FYI.

This story is over 5 years old.

relationer

Relationsråd från en kvinna som blivit friad till av nio män

Den här kvinnan råkar vara min mamma.
Illustration av Ashley Goodall

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Australien.

Jag är 25 år gammal och singel. Jag har haft flera pojkvänner, men nu är jag ensam igen och vill ha samma sak som jag letat efter sen jag var 15: självständighet, självkänsla och någon jag kan krypa in hos när det är så kallt på natten att mina andetag blir till ånga framför mig i sängen.

Jag minns att jag gick på en dejt med en brittisk snubbe när jag var 18. Vi hamnade hemma hos honom där han tände ljus, bjöd på rödvin från en flaska och spelade Joanna Newsom från hans risiga laptop medan vi hade sex. Det var äckligt. Det här kanske kommer låta som att det skulle vara en dealbreaker, men jag tvivlar i alla fall på att min mamma skulle ha legat med britten om hon var i samma sits. Hon är smartare än jag. Hon skulle sett ljusen och känt igen dem för hur farliga de faktiskt är och gått därifrån, bekväm i vetskapen att hon inte var tvungen att ligga med honom för att känna sig nöjd med sig själv.

Annons

Jag vet om det här på grund av att min mamma blivit friad till av nio olika män i sitt liv. Hon gifte sig bara med en av dem – min pappa – och än i dag är de fortfarande tillsammans. Bortsett från sitt kärleksliv är mamma en av de gladaste personer jag känner. Ibland tänker jag att jag skulle kunna bli lycklig i livet om jag hade haft självkänslan att tacka nej till så många erbjudanden från dåliga killar.

Så jag ringde mamma för att ta reda på varför hon uppenbarligen aldrig varit rädd för att dö ensam.

VICE: Hej mamma, jag tycker du är underbar. Men kan du berätta lite om dig själv, skulle du säga att du är feminist?
Mamma: Såklart att jag är feminist. Jag är en andra vågens feminist från generationen baby boomers fast med en intersektionell syn. Jag är barnpsykolog och har en master i utbildningsvetenskap från University of Tasmania.

Okej. Jag ville prata med dig eftersom jag ibland känner att jag behöver vara i ett förhållande för att vara lycklig. Vad tycker du om den tanken?
Äsch, jag tycker det är struntprat. Förhållanden är lite som ett tillägg. Om du inte är nöjd med dig själv kommer du inte bli lycklig av ett förhållande. Jag har sett väldigt unga kvinnor som försöker göra sina förhållanden permanenta. De försöker hitta mening i livet genom en annan person, i stället för att försöka hitta mening inom sina egna intressen.

Det verkar som du antyder att självständighet är viktigt.
Det är jätteviktigt. Och jag tror att ju mindre självständig du är i 20-årsåldern, desto mer sannolikt är det att du hamnar i ett förhållande där det är du som alltid får kompromissa.

Annons

Ja, men det är väl lätt för dig att säga när nio killar har kastat sig över dig. Tror du det var din självständighet som de här männen fann så karismatisk? Kanske. Jag brukade ha sånt mörkrött hår som man bara hör talas om i Mills & Boon-böcker. Mina vänner brukade säga att "Du har alltid någon runt ditt lillfinger." Och jag antar att det var så. Men det var mest för att jag gillade min självständighet och inte var desperat efter att träffa någon.

Jag brukade säga: "Åh, jag skulle jättegärna träffa någon," och sen såg jag män utan tänder, med ovårdat hår, överviktiga som stank av cigaretter, och då tänkte jag att jag håller mig till katten. Jag är rätt nöjd med att dela säng med katten, han gör mig mycket gladare.


Relaterat: Kvinnorna i Japan som betalar för "the boyfriend experience"


Kan du berätta om de här nio frierierna?
Jag sa ja till tre av dem, men jag gifte mig bara med din pappa. Och första personen friade egentligen inte. Han berättade faktiskt för mig att hans mamma hade sagt åt honom att fria… sen 30 år senare kom han ut som gay, efter att hans mamma hade dött. Vi var goda vänner men ja, inget mer än så hände egentligen. Vi kysstes ibland i kyrkan.

Läsare kanske inte tänker att kyrkgrejen stämmer överens med resten av ditt liv. Har du alltid varit katolik?
Ja, men ett tag funderade jag över att gå med i anglikanska kyrkan. Dessutom dejtade jag en anglikansk präst. Han friade inte, men han hamnade i fängelse.

