Vad tycker Paris gymnasietjejer om Frankrikes presidentval?

Översta fotot: Djenaba och Houza, båda elever på Lycée Maurice Ravel i Paris. Alla foton av skribenten.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Frankrike.

Frankrikes nuvarande president François Hollande lovade 2012 att han skulle göra livet bättre för unga i Frankrike – men nu har det gått fem år och resultatet är minst sagt blandat. Mot slutet av 2016 hade arbetslösheten bland unga gått ner med 1,7 procentenheter till 23,8 procent. Det är väl positivt, men siffran är ändå långt över arbetslösheten för samtliga i landet som ligger på 9,7 procent. Under tiden Hollande har varit president har unga i Frankrike protesterat på samma sätt som de gjort under högerregeringar – allt från strejker mot nya arbetslagar till protester mot polisbrutalitet.

För att ta reda på hur generationen som får rösta för första gången i Frankrikes kommande presidentval i helgen åkte jag till ett gymnasium i Paris för att prata med några 18-åringar. Området jag åkte till, Porte de Vincennes, visade sig ha två skolor precis bredvid varandra – Lycée Hélène Boucher och ett tekniskt gymnasium som heter Maurice Ravel. Jag kände mig rätt vilse bland så många kids och hade ingen aning om hur jag skulle gissa mig till vilka som fyllt 18. Så jag gick fram till en random grupp tjejer som satt och snackade på en bänk. Naivt frågade jag dem naivt om vad skillnaden mellan skolorna var, som bara separerades av en gata mittemellan. "Där borta på Hélène Boucher är är det mest vita som går," sa en av tjejerna till mig, "medan Ravel är mer blandad. Vi går på Ravel." Tjejerna jag pratade med var mörkhyade, två av dem hade slöja. Det var inte nödvändigtvis det jag kommit för att prata med dem om, men naturligtvis har deras upplevelser av att vara icke-vita tjejer i Frankrike påverkat deras uppfattning av det nuvarande politiska klimatet.

Djenaba och Houza är båda 18 år och inne på sitt sista år. Båda var kluvna när det gällde vad de skulle göra sen – skulle de studera något för att hjälpa folk, eller tjäna massa pengar? Skulle det finnas jobb som väntade på dem när de var färdiga med sina studier? Houza har sökt samhällsvetenskap på universitetet, hennes andra val är personalvetare. Djenaba valde samhällsvetenskap och hälsa. De har skickat in sina ansökningar och väntar på att få höra om de blivit antagna till sina utbildningar de vill komma in på. Just nu är deras framtid ett enda stort frågetecken, och det enda de vet med säkerhet är att det är några hemska slutprov som väntar på dem i slutet av terminen.

Kampanjerna för presidentvalet känns långt borta för dem. Houza säger att hon bara följer nyheterna genom Snapchat Discover, men hon vet inte så mycket om politik eller kandidaterna. Hon tror att hon kanske kommer rösta på Socialistpartiets kandidat Benoit Hamon. "Han verkar trevlig, men han vill legalisera weed och det oroar mig lite. Folk kommer säkert bli tokiga," säger hon. Hennes kompis Dalaba som går sitt första år på Sorbonne och pluggar juridik lägger till: "Men folk som bara röker för att det är olagligt kommer säkert sluta göra det. Om du kommer hit på morgonen innan skolan börjar är det alltid ett stort rökmoln." Houza gillar vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon, eftersom "han är den enda som står upp för djurens rättigheter." På universitetet läste Dalaba på om centerkandidaten Emmaniel Macrons förslag att ha en kommitté som utgörs av medborgare, till vilken presidenten står till svars. Hon tycker inte det låter så dumt.

Tjejerna är alla övertygade om en sak – "De håller aldrig sina löften, oavsett vad det är för något." I hemmen pratar ingen om politik – deras föräldrar följer inte riktigt kampanjerna och tror inte att en ny president skulle leda till en förändring för dem. Tjejerna har tv hemma, men de används bara av deras bröder att spela Xbox på, eller av deras yngre syskon för att titta på serier på. Men de håller alla med om att det inte är ett alternativ att rösta på konservativa François Fillon, som just nu utreds för att ha anställt sin fru som assistent och gett henne orlimligt hög lön. "Fillon borde hamna i fängelset, eller hur? Jag förstår inte vad han fortfarande gör här," säger Houza till mig. När jag tar upp högerkandidaten för partiet Nationella fronten, Marine Le Pen, utbrister alla tjejer samtidigt: "Absolut inte, aldrig!" Men Djenaba tror att det finns en positiv aspekt till Le Pen – "Hon är den enda som är rakt på sak. Hon döljer inte det faktum att hon ogillar oss, som de andra kandidaterna. Man vet att hon kommer göra det hon säger att hon kommer göra."

