Annons
Europa

Europas märkligaste jultraditioner

Medarbetare från hela Europa berättar om de märkligaste sakerna de gör i sina länder för att fira de mörkaste dagarna i december.

av VICE Staff
2017 12 22, 10:29am

Coca-Cola kanske lanserade tomten i sin nuvarande stora, rödnäsade och ganska harmlösa form, men läsken hade faktiskt inget att göra med hur våra olika jultraditioner formades runt om i världen. I många länder i Europa utspelar sig rätt mörka traditioner och ritualer några dagar i december och januari. Många av dem har sina rötter i paganism men vid något tillfälle under historiens gång julades de till. Vi bad medarbetare från Europa berätta om de jultraditioner som är mest unika för deras länder.

Sverige

Gävlebocken i all sin prakt. Foto av Baltica via Wikimedia commons

Långt innan tomten gjorde entré på julscenen var det ingen mindre än julbocken som levererade paket i Sverige. Julbocken kommer fram varje år runt julen, med den kändaste av alla är givetvis den 13 meter höga Gävlebocken, som byggts upp på första advent varje år ända sedan 1966. Tanken bakom Gävlebocken är att vi bränner ner den i en ceremoni på nyårsafton, men dessvärre bränns bocken oftast ner långt innan det av alla möjliga gärningsmän. Efter att man tittat närmare på bockens historia ser man att den har en 77 procents chans att förstöras innan nyårsafton. Det är inte alltid den tänds på – 1976 blev bocken ihjälkörd av en raggarbil, och 2010 försökte (och misslyckades) någon att kidnappa den med hjälp av en helikopter. I skrivande stund har bocken förstörts i förväg totalt 37 gånger, oftast av eld.

Förra året fyllde Gävlebocken 50, och för att fira det avsatte kommunen 850 000 kronor för att ha "en bockgaranti". Man anlitade säkerhetsvakter och övervakningskameror installerades för att skydda bocken – men förgäves. Bara fyra timmar efter upprättandet, den 27 november 2016, sattes bocken i brand. I år har Gävlebocken haft ett ovanligt långt liv, och än så länge står den upp. Så här såg det i alla fall ut förra året när den brändes ner:

– John David Ritz, VICE Sverige

Nederländerna

Anhängare till den högerextrema rörelsen Pegida utklädda till Zwarte Piet 2016. Foto av Maarten Delobel, via

En relativt ny jultradition i Nederländerna är det årliga klimaxet i debatten om Zwarte Piet, eller Svarte Petter. Svarte Petter är en av Sinterklaas (Nederländernas version av jultomten) medhjälpare. Han springer runt och delar ut godis till barnen. En vuxen som gör det är i sig inte nödvändigtvis oroväckande kring högtiden, men Svarte Petter spelas av människor som målar sig svarta i ansiktet och tar på sig afroperuker, örhängen och målar stora röda läppar. Hans utseende är djupt rotat i Nederländernas koloniala historia och de senaste årens protester mot Svarte Petter har blivit mer högljudda och prominenta. Förra året uppmanade FN vårt land att sluta med Svarte Petter-traditionen.

Givetvis har debatten nu förvandlats till något till och med mer toxiskt och kränkande än bara frågan om en rasistisk sagofigur ska förbjudas eller inte. Under den nationella Sinterklaasparaden 2016 tilläts extremhögerpartiet NVU att protestera mot förslaget att förändra Svarte Petters utseende. Aktivister som vill förbjuda eller ändra Svarte Petter fick inte lov att göra sig hörda under paraden. På paraddagen publicerades en video som visar hur en motdemonstrant våldsamt puttas in i en bus och blir slagen i ansiktet av en polis. Och för att göra det hela ännu mer absurt gick en grupp poliser undercover genom att måla sig i blackface – enligt uppgift var det av säkerhetsskäl. Enheten tog en gruppbild den dagen som de delade på sitt officiella Twitter-konto. Sedan dess har bilden tagits ner, men nätpublikationen Joop.nl sparade och delade den i stället.

