Black Friday och alla andra störiga amerikanska påhitt måste dö

November! Ens serotoninnivåer skakar som asplöv och psykiskt välmående har lämnat chatten, kanske för gott. Hyn fallerar totalt – varje gång man ger sig ut i den smoggiga morgonluften belönas man med 18 finnar och ett ännu mer vacklande självförtroende. Det är som om sommarens värmepsykos aldrig ens inträffade.

Som motgift till höstdeppen erbjuds vi ett alternativ från kapitalismens mamma, det vill säga Amerikas förenta stater, vilket såklart kommer i form av lite gammal hederlig “retail therapy” när det är dags för Black Friday.

Black Friday infaller dagen efter Thanksgiving i USA (idag!) och innebär att massvis med affärer håller öppet extra länge och har galna reor. Eftersom vårt samhälle 1. Är besatt av USA, och 2. Vill få oss att konsumera mera har vi tagit efter traditionen. Fyra av tio svenskar förväntas ta på sig spenderarbyxan denna dag, samtidigt som tiotusentals andra visar sitt motstånd till dagen på Facebookeventet Jag köper det inte!

Oavsett hur man tänker krig Black Friday och farorna med överkonsumtion kan man fråga sig om vi måste härma jänkarna i allt de gör? Ja, trots att USA har gett oss mycket bra grejer – typ tv-spel, coca-cola och töntiga sitcoms som lärde en engelska trötta eftermiddagar under högstadiet – finns det också en massa grejer de gör där borta som inte alls är så kul.

När jag fick reda på att det finns människor som försöker tvinga på oss att Hötorget i Stockholm i själva verket heter Haymarket rös jag till av raseri. Är det något fel med det ursprungliga namnet som föranleder en översättning? Skulle man försöka internationalisera La Rambla i Barcelona eller Friedrichshain i Berlin och kalla dem för typ “The Esplanade” och “Frederick’s Grove”? Absolut inte.

Det är som att bara på grund av att det låter amerikanskt kommer värdet höjas och intresset stiga. Bostadsutvecklaren SSM smäller upp hus med internationell prägel över hela Stockholm, som till exempel Bromma Boardwalk, Tellus Towers och lägenhetskomplexet Platform West i Täby.

Sen några år tillbaka har varje svensk tätort minst ett ställe som serverar hamburgare i färgglada plastbyttor, pommes i metallkorgar och milkshakes i höga glas. Även om samhället i övrigt håller på att förfalla och institutioner som BB, fritidsgården och konditoriet på torget har fått stänga ner finns där likväl ett burgarhak. Det är en semla. Med pannbiff som pålägg. Släpp det. Amerikanarna kom inte bara på burgaren – de förde den också ner i fördärvet. Borta är hamburgaren du åt på grillfester som barn med salladsblad, tomatskiva, dressing på tub och en liten köttbit. I sann amerikansk obscen och överdriven anda har burgaren såklart förädlats till ett gastronomiskt monster. Nu ser den i stället ut som en obducerad lunga på ett cigarettpaket eftersom en rejäl burgare tydligen ska innehålla 1200 gram kött och sju sorters smält ost. Gott!

Med darrande fingrar googlar du fram recept på "chocolate chip cookies" i hopp om att, din oduglighet i köket till trots, ska kunna slänga ihop en bunt perfekt sega och degiga kakor. Vad du möts av är instruktioner som inte ens Leila Lindholm och Einsteins bakkunniga och matteintresserade kärleksbarn skulle förstå. A cup? A fluid ounce? A pound? I sockersugets namn letar du genom halva internet för att hitta någon slags konverteringstabell men står ändå handfallen. Det slutar självklart inte vid bak och matlagning – prick alla måttenheter är godtyckliga och vaga. A foot? A gallon? Kan väl vara vad som helst. Rimligt och praktiskt att veta hur många standardiserade människofötter lång man är men inte hur många meter det går på en kilometer.

Japp. Jag kommer säga det rakt ut. Ingen bryr sig om din graviditet. För en själv är det såklart livsomvälvande och häftigt som in i bänken men för resten av världen är en graviditet inte jättespännande. Men absolut, toppenidé att tillsammans med sina nära och kära fira det faktum att ens ofödda vid-det-här-laget-förmodligen-tekniskt-sett-ett-foster antingen har en snopp eller snippa. Det är inte obehagligt alls.

Det är ju naturligt att vi människor letar efter anledningar att få träffas i grupp, dricka alkohol och “ha det trevligt”, men det finns bokstavligen tusentals andra mindre könsorgansrelaterade skäl att anordna festligheter under graviditeten. Förslag: “Vi har valt att inte döpa vårt barn till Lunabelle-kalas”, “Vår blivande ungjävel skapade vi mest för att ha något annat att fokusera på än våra egna värdelösa liv-blowout!” eller varför inte bara “Vi bryr oss typ inte så mycket om vårt blivande barn men det är nice med kalas så kom och mingla-minglet”.

Äntlligen finns det Starbucks här i Sverige så jag kan få lite omväxling från de 3000 Espressohouse jag annars går på! tänkte ingen kry och sund människa 2014 då den amerikanska kaffejätten trängde sig in på Stureplan i Stockholm och började sprida sina pissrötter på svensk mark. Vilken tur att jag aldrig behöver röra mig mer än 100 meter för att kunna köpa en soggy-ass cheesburgare från Donken eller en torr jävla baguette från Subway.

Lägg ner. Det är tillräckligt pinsamt att ha en födelsedag, let alone en hel vecka. Hur kan man kräva av människor att de ska överösa en med uppmärksamhet, gåvor och drinkar flera dagar i rad? Nivån av självupptagenhet när man kräver att ens vänner träffar en endast av skälet att hylla en av en helt godtycklig anledning är… mycket hög. En födelsedag bör vara just det, en dag, som man tvingas genomlida under stela och besvikna omständigheter. Helst ska ens önskan om att bli i alla fall en gnutta uppmärksammad och ens blyghet verka i perfekt symbios så man inte vågar nämna för kollegor eller klasskamrater att man fyller år (samtidigt som man är ledsen för att ingen kan datumet utantill). Först vid lunch ska någon med mobilen i handen få en notis från Facebook om att du faktiskt visst fyller år och hela bordet ska utbrista "Varför SAAAA du inget?" Så får man skämmas. På sin egna födelsedag.

USA har en historia av att vara – för att uttrycka det milt – kaxiga. Detta tycks prägla alla instanser av det amerikanska samhället – att slutturnerningen i baseball för nordamerikanska lag orimligt nog kallas för World Series är allt man behöver veta för att USA som land bör ställas in en gång för alla. Denna typ av arrogans är ett hot mot det viktigaste vi står för som svenskar, det vill säga jante. Skydda jante över allt annat.

BYGG EN JÄVLA MUR DÅ MEN DÅ VILL VI VARA PÅ UTSIDAN!!!!!!