the vice interview

Janice om vilken film som garanterat får henne att gråta

Vi pratade med stjärnskottet Janice om hatkärleken till skräckfilmer, gamla mejladresser och vad som är så nice med 70-talet.
Pressbild

Janice Kavander är 23-åringen från Stockholm som förmodligen är musiksveriges mest lovande stjärna just nu. Efter att hon släppte megabangern "Don't Need To" 2016 har hon gjort ett tydligt avtryck inom scenen, vilket ledde till att hon nominerades till "Årets nykomling" på grammisgalan i år. I februari släppte hon sitt debutalbum Fallin Up.

Och ikväll uppträder hon på Trädgården i Stockholm tillsammans med Olsson! Släpp alla andra tråkiga planer du har genast och pallra dig dit.

Annons

För att tagga inför spelningen ringde vi upp Janice och snackade med henne om helt andra saker. Typ som varför hon gråter av Harry Potter och vad som är så nice med 70-talet.

VICE: Om du var en wrestler, vilken låt skulle spelas när du gick in i ringen?
Janice: Gud vad svårt. Jag måste nog säga "Level Up" med Ciara som släpptes för typ en vecka sedan, för den låten är så jävla fet. Det som fångade mig först var musikvideon, för den är så otroligt fet med sjuk koreografi och sjuka dansare. Folk har sågat henne på sistone och så kommer hon med den här låten och den videon och bara slaktade allt och alla. Så jag fick bara en så bra känsla och jag vet inte, den är också stark. Det är bara kvinnliga och kanske ickebinära dansare, så det känns jävligt empowering på något sätt.

Kommer du ihåg din första mejladress?
Jag tror janicekattis@hotmail.com måste ha varit den första. Min bästa tjejkompis hade sandrakattis. Sen när jag blev lite äldre och ville vara lite cool bytte jag till endastnis@hotmail.com.

Varför gjorde du slut med din första flickvän eller pojkvän?
Jag gjorde slut med mina första kille för att han var tillsammans med en massa andra samtidigt, och det tyckte jag var askonstigt. Folk får ju såklart leva som de vill, men jag ville inte ha det så. Så då kände jag nej, nu får det vara nog!

Kommer du ihåg någon gång du känt dig livrädd?
Det är många gånger. Man är ju en liten räddis. Jag minns när jag var ganska liten, sju kanske och vi hade några familjevänner över. De äldre syskonen gjorde en spökrunda till oss som var lite mindre. Och jag är ett: mörkrädd och två: allmänt rädd för det mesta och allt som har med skräck att göra. Jag minns att jag definitivt var livrädd. Mina föräldrar blev så sura på dem för att de hade gjort det läskigt. [skrattar]

Annons

Hur många har varit kära i dig?
Gud vilken hemsk fråga. Jag skulle väl vilja dra till med kanske…tio?

Det låter väl lagom?
Ja men kanske? Det är väl mer eller mindre så många som jag vet eller trott och känt. Sen finns det några som jag garanterat vet. Eller som man kan väl hoppas att man vet i alla fall.

Om du kunde leva i en annan tidsperiod, vilken skulle du välja?
Det finns så många tidsepoker som känns så jävla nice på många sätt, men för mig som svart är det ju faktiskt inte det. Kanske 70-talet då, när folk började bli lite mer liberala. Och det var discomode! Fast jag dör samtidigt för 90-talet. Jag missade det precis, eller jag var ju liten då. Jag fick liksom inte leva ut det själv. Men jag säger 70-talet, för jag får bra vibes från det.

Senaste filmen du såg?
Truth or Dare var den senaste filmen jag såg förra veckan. En jätteobehaglig skräckfilm. Men jag tog ändå igenom den faktiskt och jag är ändå väldigt rädd av mig.

Är det inte lite masochistiskt att titta på skräckfilm om man är så rädd?
Haha kanske det. Det har nästan varit så ända sedan jag var tonåring. Men så länge jag sitter längst in – jag får inte vara längst ut i sängen eller soffan. Och någon måste skydda eller ge någon slags trygghet. Då är det oftast fine.

Vilken film eller tv-serie får dig att gråta?
Herregud vad man har grinat. Det jag kollar på lever jag mig in i och tror liksom att jag är en del av. Och då blir jag extra påverkad på något sätt. Men det är många. Orange is the New Black har man ju bölat till. Harry Potter har man bölat till en del också. Jag är ett Harry Potter-fan och vet ju alla dödsfall som sker för jag har läst böckerna många många gånger, men ändå när det kommer i filmerna finns det inget slut på mina tårar, alltså jag bryter ihop helt. [skrattar]

Läs mer av the VICE Interview:

Kornél Kovács

Parham

Alma