Mannen som hjälper folk som säger att de blivit bortförda av aliens

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Frankrike

Kliniska psykologen Nicolas Dumont pratar om fenomenet att bli bortförd av aliens som om han snackade om vädret. "Det är inte en hallucinatorisk upplevelse eller en andlig sådan", säger han. "Upplevelsen lämnar fysiska spår efter sig, och de som fallit offer får makalösa krafter, som förmågan att kunna hela eller klärvoajans."

Dumonts patienter menar att de varit med om ett bortförande – vissa av dem säger att de upplevt det flera gånger. Deras berättelser är så pass övertygande i sin detaljrikedom, berättar Dumont, att han är ganska säker på att någonting faktiskt måste ha hänt.

Dumont är inte den första psykologen som valt att specialisera sig på det här området. John Edward Mack, en Harvardprofessor och före detta psykiatriker, tillbringade större delen av sitt liv med att studera just det här fenomenet och tittade närmare på nästan 200 fall av människor som uppgett att de har blivit bortförda av aliens. 2003 sa han i en intervju: "När man pratar med en psykotisk person som berättar för en om något som tyder på en psykos, då får man känslan att det aldrig hände. Men i dessa fall är det inte alls på det viset. Dessa personer är friska. Ibland ifrågasätter de sig själva. Men de beskriver en upplevelse som är verklig och intensiv – någonting som gjorts mot deras kroppar."

För ett tag sen pratade jag med några av Dumonts patienter om deras upplevelser. Den här gången ville jag prata lite med psykologen om han tror att det går att avgöra huruvida någon faktiskt blivit bortförd eller inte och varför han är övertygad om att fler psykologer borde vara öppna för att tro på det övernaturliga.

VICE: Hej, Nicolas. Hur många patienter har du haft som menar att de blivit bortförda av aliens?
Nicolas Dumont: Först och främst, det är inte som om alla kommer in och säger 'jag blev bortförd av utomjordingar', men många av dem tror att det kan ha varit vad som hänt. Under de fyra år jag jobbat med det här har jag träffat ungefär 100 patienter, samtliga från Frankrike, som uppvisat tecken på att de blivit bortförda. Jag träffar fortfarande fem av dem regelbundet, flera år efter att de började komma till mig. En av dem, Sonia, har varit med om dessa typer av bortföranden sedan hon var liten.

Vad gör du när någon kommer till ditt kontor och berättar att hen blivit bortförd?
Det är två saker jag gör. Först och främst gör jag en diagnos. Jag vill förstå vem det är jag pratar med. En person är i grund och botten en väldigt precis personlighet och från en väldigt precis kultur. Personens kulturella kontext och hens sätt att förhålla sig till världen är grundläggande för mitt tillvägagångssätt. Sedan påbörjar jag utforskningsfasen tillsammans med patienten. Målet är att klarlägga vad hen är ute efter. En del vill förstå sig på vad som hänt, andra vill få ett slut på det, och många vill såklart få tanken att de blivit bortförda bekräftad. Många av dem ber mig om en hypotes, men det funkar inte alltid.

Vad för slags bevis kan få dig att tro på att en patient kan ha blivit bortförd?
Ofta får jag höra att de blivit väckta mitt i natten och märkt att de varit paralyserade. De har sett icke-mänskliga varelser runt sig, oavsett om de var hemma eller på en extern plats som kan ha varit en rymdfarkost. Ibland har de befunnit sig på båda platserna. En del hade inte upplevt något förrän de upp vaknade hemma och trodde det var morgon när de då insåg att 48 timmar hade passerat. Det är väldigt vanligt. Det mest välkända fallet är Betty och Barney Hill 1966.

Sedan är erfarenheterna alltid sig lika oavsett vad man kommer från för kultur och bakgrund. I nästan alla fall pratar mina patienter om ett bord som är närvarande, väldigt specifika varelser och telepatisk kontakt. När patienten tar upp dessa saker från start börjar jag direkt analysera huruvida personen faktiskt varit med om det här eller inte. Väldigt ofta hävdar man att man efteråt fått nya krafter. En del kan sväva iväg utanför sina kroppar, medan andra har fått förmågan att hela. Och de flesta har fysiska märken efter upplevelsen.

Du pratar om "varelser". Finns det flera olika utomjordiska arter som försöker kontakta oss?
Efter flera år av forskning och intervjuer är jag övertygad om att det är det. Det verkar som att det finns reptil-aliens som ibland uppbådar skräck, andra gånger en form av kärlek. Vi har även de blonda människoliknande varelserna som är väldigt långa och omhändertagande; patienter mår bra runt dem. Det finns även de små gråa männen som är särskilt aggressive och helt utan empati. De är värst, eftersom deras kallsinnighet väldigt ofta är traumatiserande. Vissa patienter berättar för mig att de varit i kontakt med insektsliknande varelser, vilka de uppfattar som en överlägsna – de som styr och ställer.

