Folk berättar om sina stela semesterligg och romanser

Om hur bajs kan leda till äktenskap, Grindr till ett krossat hjärta och varför man aldrig ska röka ett rött piller i Laos.

|
2018 04 03, 12:58pm

Illustration: Dan Evans

Jag brukar inte åka på semester så ofta, och det lär det nog inte bli ändring på inom den närmsta framtiden. Men när jag väl ger mig ut i den stora vida världen försöker jag kompensera genom att vara så hedonistisk jag bara kan. Så pass att jag sällan får chansen att skämma bort mig med värdsliga saker som att duscha, äta och att prata sammanhängande. Jag antar att det kan vara ett skäl till att potentiella ligg känner ett visst motstånd till att närma sig mig när jag är utomlands.

Men jag träffade faktist någon på min senaste resa. Vi möttes på en takterass, vi åkte moppe genom landsbygden och njöt av att vara vilse tillsammans. Ja, sjukt klyschigt, så klyschigt att hon som skrev Twilight måste ha känt att det var lite väl mycket. Men fan vad det var nice.

Det fick mig att fundera på alla andras svettiga semesterromanser. Så jag bad några personer berätta för mig om sina stela semesterligg och/eller romanser.

HANNAH, 30: "PLÖTSLIGT SA JAG: 'JAG KOMMER BAJSA PÅ MIG'"

Jag var 24. Vi träffades på klubben Eden på Ibiza. Jag hade smugit in tillsammans med några som hade svensexa. Jag hade åkt till ön för att hänga utan att veta när jag skulle komma hem igen. Den här snubben var bestman och på sin sista utekväll utan några pengar, vilket var bra för honom egentligen, för han hade redan lagt ut så löjligt mycket cash. Han var en sån snubbe som tyckte det var nice att gå runt med en champagneflaska, vilket jag hatar. Han stod på dansgolvet med tre ursnygga spanska tjejer, och jag märkte att han var typ den enda i folkhavet som faktiskt dansade.

Jag stod och snackade med en stor snubbe från Texas som också var med på svensexan när Delroy kom fram till mig. Han trodde jag var utländsk och kanske ett enkelt ligg. Han hade precis gjort slut med sin flickvän efter tre år, och jag själv hade precis gjort slut med en arrogant idiot. Så jag antar att varken jag eller han var så intresserad av att träffa nån.

Han kom fram och sa: "Hej, jag brukade väga 140 kilo." "Jag tror inte inte", svarade jag. Jag tog av hans keps för att kolla att han inte hade en märklig form på huvudet och kallade honom för Professor Klump. Vi dansade, nån tjej kastade sin drink på mig medan "Wonderwall" spelades, och till slut lämnade vi klubben sjungandes hand i hand. Medan vi promenerade började jag fråga ut honom.

"Vad heter du?" "Delroy", svarade han. Jag hörde fel och kallade honom Delboy i en månad.

"Hur många barn har du?" "Tre", svarade han. Jag var inte förvånad.

"Vad kör du för bil?" "Audi S3", svarade han och log, vilket fick mig att vilja spy.

"Är du langare?" "Nej!"

Jag började må lite konstigt i magen. VI satt där och snackade och plötsligt sa jag: "Jag tror jag kommer bajsa på mig." Han höll i min hand hela vägen hem till min lägenhet som jag delade med en 50-årig säkerhetsvakt som såg ut som Buddha. Han sov naken i en säng bredvid mig med en liten handduk som täckte hans nedre regioner.

Hur som helst, jag bajsade helt sjukt mycket. Det var så pinsamt. Efteråt gick vi till Delroys hotell. Men han brydde sig inte alls om mitt bajs. Jag var kär.

När han lämnade Ibiza skypade vi i tre veckor. När jag åkte hem började vi dejta på riktigt. För att göra en lång historia kort: vi gifte oss för två år sen och har en treårig bullterrier och en ettårig son tillsammans. Även om vi hatar varandra ibland gör vi allt tillsammans.

JOSH, 23: "VI GILLAR ATT BLI KÄRA UTOMLANDS FÖR ATT HA ETT MINNE AV VÅR TID UTOMLANDS"

Jag gick in på Grindr så fort jag landade på Hong Kongs flygplats. Han skulle till Australien, så vi skrev lite med varandra eftersom vi båda kom därifrån. Sen flög han hem, så vi skrev inte med varandra på drygt en månad. Jag hade dock lagt till honom bland mina favoriter, och en dag från ingenstans bestämde jag mig för att skriva till honom. Han sa att han jobbade varje kväll i Macau, så han kunde inte komma till Hong Kong där jag bodde. Han föreslog att jag skulle komma till Macau och se en show han var med i, och sen mötas upp efteråt.

