Kärlek, stjärtar och trumcirklar: vykort från ett modernt hippie-paradis

Denna artikel publicerades ursprungligen på VICE Spanien.

Första gången jag hörde om Rainbow Family Gatherings var för ungefär åtta år sen. Medan jag liftade mig genom Europa plockades jag upp av en grupp italienska hippies och fick höra om deras årliga hippie-sammankomst där man varken har behov av pengar eller regler. Först var det svårt att hitta information om eventen online, men till slut hittade jag en ganska simpel hemsida med färgglada batikmönster som bakgrund där det stod att nästa europeiska Rainbow Gathering skulle hållas någonstans i Serbien, vid nymåne i augusti 2008. Inbjudningarna skulle mejlas ut så fort man hittat en lämplig plats. Jag skrev genast upp mig för att få nyhetsbrev.

Ungefär två veckor innan det var nymåne fick jag ett mejl med en bifogad fil. Det var ett inskannat vykort med en handritad karta som var täckt med psykedeliska hjärtan, blommor och orden: "Välkommen Hem".

The Rainbow Family är ett anarkistiskt, utopiskt new age-community som kommer samman under Rainbow Gatherings. Festivalerna handlar om frihet och kärlek. Det är ingen entréavgift, det finns ingen hierarki och ingen organisation som står bakom som arrangör. Alla är ansvariga för att planera och organisera eventet – hitta rätt plats, matlagning, ordna med förnödenheter och förebyggande insatser för att hålla det lugnt på området. Kostnaderna täcks av donationer från deltagarna som spenderar dagarna med att erbjuda (och även själva delta i) workshops för dans, meditation, kvinnocirklar, trumcirklar, yoga, tantra eller psykedeliska droger.

Den allra första festivalen var 1972 i Colorado och hade fler än 20 000 deltagare. Det var inte tänkt att det skulle bli så stort – planen var att några få personer skulle samlas i den avlägsna vildmarken i fyra dagar för att meditera och be för världsfred. Men den första Rainbow-festivalen utlöste en rad årliga event som nu hålls över hela världen.

Vanligtvis är platserna ungefär 20 till 30 kilometer från närmaste stad. Därifrån får alla inbjudna följa stenhögar eller färgglada trådar som hänger från träd för att hitta till festivalen. Det är exakt på det viset jag nådde min allra första festival 2008 – efter en fyra timmars vandring på serbiska grusvägar.

När jag klev in i skogen den dagen var välkomnandet rätt så överväldigande. Nakna och halvnakna människor sprang fram och kramade mig och sa att de älskade mig. En grupp hippies sjöng Hare Krishna-sånger medan andra dansade runt trummor. Någon sträckte fram en joint till mig.

På min första Rainbow Gathering och på alla andra jag gick på därefter träffade jag traditionella hippies, nomader, ryska alkoholmissbrukande präster, hardcore anarkister, hackare, självutnämnda profeter, reinkarnationer av berömda religiösa personer och alla möjliga typer av konstnärer – alla hand i hand i en cirkel.

Jag tog följande bilder mellan 2011 och 2014 på olika Rainbow Gatherings i Mexiko, Guatemala, Ryssland och Marocko.

Denna artikel publicerades ursprungligen på spanska i november 2016.

Denis Vejas finns på Instagram.