Hur du klarar av ett förhållande på universitetet

En fiffig guide för dig som just börjat plugga.

|
sep 12 2018, 12:21pm

Alla foton av Jamie Clifton

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE UK.

Mitt bästa råd jag kan ge gällande att vara tillsammans med någon på universitet är följande: var inte det. Jag fattar att det låter cyniskt – vi har ju alla vid något tillfälle uttryckt vår gränslösa kärlek till en gymnasiepojkvän i soffan på en hemmafest och menat det med hela våra hjärtan – men jag lovar att det är en jättedum idé, eftersom en av följande saker definitivt kommer hända:

– Din partner kommer vara otrogen mot dig.
– Du kommer vara otrogen mot din partner.
– Du kommer försöka få det att funka under loppet av tre till fyra år, för att sedan göra slut ögonblicket efter ni tagit examen.
– Du kommer utan några som helst problem balansera ditt förhållande med vänner och personlig tid på ett sätt som får alla i din närhet att känna sig avundsjuka och otillräckliga. Du och din partner blir sambos efter examen, förlovar er i slutet av 20-årsåldern och lägger endast ut bilder på Instagram när ni är på en gemensam familjesemester i södra Frankrike. Två veckor innan bröllopet kommer ni båda panikviska till varsin nära vän om "tvivel" och "problem i sovrummet", men ni gifter er ändå, fortsätter vara tillsammans för alltid och tillbringar större delen av er lediga tid med att fantisera om att flytta utomlands med den gulliga barristan som jobbar på Espresso House bredvid kontoret.

Jag, en person som under universitetstiden både såg slutet av en relation som hade varat i flera år och början av ett nytt förhållande skulle säga så här: låt det vara. Njut av den enda perioden i ditt liv då det faktiskt är okej att vara lite självisk och fri. Med det sagt är det samtidigt viktigt att kunna begå misstag för att lära sig av dem. Och om du läser detta och genuint behöver råd om det här är du förmodligen i den åldern då du inte är speciellt intresserad av att höra vad andra tycker och tänker om dina beslut – speciellt när du får höra "gör inte den där grejen som du vill göra" och det kommer från en 29-årig idiot som tjänar pengar på att skriva om dina problem på VICE.

Så visst. Gör som du vill. Det här är mina råd i alla fall.

TA INTE ETT LIVSFÖRÄNDRANDE BESLUT BASERAT PÅ DESS POTENTIELLA EFFEKT PÅ DITT FÖRHÅLLANDE

Mina föräldrar tvingade aldrig på mig saker och ting, det ska de ändå ha. Om de hade gjort det hade jag pluggat juridik, förmodligen aldrig slutat med piano och garanterat mått skit. Istället gjorde jag som jag ville och pluggade kreativt skrivande på en skola som var hur lätt som helst att komma in på och som låg i en stad ännu mindre än den jag växte upp i – eftersom jag bara var en timme bort från min pojkvän där. "Gud vad härligt det ska bli att tillbringa mina första år som vuxen med att sitta i parken och läsa poesi helt själv", intalade jag mig själv första skoldagen, väl medveten om att jag skulle tillbringa de kommande 18 månaderna på Facebook messenger och bränna halva mitt studentlån på tågresor. Åh, vilka fina minnen.

Det var inte ett hemskt beslut. Resan på en timme blev aldrig för lång, och det känns ändå rimligt att inte vilja ta sig allt för långt bort från den plats där man fram tills nu har levt hela sitt liv. Vad man däremot inte bör göra är att åsidosätta sina egna planer helt för att följa efter sin pojkvän/flickvän från gymnasiet och söka sig till samma skola som hen. Också: strunta inte i att åka på en utbytestermin på grund av att man har känslor för en kursare och man vill se om det ~kan bli~ nåt med den personen. Samt: planera inte de kommande fem åren av ditt liv runt en person som du lärde känna dyngrak under nollningen.

