fett och salt

Immigranter berättar vad som är konstigast och bäst med svensk julmat

"Andra gången åt jag julbord hemma hos en familj och de ville verkligen förstärka känslan av att 'Det är julbord! Det är jul! Herrejävlar!', men maten var inte särskilt spännande."
22.12.17

Äntligen är det dags igen att äta dåligt kött och tjugotolv varianter av gammal fisk – har längtat som satan sedan midsommar. Varje julbord är ett tillfälle att återgå till ett förkristet tillstånd och förlora sig i fett, salt och fylla. Svälj två kilo skit, drick all sprit, skäll ut någons barn, döda en vegetarian… Allt är tillåtet; det är jul, för fan.

Efter maten flyr de nyktra och de svaga fältet, medan de som druckit sig till apstadiet knäpper upp byxorna för att bredbent stånka omkring och gapa ut allt de hållit inne hela året. I bästa fall kolliderar två frustande vidunder och ett stämningsfullt julbråk uppstår.

Annons

Julbordet är en fantastisk svensk tradition, tror jag. Man kan lätt bli förblindad av någots förträfflighet när man inte har så mycket att jämföra med. För att få ett objektivt svar har jag pratat med några människor som flyttat till Sverige som vuxna för att höra hur de upplever det svenska julbordet jämfört med traditionerna från deras hemländer.


Läs också:


"Mitt första julbord var 2012 med mitt jobb. Jag minns att jag var förväntansfull utan att veta vad jag kunde förvänta mig. Jag fick bara veta att maten skulle vara typiskt svensk. Jag hade ännu inte blivit av med min italienska kräsenhet vad gäller mat, så jag var extremt skeptisk. Det visade sig vara den perfekta inställningen för att bli positivt överraskad. Jag minns att maten var ganska god, men den största överraskningen var den stora kontrasten mot italienska traditioner. Italiensk mat är enkel, men under högtider stressar alla för att laga den bästa och finast möjliga maten. Julbord är i princip all vanlig mat man kan äta året om tillagad annorlunda. I slutändan handlar det om att vara tillsammans och glömma PK-fasaden du upprätthållit resten av året, speciellt på jobbet, och mingla med fulla människor." – Filippo, 32, Italien, fysiker

"Vi äter traditionell julmat hos min mans föräldrar varje år. Första gången jag var där var det påsk, så när julen kom var min första reaktion 'Vad är skillnaden?' Förklaringen jag fick var 'ägg', fast mina svärföräldrar serverar ägg på julen också, så det stämmer inte… LOL. Det är alltid mycket processat fläsk – korv, skinka och köttbullar – och jag fattar inte vad skillnaden är mellan gravad lax och kallrökt lax. Med eller utan dill? Det borde finnas andra skillnader. Och ris a la Malta – i Japan äter man risgröt när man är sjuk, inte som efterrätt. En annan stor chock var att tomten kom in i huset. Jag är uppväxt med amerikansk tradition där tomten kommer när man sover och därför tror man på tomten, för när man vaknar på morgonen finns det massor med presenter under granen och någon har ätit av kakorna och druckit mjölken man ställt fram. Man kan inte fira jul utan KFC i Japan. Vi äter det jämt. Man måste boka i förväg annars får man inte. Så populärt är det. Vet inte varför." – Hiromi*, 36, Japan, forskar om migration och etnicitet

En Colonel Sanders-figur i Japan utklädd till tomte. Foto: Robert Sanzalone (CC BY 2.0)

"Första gången var med en studentorganisation som tog oss till en restaurang för att prova julbord. Det var väldigt stort och innehöll många rätter, men jag var förvånad över att ingen av dem verkade vara varm. Det verkade inte särskilt juligt eftersom det var redan kallt ute, så jag förstod inte varför vi dessutom skulle äta kall mat. Andra gången åt jag julbord hemma hos en familj och de ville verkligen förstärka känslan av att 'Det är julbord! Det är jul! Herrejävlar!', men maten var inte särskilt spännande. Svenskar vill gärna göra en stor sak av sina traditioner även om de inte är så imponerande. Svenskar är så influerade av andra kulturer att när något känns svenskt blir det en stor grej. Jag tycker att det finns något distinkt svenskt i blandningen av hedendom och kristendom när det kommer till jul, men vad gäller maten vet jag inte om julbord i sig självt är så fantastiskt. Det var mycket gul lök och grädde." – Caroline, 30, USA, forskningsassistent

