Vi frågade experter om slutet är nära
Asset sources, Wikipedia Commons / Shutterstock | Art by Noel Ransome 
domedagen

Vi frågade experter om slutet är nära

Vi ligger rätt risigt till.
20.2.18

Sedan länge har jag varit besatt av tanken på världens undergång.

Jag började tänka på det när jag liten och vettskrämd fick reda på av min storebror att universum inte har något slut. Jag brukade lägga mig ner utomhus och titta upp mot den mörka himlen, som i Kanada 1998 var kristallklar och full av aliens (eh, alltså ljus), och jag kände både en djup rädsla och fascination inför världen. Några månader senare kom filmen Armageddon ut, och jag minns att jag undvek att se den så länge jag kunde. Samtidigt höll min pappa på att läsa Bibelkoden, och vid middagsbordet snappade jag upp spridda kommentarer om mänsklighetens kommande undergång som han avslöjade för min mamma mellan tuggor.

Annons

Nu – 20 år fram i tiden och ett tiotal olika domedagsprofetior senare – är vi inne i 2018 och det känns som att det finns en miljon olika sätt som vår värld skulle kunna gå under på. Från hotet om kärnvapenkrig till allt fler och allt otäckare naturkatastrofer, till de kanske något mindre sannolika alternativen som en utomjordisk invasion eller en zombieapokalyps – nu, mer än någonsin tidigare, verkar det för mig som att det rådande klimatet i världen (och den nuvarande statusen på Domedagsklockan) har bekräftat den paranoia som jag burit med mig sedan barnsben.

Tydligen verkar det som att slutet – apokalypsen, domedagen, armageddon, uppryckandet eller vad man nu väljer att kalla det – kanske redan är här. Jag hörde av mig till ett gäng experter som vet det som finns att veta om allt från klimatförändringar till den militära situationen för att ta reda på om vår tids melankoli faktiskt är befogad.



Richard Zurawski, metereolog och professor

VICE: Från ett klimatförändringsperspektiv – skulle du säga att domedagen redan är här?
Richard Zurawski: Det har skett en ekocid. Vi har två enorma problem vi behöver ta itu med: det första är befolkningsmängden som är ohållbar. Större delen av befolkningsökningen sker utanför västvärlden, därför är en befolkningsökning inte ett lika stort problem här.

Det andra problemet är att även fast befolkningsmängden inte går upp ökar konsumtionen i den västerländska kapitalistiska delen av världen, som inkluderar Europa, Japan och andra industrialiserade länder. Konsumtionen vi har i västvärlden är en snara som snabbt håller på att dras åt runt vår hals. Och det här möjliggörs av hyperkapitalismen som vi erbjuds av neoliberal politik och de stora klyftorna mellan rika och fattiga.

"Konsumtionen vi har i västvärlden är en snara som snabbt håller på att dras åt runt vår hals."

Kapitalism och hyperkapitalism och konsumtion är en absolut nödvändighet för oss om vi ska kunna upprätthålla en hälsosam ekonomi. Så vi undersöker inte vad som sker i resten av världen. Vi fortsätter köpa stadsjeepar, bo i enorma hus, prata om minimala attitydförändringar som om de kommer hjälpa oss överleva de kommande 50 åren, när de i själva verket inte kommer det.

Vi ser effekterna av vår konsumtion överallt. Från plast i havet till ökade koldioxidnivåer och glaciärer som smälter över hela världen, och nu den snabba nedbrytningen av istäcken på Arktis och Antarktis. Sanningen är att civilisationen som den ser ut i dag kommer vara över inom de kommande 50 åren, om inte tidigare än så, och faktum är att vi kanske driver oss själva mot en utrotning, vilket är ett fruktansvärt scenario. Så att jag sitter och pratar med dig nu över telefon, den här realiteten kommer vara över inom de kommande 20 åren, och sen kommer vi röra oss in i en ny tillvaro. Om vi inte får stopp på denna ekocid inom 20 år kommer det inte spela någon roll vad vi gör 2040.

Annons

Vad exakt kommer hända innan vi utrotar oss själva helt och hållet?
Det första som kommer hända är att de rika kommer skapa enklaver för att hålla ute oss andra. De kommer tänka: "Jag kommer klara mig. Jag kommer bygga en mur och hålla ute er andra och jag kommer fortsätta leva mitt liv i mitt lyxiga hus med flygplan och kommunikationssystem och miljarder på banken och infrastruktur." Det första som kommer hända är att infrastrukturen snabbt börjar falla samman. Kraftnät är det första som kommer försvinna. Föreställ dig att vara utan ström i en vecka. När de slutar fungera och elen försvinner stannar allt upp.