Vad för slags personlighetsdrag brukar de patienter som kommer och träffar dig ha?
I större delen av fallen träffar jag personer som farit illa som barn och lever med en djup känslomässig deprivation. Det utnyttjar såklart skeptiker direkt som då gör en koppling mellan patienternas trauma och de upplevelser de hävdar att de varit med om. Men i själva verket har de två sakerna ingenting med varandra att göra.

Varför inte?
Jag tror verkligen att människor som tidigare farit illa redan varit i kontakt med denna form av annorlundaskap. Deras tidigare erfarenheter har skapat en ontologisk chock. Man kan jämföra det här med att gå utomhus efter att man befunnit sig i ett mörkt rum. När man upplever ett övergrepp som att bli misshandlad som barn tror jag att man dessvärre kan vara mer förberedd än andra på att uppleva den här typen av skräckinjagande kontakt.

Och hur är patienterna efter att det varit med om sådana saker?
Det som jag finner intressant är den särskilda kopplingen som formas mellan den bortförde och dessa varelser. De kan senare känna på sig i förväg om de är på väg att bli bortförda igen. Jag tror att det är som en slags initiering. Efter en sån upplevelse rannsakar man sitt jag. Det som tidigare guidat en genom livet är inte längre ens egen specifika personlighet utan snarare detta mysterium inom en, något som är större än en själv. Det är som att personen kommer ur en individualistisk vision och tillägnar sig ett större medvetande. Det är ett uppvaknande av hjärtat.

Jag kan tänka mig att det inte är så vanligt att man som psykolog specialiserar sig på allt det här.
Det finns människor som överlever otroliga saker, som utomkroppsliga upplevelser. Så är det bara. Det samma gäller dessa som blivit bortförda. Jag är inte rädd för att få dåligt rykte; jag vill förstå och hjälpa människor. Andra psykologer är rädda för att prata om dessa saker med sina kollegor. Men ingenting med det här bekymrar mig eftersom jag närmar mig ämnet vetenskapligt. Visst, jag blir bemött med en hel del förbehållsamhet, men jag träffar även människor som är öppensinnade. Jag försöker bara öppna upp samtalet. De som inte vill höra om det har helt enkelt aldrig sett bevisen.

Du då? Har du varit i kontakt med aliens?
Jag såg ett ufo när jag var liten. Men jag hade helt och hållet förträngt det minnet. Det kom tillbaka till mig för tre år sedan. Mina syskon utövade även spiritism när vi var unga. Jag såg ibland glas röra sig över bord. Det var otroligt att vara i kontakt med ett osynligt fenomen.

Var det då ditt intresse för bortföranden formades?
Jag studerade psykologi på universitetet på det mest klassiska vis som fanns. Men redan då var jag nyfiken på allting som hade något att göra med övernaturliga fenomen. När jag läste vittnesmål från människor som varit med om nära döden-upplevelser och insett hur mycket de upplevelserna förändrade deras liv började jag fråga mig själv, 'Vad är poängen med att gå i terapi i årtionden om en enda upplevelse kan förändra allt?' Och efter det stängde jag aldrig dörren för andra människors upplevelser. Jag åkte till INRES (Institutet för forskning på övernaturliga upplevelser) där jag träffade författaren Stéphane Alix. Det var tack vare honom jag blev så djupt intresserad av bortföranden. Jag tror man måste ha tagit sig igenom all de här stegen för att kunna förstå vad människor säger att de varit om.

Vad gör du när du är säker på att en patient inte har blivit bortförd?
Det beror på fallet. Om vi har en mytoman kommer inte den personen tillåta oss att säga emot sin version av vad som hänt. Jag träffade en patient för ett tag sedan som redan hade lyckats indoktrinera ufologer – han fick en kick av det, att känna sig speciell. Det är typiskt för patologiska lögnare. Å andra sidan accepterar vissa att det faktiskt inte rört sig om ett bortförande. Men jag själv säger aldrig åt dem att de inte blivit bortföranden; jag säger aldrig till någon att hen är en lögnare. Det är en diskussion, och mitt jobb är helt enkelt att leda personen i rätt riktning.

Tror du att utomjordiska varelser kommer och besöker oss?
Det är mitt jobb att dämpa mina patienters lidande när de varit med om någonting som skulle kunna förgöra dem.