LÄR DIG HUR MAN SEXTAR

Kritiskt tänkande kan slänga sig i väggen – att kunna sexta väl är den viktigaste färdigheten du* kommer lära dig i 20-årsåldern. Du kan börja med att utgå från en mall om du behöver – alla stora konstnärer har satt igång sina karriärer genom att kopiera verk som andra har skapat, innan de själva börjar finna sin egen kreativa röst och blir originella. Var modig, testa nya grejer. I slutändan kommer du förhoppningsvis bli belönad med högsta betyg i Introduktionskurs i hur man filmar sin röv på Insta och endast få den att visas en gång innan den försvinner från konvon för alltid.

*Jag pratar givetvis främst till dig som är en man som ligger med kvinnor här. På grund av bristen på sexuell representation i populärkultur och att vi behövt utforska vår sexuella identitet genom att chatta med potentiella sexualbrottslingar på internet är vi andra redan kunniga i ämnet och kan därmed bidra med något mer än ett osmickrande foto på en kuk som kikar fram genom att par fula kalsonger.

TILLBRINGA INTE ALLA HELGER OCH LOV BARA MED VARANDRA

Minst hälften av alla fördelar med att plugga på universitet är allting du får vara med om – vilket särskilt är fallet om du pluggar humaniora. Och även fast en fest på en studentnation där en gammal PH-deltagare kommer dj:a inte känns särskilt lockande jämfört med 48 timmars garanterat ligg med din partner kommer du oundvikligen ångra dig när nån du snackade två gånger med på nollningen berättar en spännande anekdot om nåt som hände på [vad du antar är en klubb?] vilket involverade [flera namn du inte känner igen men känner att du borde minnas, så du kisar ögonen och nickar igenkännande], varpå den personen frågar dig vad du haft för dig på sistone och du inser att du tillbringat 107 lördagar i rad i din partners studentkorridor i en annan stad.

GÖR ÄNDÅ VAD DU VILL TBH

Fungerande kommunikation och omtanke är de två viktigaste byggstenarna i ett hälsosamt förhållande, men för fyra månader sedan hamnade du med jämna mellanrum i skrikbråk med din morsa för att du petade dig i näsan och torkade av fingret på din sovrumsvägg, så låt oss titta närmare på alternativa och mer realistiska sätt för dig att bli självständig:

SCENARIO 1
Din partner: *ser ner på drogbruk och försöker tvinga på dig sin åsikt genom att vara onödigt dömande*
Du: *är ändå ganska sugen på att testa lite MDMA som nån lyckats få tag på från en snubbe som heter Adde som fortfarande bor i sitt studentrum trots att han blev färdig med plugget för fem år sedan*
Lösning: Gör vad du själv vill gumman. Om nån inte accepterar dig när du står och klunkar vatten och får käkmassage av en vänlig främling i toakön förtjänar inte den personen dig när du bara vill ligga och mysa och titta på Vines That Cured My Depression på Youtube. Kom ihåg att ta säkerheten först bara. Om tre år kommer du ändå ha tröttnat på det medan din partner kommer fly den trista vardagen och sitt sketna grafisk designer-jobb genom att dyka huvudstupa ner i ketamin.

SCENARIO 2
Din partner: *tycker du borde läsa den här boken eftersom den tar upp en del intressanta teorier om motkultur och andsasiufhkjwsdfjwndskjhfablah*
Du: *orkar inte riktigt*
Lösning: Skit i det? Läs nånting du faktiskt är intresserad av och säg åt din partner att ta diskussionen på lämplig subreddit istället.

Min poäng är: you do you! Det kommer alltid vara en som är den Större Personen™ i förhållandet, och den personen får ofta som den vill på grund av ren självsäkerhet, men du behöver inte uppmuntra din partner till det. Eller gör det om du vill. Allt kommer ändå falla samman när du börjar växa ur kläderna som tillhör den person du oavsiktligt gjort dig själv till för att försöka passa in i den andras liv, varpå du reagerar genom att typ skaffa en jättekonstig frisyr eller försöker starta ett memekonto på Insta. MEN –

LIGG INTE MED ANDRA, IDDI

En bra tumregel att minnas för alla monogama där ute som ändå tåls att hamras in som ett mantra man kan förlita sig på när man kastas in i ett socialt sammanhang som i princip är som ett Paradise Hotel-avsnitt fast med tusentals fler personer som är mycket mindre snygga – men som du ändå vill ligga med av det simpla skäl att de inte gick på ditt gymnasium.

