FYI.

This story is over 5 years old.

havet är djupt

Jag mediterade med gurun som anser att delfiner är telepatiska aliens

Aros Crystos, en "delfinambassadör på land", menar att havsdjuren i själva verket är gudomliga ledare och är här för att föra oss tillbaka till havet igen.
Alla foton av Eva Sealove

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Broadly.

1994 – ungefär 40 år efter att hans rymdskepp landat i Sverige, enligt honom själv – satt Aros Crystos på Muir Beach i Kalifornien och blickade ut mot havet. Plötsligt blev han kontaktad av något: delfinerna.

Aros hävdar att han kommunicerade telepatiskt med de intelligenta havsdjuren under de följande tio månaderna. Delfiner, insåg han, är i själva verket intergalaktiska varelser som har förmågan att resa genom dimensioner. Människor har av misstag associerat dem med andra levande varelser, men delfiner har endast tagit formen av djur, medan de i verkligheten är gudomliga ledare. De är här för att föra tillbaka människorna till havet.

Annons

Ett av delfinernas första meddelande till Aros var lite av en invecklad ordsallad. "Där sann kärlek existerar försvinner gestalter och former, och lämnar oss endast vårt leende." När man frågade honom om vad det betyder förklarade Aros att när man kan le i hjärtat som delfinerna gör kommer gestalter och former försvinna, eftersom man fått tillträde till en vibration där sådana saker inte existerar. "De existerar bara om du vill det," berättade han vist.

"Människor har av misstag associerat dem med andra levande varelser, men delfiner har endast tagit formen av djur, medan de i verkligheten är gudomliga ledare."

Under de 23 år som gått sedan han för första gången fick andlig kontakt med delfinerna har Aros etablerat sig själv i vissa cirklar som en "delfinambassadör på land". Han är även en schamansk healer, modedesigner – hans klädmärke heter GOD: Galactic Orgasm Design – och skådespelare. Aros hade lite av en glansperiod på Hawaii i slutet av 90-talet och början av 2000-talet; på den tiden hade han runt 20 följare som mediterade med honom varje vecka, flera klienter som han träffade en-och-en. Han höll också tal om sin verksamhet runt om i Kalifornien. Mitten av 90-talet var en spirituellt laddad tid, menade Aros. I dag är saker annorlunda: han håller fortfarande tal då och då, men efter 11 september och efter att iPhones tog över våra liv, har folk slutat bry sig om andlig utveckling.

Annons

Läs också: De hemliga referenserna till ketamin i tv-spelet 'Ecco the Dolphin'

Jag lärde känna Aros genom en vän. De hade träffats på en svensk meet-up i Los Angeles (tydligen känner alla svenskar varandra). Hon var med på en av hans sessioner efteråt, en guidad meditation som skulle föra samman varje utövare med sin alldeles egna andliga delfinguide. Hon kände att det hade gett henne mycket. Jag tyckte det lät spännande och skrev till Aros på Facebook.

Vid det här laget borde jag nämna att jag aldrig brytt mig ett skit om delfiner. Jag skulle beskriva mig själv som "neutralt inställd" till delfiner. Jag är precis lika oroad över gift i haven som alla andra, och jag tror helhjärtat på att vi måste skydda vår planet och alla dess majestätiska varelser, men delfiner har aldrig varit en grej för mig. Det öppna havet skrämmer mig och delfiner är smarta – tillräckligt smarta för språk, för att ha moral. Samtidigt har de någon slags outtröttlig, kåt oärlighet som jag inte riktigt känner att jag uppskattar.

Aros predikar. Foto av Eva Sealove

Trots mina onda aningar gällande delfiner gick jag med på att träffa Aros på en lyxig hotellrestaurang i Santa Monica. Jag ville prata med honom om att delta på ett av hans seminarier och få reda på vad grejen var med hans community av delfindyrkare. Från vad jag sett på Facebook verkade det som att Aros var omgiven av många kvinnor. Vilka var de? Med tanke på mina fördomar om delfiners ständiga kåthet kittlades min nyfikenhet. Borde jag vara vara på min vakt för att det skulle röra sig om en sex-sekt?

Annons

När jag frågade Aros om hans andliga community berättade han för mig att han arbetade privat med sin vän, Melissa, och att jag borde prata med henne. "Hon har mycket erfarenhet av mitt arbete," sa han. "Hon är sångerska och går igenom en förvandling och går ner mycket i vikt just nu, och hon går igenom en del andra revolutionerande saker."

Melissa har varit väldigt intresserad av andlighet sen slutet på 90-talet. Det hela började efter att hon kom ifrån ett destruktivt förhållande, berättade hon för mig senare. Första gången hon träffade Aros var i november 2016 på en konferens där han talade. Hon kände sig spirituellt kraftfull och hade nyligen börjat använda sin röst som ett helande medium. Hon föreslog för Aros: "Om du gör en session för mig, skulle du vara öppen för att jag gjorde en session för dig också?"

Efter deras första utbyte av sessioner kallade Aros henne för en "schamansk ängel". Hon beskrev att hon hittade djup inre frid.

Aros har bott hos Melissa sen januari, trots att de båda trodde att han bara skulle vara kvar där i några veckor. Då och då säger han till Melissa: "Jag antar att vi inte är färdiga än – jag är fortfarande här, så du måste vara väldigt speciell." Det är något de kan skratta åt tillsammans.

