VGD? är ett fanzine som handlar om att få livsråd från Dogge Doggelito, åka färja hem till en konstnär i Finland och göra sin egen grej. Det handlar om livet och vardagen som är kul, svår, jobbig, sorglig, bra eller dålig. En längtan efter att vilja veta mer om andra människor, både kända konstnärer och tjejen som precis slutat nian – vilka är ni, vad tänker ni på, vad gör ni?Så här beskriver upphovsmakaren Linn Tabudlong VGD?:
Annons
I dag släpps det andra numret av VGD? på Galleri Erik Nordenhake i samarbete med Bad Land. Jag träffade redaktören Linn Tabudlong och fotografen Märta Thisner för att ta reda på mer om projektet.VICE: Berätta om hur VGD? började.“När ingen bryr sig om vem du är, när ingen säger tack eller ser dig när du kommer in i ett rum. När du varje dag går till jobbet och uppfyller någon annans fantasi, men är rädd för att dina egna ideér ska mötas av tystnad. När du inte får några likes. När du inte är viktig ute på stan. När ingen tar kort på dig på fester eller nyöppningar. När det bara är du. Du utan att vara någons assistent. Det är när du känner dig bäst. Det är den våren när du blev dumpad. Sämst. Det är julen när din pappa dog, så liten. Det är tiden vi spenderar i den här staden. Och vad den får oss att känna. Jag skriver du men jag menar ju jag, menar vi. Jag undrar över er, hur har ni det? Tänker vi på samma saker? Jag skriver vi, men jag gör det här för mig själv. För att jag måste ha något att pyssla med och för att hitta olika anledningar att kontakta er.”
Linn Tabudlong: Jag har varit assistent i hela mitt arbetsliv, och när det första numret släpptes bodde jag med en tjej, Josefin, som också jobbade som assistent, det var så vi träffades. Vi gick bara runt och pratade om vad våra chefer ville att vi skulle göra och hur vi ska göra det till verklighet. Vi kände att vi måste göra något nu, själva. Sen googlade jag fanzine. Så gjorde vi ett nummer och nu har jag gjort [ett till] utan henne. Märta Thisner: Sen frågade Linn om jag ville fota för ett år sen. Vi fotade under hela året tills för några månader sen.
Annons
Linn: Men mest är det väl bara för att man vill göra någonting som inte styrs av någon annan, antar jag. Om man jobbar på typ Bonnier eller andra stora företag är det ofta annat man går runt och tänker på. Det är ganska skönt att bara, “Jag gillar Märta, vi gör någonting som vi tycker är kul." Det behöver inte handla om något annat än vad man själv är intresserad av.Om man googlar "fanzine" står det att det är en publikation som oftast är skapad av fans inom en viss genre eller subkultur. Vem eller vad handlar VGD? om och för?
Märta: Det handlar väl om Linn. Det handlar om vilka du ville träffa.
Linn: Jag är deras fan, och jag är ju ett Märta-fan också. Men det var meningen att första fanzinet skulle handla om Stockholm, och på något sätt att vi är fans av vår stad. Men sen börjar man någonstans och så hamnar det någon annanstans. Men det fanns alltid kvar där, alla hade såklart en koppling till Stockholm. Så jag utgick från listor på människor jag ville träffa av olika anledningar, eller som jag ville jobba med eller bara se hur de är. Men jag skulle nog säga att jag är ett fan av alla som är med, därför är det ett fanzine.Hur bestämde du vilka du skulle ha med?
Linn: Några visste jag från början, det finns några människor som jag alltid velat göra något med – till exempel Helene Billgren som jag såg en utställning med när jag var typ 15 år i Norrköping, vilket nog egentligen var första gången jag såg konst. Och sen har hon bara funnits kvar – om jag gått förbi en bok på biblioteket som handlat om henne har jag lånat den. Jag har en lista på olika människor som jag tycker om som vi utgått från.
Märta: Det handlar väl om Linn. Det handlar om vilka du ville träffa.
Linn: Jag är deras fan, och jag är ju ett Märta-fan också. Men det var meningen att första fanzinet skulle handla om Stockholm, och på något sätt att vi är fans av vår stad. Men sen börjar man någonstans och så hamnar det någon annanstans. Men det fanns alltid kvar där, alla hade såklart en koppling till Stockholm. Så jag utgick från listor på människor jag ville träffa av olika anledningar, eller som jag ville jobba med eller bara se hur de är. Men jag skulle nog säga att jag är ett fan av alla som är med, därför är det ett fanzine.Hur bestämde du vilka du skulle ha med?
Linn: Några visste jag från början, det finns några människor som jag alltid velat göra något med – till exempel Helene Billgren som jag såg en utställning med när jag var typ 15 år i Norrköping, vilket nog egentligen var första gången jag såg konst. Och sen har hon bara funnits kvar – om jag gått förbi en bok på biblioteket som handlat om henne har jag lånat den. Jag har en lista på olika människor som jag tycker om som vi utgått från.
Annons
Har det varit svårt att förklara vad ni gör?
Linn: Ja, för mig är det det. Jag är inte så konkret. Så det är tur att Märta har varit med. Ibland har det känts som att Märta har varit projektet och jag har bara varit där och lyssnat.