LIGG INTE MED DEM DU BOR MED HELLER, IDDI

Föreställ dig vilken makalös blandning av skräck och stelhet som uppstår när man stöter på ett engångsligg på en mataffär. Det obekväma nej-men-hej-haha-hur-är-läget-då; pillandet i håret och kläderna; förhoppningen om att den andra inte ska inse att det är eftermiddag och du har fortfarande inte kommit hem från gårdagens utekväll; det överdrivna skrattet; den överväldigande känslan av skam som uppstår av att du tvingas möta personens blick samtidigt som du själv håller i en falukorv i vardera hand och luktar förfärligt illa. Föreställ dig nu att du får genomlida det här varje gång du ska gå på toa i ditt eget hem.

FÖRSÖK ATT INTEGRERA DIN(A) PARTNER(S) I DITT NYA KOMPISGÄNG SNABBT SOM FAN

En persons vänner säger allt som finns att veta om hen. Om du inte kommer bra överens med din partners vänner eller vice versa är det förmodligen... kört. Det är väldigt lätt att begränsa ett förhållande till den bubbla ni etablerade tillsammans i början, när ni lärde känna varandra bara ni två på cafér och i era sovrum. Nu är hela din bild av den personen uppbyggd på hur han eller hon är i förhållande till dig, utan att du har någon aning om hur hen fungerar i samhället överlag, och du vet inte alls hur du ska reagera när ni går på en fest och din partner av någon anledning hamnar i en hetsig diskussion om Facebook med din rumskompis.

FÖRSÖK INTE AKTIVT HINDRA DIN(A) PARTNER(S) FRÅN ATT GÖRA NÅT FÖR ATT DU ÄR RÄDD ATT DE SKA LÄRA SIG NÅT OM SIG SJÄLVA OCH LÄMNA DIG

Om du älskar nån måste du låta den få vara fri. Om den sen kommer tillbaka är det förmodligen för att den glömde sin favvotröja hemma hos dig.

VAR INTE ETT AS; MEN JA, DU KOMMER NOG VARA ETT AS IBLAND

Realistiskt sett kommer man förr eller senare i ett förhållande som fötts ur en gymnasie-/eller universitetsromans växa ifrån varandra, eftersom det är vad som händer när man skapar relationer innan ens egen personlighet är riktigt utformad. Det är dock väldigt svårt att inse det här på egen hand utan särskilt mycket livserfarenhet eller med hjälp av en psykolog. Detta innebär att du när detta väl sker kommer reagera destruktivt, typ att du börjar ragga på din partners vänner eller plötsligt bestämma dig för att du avskyr exakt alla band som han eller hon gillar. Längre fram inser du att det är här de allra flesta förhållanden hamnar i slutändan, oavsett hur gammal man är, eftersom människor förändras konstant under sin livstid, och det är väldigt svårt och sällsynt att man lyckas med det i harmoni tillsammans med någon annan. Så det bästa är kanske att inte vara i ett förhållande? Överhuvudtaget? Kanske det bara är bäst att adoptera en gammal blind katt som är helt beroende av dig och lägga all din känslomässiga energi på den varelsen, samtidigt som du blir intresserad av en superspecifik porrgenre som leder till att sex som koncept nästan blir något rent vetenskapligt? Jag vet inte riktigt. Tänker bara högt här.

MEN! FÖLJ DITT HJÄRTA OCH GÖR VAD DU TROR ÄR BÄST FÖR DIG! DET ÄR DITT VAL!

Om du behöver mer tips inför livet på universitetet kan du läsa VICE Guide Till Studentlivet som vi skrev ihop förra året.

Mer VICE
Vice kanaler