.

Min styvfar kunde bli ren efter över 20 år av beroende, och min mamma blev fri från sin depression som lett henne till att vara nära på att ta livet av sig vid flera tillfällen. De hade känt sorg, förtvivlan och en tomhet, men nu var de fyllda med kärlek och trygghet. Dessvärre hade inte alla i deras närhet lika tur – många av deras vänner dog som ett resultat av sitt beroende.

Min mamma dog i cancer 4 juli 2012, då bara 39 år gammal. Genom hela sitt liv fick hon kämpa mot sina monster och demoner, samtidigt som hon visade så otroligt mycket kärlek till alla människor hon älskade. Mitt i det drogträsk jag växte upp i hade jag en underbar och fin barndom, och det har jag bara min mamma att tacka för.

Adrian Goigingers film Die Beste Aller Welten [Den bästa av världar] är baserad på hans barndom och tillägnad hans mamma Helga Wachter. Den går just nu på bio i Tyskland och Österrike.