Nya regeringsalternativ – men samma gamla narkotikapolitik?

Skademinimering – den åtminstone i Sverige radikala idén om att vilja minska skadorna och i värsta fall dödsfallen som förknippas med drogbruk, som varken har någonting med legalisering eller drogliberalism att göra.

I ett land där 590 personer dog av narkotikarelaterade orsaker 2016 är det svårt att förstå varför många politiker väljer att så desperat och krampaktigt hålla kvar i nolltoleransen mot droger. Som i slutändan inneburit att man prioriterat ett narkotikafritt samhälle framför skademinimering.

Naloxon, läkemedlet som kan häva opioidöverdoser, är en stor kostnad för beroendekliniker att köpa in och har bara börjat delas ut på vissa håll i landet. Droger späds ut med den livsfarliga substansen fentanyl, något vi rapporterat om tidigare, vilket kan få livsfarliga konsekvenser – speciellt när man inte har tillgång till att testa sina droger för att få information om hur rena de är. Injektionsrum finns inte i Sverige, vilket tvingar många brukare att ta sig över gränsen till Danmark, där brukare lagligt och under så säkra omständigheter som möjligt kan ta sina droger. Istället för att erbjuda personer med beroendeproblematik villkorslös hjälp och vård ses de i samhällets ögon som kriminella – så länge som eget bruk förblir olagligt.

Det kanske mest positiva som har hänt är att man 2017 klubbade igenom en lag som omöjliggjorde det för kommuner att säga nej till sprututbytesverksamheter, vilket nu är helt upp till landstingen att besluta om, samtidigt som man sänkt åldersgränsen från 20 till 18.

En av förkämparna inom skademinimeringsfrågan är Robert Sanderö, ordförande på Linköping Brukarförening. Tidigare har han och föreningen åkt runt på festivaler i Sverige och delat ut testkit gratis för att festivalbesökare ska kunna vara säkra på att drogerna de tar inte är utspädda med farliga substanser. "Jag brukar alltid säga att egentligen är det inte politiker som ska bestämma om det här, men nu lever vi i Sverige tyvärr", berättar han över telefon. "Det är fortfarande nästan ingen politiker som vill ta tag i skademinimering eller prata om det, för att man tycker det är så fel. Men det räddar liv. Det handlar inte om att man ska uppmuntra någon till att bruka mer."

VIDEO: Vår dokumentär om svenskarna brukare som bosätter sig i Köpenhamn

Kanske Robert har en poäng. Politiker bestämmer inte hur vi bäst bör behandla personer som lider av diabetes eller cancer – så varför ska de styra och ställa inom beroendevården?

I nuläget är dock de flesta riksdagspartier positiva till skademinimering i viss mån i praktiken, som att fortsätta utveckla sprututbytesverksamheter. Vilket såklart är positivt, med tanke på att sprututbyten förebygger spridningen av sjukdomar och smittor, samtidigt som det inte finns några studier som visar på att denna verksamhet skulle leda till ökat missbruk. 2017 var det endast Moderaterna som röstade mot slopandet av den kommunala vetorätten.

Inom partierna finns det en del riksdagsledamöter som är drivande i skademinimeringsfrågan. En av dessa är Hillevi Larsson (S), som tidigare skrivit motioner om att införa en nollvision mot narkotikarelaterad dödlighet, snarare än en nollvision mot droger överlag. "Kampen mot narkotika måste kombineras med skademinimering för att minska lidande och död", skriver hon i ett mejl till VICE. "Bonus är att vi kan bekämpa det tunga missbruket genom att människor med beroendeproblematik möts med respekt, erbjuds snabb, effektiv behandling och andra hjälpinsatser. Nollvisionen mot narkotika har gällt i många år nu, men den har misslyckats."

Hillevi är tydlig med att hon personligen kommer fortsätta föra kampen för en human och evidensbaserad narkotikapolitik. "Det ska inte spela någon roll var man bor i landet, alla ska ha snabb tillgång till rätt vård – inte minst läkemedelsassisterad behandling. Andra skademinimerande åtgärder såsom sprututbyte, naloxon och 'Bostad först' behöver tillgängliggöras för fler. Brukarinflytande ska tillämpas för de insatser som görs."

En annan politiker som ställer sig bakom skademinimeringsprincipen är Joar Forssell (L), ordförande för Liberala ungdomsförbundet och nyinvald riksdagsledamot. "Egentligen borde det vara helt okontroversiellt att målet för narkotikapolitiken ska vara att så få som möjligt ska dö eller ta skada av narkotika", skriver han i ett mejl. "Oavsett om man själv tror att en nollvision leder till färre dödsfall, borde fler kunna ställa sig bakom skademinimering. Det är uppenbart att något måste göras för att minska den höga narkotikadödligheten här i Sverige."

Första steget är att förändra synen hos redan etablerade politiker, menar Joar Forssell. "Från skrämselpropaganda som drivits under lång tid till evidensbaserad politik som faktiskt kan göra skillnad på riktigt."