"Julbord är intressant för mig för jag gillar fisk och det finns både lax och sill. Efter mitt första julbord tyckte jag så mycket om det att jag började inkorporera det i min kost, men jag insåg att jag borde spara det till midsommar och jul, för annars förlorar det sin fängslande kvalitet. Nu har jag inte ätit det sedan midsommar, så nu när jag går till julbordet och ser hela sortimentet av fisk och korv blir jag tokig. En sak som är märklig är att på julbordet finns det så många olika typer av mat som inte nödvändigtvis passar tillsammans. Jag är van vid att äta rätter som kompletterar varandra. Vi brukar äta ris, duvärtor, julskinka, kalkon, kyckling, sötpotatispudding och så brukar vi ha macaroni n cheese. Jag skulle beskriva det som 'soul food', allting är tillagat och passar ihop. Här är det mer som ett urval av saker som inte nödvändigtvis är mättande eller tillfredsställande, men som kan vara goda att äta lite grann av. Äter man för mycket kan man bli illamående." – Jason, 27, Jamaica, studerande

Annons

"Första gången jag åt julbord var hemma hos min sambos föräldrar. Jag fick ett underbart första intryck av maten och jag tyckte att det såg väldigt fint ut. Det fanns allt möjligt, från Janssons frestelse, prinskorvar och köttbullar, till olika skinkor och sill. Jag hade aldrig sett Janssons innan och tyckte att kombinationen var lite konstig, men efter att jag smakade förändrades min åsikt. Jag gillade inte sill eller julmust. Nuförtiden kan jag smaka lite senapssill men det är den enda som går ner. Köttbullar är fortfarande en favorit oavsett om det är till jul eller vardag. Det var intressant att nästan alla familjer äter samma sak. I Spanien ser det väldigt annorlunda från en familj till en annan. Jag är van vid mycket kött till jul, olika skinkor, och jag tycker inte att skinkan i Sverige är lika god som den i Spanien. Kombinationen av fisk och skaldjur med kött är väldigt intressant. Den blandningen finns inte i Spanien. Det är annorlunda men gott. Jag blir alltid mätt och väldigt nöjd." – Isabel, 29, Spanien, socialpedagog


Läs också:


"Till jul äter ni mycket potatis och sill. I Egypten är potatis något man äter när all annan mat är slut. Men sillen och allt annat som är inlagt är riktigt gott och jag gillar verkligen julskinka. När man växer upp i Mellanöstern är det ingen som berättar för en hur gott det är med skinka. Jag tror inte jag skulle laga maten på ett julbord. Det används för få kryddor, för lite salt och ingen vitlök. Första gången jag drack brännvin till maten ville jag spy. I Egypten är det inte accepterat att dricka så det finns ingen kultur av att uppskatta alkohol. Vi har mest druckit vodka i bilen innan vi gått ut. Så i början hade jag svårt att dricka alkohol tillsammans med mat. Jag tyckte det var väldigt lustigt och oväntat när alla reserverade vita, svenska män började sjunga. Plötsligt är alla glada och man försöker sjunga med men kan inte orden. Det är väl en situation då man påminns om att man bor i Sverige men inte riktigt är svensk." – Hennawy, 28, Egypten, rekryterare

"Den första svenska julmaten jag åt var Janssons frestelse hemma hos en vän i New York. Jag älskade det. Den var tung, men jag älskar smaken av ansjovis. Första gången jag åt julbord i Sverige påminde det mig om midsommarmaten fast med extra fett. Så som julen borde vara tycker jag, det är inte konstigt att äta något fetare på vintern. Jag överraskades av att rätterna var så varierande – fisk, kött, kolhydrater, bröd – och det var faktiskt lite överväldigande. Det kändes som en maximalistisk del av den annars minimalistiska svenska kultur. Julbordet känns som många hörn av den kulinariska världen samlade på ett bord. I Dominikanska republiken har man traditionellt färre rätter men större proportioner – man har exempelvis en hel gris på bordet, och min familj brukar också ha en hel kalkon, ris och bönor som kokats samman på sidan av och 'rysk potatissallad'. Min mormor brukar också göra en pastelón de plátano maduro . Eftersom jag hade firat midsommar innan var jag inte så förvånad över traditionen och sjungandet. Det var som vinterupplagan av midsommar." – Denisse, 29, Dominikanska republiken, copywriter

Theo Hagman Rogowski finns på Twitter.