– Ewout Lowie, VICE Nederländerna

Tyskland

Foto från: Child-Stealing Demons Terrorized the Alps Again This Year

Den 6 december får tyska barn inte bara en påhälsning från Sankt Nikolaus (Tomten), utan även av hans läskiga kompanjon och motsats Knecht Ruprecht (Rupert knekt). Medan barn som varit snälla under året får små presenter av honom får de stygga en ganska otäck överraskning. Rupert knekt drar fram sin trästav och hotar barnen med välgörande stryk så att de ska lära sig att bete sig bättre till nästa år.

I de sydligaste delarna av Tyskland och i Österrike förekommer en ännu otäckare figur som kallas Krampus. Han ser ut som en getdemon och uppenbarar sig i flock, men hans arbetsbeskrivning är samma som Rupert knekts – att straffa stygga barn med en stav. På kvällen den 6 december klär folk i de här områdena ut sig till Krampus för att dra runt på gatorna tillsammans och skrämma folk. Det är underförstått att allt som händer den här kvällen i huvudsak är resultatet av alkohol.

– Florian Jentsch, VICE Tyskland

Rumänien

Ett nyligen grillat griskadaver. Foto av Răzvan Băltărețu via

Den 20 december firar rumäner som bor på landsbygden julens och nyårets ankomst genom att knivhugga och bränna en gris. Högtiden heter Ignat och är tänkt att vara löst baserad på historien om Helige Ignatius av Antiochis, som kastades till lejonen för att han inte gav upp Kristus. Men den länken är sannolikt bara ett sätt att ge en gammal hednisk ritual en kristen vinkel.

Under Ignat visar du din rikedom för dina grannar genom att bjuda in dem att gå lös på den största grisen du kan hitta. Om du är värd för Ignat hjälper dina grannar dig att hålla fast grisen medan du snabbt skär halsen av den i din trädgård. Som du antagligen kan föreställa dig är rumänska byar på den här dagen fyllda med skrik från döende djur. Om du inte kan föreställa dig hur det låter finns det en dubsteplåt som har samplat ljudet av skrikande djur under en Ignat-ceremoni.

Efter slakten använder du en blåslampa eller en slags hemmagjord eldkastare för för att tända eld på grisens kadaver. Nästa steg är att ta fram sprit som kallas tzuika (en traditionell plommonkonjak) och bli full medan du mumsar på bränd grishud. De mer ansvarsfulla medlemmarna i hushållet – de gamla babushkorna – använder sedan varje bit av grisen och lagrar den för att hålla genom hela vintern. EU kanske tror att vi förbjöd Ignatslakt efter att de strängt sa åt oss att lägga av, men det gjorde vi inte.

- Mihai Popescu, VICE Rumänien

Storbritannien

Köttfärspajer innan Tomten fått tag på dem. Foto av Ashsmith via Pixabay

Vad gör en brittisk jul till en brittisk jul? Våra kommuner ber B-kändisar från dokusåpor och föråldrade popartister om en tjänst att tända julbelysningen medan vi andra står och stirrar. Vid middagstid öppnar vi smällkarameller som innehåller plastleksaker och dåliga pappaskämt. Grupper som sjunger julsånger går från dörr till dörr för donationer – och om din familj är lika sur som min kommer de dra för gardinerna tills sångarna har dragit åt helvete.

En särskilt magisk aspekt som sträcker sig över den läskiga tiden mellan julafton och juldagsmorgon är "ställa fram mjölken och köttfärspajerna." Köttfärspajer är inte, som namnet föreslår, ett bastant köttbakverk, utan en söt desert fylld med torkad frukt och kryddor. Brittiska familjer ställer fram dem som förfriskningar till Tomten någonstans synligt – en öppen spis, vardagsrumsbordet – innan barnen går och lägger sig. Föräldrarna äter eller kastar dem under natten och när barnen kommer ner på morgonen vet de att Tomten har varit där på natten. Och så kan de skrika om det. Det är logiskt – köttfärspajer är ganska fettbildande, särskilt om man äter många. Så det är inte så konstigt att Tomten även om han måste utföra mycket fysiskt arbete i december lyckas hålla sig ganska rund.

