Inuti Köpenhamns uppgraderade mobila sexenhet

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Danmark.

En spegel, ett element och en knäkudde var allt som behövdes för att Köpenhamns rullande sexenhet – "Sexelance" – skulle komma igång i Vesterbro efter att i stort sett ha varit oanvänd under de första månaderna sedan den introducerades. Det visade sig att anledningen till att den stått tom var ganska rakt på sak: sexarbetarna som vanen skulle användas av hade inte känt sig säkra i den.

När den gamla sexbussen rullade in i Vesterbo i november förra året möttes den av ett massivt mediapådrag och hyllades internationellt. Köpenhamns sexarbetare hade ett stort behov av ett mobilt sexrum att ta emot kunder i, vilket grundaren, entreprenören Michael Lodberg Olsen, hade sett.

Enligt en rapport som Det nationella forskningscentret för välfärd presenterade 2011 hade 40 procent av sexarbetarna som jobbar på gatan blivit utsatta för övergrepp av kunder, i jämförelse med tre procent av de som jobbar inomhus. Men trots projektets goda intentioner hade bara en sexarbetare använt Sexelancen från att den öppnade till och med februari i år, enligt Lodberg Olsen.

De som jobbade med sexbussen fick tänka om. Lösningen blev att lyssna mer på sexarbetarna själva. Det ledde till en "a-ha-upplevelse," enligt Lodberg Olsen.

"Ju mer vanen passar behoven som sexarbetare som jobbar på gatan har, desto mer känner de att de äger den," säger han. "Så fort de började lita på oss och vi började jobba med att implementera deras feedback och rekommendationer förbättrade vi också möjligheterna att erbjuda en safe space."

Sakta men säkert började projektet ta fart. Enligt Lodberg Olsen har sexbussen använts 55 gånger hittills, majoriteten av besöken har skett under de senaste två månaderna. Även om statistiken ger en tydlig bild avstår Lodberg Olsen från att ge de nya initiativen all ära för det. "Om ungefär ett halvår kommer vi kunna ge en mer korrekt bild av hur mönstret ser ut i hur den används dagligen och månadsvis," säger han.

Innan lanseringen kontaktade Lodberg Olsens team Sexarbetarnas intresseorganisation, en grupp som består av både nuvarande och före detta sexarbetare som delvis äger Sexelancen och fortfarande är delaktiga i utvecklingen av den. Organisationens talesperson Susanne Møller säger att de var involverade i början och hjälpte till med inredningen. Så fort sexarbetare började använda sexbussen gav de förslag på ytterligare detaljer de tyckte att Lodberg Olsens team kunde lägga till. "De berättade om saker man aldrig skulle ha tänkt på själv – men så fort du hör det är de uppenbara!" säger Lodberg Olsen. Han noterar också att det tog tid att implementera feedbacken på grund av brist på volontärer och pengar.

Förändringarna började med ett tillägg till "avsugningsstolen". "Sexarbetare berättade för oss att oralsex är obekvämt för deras knän, så de ville ha en knäkudde," förklarar Lodberg Olsen. Kudden gör att en av de sexuella tjänster som köps mest blir bekvämare för de som utför den. Nästa steg var att hänga upp en spegel bredvid sängen. Det här är en viktig detalj eftersom den tillåter sexarbetare att hålla koll på deras kunder och se till att de inte tar av kondomen. Nyligen uppmärksammades internet om fenomenet med män som tar av sig kondomen utan samtycke – mer känt som "stealthing" – något som ökar i popularitet bland män. En europeisk studie fann nyligen att risken att män tar av sig kondomen i smyg är mycket högre för sexarbetare som jobbar på gatan än för de som jobbar inomhus.

Relaterat: 10 frågor du alltid velat fråga en sexarbetare:

Även fast Møller inte har använt sexbussen själv ännu (hon jobbar inomhus) upplever hon att det har varit minst lika viktigt att "pimpa" den som att ordna allt det praktiska. "För sexarbetare på gatan är det viktigt att jobba i fina miljöer," berättar hon. "Vanen representerar säkerhet, men att göra den fin signalerar också respekt för jobbet: att det inte bara handlar om att få kunden att ejakulera, utan också att vara bra på det och att erbjuda ett varmt och fint utrymme." Sexarbetare klagade i början på att Sexelancen kändes för klinisk, så Lodberg Olsens team satte in leopardtyg, textilväggar och värme för kalla nätter.

Sexarbetare hade också kommenterat hur svårt det var att få in nya kunder, så teamet installerade en röd ambulanslampa. Den sätts på när Sexelancen är igång och tillgänglig för nya kunder. "Innan vi hade lampan visste kunder bara om Sexelancen var ledig eller inte genom en slags ickeverbal kommunikation med volontärer," förklarar Lodberg Olsen. "Och om kunderna knackade på för att se om den var ledig funkade det inte. Processen behövde bli mycket mer flytande."

Møller säger att de här detaljerna inte bara gör Sexelancen mer bekväm att använda – det handlar också om att känna sig mer säker. "Med de här delarna känner sexarbetarna att det är de som bjuder in kunderna till sitt eget utrymme på sina egna regler och villkor," säger hon.

VICE fick inte tag på en sexarbetare som faktiskt har använt Sexelancen och kunde beskriva sina erfarenheter av att jobba i den, men det finns studier som pekar på att Møllers uppfattning att känslan av kontroll är viktig. En amerikansk studie visar att sexarbetare som känner att de har kontroll är mindre benägna att utsättas för våld. "Nyckeln för sexarbetare som använder Sexelancen är att männen ska kännas som gäster," lägger Lodberg Olsen till. "Då uppför de sig som gäster vilket reducerar risken för våld."

Även fast Sexelancens nyfunna fokus på att konsultera sexarbetare kanske har ökat sexbussens populariet finns det fortfarande mycket kvar att göra. Lodberg Olsen säger att sexarbetare efterfrågar mer sjukvård och det skulle vara bättre om Sexelancen fick ett fast ställe där den kunde stå i Vesterbro. Det skulle göra det möjligt för teamet att ge sexarbetarna mer medicinsk rådgivning och en säkrare arbetsmiljö, förklarar han. Møller instämmer om hur viktig tillgängligheten av sjukvård är.

"Generellt sett behöver inte sexarbetare hjälp att nå sjukvård, men situationen är annorlunda för de som jobbar på gatan. De flesta är inte danska medborgare, vilket gör det svårare att nå sjukvården," säger Møller och pekar på det faktum att bristande sjukvård gör att sexarbetare på gatan i större utsträckning riskerar att få könssjukdomar.

Och det är precis det som är själva poängen med Sexelancen: att göra livet enklare för en av de mest marginaliserade grupperna i samhället. Astrid Graugaard Jepsen jobbar som volontär och övervakar Sexelancen när den används. Hon säger att projektet står över den etiska debatten kring sexarbete. "Vi fokuserar på att erbjuda logiska och jordnära verktyg som man inte ens skulle tänka på som att de kom utifrån deras community. De här sakerna är inte ens adresserade i den etiska debatten," säger hon. "Sexarbete existerar vare sig den debatten finns eller inte. Med det i åtanke fokuserar vi på att göra det säkrare. Det är väldigt rakt på sak."

Scrolla ner för fler bilder från Sexelancen: