Hur svenskar blev så ensamma

Jag är och 80-talist och växte jag upp i Sverige med en idé om att det är normalt att äldre bor ensamma. Jag tyckte att det är normalt att leva ensam om man är ung och singel också – det var konstigt och sorgligt att bo hemma hos föräldrarna i tjugoårsåldern. Det fanns en förväntan om att man ska vara helt självständig, både ekonomiskt och känslomässigt. Självständig är stark.

Det visar sig att det inte nödvändigtvis är på det här viset utanför Sveriges landsgränser, åtminstone inte enligt dokumentären The Swedish Theory of Love. I filmen skildrar regissören Erik Gandini Sveriges ensamhetskultur. Och även om filmen är en visuell fröjd är budskapet ganska sorgligt, men också upplysande. Jag träffade Erik och pratade med honom om varför det är standard att ansöka om bidrag från myndigheter, men oacceptabelt att gråta i någons armar.

VICE: Hej Erik! Hur kom du på idén till den här dokumentären?
Erik Gandini: Jag gör filmer baserat på vad jag anser vara intressant, och nuförtiden kan vi skildra världen med väldigt simpla medel. Det är en bra tid för att kunna kritisera samhället. Jag är halvsvensk och halvitaliensk; jag växte upp i Italien och kom hit när jag var 20 år gammal. I hela mitt liv har jag levt nåt slags kluvet liv, vilket man gör som invandrare. Man får liksom ta del av två olika kulturer, och man ser hur otroligt olika de kan vara om man jämför dem med varandra. Det är en känsla av relativitet; vad som är normalt i ena kan vara abnormalt i det andra landet och vice versa.

Men om jag ska vara ärlig, när jag flyttade hit såg jag allt som The Swedish Theory of Love handlar om: ett samhälle med självständiga individer, och jag hade väldigt svårt med att förstå mig på det. Jag förstod inte de sociala koderna, jag förstod inte varför man var så privat och varför man var så emot att vara beroende av sina föräldrar. Jag kommer från ett land där ens familj är en stor och viktig del av ens liv.

Känner du att svenskar inte har samma relation till sin familj?
Här i Sverige finns det en viss attityd till relationer som jag har svårt att förstå mig på. Det är inget fel med ensamhet och självständighet, men vi måste vara medvetna om konsekvenserna med isolering. Det handlar inte om att förstöra systemet – det handlar om att öka medvetenheten kring problemet.

Läs också:

Tror du svenskar har blivit bortskämda av de sociala tryggheter vi har tillgång till?
Jag upptäckte att det har funnits en ideologi här i Sverige som är ganska unik för det här landet, och det är idén om att medborgare ska vara självständiga och fria från varandra. När den idén implementerades fanns det en tanke om att ingen vuxen borde vara ekonomiskt beroende av sina släktingar, så vi skapade ett system där ingen äldre människa ska behöva bo med sina barn, och ingen ung människa ska behöver bo med sina föräldrar efter de fyllt 18. En sociolog vid namn Zygmunt Bauman som är med i filmen menar att "självständighet skalar av ens förmåga att kunna socialisera".

Skulle du säga att vi är fängslade i tillstånd av oönskad ensamhet på grund av samhällets krav på självständighet?
Det är de sociala strukturerna som gör det möjligt för oss att vara ensamma: vi får ett tak över huvudet, våra räkningar betalas via autogiro och vi behöver inte nödvändigtvis ha kontakt med andra människor. I andra länder där det inte finns såna här supereffektiva sociala strukturer måste man hjälpa varandra. Så är inte fallet i Sverige. Vi är fria från varandra. Det är ju en väldigt fin vision och man kan inte vara emot självständighet, men det finns nackdelar med den här modellen. Vårt land är en världsledare när det kommer till autonoma individer, men vi är också världsledare när det kommer till människor som bor ensamma, vilket jag tycker är intressant. För några år sen gjorde Röda Korset en undersökning som visade att 40 procent av vuxna svenskar antingen känner sig och/eller lever ett liv i ensamhet. De satte igång kampanjer i vilka de uppmanade oss att ta hand om varandra, att ta hand om äldre människor, att inte låta någon vara ensam på julen och så vidare.

Har sociala medier förminskat behovet för människor att umgås i riktiga livet, tror du?
Sociala relationer online är baserade på den totala friheten att kunna stänga av dem när de blir för djupgående eller obekväma. Så ja, att man ska kunna leva ett bekvämt liv online kanske inte alltid stämmer, men det är upp till var och en.

Kan den oönskade ensamheten vara en faktor som bidrar till det höga antalet självmord som sker i Sverige?
Svårt att säga, men det finns en bok som är skriven av en kvinna som jobbar med kroniskt sjuka. Hon frågade sina patienter vad de skulle ändra om de kunde åka tillbaka i tiden. Det vanligaste svaret hon fick var: "Jag skulle leva mitt liv efter den jag är, i stället för den som andra kanske förväntar sig att jag är." Två andra vanliga svar hon fick var: "Jag skulle jobba mindre," och "Jag skulle spendera mer tid med familj och vänner i stället för att jobba så mycket."

Den här artikeln publicerades ursprungligen på engelska i november 2015.

Mer på VICE:

Invandrare pratar om det som chockade dem mest med svensk kultur

Invandrare berättar om sin första svenska midsommar

Jag var statist i David Lynchs konstigaste film