Annons

Okej. Tillbaka till berättelsen, vem friade efter det?
Han efter det sa jag faktiskt nej till. Vi gick vårt sista år på universitetet. Jag var inte säker på att han var rätt person. Han hade ett hett temperament, vilket gjorde mig nervös, så jag sa nej. Jag krossade hans hjärta. Jag var hemsk mot honom. Av alla hjärtan jag krossat var den gången jobbigast.

Han som friade till mig efter det var från Afrika, och han sa att Gud hade sagt åt honom att gifta sig med mig. Då sa jag: "Vad konstigt, för Gud sa inte åt mig att gifta mig med dig, så jag tror nog inte det kommer funka." Han var en fundamentalist och kunde inte klara av mina feministiska åsikter.

Han efter det var full som en kaja, och jag sa: "Fråga mig i morgon när du är nykter så kanske jag överväger det." Han var jättefin, men vi var bara vänner. Det var egentligen inget mer än det.

Han efter det sa jag ja till. Jag var kanske 35 och han hette Ned. Han friade – det här är hemskt – men han friade i ett korsord. Knasigt. Och sen gick han ner på knä och frågade och jag svarade: "Ja, okej." Sen ungefär tre månader senare ändrade han sig. Som om han plötsligt vaknade och bestämde sig för att byta frukostflingor från Start till Frosties.

Den sista mannen som friade innan din pappa sa jag ja till och vi blev officiellt förlovade, men han var en tuff nöt. Jag åkte med honom till London för att volontärarbeta på en psykiatrisk klinik där. Mot slutet av resan sa han till mig att vårt förhållande inte skulle fungera. Jag önskar bara att han hade sagt det innan jag spenderade alla mina pengar och hade det så hemskt.

Annons

Hur visste du att det var rätt med pappa?
Jag hade bara känt Adrian en vecka när han sa: "Jag tycker vi borde gifta oss." Jag sa: "Ja, det verkar som den logiska saken att göra." Det kändes som vi hade känt vandra hur länge som helst, eftersom vi hade så mycket gemensamt.

Vad har du lärt dig från dina förhållanden och ditt äktenskap?
Steve Biddulph [utbildare, författare och psykolog] säger att det måste finnas attraktion mellan "två huvuden, två hjärtan, och två könsorgan." Alla tre är ganska viktiga för ett bra förhållande, tror jag. För om man verkligen bryr sig om någon men deras värderingar är förfärligt långt från ens egna, då kommer det bara bli problem.

När jag gick på universitetet läste jag Germaine Greer. Feminism var nytt och spännande då, och jag vägrade raka min ben för att tillfredsställa grabbarna. Jag blev även pacifist, vilket passade in väl med min feminism. Jag hade en fin vän som var en äldre feminist i Launceston [stad i norra Tasmanien], och hon brukade säga att bara för att man är feminist exkluderar inte det kärlek, det innebär bara att man måste hitta rätt partner som accepterar jämlikhet.

Jag har lärt mig att om man är rätt par med rätt attityd, och om man är beredd på att kommunicera, då kommer det funka. Det är också viktigt att inte ha några rädslor i ett förhållande. Man måste vara vänner.

Jag skulle vilja hitta en partner som jag också är vän med.
Ja, men stressa inte. Jag mötte inte Adrian förrän jag var 38, och vi har fortfarande en familj tillsammans. Vi hade många fina stunder, och det har vi fortfarande. Så det är ingen stress. Jag är glad att jag inte gifte mig med någon av de andra, eftersom jag tror att det skulle vara hemskt att gå igenom en skilsmässa. Jag har stor tillit till mig själv, ja, det är en del av det – att lita på att man själv tar rätt beslut. Vi är alla mycket gladare om vi fokuserar på att aldrig förneka oss själva och våra värderingar. Men det blir lättare med åldern.

Har du några råd för krossade hjärtan? Alla säger bara: "Det tar tid."
Ja, var bara snäll mot dig själv och låt det ta tid. Och vet om att du kommer komma över det. Gråt när du känner för det. Skriv ett brev [till ditt ex] och säg hur elak och hemsk hen är, sen river du det i bitar.

Det kanske bara var mycket vanligare att folk friade till varandra när du växte upp. Friade folk till dina vänner också?
Nej, inga av mina vänner blev friade till lika många gånger som jag. Nej. Jag hade glömt att jag var lite av en femme fatale.

Tack, mamma.

Claire Sullivan finns på Twitter.