Fotografier av Lina Scheynius som ger nya perspektiv på frukt och blommor
Fotografi

Fotografier av Lina Scheynius som ger nya perspektiv på frukt och blommor

Vi pratade om hur små förändringar i hennes liv har påverkat hennes fotografier och om hennes nya bok.
9.4.17

Den här artikeln publicerades ursprungligen på i-D.

Svenska fotografen Lina Scheynius har publicerat en bok om året sedan 2008, och i varenda en har hon delat med sig av poetiska bilder från ett ganska alldagligt liv. Men vardagliga stunder blir mystiska genom hennes lins – ett svartvitt foto på blommor i det vilda kan verka voyeuristiskt; ett porträtt av hennes nakna överkropp insvept i rökigt ljus med en nyanserad färgpalett känns uttrycksfullt. Men i kontrast till 08, som var mer melankolisk, är hennes nya bok 09 hennes "gladaste".

Annons

"Jag tror det är en reflektion av hur jag mådde medan jag satte ihop den," säger Lina. "Jag har gjort några förändringar i mitt liv det senaste året." Hon började meditera och slutade spendera så mycket tid online. Hon undvek Instagram och började läsa mer, laga mat och odla plantor på sin balkong. "Väldigt simpla saker," berättar hon. Dessa simpla saker satte tonen för 09, ett glädjande tillägg i hennes samlade verk. I en av mina favoritfoton från boken flyter Lina med armarna utsträckta i ett regnbågsskimrande hav. Linas egen favorit är dock ett foto av en ranglig blomma som är upplyst av ett varmt skimmer. "Det fotot var en del av min [senaste] utställning i Zürich," förklarar hon, "och även fast det var ett rum fullt av mina foton fortsatte den här lilla blomman att fånga min uppmärksamhet. Det är en hoppfull bild."

Nedan berättar Lina om hur det var att flytta från ena sidan av kameran till den andra, hur hon känner för sina tidigare utgivningar, sin kropp och att åldras och hennes nya bok som du kan köpa här.

I-D: Varför bestämde du dig för att sluta modella och börja fotografera? Var det frigörande att fotografera dig själv och bestämma hur du själv ville se ut i stället för att ha andra som bestämde hur du skulle se ut?
Lina Scheynius: Ja, det var det! Jag var så trött på glamouren och i början blev jag inspirerad av Juergen Teller och Corinne Days jobb inom mode. Jag kände egentligen inte till några konstfotografer just då, och mina referenser kom från modetidningar. Men sen började jag hänga i fotografiavdelningen i bokaffärer och blev ännu mindre intresserad av modefotografi. Jag blev förälskad i japansk fotografi. Det var faktiskt en ganska långsam process att flytta från ena sidan av linsen till den andra. Under många år gjorde jag det bara helt själv och visade bara resultatet till ett fåtal av mina vänner, och sen en dag hade jag modet att gå med på Flickr och efter det fanns det ingen återvändo.

Varför bestämde du att du skulle publicera en bok om året 2008?
Jag hade varit i kontakt med ett bokförlag, men det gick långsamt och inget kom ut av det, så jag bestämde mig för att ge det ett försök på egen hand. Jag hade redan en del följare online så jag tänkte att det kanske fanns en marknad för boken. Jag visste inte att jag skulle göra så många som jag har gjort nu sen jag startade. Jag antar att jag hade en dröm om att göra det eftersom jag namngav den 01, men jag minns inte riktigt.

Du har sagt att du började föra dagbok som barn för att det var ett sätt för dig att hantera din blyghet. Tar du fotografier och publicerar dem i böcker av samma anledning?
Det är så svårt för mig att förklara varför jag fotograferar. Ett enkelt svar är att jag gör det för att jag älskar det och tycker det är kul. Men ibland är det riktigt smärtsamt, och vid de tillfällena håller inte den förklaringen.

På vilket sätt är det smärtsamt?
Det är smärtsamt i den meningen att jag har väldigt höga förväntningar på resultatet och kan inte leva upp till dem ibland.

Skriver du fortfarande dagbok? Kan du läsa den sista meningen av det senaste inlägget?
Ja, det gör jag… Och här är det: "Funderar på att köpa en soffa." Inte så intressant just idag är jag rädd.

Har du alltid känt dig bekväm med din kropp? Eller var det något som utvecklades med tiden?
Jag vet inte om jag någonsin känt mig bekväm med den. Det blir definitivt bättre och bättre ju mer tiden går, men att åldras skrämmer mig lite.

Annons

Jag tror att åldras skulle vara mindre läskigt om vi såg fler bilder av äldre kvinnor som hyllade sig själva. Tror du inte att det skulle vara jättebra om alla dessa unga fotografer, som du själv, fortsätter att dela med sig av sina självporträtt i takt med att de åldras? Jag tror det är så viktigt och det skulle kunna ha en så stor inverkan…
Jag har som avsikt att fortsätta fotografera mig själv och fortsätta dela med mig. Jag tror det skulle vara jättebra. Det är egentligen inte tanken av att jag kommer se äldre ut som är läskigast, dock, det är att hälsan sakta försämras – till och med nu kan jag inte hålla samma takt som jag kunde i tjugoårsåldern, jetlag påverkar mig mer, etcetera.

Hur skulle du beskriva stämningen i 09?
Det är den gladaste boken jag gjort på länge. Väldigt färgrik; den får mig att le.

Vad tänker du när du tittar tillbaka på 01 ? Hur har du utvecklats som konstnär och som kvinna sen dess?
Jag tycker om den. Jag gillar den lekfulla känslan i den. Det finns bara en bok som jag gjort som jag inte tycker om, men jag kommer inte säga vilken det är. Och även den är speciell för mig på ett sätt och har sin plats i serien. Det är svårt för mig att säga hur jag utvecklats men jag har växt upp. I vissa avseenden tror jag att fotografi betyder mindre för mig nu än vad det gjorde då. Jag blev väldigt besatt ett tag.

Alla fotografier av Lina Scheynius från hennes bok 09