Ett par veckor efter vårt första samtal träffar jag Houza och Djenaba igen på ett café. När jag frågar dem om vad de känner är mest orättvist med det franska samhället nämner de båda rasism. Houzas föräldrar är från Mayotte och Komorerna – öar utanför Afrikas östkust. Djenabas föräldrar är från Senegal. Båda är muslimer. "Vi blir personligen inte direkt påverkade av rasism, men det finns överallt omkring oss. Om en svart person arresteras får den personen mycket hårdare straff än om en vit person begick samma brott," säger Djenaba.

"Jag började ha slöja på mig utanför skolan när jag var 15 år. Först var jag rädd att det var det enda som folk skulle se på mig, och min mamma var också lite oroad. Men i slutändan förändrade det inget för mig. Men jag känner tjejer som har blivit attackerade för att de haft på sig slöja," berättar Houza för mig.

"Men vem vet, om jag vore vit och hade sett svarta eller araber göra dåliga saker hade jag kanske också varit en rasist," fortsätter hon. Hennes kompis lägger till: "När jag var med på en protest mot de nya arbetslagarna ropade folk bara i början, men helt plötsligt började vissa förstöra saker och göra upplopp. Det jag menar är: hur kommer folk lyssna på dig om man gör så?" De håller båda med om att det är ett problem att hela folkgrupper blir dömda för några enstaka personers handlingar, och att det är fel. "Liksom, jag skulle aldrig tänka att alla poliser är likadana," säger Djenaba.

De känner båda att politiker skapar problem där det inte finns några. "Efter att ha fått höra så mycket om islam hela tiden trodde jag att det måste finnas otroligt många muslimer i landet. Så jag blev väldigt överraskad när jag hörde på tv att vi bara är 7,5 procent av invånarna," berättar Houza för mig. De känner inte att alla debatter om religion och invandring är representativa för verkligheten – i kvarteren de bor i ser de hur invandring är en positiv sak. "Det finns lite av allting där vi bor – senegaleser, malier, araber, asiater – och vi är alla vänner. Våra mammor småpratar och byter ut recept med varandra," förklarar Djenaba. Båda två älskar livet i sina kvarter – festerna, de olika kulturerna, de andra tonåringarna som bor där. "Det känns lite som en enda stor familj."

De känner att de varit med om diskriminering i skolan, med lärare som varit mindre uppmuntrande mot dem i tekniska ämnen. "Jag känner att man satt en etikett på oss. Jag studerade ekonomi från början, men jag kände att det var för svårt och blev genast tillsagd att jag måste byta till en yrkesskola för min utbildning. Jag gjorde det, men i slutändan var det på en lägre nivå och jag känner mig varken särskilt motiverad eller utmanad," berättar Houza för mig. Deras föräldrar vill att de ska studera så länge de kan. "Vi vill klättra upp på stegen, men det är alltid lättare för rika människor att lyckas," säger Houza. "När jag gick på öppet hus på Assas [ett universitet för juridik i sjätte arrondissementet] gick jag faktiskt därifrån i förväg för jag kände mig obekväm – alla killar i min ålder hade på sig kostym," berättar Djeneba för mig. Hon skulle aldrig vilja ha ett jobb bara för pengarna, även fast inte alla i hennes liv håller med om det. "Min mamma säger att vara sjuksköterska inte är bra nog."

Kluven mellan att vilja hjälpa andra men att också vilja ha en karriär där hon kan åka utomlands – kanske till USA eller Komorerna – Houza var lite sen i sin ansökan till skolorna. "Runt midnatt dagen innan insåg jag att deadlinen närmade sig och jag panikskrev mina personliga brev." Hon tror att det kommer bli samma sak med valet – mycket funderande och sen ett sista-minuten-val. "Och om jag stressar för mycket i valbåset kanske jag helt enkelt röster blankt."