Märta: Men det är för att det har varit så konkret att vi ska fota då. Och sen har du gjort intervjuerna efteråt eller lite under tiden. Men det är ganska lätt att få komma hem till folk faktiskt.
Linn: Ja, hela fanzinet är som en ursäkt för att få ta kontakt med och komma hem till folk.VGD? finns på Instagram, varför valde ni att gå från det till att göra en papperstidning?
Linn: Jag är inte så instagrammig av mig, jag tycker om att köpa tidningar och jag tycker det är skönt att göra något som man kan hålla i och se på, då känns det som man har gjort något. Jag kan inte göra en hemsida, och jag är inte fotograf, jag tycker bara det är kul att kunna samla allt i ett sammanhang. Och det är någonting att samlas kring. En Instagram är ute i internetrymden, det är inget som jag har så mycket med att göra känns det som.Har er bild av Stockholm och människorna som bor där förändrats?
Linn: När vi kommit hem till folk är det som att få se deras liv i miniformat. Vi hälsade på Helene Billgren i hennes studio, åkte Finlandsfärja i elva timmar hem till Iiu Susiraja i Åbo och fick komma hem till en tjej som heter Channa som precis slutat nian.
Märta: Det är mer som att Stockhom vidgas, att man får komma hem till folk som är lite nördiga och håller på med sin grej. Jag blir väldigt inspirerad av det, man kan lätt tro i sitt flöde att alla gillar samma saker, ser likadana ut och har samma hem, men det finns faktiskt väldigt många människor som bara pysslar med sitt.
Linn: Ja, för mig är det det. Jag är inte så konkret. Så det är tur att Märta har varit med. Ibland har det känts som att Märta har varit projektet och jag har bara varit där och lyssnat.
Märta: Men det är för att det har varit så konkret att vi ska fota då. Och sen har du gjort intervjuerna efteråt eller lite under tiden. Men det är ganska lätt att få komma hem till folk faktiskt.
Linn: Ja, hela fanzinet är som en ursäkt för att få ta kontakt med och komma hem till folk.VGD? finns på Instagram, varför valde ni att gå från det till att göra en papperstidning?
Linn: Jag är inte så instagrammig av mig, jag tycker om att köpa tidningar och jag tycker det är skönt att göra något som man kan hålla i och se på, då känns det som man har gjort något. Jag kan inte göra en hemsida, och jag är inte fotograf, jag tycker bara det är kul att kunna samla allt i ett sammanhang. Och det är någonting att samlas kring. En Instagram är ute i internetrymden, det är inget som jag har så mycket med att göra känns det som.Har er bild av Stockholm och människorna som bor där förändrats?
Linn: När vi kommit hem till folk är det som att få se deras liv i miniformat. Vi hälsade på Helene Billgren i hennes studio, åkte Finlandsfärja i elva timmar hem till Iiu Susiraja i Åbo och fick komma hem till en tjej som heter Channa som precis slutat nian.
Märta: Det är mer som att Stockhom vidgas, att man får komma hem till folk som är lite nördiga och håller på med sin grej. Jag blir väldigt inspirerad av det, man kan lätt tro i sitt flöde att alla gillar samma saker, ser likadana ut och har samma hem, men det finns faktiskt väldigt många människor som bara pysslar med sitt.
Annons
De som har varit med, har de fått bestämma själva vad som ska vara med, hur de ska fotas eller haft ni haft en tydlig bild?
Linn: Nej, vi har inte haft en tydlig bild. Men de har ju haft ett föremål, det har ju handlat om saker de fått. Serien Märta har fotat heter “Pieces I got from friends”, där de fått välja ut ett plagg eller en sak som de fått av någon, vilket har varit det vi plåtat och pratat om. Det är det enda förutbestämda.Det är ett par tjejer, bland annat Nanna Olasdotter – en helt tokig kvinna som är radiojournalist som gärna ville träffa Dogge Doggelito och prata om livet och raggning. Så hon hängde med honom under en dag och skrev om det. Lisa Ehlin är med och skriver en grej om att vara sig själv är nog, egentligen har alla fått vara med och välja vad de själva vill bidra med.Beskriv zinet med tre ord.
Linn: Vad gör du?VGD? släpps ikväll klockan 17:00 på galleri Erik Nordenhake i Stockholm. Här finns mer information.Ingrid Altino finns på Twitter
Linn: Nej, vi har inte haft en tydlig bild. Men de har ju haft ett föremål, det har ju handlat om saker de fått. Serien Märta har fotat heter “Pieces I got from friends”, där de fått välja ut ett plagg eller en sak som de fått av någon, vilket har varit det vi plåtat och pratat om. Det är det enda förutbestämda.Det är ett par tjejer, bland annat Nanna Olasdotter – en helt tokig kvinna som är radiojournalist som gärna ville träffa Dogge Doggelito och prata om livet och raggning. Så hon hängde med honom under en dag och skrev om det. Lisa Ehlin är med och skriver en grej om att vara sig själv är nog, egentligen har alla fått vara med och välja vad de själva vill bidra med.Beskriv zinet med tre ord.
Linn: Vad gör du?VGD? släpps ikväll klockan 17:00 på galleri Erik Nordenhake i Stockholm. Här finns mer information.Ingrid Altino finns på Twitter