VIDEO:


Sedan kommer vi bevittna en uppdelning av vårt samhälle. Vi kommer bråka om naturliga tillgångar. Man kommer göra militära insatser för att distrahera oss själva från de riktiga problemen – vi kommer polarisera saker ännu mer än vi gör i dag. Om elen försvinner och man måste leta efter föda kommer vi inte kunna klara oss på det som finns i naturen. Djuren i det vilda är i princip borta. Jägare-samlare-principen kommer inte kunna hålla åtta miljarder människor vid liv, och vi är uppe i den siffran nu. Effekterna av vår miljöförstöring kommer plåga oss. Vi kommer inte ha fungerande politik på varken kommunal eller nationell nivå. Saker kommer förfalla. Så vi kommer inte ha det liv vi är vana vid där man tar hand om vägar, elnät, kommunikationssystem och rengöringssystem – alla dessa saker kommer förfalla väldigt fort.

Så snarare än att en naturkatastrof ödelägger mänskligheten kommer det vara en sakta process som tar oss mot slutet; en kamp om resurser, och i slutändan kanske vi inte har något annat val än att ta till med kannibalism?
Jag vet inte hur det blir med kannibalism, men alla resurser kommer ta slut. I dag, om du råkar få ett skärsår åker du till sjukhuset och får antibiotika. Antibiotika kommer inte finnas längre. Det kommer inte finnas några sjukhus.

Annons

Det har bara varit några stormakter i världshistorien sen vi rörde oss bort från tiden då vi var jägare och samlare. Och alla dessa stormakter har fallit, och när deras tid var kommen har det varit brutalt. Det mest berömda var förmodligen Romarrikets fall. När stormakter faller går det illa till. De förlorar makt, och efteråt är det bara krig och ödeläggelse. USA är vår stormakt, och den här stormakten startar krig här och var. Det känns som så fort vi vänder ryggen till kommer det ännu en konflikt för att distrahera oss från dessa saker.

Så du tror att västvärlden är på väg mot sitt slut, och sen kort därefter även mänskligheten?
Ja.

------------------------------

Chris Madsen, professor på Canadian Forces College och Royal Military College of Canada

Från ditt militära perspektiv, håller vi på att närma oss en domedag där mänsklighetens överlevnad sätts på spel?
Chris Madsen: Världen är i ett relativt fredligt tillstånd just nu, så hotet om världskrig eller kärnvapenkrig är avlägset. Faktum är att de flesta militärer oroar sig över hur de ska rättfärdiga sina resurs- och personalkostnader. Konflikter i dag är väldigt regionaliserade och vanligtvis företagna av icke-statliga aktörer. Vi är åskådare till lågnivå-konflikten i Mellanöstern och på annat håll. Kina är en stor handelspartner, och Ryssland föredrar spionage och allierade för att nå sina mål, snarare än en öppen konflikt. Användandet av kärnvapen skulle endast vara högst lokaliserat och direkt leda till att resten av världen fördömde det. Dessa omständigheter antyder att vårt relativt lugna tillstånd kommer fortsätta i den närmsta framtiden. Militärer gillar generellt inte det här budskapet och försöker haka sig på vilken kris som helst. Kanada borde syssla mer med fredsfrämjande insatser med stöd från FN, för att stötta en stabil och fredlig världsordning, och för att kontrollera och lösa lokala konflikter.



De största hoten, enligt mig, mot vår värld i dag är miljöförstörelse och globala pandemier. De är båda relaterade till en ökad befolkningsmängd och konsumtion av resurser. Sakta, fast allt snabbare enligt vissa, håller vi på att förgifta och förstöra ekosystemet av vilket mänskligheten är beroende för vår överlevnad. Naturen har en otäck ovana att jämna ut balansen. Jorden bryr sig egentligen inte alls om den är bebodd av människor eller inte. Vi gör vår egen planet obeboelig. Det enda vi gör bra är kanske att vi blir mer miljömedvetna, eller att vi tittar mer utåt i rymden på möjligheten att migrera dit.

