brukare

Alla som tar droger är inte "missbrukare"

Svensk media saknar förståelse för skillnaden mellan olika sorters droger och de som tar dem.
8.4.17

(Bild från Home made hashish in Morocco. Foto: James Tennent, via)

Tidigare i år publicerade Sveriges Radios prisbelönade reporter Randi Mossige-Norheim reportageserien Droger 24-7. Det är en digital plattform med intervjuer och radiodokumentärer om människor och droger i Sverige: langare, brukare och partner till offer för drogrelaterade dödsfall. Berättelserna fokuserar på ett av Sveriges parallella samhällen: "skuggvärlden alldeles bredvid oss."

Annons

Droger 24-7 är ett fantastiskt initiativ med tanke på Sveriges höga antal drogrelaterade dödsfall och landets oförmåga att inse att det finns människor som använder droger, blir rika på droger och dör av droger här. Men tyvärr lyckas inte reportagen gå i från den etablerade idén att alla droger är likadana och att de flesta som tar droger kämpar med ett beroende.

I september förra året pratade jag med Berne Stålenkrantz, ordförande för Svenska Brukarföreningen, om stigmatiseringen kring droganvändande i Sverige. Han berättade för mig om hur ett av hans förenings mål är att få samhället att sluta använda termer som missbrukare och knarkare när vi talar om folk som tar droger. "Det finns väldigt många olika typer av människor som tar droger," berättade han. "Några har vanliga jobb. Alla är inte beroende." Han sa också att han, i den rådande debatten, möts av människor som inte använder droger som säger saker som: "ni kallar ju er själva för knarkare, så varför kan inte vi också göra det?" Till vilket han brukar svara: "bara för att vi kallar oss knarkare betyder inte det att ni får det."


Relaterat: Vår dokumentär om Storbritanniens 'Spice Boys': 


I ett av Mossige-Norheims radioreportage, "Vi hade en miljon i en skokartong," intervjuar hon Nathalie. Nathalie berättar om sin man, Zaka, som blev rik på att langa hasch. Zaka började använda heroin och dog av en överdos 2015.

Mossige-Norheim frågar Nathalie hur det känns att ha kvar ägodelar runt omkring sig från tiden då Zaka sålde hasch. Nathalie säger att hennes saker är en del av hennes liv och att hennes förflutna har hjälpt henne att bli den person hon är idag. Mossige-Norheim frågar då: "Och nu när du tänker på baksidorna. Att det han säljer och får pengar för, det är ju nånting som gör att andra människor är i missbruk. Vad får du för tankar av det?"

Annons

I sig själv är det en viktig fråga – hur känns det att försörja sig på kriminalitet? Men om man tittar på det från Brukarföreningens perspektiv, då målar den här frågan upp en orättvis bild av Zakas kunder. Eller egentligen av vem som helst som någonsin rökt hasch.

Detta eftersom det som leder upp till den här frågan är ett 15 minuter långt radioinslag om svårt heroinberoende. Vi får höra om heroinister som stjäl kläder från butiker för att kunna ge dem till sina langare i utbyte mot heroin. Vi har precis fått berättat för oss om Zakas kamp med heroin och att han dog av en överdos. Ungefär fem minuter innan den där frågan nämner Nathalie att det fanns "en Zaka före heroinet och en Zaka efter heroinet."

Heroinberoende är det stora problemet i den här berättelsen. Men reportern verkar dra ett direkt samband mellan folk som brukade köpa hasch från Zaka någon gång ibland och heroinisterna på Sergels torg i Stockholm som skulle göra vad som helst för en fix.

"Dessa ord – missbrukare och knarkare – är associerade med negativa saker," sa Stålenkrantz. "Vad är en missbrukare? Jag är en människa, mitt namn är Berne. Jag är en pappa. Det är därför [Brukarföreningen] refererar [till droganvändare] som "människor som tar droger."

Drogberoende är såklart ett stort problem och berättelserna presenterade i Droger 24-7 är viktiga och förtjänar att bli hörda. Men i Sverige verkar man helt enkelt inte förstå olika sorters droganvändning. Droger påverkar väldigt många människors liv, och som samhälle måste vi förstå att det är skillnad mellan Johan, 25 som tar kokain på en nattklubb då och då, Sara som röker gräs för att koppla av, och Erik som tar heroin på en toalett på Burger King – alla har inte samma relation till droger.

Det är oroande men föga förvånande att en reporter som uppenbarligen har lagt ner mycket tid och ansträngning på att lära känna personerna i  de berättelser hon förmedlar inte förstår att det är skillnad på en brukare och en missbrukare i vad hon kallar Narkotikalandet Sverige.

Det sista svenska droganvändare behöver är generaliseringar och antaganden som det svenska samhället redan är rätt bra på att vräka ur sig. Det vore bra med lite nyansering.

Kolla in Droger 24-7 här och den Svenska Brukarföreningen här.

Caisa Ederyd finns på Twitter