beroenden

Jag slutade med allt och det kan du också göra 2018

Än så länge har jag slutat med weed, kokain, cigg, mjölkprodukter, rött kött, porr – och jag har fler saker att bocka av.
8.1.18
Bild via Shutterstock 

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Kanada

"New year, new me" är en vanlig lögn vi intalar oss själva, precis som "mina föräldrar gjorde så gott de kunde med mig" eller "man får faktiskt ha på sig mjukisbyxor utanför hemmet". Jag om någon är medveten om det här; oftast brukade jag klara mig tills 9 januari då jag låg i ett badkar fyllt till bredden med Jack Daniels, ätandes friterad glass, samtidigt som mitt nya gymkort brann i en soptunna bredvid mig. Men jag har lärt mig att det absolut inte är omöjligt att bli av med ett beroende. 2009 vägde jag 108 kilo, var beroende av sprit och kokain och bodde i min mammas källare. Jag förväntade mig att mina beroenden skulle bli min död innan jag fyllt 30. Det blev de nästan.

Annons

År 2015 drack jag kraftigt näst intill varje dag, och jag fick ett återfall med kokain efter att ha varit utan det i två år. Jag rökte weed varje dag. Jag tog även OxyContin, MDMA, svamp och – med tanke på vad man vet att vissa langare blandar ut drogerna med – förmodligen en hel del batterisyra. Utöver det drack jag fem koppar kaffe och gick igenom ett helt ciggpaket om dagen för att hålla mig på benen. Sen var det ju också en meny på Donken och lite porr, vilket jag alltid betalade för med kreditkort, innan jag gick till sängs. Det året fick jag bukspottkörtelinflammation för andra gången, en vecka innan min 29:e födelsedag. Sen den dagen för två år sen har jag inte druckit en enda gång. Efter några återfall har jag nu inte tagit droger på över ett år.

För nio månader sen startade jag en podcast som jag kallade Alex Wood Quits Everything, där jag pratat om hur jag slutade med weed, koffein, bita på naglarna, cigg, rött kött, mjölkprodukter, porr, skvaller och kreditkort. Av mina erfarenheter och genom att intervjua människor som varit beroende av droger, mat, shopping, porr, spel, cigg och ilska har jag lärt mig att allas tillvägagångssätt för att bli av med beroende är olika. De råd jag har att ge är helt enkelt de som fungerat för mig. Min förhoppning är att den som läser det här kanske kommer kunna få ut nånting av det.



Det första beroendet jag slutade med var kokain. Jag hade tagit ladd rekreationellt (vilket är en rolig term för droganvändning, det låter som jag var med i ett Korpen-lag där vi bara tog kokain) i några år. Jag hade blivit tillfrågad om jag kunde uppträda i en prestigefylld komedishow i Montreal. Det ledde till att jag fick motivationen för att äntligen kunna bli av med mitt… nä, det hände inte. Det ledde till att jag började lägga alla mina slantar på kokain. Kokain är inte direkt billigt, så inom kort hade jag dragit på mig en skuld på 7000 kronor hos min langare. En kväll spydde jag på scenen på grund av abstinensbesvär och en vecka senare exploderade min näsa med blod precis innan det var dags att gå på scen. Det kändes som jag var med i slutet av filmen Blow, fast i den här versionen bodde Johnny Depp med sin morsa och fick aldrig ligga.

Jag bestämde mig för att sluta tvärt. Jag lånade pengar från en kompis för att ha råd att betala av min skuld till langaren, för jag hade ingen lust att få båda mina ben brutna. Jag lämnade inte min mammas källare på över en månad och grät mig till sömns varenda natt. Jag övervägde självmord. Under hela den perioden kände jag mig bara tom och deprimerad, tills dagen kom då Miley Cyrus räddade mig. Jag hade precis klivit ut ur duschen och hörde ett fint gitarriff från rummet intill där tv:n fortfarande var på. Jag blev genast på bra humör. När jag såg Miley sjunga "Party in the USA" på tv började jag skratta. Det var första gången jag skrattade på över en månad. När jag insåg att jag stod och skrattade halvnaken åt Miley Cyrus musikvideo garvade jag bara ännu mer. Det var första gången jag kände att allt kanske skulle bli okej ändå. Jag hade önskat att det var nån coolare, typ Kanye eller Lou Reed, men vad ska man göra. Efter den dagen klarade jag mig utan kokain i två år tills jag fick ett återfall som varade en hel sommar. Sen fick jag ett återfall igen 2015 på en strippklubb.