Så en dag efter plugget drog jag dit med en färja. Jag tog en buss till ett casino där han mötte mig. Han tog med mig backstage, och vi tittade på showen tillsammans därifrån, vilket var som ett helt sjukt vattenuppträdande.

Det var lite stelt i början, men efter vi druckit lite blev det mer avslappnat. Vi klättrade upp på en övergiven portugisisk bio med utsikt över Taipa. Vi drack öl som vi köpt på en kiosk och hånglade. Det var så mysigt. Nio månader senare klättrade han upp på samma biograf och föll nio meter genom taket och bröt benet. Jag åkte och hälsade på honom efter han fick lämna sjukhuset. Han behövde fortfarande opereras, så han kunde inte vara alltför "aktiv", men vi åkte till varandra varje vecka. Jag delade rum med en person, så när han kom till Hong Kong bokade han alltid ett hotellrum åt oss. Vi hade några riktigt nice månader tillsammans.

Rent känslomässigt var det här det mest seriösa jag någonsin haft, men vi var aldrig tillsammans, och vi sa aldrig att vi skulle fortsätta höras när jag lämnade Hong Kong. Han hade så mycket annat skit i sitt liv, så för honom var det nog inte en så stor grej när jag åkte hem.

Jag blir väl ganska intensiv när jag är kär. Och jag har jättelätt för att bli kär, så jag bestämmer mig fort om jag gillar någon. Jag hade kunnat se mig själv tillsammans med honom, men verkligheten är att vi bor på olika kontinenter, och han hade haft ett långdistansförhållande tidigare och ville inte göra det igen. Jag antar att vi gillar att bli kära utomlands för att ha ett minne at vår tid utomlands. Jag vet själv att jag alltid kommer att tänka på Nathan när jag tänker tillbaka på min tid i Hong Kong.

CHRIS, 27: "DET BLEV SOM I EN SÅN DÄR ANTIKNARK-FILM MAN FICK SE I SKOLAN"

Jag var på en klubb i ett garage i Laos med en kompis och en israelisk kille vi träffat på vägen. Den här klubben hade en rätt bra mix av både folk som reste och loklainvånare, men alla utlänningar var värst. Det här stället sålde tydligen bara flaskor med Johnnie Walker, så var alla rätt fulla. Den israeliska killen introducerade oss till två tjejer från Laos.

Efter mycket sluddrande från min sida drog jag till slut hem med en av dem för att ligga. Johnnie Walker hade dock tagit ut sin rätt på min kuk, så den var inte heller speciellt duglig. Vi tog en paus och jag försökte samla mig.

Vi chillade ett tag, och jag nyktrade till och blev mer avslappnad. Vi skrattade och skämtade. Hon var rätt schysst. Hon tog fram ett litet rött piller och började göra en bong av en vattenflaska och ett tomt ciggpaket, tände på och rökte lite. Jag frågade vad det var för nåt, och då blev hon lite undvikande. Jag trodde ändå jag kunde klara av det mesta, och uppenbarligen hade jag glömt bort hur full jag var för bara en stund sen, för jag tog flaskan och rökte lite. Direkt blev det som en sån där antiknark-film man fick se i skolan – allt snurrade i huvudet och jag blev fett paranoid. Hon kacklade som en häxa i några minuter, och ljudet av det ekade.


VIDEO:


Senare fick jag reda på att det vi rökt var en hemsk drog som heter yaba, vilket betyder "galen medicin" på thailändska. Det är metamfetamin, och jag var inte alls beredd på att det skulle vara där, så jag höll på att balla ur. Hon ville dock fortsätta ligga. Jag kunde bara tänka på min mamma som skulle ha sagt åt mig att använda kondom på grund av risken för hiv. Samtidigt som mina tankar snurrade runt kring mamma och hiv försökte jag vara hård och sätta på mig en kondom, vilket inte var det lättaste som du säkert förstår. Hon höll på att tröttna, och efter två slaka minuter tog min paranoia över. Jag reste på mig och sa "NEJ!" Överreaktion vem? Jag bad om ursäkt och sa att jag var tvungen att gå. Hon insisterade på att köra hem mig. Jag skämdes, men hon ville verkligen så jag sa okej.