Hur ser man på skademinimering inom beroendevården? Joar Guterstam, läkare och specialist inom psykiatri vid Beroendecentrum Stockholm, säger att även om begreppet må vara politiskt laddat ser de allra flesta beroendeläkare generellt positivt på det i praktiken. "Så länge det finns forskningsstöd för det är man ganska pragmatisk", berättar han över telefon. "Jag tycker sprututbyten ska vara prio ett den närmsta tiden, dels att nå nya städer och se till att man får en rimlig volym på det och att det verkligen blir av, så att man kan nå alla som behöver det."

Även Robert Sanderö hoppas att sprututbyten och naloxon bli mer lättillgängligt för brukare. Han efterfrågar också införandet av injektionsrum, likt de som redan finns i Danmark. "Vi på brukarföreningen har länge förespråkat injektionsrum eftersom det räddar liv. Det är en ren miljö och det finns alltid läkare på plats, och om någonting går fel finns det alltid naloxon tillgängligt", säger Robert.

Injektionsrum är dock fortfarande något av ett kontroversiellt koncept. Miljöpartiet är för närvarande det enda partiet som vill se att man testar en sådan verksamhet i Sverige. Inom vården handlar osäkerheten främst om att det finns färre studier om dess effekter på brukares hälsa jämfört med antalet studier på exempelvis sprututbyten. "Det ligger några år framåt skulle jag gissa", säger Joar Guterstam. "Men den debatten kommer väl hit också när fler och fler grannländer börjar ta efter det här."

Ett av de mest akuta problemen Joar Guterstam ser inom beroendevården är det faktum att man delar upp ansvaret mellan landsting och kommuner, det vill säga mellan vården och socialtjänsten. "För många är det väldigt otydligt var man ska söka hjälp om man har problem, och till och med för oss som arbetar med detta är det ofta otydligt vem som har ansvar att erbjuda vilken sorts hjälp. Nu är det på något sätt som att alla ska ta ansvaret, och då blir det ingen som tar det riktigt. I alla fall bland beroendeläkare är det väldigt många av oss som tycker det är uppenbart att det borde vara landstinget som är ansvarig över vården, och att socialtjänst ska vara ansvarig över det de är bra på, som boende och stöd till försörjning och så vidare."

Inom politiken kommer en av utmaningarna fortsätta vara att bryta bilden av en nollvision mot droger som den enda möjliga vägen. "Många politiker har under lång tid investerat ett stort förtroendekapital i att förespråka en klassisk nollvision samt att vara emot en politik som utgår från skademinimering", menar Joar Forssell. "För dessa personer kan det såklart vara svårt att byta spår. Det skulle underlättas om den allmänna opinionen skiftade sin syn på den nuvarande politiken. Det är alltid svårt att ändra ståndpunkt, det måste tyvärr få ta lite tid."

En annan slags skademinimerande åtgärd är avkriminalisering, ett koncept som Norge nu är på väg att införa. Det kommer innebära att polisen slutar stoppa misstänkta brukare på gatan, eller knackar på i människors hem, för att leta efter droger. Människor som polisen misstänker är drogpåverkade kommer inte tvingas urinera under observation. Personer med beroendeproblematik kommer inte bötfällas och kriminaliseras. Istället fokuserar man på att hjälpa dem med lämplig behandling.

Enligt tidningen Accents undersökning ställer sig inget parti bakom en avkriminalisering i Sverige. Däremot vill Vänsterpartiet att det inte ska vara kriminellt att vara drogpåverkad, Miljöpartiet vill "se ett ändrat fokus från straff till vård", medan Centerpartiet är beredda att "se över lagstiftningen som förbjuder bruk".

Robert Sanderö ser positivt på Norges beslut att gå mot en avkriminalisering. "Jag brukar säga att Sverige ligger 30 år tillbaka i narkotikapolitiken medan våra grannländer ligger 30 år framåt. Avkriminalisering är en jättebra grej. När de satt igång i Norge kan det vara något som Sverige tittar på för att se hur det fungerar där."

Även om det troligen är flera år kvar innan Sverige är redo för den frågan återstår det att se vilken narkotikapolitisk riktning den blivande regeringen kommer välja att gå. "Med ett rödgrönt regeringsunderlag kan vägen mot skademinimering fortsätta", säger Hillevi Larsson. "Likaså med ett rödgrönt samarbete över blockgränsen, med Centern och Liberalerna."

Oavsett vilken regeringsbildning det blir i slutändan får man hoppas att den fortsätter i rätt riktning. Kanske vi till slut får ett samhälle i vilket människors liv värderas högre än deras personliga val i livet. Joar Forssell uttrycker det kort och koncist: "Hur svårt ska det vara att förespråka något så rimligt som en minimering av skador och dödsfall?"

Benjamin Wirström finns på Twitter