När jag frågade Melissa om hon och Aros hade ett romantiskt förhållande svarade hon: "Jag skulle säga att Aros gillar att hålla saker privat. Men jag kan prata för min egen del: ibland känns det som att jag är på ett andligt träningsläger. Och ibland känner jag att jag har en väldigt god vän. Och ibland känner jag att jag blir omfamnad av en av en otroligt älskande människa. Det är så vackert. Det är helt fantastiskt."

Annons

En delfin. Foto av Andreas Ahrens via Flickr

Aros uppmanade mig att bjuda in mina vänner för guidad meditation helgen efter vårt första möte. Eftersom han bodde hemma hos Melissa skulle hon vara värd.

Jag bjöd med tre av mina vänner. Jamie var uppenbarligen en sån som är "positivt inställd" till delfiner. "De är så gulliga!" förklarade hon. Imogen, som ursprungligen är från London men har bott i LA en hel vecka, var "neutralt inställd" och mer intresserad av själva delfinschamanen. Symrin var så pass "negativt inställd" till delfiner att det skrek om det. "Det finns en grotta i Sydamerika där delfiner på riktigt våldtar dykare till döds," berättade hon för oss. Vi var taggade.


Relaterat: Ett annat mytomspunnet havsdjur:


När vi kom hem till Melissa för att meditera såg vi att hon hade ställt upp en buffé: getost, daddlar, valnötter, kex, äppelskivor och jordgubbsvatten. Jag hade bett Aros bjuda in andra medlemmar av hans delfinförsamling, men det var bara Melissa där tillsammans med en vän hon bjudit in.

Innan meditationen tog Aros fram och visade oss kläder från hans märke GOD. Han berättade att varje plagg var till salu och att själva kläderna hade interdimensionella helande egenskaper. Vi kunde även köpa en av hans böcker eller cd:s.

Vi samlades i en cirkel i Melissas vardagsrum och slöt våra ögon. "Den här meditationen lärde delfinen ut till mig för många år sen," började Aros. Han uppmanade oss att föreställa oss att vi flöt i ett härligt turkost hav. Därefter skulle vi visualisera att vi dök ner under vattenytan och inse att vi kunde andas och upptäcka det öppna havets skönhet: färglada koraller, regnbågsskimrande fiskar, nya ljusfrekvenser, friheten att leka fritt. Vi uppmanades dyka djupare och ropa på våra guider. Allt det här, berättade Aros, skulle vara extatiskt.

Annons

Aros visar intergalaktiska designer. Foto av Eva Sealove

"Din delfinvän kallar på dig," fortsatte Aros allvarligt. Meditationen fungerade – jag föreställde mig en delfin i det enorma blåa havet. Telepatiskt frågade jag vad han hette och hörde "Kid". Om jag skulle beskriva hans energi skulle jag säga att han gav uttryck för "en färgglad keps med propeller" som sin primära frekvens.

Jag sjönk djupare ner i den meditationsinducerade transen och började känna att Kid ville introducera mig för någon, en mycket mindre delfin. Hon verkade ha på sig spets och paljetter på ett energiskt vis. Hon var lite Vegas-aktig, men typ som en Vegas-delfins tolkning av en död viktoriansk brud. Hon var elegant. Hennes namn var Galia. Min delfinvän, enligt Aros instruktioner, skulle guida mig genom en formlös, svart strömvirvel till Kristallstaden, där delfiner lever och arbetar.

Galia på riktigt vägrade. Motvilligt tog jag och Kid varandra i hand och fena och fortsatte på vår resa.

Läs också: Saker vi lärt oss av att ge LSD till delfiner

Aros sa att vi kunde fråga anden i Kristallstaden om vägledning. "Lita på svaret," instruerade han oss. Det gick inte för mig. Kristallstaden manifesterade sig helt enkelt inte för mig och jag hade inga frågor. Om jag ska vara helt ärlig hade jag lite svårigheter med koncentrationen genom det hela. Att andas under vatten gjorde mig stressad. Jag kunde inte andas! Vid ett tillfälle öppnade jag ögonen och märkte att Symrin stirrade uttryckslöst mot golvet. Jamie och Imogen hade ögonen stängda; de var alldeles stilla, som svävande änglar.

Att säga att Melissas ansiktsuttryck var ett av sann fridfullhet, av sann lycka, skulle vara en underdrift. Var det här ett hjärtas leende? En delfins leende?

Efter meditationen delade vi med oss av våra upplevelser. Melissas vän Sonia hade träffat en delfin som hette Dubo. Jamie hade gått vilse med sin delfinvän Skipper, och Imogens delfin hette Mandela. Symrin hade känt sig för klaustro för att fokusera och hade inte träffat en enda delfin. Melissa berättade att hennes erfarenhet i det skimrande rosa och orange vattnet hade varit extatiskt, lekfullt. Hon mötte Rolando, som hon hade mött en gång tidigare i trans.

Under de följande 90 minuterna höll Aros en predikan för oss: "Vakna!" sa han, och syftade på chemtrails, på att erkänna existensen av de utomjordiska rymdskepp som är i omloppsbana runt jorden förklädda till moln, på att erkänna vårt sanna väsen.

"Människor är amfibiska varelser," sa han. "Det är dags att omprogrammera." Mot slutet av sessionen tackade han oss. Nuförtiden är det för få som är intresserade av att lyssna på honom, berättade han.