Filippinernas unga berättar om sina rädslor för landets hiv-epidemi

I ett djupt katolskt land som Filippinerna, där det fortfarande är olagligt med abort och skilsmässa, känns det obekvämt att prata om sex – och att diskutera hiv och aids är fullständigt tabubelagt.

Tystnaden har lett till en explosionsartad ökning i lander av antalet smittade med hiv. Enligt UNAIDS, FN:s hiv- och aids-organ, växer epidemin snabbare än någon annanstans i Asien. Från 2010 till 2015 ökade den med mer än 50 procent. (Ungefär 39 600 filippinare är för närvarande hiv-positiva, enligt UNAIDS.) Situationen förvärras av bristen på utbildning om sjukdomen bland unga; enligt landets hälsodepartement har endast 17 procent av de mellan 15 och 24 år grundläggande kunskaper om viruset och hur det sprids.

Försök att få stopp på den lavinartade spridningen har bemötts med motstånd från religiösa grupper och myndigheter. Nyligen satte utbildningsdepartementet stopp för ett förslag att distribuera kondomer till elever i slutet av sin gymnasieutbildning efter ramaskri från föräldrar, kyrkan och politiker.

För unga filippinare känns det oroligt att leva vid sidan om hiv-hotet. Vi bad studenter på högt ansedda University of Philippines-Diliman – både hetero och hbtq, religiösa och icke-troende – att berätta om hur deras generation har påverkats av epidemin och vad som måste göras för att få bukt med den.

Epidemin blev först verklig för mig när jag fick höra att en nära vän hade hiv. Han var oansvarig. Han visste inte exakt hur eller när han hade fått det.

Jag tror inte folk här vet hur hiv fungerar i allmänhet, som hur det sprids och hur det påverkar kroppen. Det enda de vet om kondomer är att de förhindrar graviditet.

Jag har inte alltid haft säkert sex – först trodde jag bara att det var för att förhindra graviditet och för tjejers skull. Men jag har lärt mig mer på egen hand. Det nämndes bara en gång på gymnasiet.

Jag är ordförande för Babaylan. Det är Filippinernas äldsta grupp som jobbar för HBTQ-rättigheter. I det här landet pratar man inte om sex, och man pratar inte om säkert sex. Hiv ökar eftersom folk har sex. Ändå vill inte regeringen inse det. Filippinerna är inte ett rikt land och eftersom myndigheterna inte gör något för att öka tillgången till kondomer kan många filippinare som vill ha sex med kondom inte ha det.

Det finns även en stigma här kring kondomer – många som har tillgång till kondomer vägrar använda dem för de inte tycker att det är skönt, och de gillar inte att köpa dem för de känner att de blir dömda. Jag måste köpa kondomer och glidmedel till mina äldre syskon.

Myndigheterna måste förstå att hiv/aids är en epidemi. Skolor behöver ta ansvar för att ta hand om Filippinernas unga och den katolska kyrkan här borde öppna upp för att stödja säkert sex. Annars kommer saker bara fortsätta bli värre.

Jag kom till Manila från provinserna, fyra timmar härifrån, och att vara på universitetet är en helt annan känsla. Med det kommer en känsla av frihet, för jag kan vara mig själv. Jag är bara öppet gay här på universitetet. Jag vet att man måste ha skyddat sex, men jag har inte ens haft penetrerande sex än.

Det är väldigt läskigt att tänka på ökningen av hiv/aids. Folk är väldigt aktiva på gaydejtingappar, särskilt i Manila, och de är unga och kanske inte vet att man måste använda kondom. Det är sorgligt för många hiv-patienter är under 21, och många är i Manila.

Jag växte upp i provinserna utanför Manila, och där håller man sig till traditionerna. Saker är upp till våra mor- och farföräldrar, till våra kusiner, till våra vänner och grannar. De bara har en känsla av att det är konstigt att vara gay och att det är menat att man ska se ner på det. Det var väldigt jobbigt att växa upp som gay där.

Hiv/aids är ett överhängande problem just nu för folk har så många missuppfattningar om det. Det gör mig ledsen, och det påverkar verkligen vårt samhälle. Viruset sträcker sig bortom de hiv-positiva och hbtq-personer – vi kunde göra gratis hiv-test förra månaden på en universitetsmässa, och de flesta sa: "Varför borde jag testa mig om jag inte är gay?"

Jag känner mig ledsen när jag tänker på lagen om att kondomer inte får delas ut på gymnasieskolor – ni tar bort elevernas chans till att ha säkert sex. Gymnasieelever är nyfikna, det är då de börjar doppa tån i vattnet. De blir fråntagna möjligheten att kunna uppleva det på ett säkert sätt.

Mitt första test var bara för några veckor sen. Jag är negativ, men jag var så rädd eftersom jag aldrig hade testat mig förut. Jag har skyddat sex, men jag vet ändå att det fortfarande finns många risker.

Jag är med i universitetets kristna grupp som heter Christian Brotherhood International. Hiv/aids har inte påverkat mig alls, men jag tror att siffrorna stiger för att folk i min ålder inte använder kondom. Det finns ett kulturellt tankesätt som hindrar dem från att använda kondom – vi är mestadels en katolsk nation. Kyrkan predikar att vi inte ska använda kondom för det är en synd, och det är på grund av det som antalet fall av hiv/aids är så högt. Men jag tror det är fel. Jag tycker det borde finnas välgörenhetsgrupper som sprider information i hela landet och kyrkorna borde bli mer öppna för nya idéer. Hiv/aids är dödligt. Det är viktigt att veta hur viruset sprids, vad det är och hur man kan förhindra det.

Jag påverkas av hiv/aids eftersom jag är rädd för att ha sex. Jag växte upp och lärde mig om säkert sex på grund av att min mamma jobbar inom sjukvården. Jag var väldigt ung när mamma började lära mig om kondomer och hur man använder dem. Men unga får inte lära sig tillräckligt om sex, särskilt vår generation.

Många unga filippinare känner sig frigjorda. Regeringen borde hjälpa oss, och jag stöttar deras beslut att implementera sexualundervisning, men jag stöttar inte att de skulle ge ut kondomer till unga. Om man ger elever kondomer tänds en nyfikenhet hos dem i en väldigt tidig ålder.

Jag har några vänner som just nu lever med hiv, och det är förvånande – jag blev inte utsatt för hiv/aids-epidemin innan jag började på universitetet. Det är ett tyst, privat problem.

Det viktigaste att komma ihåg är att det inte är en förbannelse. Den hiv-positiva personen behöver öppet kunna diskutera hur det är att leva med hiv/aids, och det finns ett stigma kring att sjukdomen bara är för homosexuella, att det är en pest. Men det är det inte, och vi borde kunna krossa den här stigman. Det finns en idé som håller på att ta form att vi inte behöver gifta oss innan vi har sex, vilket leder till att fler personer har sex.

Många testar sig inte för hiv för de tycker det känns pinsamt. Det läskiga med det är att folk som är mer liberala också är rädda. Mina vänner är inte öppna med att de har hiv för det är läskigt. De har ändrat sätten de lever sina liv på, men inte för att de vill vara mer hälsosamma – det är för att de är rädda för att andra ska få reda på att de har hiv.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på engelska i mars 2017.

Justin Heifetz finns på Twitter.

Geloy Concepcion är en fotograf baserad i Manila.