Men efter 20 000 år utan människor på jorden skulle planeten återgå till sitt ursprungliga skick. Det är bara mänskligheten som står inför en domedag – jorden och naturen lever vidare. Precis som det var med dinosaurierna.

J.D. Harrington, informationsansvarig på NASA

Med potentiella farosoter eller invasioner som skulle kunna komma från utomjordiska livsformer – är domedagen inom räckhåll för mänskligheten?
J.D. Harrington: Vi kan dessvärre inte besvara er förfrågning på det här ämnet. Vår Planetary Protection Officer är ansvarig för att skydda solsystemets himlakroppar (planeter, månar, kometer och asteroider) från att kontamineras av livet på jorden, och att skydda jorden från möjliga livsformer som kan komma från övriga himlakroppar i solsystemet. NASA och de övriga myndigheter som gör rymdresor jobbar flitigt för att skydda oss från oönskad kontamination under framtida uppdrag då prover tas tillbaka till jorden.



---------------

Eric Ouellet, professor på Canadian Forces College och Royal Military College of Canada

Med hotet om kärnvapenkrig, närmar vi oss en tid då mänskligheten är mer hotad än någonsin tidigare?
Eric Ouellet: Det korta svaret är att jag inte tror att världen är på väg att gå under mer nu än för 50 eller 100 år sen. Det råder fortfarande en maktbalans bland världens stormakter. Och på grund av det – och att alla stormakter har kärnvapen – hindrar det dem från att attackera varandra direkt. Från det perspektivet tycker jag inte saker ändrats särskilt mycket.

Som vi sett sedan slutet på andra världskriget har den här balansen förändrats något, men i slutändan är makten fortfarande balanserad. Faktum är att stater som Nordkorea i själva verket är mycket mer disciplinerade än vad många tror. Så jag tror inte det är en stor risk där. Risken är kanske lite större nu än för till exempel fem år sen, men vi står inte inför avgrunden riktigt än.

Annons

Vad gäller massförstörelsevapen – många är rädda för dem, men det finns alla möjliga sorters tekniska problem som gör dem väldigt svåra att använda. Annars hade de förmodligen använts mycket mer. Jag tror inte vi behöver vara speciellt oroade dock, de här vapnen är för komplicerade för många att använda.

Så av alla dessa anledningar skulle jag säga nej, vi är inte nära domedagen från ett militärt perspektiv.

Hur tror du världen kommer se ut om 50, 100 eller 150 år?
Rent allmänt har man rustat ner i västvärlden sedan första världskriget. Det är svårt att säga hur teknologin kommer se ut om 100 eller 150 år, men jag skulle säga att det förmodligen kommer vara mer konflikt i västvärlden eftersom vi inte kommer vara lika starka som vi är nu. Vår styrka är det som skyddar oss på många sätt från en enorm katastrof, det är den sorgliga verkligheten. Så om 150 år kommer västvärlden vara mer involverad i konflikter.

Men just nu är det lugnt?
Ja, för närvarande är jag inte så oroad. Självklart kanske det är mindre än en procents risk för att något katastrofalt skulle inträffa, men om vi är realistiska är det osannolikt.

--------------------

James Thompson, författare av Rise of the Mudmen, ägare av en katt som heter Zombie

Är mänskligheten på väg att drabbas av en zombieapokalyps?
James Thompson: Förmodligen, fast vi skulle inte veta om det själva. Det har förmodligen varit på det viset väldigt, väldigt länge. Vi vet väldigt lite om naturen, inte minst hur vi påverkar naturen när vi behandlar den hur vi vill. Krigsföring där man använder bakterier/kemikalier kommer ha oväntade bieffekter. När man tittare närmare på genmanipulation och utvecklandet av supervirus blir zombies faktiskt en potentiell verklighet. Inte det här med att döda skulle vakna till liv i sina gravar, inte heller såna zombies som äter levandes hjärnor, men det är inte svårt att föreställa sig en slags rabies som skulle kunna drabba människor och göra våra hjärnor simplare, göra att vi får mer våldsamma instinkter. Å andra sidan, om människor är medvetna om såna här saker finns det enkla lösningar (vaccin, karantän eller bara att döda jävlarna). Det är när någon gör ett annat misstag som zombieapokalypsen sätts igång, och som vi sett med i stort sett varenda stora epidemi de senaste 200 åren är det enda som krävs ett litet misstag för att väldigt många människor ska dö.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Kanada