– Hannah Ewens, VICE UK

Spanien

En Tió de Nadal. Foto av Cyrielle Marlet, via | CC BY-ND 2.0

I Katalonien har vi vår egen unika form av bullshit som vi lurar våra barn med – Tió de Nadal. "Tió de Nadal" betyder julstocken och är en riktig stock med en glad mun, två små träben och en röd mössa. Tió är delvis täckt av en filt och har en näsa av kork. Tanken är att vi matar honom under december, ända fram till den 25:e.

På juldagen gömmer föräldrar julklappar under hans filt och uppmanar sina barn att obarmhärtigt slå Tió med pinnar eller grenar medan de sjunger en sång. Sången är till för att övertala Tió att skita ut presenter och godis i utbyte mot all mat vi gett honom under månaden. Texten till sångerna varierar från familj till familj, men den mest populära går ungefär "Bajsa, Tió, bajsa mandlar och nougat. Skit inte sill, de är för salta. Skit nougater, de är bättre. Om du inte vill skita, slår vi dig med en käpp." Efter sången får barnen ta bort filten och se vilka presenter stocken har skitit ut. Så länge presenterna ligger där är det osannolikt att någon kommer ifrågasätta sagans trovärdighet.

– Pol Rodellar, VICE Spanien

Polen

Julaftonsmiddag. Foto av Tim Creque via | CC BY 2.0

Det polska folket utgör en i synnerhet kristen nation och som en form av fasta äter vi inte kött på julafton. Men vi äter fisk och enligt traditionen är den här fisken – en karp, familjefestens mittpunkt – tänkt att köpas levande och dödas precis innan middag. Det innebär att under advent har marknadernas gigantiska behållare fyllts med karpar. På gatan hittar man försäljare som säljer karpar från plasttunnor.

Eftersom affärer och marknader i Polen har lika mycket att göra vid juletid som på alla andra håll i västvärlden, köper många sin fisk flera dagar i förväg. Det betyder att alla unga människor i Polen har något minne av att deras far- eller morföräldrars badkar blivit hem åt den stundande middagen. Det innebär också att man inte behöver duscha på två dagar – en tidig julklapp för alla nioåringar.

– Maciek Piasecki, VICE Polen

Österrike

Foto av Ibrahim62 via Pixabay

I Österrike växer man upp med många konstiga traditioner, speciellt runt högtider. I slutet på varje år brukar vi slänga en sko över axeln för att se om vi blir gifta nästa år (om den pekar mot dörren är det ett ja). Vi tycker om att elda rökelse på julafton och så har vi såklart Krampus – Tomtens getdemon – som skrämmer skiten ur våra barn. Barnen får sin revansch den 27 december varje år.

På morgonen den 27 går barn på den österrikiska glesbygden runt med pinnar i sina grannskap och slår alla vuxna. De reciterar en dikt under misshandeln och deras offer ger dem pengar. Det är till minne av barnamordet i Betlehem, den bibliska berättelsen om Herodes masslakt av alla pojkbarn i staden. Namnet på fenomenet är mindre bibliskt – det kallas "wichsen," vilket kan översättas till "slå" eller "runka".

– Markus Lust, VICE Österrike

Italien

Befana bikers. Foto av Flickr-användare Tv Spenta |CC BY-ND 2.0

Jultraditionen vi italienare uppskattar mest är att bråka med våra nära och kära. På juldagen äter vi 13-rättsluncher, som tar flera timmar att ta sig igenom, och familjen samlas för att bråka om allting – från vem som gjorde den bästa rostbiffen förra året till hur man bäst ska lösa den italienska bankkrisen.

Efter jul får vi besök av Befana – en häxlik gammal dam som på kvällen den 6 januari flyger in på sin kvast för att skrämma barn. Hon tar med sig godis och leksaker till de som varit snälla och kol till de barn som varit usla. Befana lämnar lämnar sina gåvor i julstrumpor barnen hängt upp dagen innan och det sägs att hon sopar golvet i husen hon besöker, för att städa ut det dåliga från förra året. Så att Befana kommer är egentligen en win-win.

