åsikt

Nej, SvD, det är inte jämställdhetens fel att unga män mår piss

SvD:s Perfect Guide tror att unga (och framför allt framgångsrika) män mår sämre än någonsin, och att skulden ligger på jämställdhetskampen.
Kollage av Caroline Dagsköld

Svenska Dagbladet har en livsstilssajt som heter Perfect Guide – ett slags Buzzfeed för övre medelklassen, känd för bildspel på en superdyr villa som är till salu, texter om att det nu finns te med smak av Gin & Tonic och den ökända serien Min Helg där svenska kändisar berättar om sina (antagligen till stora delar helt fiktiva) perfekta helger fyllda med taxiresor, brunch, spabesök och helvita kläder.

Annons

Då och då skrivs även krönikor där den senaste i listan är "Mår den unge mannen sämre än någonsin?" Det är en text som med hjälp av exempel på några av Sveriges mest framgångsrika manliga musiker kommer fram till att de, och resten av Sveriges unga män, antagligen mår piss på grund av att samhället straffar dem för att de är män. När jämställdhetskampen lyfter unga kvinnor har killar blivit omkörda och på kuppen har de dessutom fått ärva skulden för vad alla sunkiga män från tidigare generationer gjort.

Lorentz var 2015 artisten flest svenska skivbolag ville jobba med, Yung Lean kallas för Sveriges största hiphopartist och Avicii har rankats som världens tredje bästa dj (en lista som för övrigt, trots pågående jämställdhetskamp, har tre kvinnliga akter av 100). Vissa killar må bli omsprungna av tjejer, men det är inget som de här tre artisterna är speciellt drabbade av.



Krönikan tar upp att både Lorentz och Avicii upplevde "depressionsliknande tillstånd" och att Yung Lean "hamnat på mentalsjukhus" (jag är rätt säker på att det heter psykiatrisk mottagning på svenska) som argument för att dagens unga män slagits hårt av dagens status quo. Ingen av de själva nämner dock att det skulle vara en del av det hårda och skoningslösa straffet de dömdes till av samhället just för att de är män, eller ett resultat av att de halkat efter när samhället lyfter tjejer. Men så skulle man ju kunna tolka det. De fria tolkningarnas korståg fortsätter in i en analys av Yung Leans senaste musikvideo.

Annons

"En snabb titt på musikvideon till hans nya singel Red bottom sky visar en 21-åring som inte kan förmå sig uppbringa entusiasm till enklaste koreografi: hiphopens yviga armgester är reducerade till tafatt rullande handleder. Mimiken haltar, ingen ansats görs att artikulera orden. Iklädd träningsoverall lufsar han runt i skogen utan mening eller mål."

Det är som att jag skulle stövla rakt in på en konsert med Lars Winnerbäck och börja oroa mig för att popmusikens typiska synkade koreografier, headset-mickar och durackord har bytts ut mot en loj kille med en ensam gitarr och ledsamma låttexter – och anta att det måste ha något att göra med att han är förlorare i en rådande jämställdhetskamp.

Det är kanske inte helt otippat att en krönikör på Perfect Guide inte lyssnar på eller ens vet något om Yung Leans musik, men om man ska skriva om en artist och dennes tecken på psykisk ohälsa (och att den skulle vara orsakad av ett strukturellt problem som drabbar unga män) kanske det kan vara värt att kolla upp personen lite. Se en musikvideo, läsa en intervju, lyssna på en låt.

Yung Lean har aldrig varit en hiphopare med yviga armrörelser, tydligt artikulerade ord och färgglada kläder som Fresh Prince of Bel Air som plötsligt brister ut i breakdance. Han har alltid låtit och sett ut sådär, precis som att Bon Iver, James Blunt och Simon & Garfunkel alltid har gjort musik som får en att stirra ut genom bussfönstret, följa en ensam regndroppe på rutan och riktigt gotta ner sig i sin egna deppighet. Det varken sa eller säger speciellt mycket om hur unga män som grupp mår i ett samhälle.

Något som det däremot finns en hel del vetenskapliga argument för är att män mår bättre just tack vare jämställdhet. En studie från Oslos universitet visar att män som får vara föräldralediga, inte behöver få plats i en snäv mansroll och lever i jämlika relationer mår betydligt bättre än de män som lever i mindre jämställda samhällen. Krönikan i Perfect Guide tar upp en undersökning från Novus på uppdrag av Apoteket, där det framkommer att äldre män mår bäst och yngre män sämst, två procentenheter fler mår dåligt bland unga killar jämfört med unga tjejer. Vad som är tydligt är att de som tjänar mer mår bättre. Eva Fernvall, kommunikatör på Apoteket, kommenterar att hälsoklyftan är ett problem, att vissa människor inte har samma hälsostatus som andra, något som i Perfect Guide citeras som att klyftan har att göra med kön och inte socioekonomisk bakgrund.

Att unga människor, oavsett kön, klasstillhörighet och bakgrund mår dåligt är ett faktum och ett problem, men inte något som har ett solklart samband med en jämställdhetskamp som bara lyckades få in tre tjejer på en lista på världens 100 bästa dj:s. Unga män som grupp mår faktiskt inte sämre än någonsin, i en studie från Umeå Universitet har forskare följt hälsotrender hos unga vuxna från 1990 till 2014. Unga kvinnors mående har blivit sämre och för jämngamla män är utvecklingen den motsatta. Om man vill kritisera jämställdhet och hitta samband med psykisk ohälsa hos män borde man titta på andra saker än framgångsrika musikers val av genre att verka i, och allra minst storleken på deras danssteg.

Ingrid Altino finns på Twitter