Annons

2015 var ett miserabelt år som jag ändå inte minns speciellt mycket av. Jag drack i princip varje dag. Jag började ta kokain igen. Jag tog så mycket MDMA att jag faktiskt började gilla house. Jag tog mer svamp än Super Mario. Jag käkade så mycket på pizzerian i mitt kvarter att de på riktigt namngav en pizza efter mig (om jag ska vara ärlig är jag fortfarande typ stolt över det). Jag hade stoppat in snoppen i en brödrost om jag hade trott att det skulle få mig att glömma mitt ex. Jag nöjde mig med porr i stället. Jag var riktigt illa däran. I maj det året fick jag bukspottkörtelinflammation. Jag fick gå på en antibiotikakur i en månad och uppmanades att inte dricka på åtminstone ett år. Jag tyckte uppenbarligen att min fullständiga avsaknad av medicinsk utbildning var jämförbar med en läkares, så jag tyckte det räckte med en månad. Samma år i december skulle jag få samma diagnos. Ett besök på akuten efter jag fått ett krampanfall som följd av alkoholabstinens fick mig till slut att inse att jag behövde byta ut mina dåliga vanor (och jag behövde även byta kallingar eftersom jag kissat på mig).

"Varje beslut jag tog baserades på hur det skulle påverka möjligheten att få min fix."

När jag väl bestämde mig för att jag ville sluta med droger och alkohol för gott var första steget att bli motiverad. Min huvudsakliga motivation var att förbättra min hälsa och min livskvalitet. Jag var less på att vara bakis, less på att vara pank, less på att såra min familj. Jag insåg att hela mitt liv kretsat kring beroenden. Varje beslut jag tog baserades på hur det skulle påverka möjligheten att få min fix.

Jag föddes inte drog- och alkoholberoende. Jag ställde om min hjärna till att bli det. Så jag resonerade att om jag fått min hjärna att bli så här kunde jag även få den att bli frisk igen. Man måste själv tro på sin egen förmåga att bli bättre. Jag började leta efter inspirerande personer att se upp till. Jag tänkte på Terry Fox, atleten som sprang maraton varje dag 143 dagar i sträck, trots att han hade cancer och bara ett ben, för att samla pengar till cancerforskning. I början fick han varken speciellt mycket uppmärksamhet eller donationer. Men han kämpade på och fortsatte springa dag efter dag. Han är nu en ikon i Kanada och i hans namn har man samlat in över 4 miljarder kronor till cancerforskning. Han var en vanlig människa, precis som du och jag. Om han kunde göra det han gjorde är det möjligt för oss alla att sluta med någonting vi inte mår bra av.

Annons

Nu när jag börjat tänka positivt var det dags att ta min motivation och faktiskt börja göra något åt mina problem. Det första jag gjorde var att prata med mina nära och kära. Som kontrollfreak var det viktigt för mig att uppmärksamma det faktum att jag inte skulle klara det här helt på egen hand. Jag skulle behöva hjälp från dem jag älskar. Kontroll är för övrigt ett koncept jag var tvungen att bli bättre på att utöva. Jag var tvungen att lära mig kontrollera mig själv och mina reaktioner till saker jag var med om. Nyårsdagen 2016 var en viktig dag för mig. Jag hade klarat mig tolv dagar utan alkohol. Jag klarade mig igenom skakningarna, delirium tremens, min födelsedag, julen och nyårsafton utan att dricka. Kort därefter tappade jag bort min plånbok på tunnelbanan.

Ilskan tog över hela min kropp och jag bestämde mig för att ta ett glas så fort jag kunde. Men i samband med det fick jag en insikt: om jag gick till en bar och söp mig full skulle min plånbok fortfarande vara borta, jag skulle vara ett fyllo utan en plånbok. Det var ett viktigt ögonblick för mig och mitt tillfrisknande, och jag påminner mig själv om den stunden konstant än i dag. Att supa, bli hög, hetsäta eller röka får inte mina problem att försvinna. Det kanske får smärtan eller ilskan över nånting jag varit med om att tillfälligt avta, men sen är samma problem kvar och väntar på mig morgonen därpå tillsammans med en bakfylla. Det är bara jag själv som kan lösa mina problem. Jag var inte medveten om det just då, men jag höll på att lära mig en viktig teknik för att hantera ett beroende, nämligen att tänka på konsekvenserna av om man till exempel tar det där glaset.

