Jag testade nakenyoga och lärde känna mig själv från topp till tå
Foton av Rebecca Rütten
yoga

Jag testade nakenyoga och lärde känna mig själv från topp till tå

Mattorna ligger i en halvcirkel. Av uppenbara skäl vill man inte sitta bakom någon när man gör yoga spritt språngandes naken.
17.1.18

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Tyskland

Jag flyttade till Berlin i april 2017 efter ett breakup. Jag såg förändringen som en chans för mig att lära känna mitt inre jag, och därför påbörjade jag den där resan som vissa skulle kalla för "att hitta sig själv". Jag skulle dock snarare säga att det var mer så här: jag fick äntligen möjlighet att åka på min allra första festival och deltog i några buddhistiska meditationspass, och i samma veva gjorde jag några kortlivade försök att bli vegan. Nästa grej jag provade på var nakenyoga.

Annons

Första gången jag hörde talas om nakenyoga var när jag hittade Instagramkontot @nude_yogagirl. Jag har alltid älskat yoga – dels för det ser coolt ut, dels för det är ett bra sätt för att bli starkare, vigare och få bättre balans. Så fort jag ställer mig på mattan känner jag mig mer i balans med mig själv.

Men hur påverkas det av att man är naken och sårbar? Jag bestämde mig för att testa.

Det tog inte lång tid för mig att hitta och skriva upp mig på ett pass i närheten av där jag bor, och så fort jag läste beskrivningen av passet på Facebooksidan blev jag taggad och redo att köra. Läs bara det här och försök att inte bli pepp till tusen: "Let’s tap into the deeper sensitivities of our body, mind and spirit; may we swim in the JuIcY-ness that lives beneath the 'masks' that we wear in our everyday lives."

På passet var vi fyra kvinnor och en instruktör – alla mellan 25 och 35 år gamla.

Så det är därför jag nu befinner mig i en yogastudio i Kreuzberg i södra Berlin. Klockan är kvart i åtta på kvällen, och jag är fortfarande fullt påklädd och sippar nervöst på lite te. Vi är totalt fem kvinnor, inklusive vår instruktör, i åldrarna 25 till 35. Mattorna ligger i en halvcirkel på golvet – av uppenbara skäl vill man inte sitta bakom någon när man gör yoga helt naken. I ett hörn i det enorma vita rummet står en massa värmeljus och Buddhastatyer, och den tunga doften av rökelse sprider sig därifrån genom lokalen. Det får zen-känslan i rummet att kännas lite krystad, men visst, jag köper det.

Jag sitter ner på min yogamatta. Kvinnan bredvid mig hade glömt sin handduk, så jag lånar ut en av mina egna till henne. "Är du säker att det är okej?" frågar hon, medveten om vad hon snart kommer göra på handduken. Jag är helt säker. Utomhus är det mörkt, och vi drar för alla gardiner, så det enda som lyser igenom är det starka röda ljuset från en lampa på byggnaden mittemot. Jag blundar och lyssnar på elektro-schaman-ljuden som kommer från en liten stereo. Exakt alla mina tankar kretsar runt hur naken jag kommer vara om några minuter.

Vår instruktör Danielle har på sig leggings i leopardprint och rosa benvärmare, men snart ska de av. Hon berättar för mig att nakenyoga har hjälpt henne lära känna sin kropp bättre, och hon har börjat känna sig stolt över sina kurvor. Som instruktör hoppas hon kunna föra vidare "nakenyogas transformerande kraft" till andra kvinnor.

Ett ögonblick senare är det dags. "Nu kan ni sakta ta av er kläderna," säger Danielle. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag börjar med att försiktigt ta av mig jackan, innan jag går vidare och tar av min sport-bh, yogabyxor, strumpor och trosor. De andra verkar ha kastat av sig sina kläder på några sekunder, medan jag tar av mig plagg efter plagg i snigelfart.

Annons

När jag är färdig kan jag inte annat än flina nervöst. Jag har inget att gömma mig bakom, och plötsligt känns hela situationen så bisarr. Varför sitter jag ens avklädd på en yogamatta bredvid nakna främlingar? Jag börjar automatiskt snegla på kropparna runt omkring mig och lägger märke till tatueringar, annorlunda födelsemärken och alla möjliga sorters bröstvårtor.

Under passets gång blev jag mer och mer bekväm med min kropp.

"Börja ta på din kropp med dina händer," uppmanar Danielle oss. "Bli medveten om hur din hud känns." Jag blir snabbt mer och mer bekväm med nakenheten, och passet visar sig faktiskt vara rätt tufft, så mitt generade leende byts snabbt ut mot ett sammanbitet och fokuserat ansiktsuttryck. Innan jag vet ordet av är jag helt inne i passet och har inga som helst problem med att sträcka ut mina nakna kroppsdelar sida vid sida med kvinnor jag aldrig träffat tidigare.

Det är bara när vi gör ställningen "happy baby" (när man ligger på rygg, håller i sina fötter och sträcker ut benen i luften) som jag blir påmind exakt om hur mycket jag blottar mig själv för mina nya vänner.

Många av mina yogavänner blev verkligen arga när jag berättade för dem att jag skulle prova på nakenyoga, eftersom de bara såg på det som en Instagramtrend för privilegierade vita tjejer. Och även om det såklart inte är en helt felaktig analys är nakenyoga mycket mer än så. Danielle förklarar att det också handlar om att lära känna sin kropp bättre och få en mer hälsosam relation till den. Och även om det kanske lockar en hel del pervon och voyeurister på sociala medier handlar det inte om sex – något man snabbt inser när man själv är där, naken, och nästan sträcker hälsenan eftersom man står i en helt omöjlig ställning. Med tanke på att så många kvinnor i världen inte är nöjda med sina kroppar känns det inte så produktivt att direkt avfärda alla de här övningarna menade att öka ens självförtroende som meningslösa trender.

Två av deltagarna i passet visar hur man står på huvudet.

Jag märker att ställningarna vi gör känns mer intensiva när man är naken. De ser även annorlunda ut. Man kan se hur ens mage rör sig och ändrar form varje gång man vänder sig, och hur ens muskler spänns och senor sträcks ut. Jag blir även mer medveten om min kropps små skavanker.

Det är ungefär 25 grader varmt i rummet – Danielle satte värmen på högsta läget i början så vi inte skulle frysa. Hela min kropp är täckt av ett tunt lager svett. När vi gör en ställning liggandes på magen lämnar jag ett märke efter mig på mattan som påminner om en Yves Klein-målning. Några av de andra deltagarna stönar när de gör vissa ställningar – vilket är helt normalt när man gör yoga, men av någon anledning känner jag att det blir lite mycket när ingen av oss har på sig kläder. Till min förvåning är jag dock helt lugn med att vår instruktör tar på mig för att rätta till ställningar.



Inför vår sista avslappnade ställning uppmanas vi att ta på oss våra strumpor, vilket innebär att vi nu är fem kvinnor som gör Shavasana-ställningen, liggandes på rygg med armar och ben utsträckta, helt nakna bortsett från våra strumpor.

Efteråt klär vi alla på oss. Jag drar på mig mina yogabyxor, sneakers och min enorma jacka som skyddar mig från den skoningslösa Berlinvintern. Men något känns annorlunda. Det kanske låter klyschigt, men jag känner mig faktiskt mer närvarande och som att jag är mer i nuet, vad det nu betyder. Jag mår bra, och vad som kanske är mest förvånande är att jag känner mig sexig. Det kanske var de här de menade på eventsidan med "JuIcY-ness".