– Elena Viale, VICE Italien

Serbien

Det traditionella, serbiska julbrödet "cesnica", med ett inbakat mynt som bringar glädje och rikedom till den som får det – förutsatt att du inte bryter av dina tänder på det. Foto av Ivana Sokolović | CC BY 2.0

Inget är så juligt i Serbien som att gå ut och tömma magasinet på din Kalashnikov med dina vänner, spela in det och ladda upp det till YouTube. Och vi är seriösa med julen i Serbien – de ortodoxa kristna bland oss firar fortfarande två veckor senare, den 7 januari. Detta eftersom ortodoxa kyrkan vägrade att lyda påven på 1500-talet, eftersom han introducerade den gregorianska kalendern vi använder i dag. De så kallade "gammelkalenderisterna" följer den julianska kalendern, vilket betyder att deras julafton infaller på vad som är den 6 januari för resten av oss.

En tradition är baserad på en hednisk tradition med ursprung från tidiga slaviska folkgrupper. På julafton går serbiska män ut, skjuter med sina vapen och söker i skogen efter den perfekta eken. När de hittat den tar de grenar eller en hel stock med sig för att bränna i deb öppna spisen. Ekträden var heliga för de gamla slaviska stammarna – men hur skjutandet passar in i det här är det ingen som vet. Eftersom de flesta moderna hem inte är i närheten av ekar och/eller inte har eldstäder att elda ved i, fylls gatorna i serbiska städer av försäljare som säljer torkade ekgrenar precis innan jul. Taxichaufförer köper dem gladeligen för att lägga på motorhuven. I huvudsak i hopp om att Gud ska blunda för att de tar dubbelt så mycket betalt under högtiden.

– Stefan Veselinovic, VICE Serbien

Danmark

Man måste verkligen vara försiktig med levande ljus i julgranen. Foto av Orin Zebest | CC BY 2.0

På julen går vi danskar all in när det gäller neo-hednisk, berusad besynnerlighet genom att dansa runt vårt julgran som är klädd i riktiga stearinljus. Finns det något bättre sätt att fira slutet på året än att dansa och hoppa runt en allvarlig brandfara?

Några dagar före jul går vi ut för att skaffa en gran, tar med den hem och ställer den inomhus och pyntar den med allt från en girlang med popcorn på till avancerade origamihantverk. Och efter att utrymmet mellan golvet och granen är fyllt med julklappar tänder vi tio till tjugo stearinljus och fäster dem på granens kvistar. Vi tar ett steg tillbaka, njuter av den helylliga danskheten, håller hand och skruvar upp hyggeheten lite med att sjunga våra favoritjullåtar och dansa runt granen. I verkligheten är du antagligen full, iklädd en Rudolf-tröja din mormor har stickat och med ett par släktingars svettiga handflata i varje hand – så det är mer en obekväm, snabb cirkelsvajning runt granen än en riktig dans.

- Alfred Maddox, VICE Danmark

Frankrike

En fransk familj gör sig redo att sluka några ostron till julmiddagen. Foto av Flickr user Jupacri | CC BY 2.0

Frankrike må vara födelseplatsen för en massa udda traditioner – vi är trots allt ett land där man kastar träskedar på varandra varje år för att fira att någon medeltida lord flydde från ett fängelse – men inget utöver det vanliga händer här under julen.

Men det finns en sak som vi fransmän tar mer seriöst än att kasta grejer på folk för att fira historiska händelser, och det är kokkonst. Högtider är ännu en ursäkt för oss att ägna oss åt överdriven matlagning och frosseri. Vår julmiddag tar praktiskt taget aldrig slut och den är minst lika viktig som att öppna presenter. Middagen består mestadels av ostron, fylld fågel och foie gras. Fransmän är lika delade inför den där sista rätten som alla andra – det finns de som inte äter den för att ankor och gäss tvångsmatas för att den ska kunna bli till, det finns de som inte bryr sig och de som hatar sig själva för att de älskar den för mycket för att bojkotta. Men vad handlar julen om egentligen om inte en liten dos självhat?

– Julie Le Baron, VICE Frankrike

Tagged:
sverige
JUL