Annons

Om man känner ett kraftigt sug till något man är beroende av ska man försöka att inte fastna i tankar kring själva begäret. Tänk förbi det på hur du kommer må efter du gjort det. Jag lärde mig att göra det här när jag slutade med kokain (första gången). Jag insåg att när jag fick ett begär kunde jag inte släppa tanken "det skulle kännas så bra om jag var hög nu". Jag kämpade emot våg efter våg av dessa tankar fram tills en dag då jag tänkte, "Vad händer efter jag blir hög?" Visst, det skulle kännas bra om jag var hög, men det hade också inneburit att jag skulle spendera pengar när jag redan var skyldig min langare 7000 spänn. Känslan av att vara hög skulle inte vara så länge. Efteråt skulle jag få skuldkänslor och känna mig deprimerad.



Allting jag hade lärt mig om beroenden gav mig en idé förra året: jag skulle sluta med resten av mina negativa beroenden och göra en podcast om det. Att sluta med porr är det som jag fått mest frågor om. När folk frågade mig om jag var beroende av porr och jag svarade ja kunde jag se på deras ansiktsuttryck vad de tänkte, typ "Den här snubben runkar säkert vid konstiga tillfällen och på ännu konstigare platser." För mig har det varit väldigt givande att sluta med porr. Det har gjort att jag njuter mer av sex. Jag känner mig mer närvarande och jag förställer mig inte att min partner är en kinky bibliotekarie som även råkar dejta min pappa. Nu onanerar jag nog bara två gånger i veckan, vilket är mycket mer hälsosamt än hur ofta jag brukade göra det, vilket var ungefär lika mycket som antalet poäng en basketspelare brukar göra i en match.

Att sluta med mjölkprodukter och rött kött fick mig att inse att mat kan vara precis som vilken drog som helst. Jag kan använda mat för att fira, för att jag mår dåligt, för att jag är uttråkad, och jag kan spendera pengar på mat som jag annars hade kunnat använda på bättre sätt. Fjärde säsongen av Narcos hade kunnat utspela sig på Pizza Hut och jag hade varit exakt lika besatt av serien. Jag har också insett att veganer inte snackar skit när de ger förslag på recept som ska vara precis lika goda som om de vore animaliska. Jag brukade tro lika mycket på dem som jag trodde på nigerianska prinsar som behöver ens kontouppgifter för att kunna skicka en massa pengar. Men min flickvän lagade en helt vegansk carbonara häromkvällen och det var det godaste jag någonsin käkat. Mejla dina kontouppgifter så kan jag ge dig receptet.

Annons

Det sista jag insåg var att jag inte får vara rädd för att misslyckas. Återfall är en del av beroenden. Nyckeln är att inte låta ett ögonblick av svaghet göra att allt man kämpat för går ogjort. Om du åker bil nånstans och åker av vid fel avfart skulle du inte ge upp och finna dig i att du inte kommer fram dit du är på väg. "Jag svängde fel, dags att stänga av bilen, kasta ut nyckeln genom fönstret, ta av mig skorna och skita i baksätet för nu bor jag i den här bilen." Det låter ju inte speciellt rimligt. Så försök tänka på ditt beroende på samma sätt. Efter varje återfall kom jag tillbaka på fötterna igen, starkare än jag var innan.



Efter jag blev nykter har jag blivit mer hälsosam än vad jag någonsin varit, både fysiskt och psykiskt. Jag har betalat av mina skulder och för första gången sen jag hade en spargris som barn har jag börjat spara pengar, fast den här gången på banken. Jag är kär, och det är på långa vägar det bästa förhållandet jag någonsin haft. Jag har blivit bättre på att lyssna, blivit en bättre vän, bror och son. Min karriär har tagit fart igen och efter åtta långa år fick jag förra sommaren frågan igen om jag ville uppträda i samma komedishow jag var med i för åtta år sen.

Att bli av med ett beroende kan ibland kännas enkelt, ibland omöjligt. Jag har misslyckats mer än jag lyckats. Till exempel är det i skrivande stund tre dagar sen jag slutade med socker, och abstinensen får mig att känna mig rätt så sur. En liten del av mig skulle begå mord bara för att bli av med lite av mina sockerrelaterade aggressioner. Så jag vet att det är svårt, men du kan sluta med det du är beroende av 2018. Om det nånsin känns för svårt, om du stapplar och får ett återfall, fortsätt tro på dig själv. Du är starkare än du tror, du måste bara titta djupt inom dig för att se det. Och om du känner att du behöver en extra boost, lyssna bara på lite Miley.