När vi gick till hennes motorcykel snackade hon i telefon, och jag vet inte vad hon sa men hon lät rätt sur, så jag antog att hon planerade att råna mig. Jag pratar inte hennes språk, men jag fick bara en paranoid känsla av att hon gav en plats till någon. Jag satte mig på motorcykeln och fortsatte vara trevlig. Jag fick en sjukt nördig tanke: Vad skulle James Bond göra här? Så jag började fråga henne om hur motorcykeln funkade och hur man växlar, och hon svarade artigt. Under tiden undrade jag om jag skulle behöva kasta av henne från motorcykeln och köra iväg själv när hennes vänner kom. Det hela slutade med att hon bara släppte av mig på mitt hostel. Semesterromanser är väl kul. Se bara till att kroppen fungerar som den ska.

CAROLINE, 26: "HAN FÖLJDE MED MIG HEM OCH FÖRKLARADE NEDERLÄNDERNAS KULTURELLA BLACKFACE"

Jag var 21 och hade precis kommit ur ett rätt hemskt förhållande. Det var en sån relation där man vet om att ens partner är en hemsk person, men samtidigt är han mycket snyggare än en själv, så man står ut längre än vad man kanske hade gjort annars. Tänk dig en ung Daniel Craig, fast om Daniel Craig var en förintelseförnekare. Så jag åkte till Amsterdam på en weekendresa med några kompisar. Där träffade jag Jaap.

Vi möttes på en klubb, snackade lite, hånglade och sådär. När klubben stängde frågade han mig om jag ville följa med honom hem, och jag sa ja. Han skjutsade mig på sin pakethållare, och det var som en guidad cykeltur av Amsterdam samtidigt som solen gick upp. Det var en sån grej jag kände att jag skulle minnas när jag var gammal och mina ägg torkat ut.

Vi åkte hem till honom, dansade nakna, och blev lite kära tror jag. Morgonen därpå var det Nederländernas jul, eller den där dagen i november då tomten kommer till stan och barnen sjukt nog gör blackface. Så jag fick mig en andra tur av Amsterdam, och eftersom alla vägar var avstängda var vi tvungna att gå i två timmar för att komma till mitt hostel. Och det var hundratals barn med blackface överallt. Han gick med mig och berättade om Nederländernas kulturella blackface, och sen skildes vi åt. Hela upplevelsen fick mig att inse att elaka pojkvänner som menar att Förintelsen inte inträffade är långt från idealet när det kommet till förhållanden. Jag har inte haft ett engångsligg sen han i Amsterdam, för jag vet att inget någonsin kommer kunna slå det.

Jag trodde i några år att vi kanske skulle mötas någon gång i framtiden och gifta oss. Men jag har såklart släppt den tanken nu. Men vi snackade igen några månader efteråt. Jag fick ett meddelande på Facebook från honom där han skrev att han plötsligt kommit ihåg mitt efternamn när han var ute och shoppade. Vi skrev lite fram och tillbaka, men hans bristfälliga engelska och vardagliga frågor gjorde att den där magiska känslan försvann lite grann.

Jag tror att grejen med semesterromanser är att man blir lite hög på hur random och spännande hela grejen känns. Det är inte samma grej som att träffa någon man tycker är nice på klubben i sin hemstad. Det känns lite som ett ingripande från ovan. Vi var två främlingar utan något gemensamt. Vi pratar inte samma språk, och ändå finns det nånting mellan oss.

DUNCAN, 27: "HENNES KOMPIS SKREK 'ANVÄND SKYDD!' OCH HON TOG MED MIG NER TILL STRANDEN"

Jag var på en all inclusive-resa på Kreta med min mamma och min brorsa när jag var 16. Jag lärde känna ett gäng som var i min ålder, mest spanjorer italienare och nederländare. På deras sista kväll gick vi på hotellets "disco", och en av tjejerna som jag inte hade snackat med alls fick ögonkontakt med mig, och sen kom hon och började dansa och grinda på mig. Efter ett tag ledde hon med mig därifrån. En av hennes kompisar gav henne en kondom och skrek "Skydda er!" efter oss. Hon tog med mig ner till stranden, vilket jag antog var för att hon insåg att vi inte kunde gå tillbaka till hotellrummet som jag delade med min familj. Jag kunde bara anta det eftersom hon typ inte sa någonting alls.

Efter att vi haft sex i en timme eller så (för övrigt är sex på en strand i Grekland lugnt, men inte alls lugnt på en grusig och stenig strand hemma), sa vi stelt hejdå till varandra och gick åt olika håll.

Morgonen därpå mötte jag samma grupp igen, och jag satte mig ner bredvid henne jag var med kvällen innan och frågade hur hon mådde. Det var då jag insåg att hon inte pratade engelska. Efter det kände jag mig lite tvingad att hänga med dem tills alla skulle checka ut några timmar senare, och under tiden försökte jag desperat komma på ord som både jag och hon skulle förstå för att få igång ett samtal. Det var omöjligt.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på engelska i juni 2016.