En tidskapsel från den gamla goda tiden man oftast glömmer bort
Fotografi

En tidskapsel från den gamla goda tiden man oftast glömmer bort

Alex Johnstone från Sydney tar foton så att han har dem när han är 50, trots att han i dag bara är 21. Men vi gillar det.
2.5.17

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Australien.

Du har förmodligen inte hört talas om Alex Johnstone än, men vi vill att du får reda på vem han är. Det är omöjligt att säga om han kommer bli nästa nästa stora grej eller så, men vem vet. Vi kan i alla fall med säkerhet säga att han är en av våra favoriter; det är något genomtänkt med hans foton. Allting känns väldigt tydligt hans, vilket är ovanligt när man precis är i början av sin karriär.

Annons

Alex fyllde nyligen 21, vilket gör honom till en vädur. Jag googlade det, och tydligen är han den optimistiska, ärliga typen som gillar att ha på sig sköna kläder. Alex är även artigare än de flesta jag känner. Han är trevlig på ett riktigt sätt, inte på det där "Åh, vad fint"-sättet. Dessutom är alla hans tröjor typ XXXL även fast han är en rätt smal snubbe. Så där har du det: zodiac-signs-astrology.com är inte helt illa ändå. Att få tag på Alex för ett snack tog lite tid; han var i Kanada förra månaden och sen Hong Kong, men till slut fick vi tag på honom.

VICE: När bestämde du dig officiellt för att bli fotografen Alex?
Alex: Jag hade försökt att ta foton mer formellt sen 2015, så för ett par år sen nu, men nu när jag kollar tillbaka i mina arkiv skulle jag bara säga att jag har varit "en fotograf" i kanske åtta månader eller så. Det är så länge som jag har gjort saker jag verkligen blivit nöjd med. Jag känner att det alltid varit svårt för mig att riktigt finna mig i att "jag tar foton och jag är en fotograf." Jag känner fortfarande inte riktigt att jag kan göra det rättvisa på ett sätt.

Det är alltid läskigt att dela med sig av sina verk, visst?
Definitivt. Till och med under de senaste åtta månaderna, vissa av grejerna som jag var taggad på då kollar jag på nu som skräp. Men det visar väl på utveckling, antar jag, och det är ju bra. Jag börjar komma mer i balans med det, och har börjat samla på massa böcker på senaste tiden.

Annons

Vill du bli en gammal gubbe som är omgiven av kameror och böcker, högar och högar men ingen av dem är dammiga?
Ja. Definitivt. Jag tror att oavsett om något kommer ur det här kommer det vara något som jag fortsätter med väldigt länge. Jag vill bara kunna fortsätta minnas saker. Jag bodde i Storbritannien i några år när jag var yngre, och jag kunde resa till Afrika och Mellanöstern. Det gjorde mig typ taggad på att ta bilder, då jag insåg att jag förmodligen aldrig skulle komma tillbaka till de flesta av de här länderna igen. Jag tänkte: "Om jag åtminstone har de här fotona – och fotona kanske inte ens är bra – är det ändå något jag kan titta tillbaka på när jag är 30 eller 50." När jag liksom inte kan minnas så mycket från den tiden kan jag bara kolla på fotografierna så kommer allt bara tillbaka.

Så det är något sentimentalt för dig.
Ja, jag tror det är det som är grejen. Jag och mina polare tar med oss kameror när vi åker någonstans, och sen är vi fulla hela helgen, så ingen minns ingenting liksom. Men när man har de här fotona kan man kolla tillbaka och så dras man tillbaka in i det. Det är alltid fint att titta tillbaka. Mina kompisar tog några foton på en resa vi gjorde för några år sen och jag hade fullständigt glömt allt skit som hände. Det finns foton på min kompis som låst in sina nycklar i bilen och måste krossa bilrutan för att få ut dem.

Vem av dina vänner är din favorit att fotografera?
Max är definitivt en av mina favoriter. Han har så mycket personlighet och det ser man när man fotar honom, han är fantastisk att fota. Jag har väldigt tur som är omringad av så många bra kreativa vänner, så många som har gjort bra grejer.

Annons

Jag tror att du också har ganska tur eftersom dina foton redan har ett väldigt säreget utseende, den där olivfärgen är väldigt du.
Mina foton brukade vara väldigt översaturerade, men då hatade jag fan det utseendet, haha. Efter det började jag göra mycket svartvitt, gjorde mycket formell research, kollade upp andra fotografers förflutna och var de var nu och så. På den tiden hade jag mycket med militäraktiga färger, såna där kamouflagegrejer, så jag började ta in de färgerna i mina foton. Gjorde grönt till olivfärgat, jobbade mycket med mörka skuggor Du har ett ganska brett portfolio – observationer, candid grejer, lite landskap och lite mode. Var känner du dig som mest hemma?
Förmodligen med porträtt, det var det jag började med. Eller, allt började med att jag fotade mina kompisar. Och jag är ganska tur som haft några äldre vänner som delat med sig av sin visdom, som min kompis Jack Harries från the Heavy Collective, han har varit en stor influens på senaste tiden med mer dokumenterande verk. Och sen Ben Clement från Melbourne, han har haft en stor inverkan på mina porträtt. Att ha de äldre snubbarna som pushar dig framåt har varit så hjälpsamt.

Alex Johnstone fotograferar lite allt möjligt. Han bor i Sydney i Australien. Du kan följa honom på Instagram här.

Scrolla ner för fler bilder: