Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE FrankrikePrecis som de flesta brukade jag tro att Ibiza inte var något annat än ett enda stort dansgolv – ett festmecca för miljontals turister och anledningen till att David Guetta fortfarande är en grej. Men när jag flyttade till ön insåg jag snabbt att Ibiza är så mycket mer än fest.På 60- och 70-talet blev hippiekulturen stor på ön, och unga uppmuntrades att leva i frihet med få ägodelar. Scenen frodades lika mycket här som i Greenwich Village i New York och San Fransisco.
Annons
Jag introducerades för rörelsen för elva år sen när jag bodde på en strand. Jag träffade en grupp människor som erbjöd mig att bo tillsammans med dem i ett gammalt hus som hade stått övergivet i 15 år. De hade lyckats övertala ägaren att låta dem bo där gratis, så länge de gick med på att inte trasha stället fullständigt. På det viset upptäckte jag ett nytt, fritt och enkelt sätt att leva – den exakta motsatsen till livsstilen som man annars kopplar till Ibiza.Det som vårt community har som gemensam nämnare är att vi alla strävar efter att vara helt självförsörjande, något som inte alltid är helt lätt. De flesta av oss klarar oss utan rinnande vatten och elektricitet, och en del letar ofta efter rester i soptunnor utanför mataffärer som man kan använda när man lagar mat åt alla. Min fotoserie Tales of an Island tog form ur min kärlek till värderingarna och de människor som utgör vårt community – en grupp som jag ser som min familj.Scrolla ner för fler bilder från 'Tales of an Island'.
