Bilder på gängliv i Brooklyn i början av 2000-talet

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE USA.

Varning: Den här artikeln innehåller starka bilder.

Fotografen Boogie har haft en väldigt innehållsrik karriär. Han har bland annat fotat sprintern Usain Bolt och fotbollsstjärnan Mario Balotelli för märken som Puma och Nike. Han har även publicerat sex böcker med sina samlade verk som fokuserar på den råa gatukulturen i städer som São Paulo och Belgrad.

Boogie föddes och i Belgrad, och under uppväxten hade han alltid en kamera nära till hands eftersom hans pappa och farfar båda var amatörfotografer. Han hade dock inget eget intresse för konstformen förrän efter kriget och det efterföljande kaoset som utbröt i landet på 90-talet. På den tiden var fotografi ett sätt för honom att distansera sig från allt fruktansvärt som hände i hans omgivning. Boogie menar att allt chockerande han bevittnade i Serbien kom att definiera de teman han senare skulle komma att utforska i sin karriär som tog fart när han började plåta i Brooklyn.

1998 fick Boogie ett Green Card och flyttade till New York. Han tog alla möjliga typer av jobb för att klara sig ekonomiskt och fotade på fritiden. Efter att han av en ren tillfällighet lärde känna några gängmedlemmar bad de honom att fota dem när de höll upp sina pistoler, vilket gjorde att han fick in foten i umgängeskretsar i några av New Yorks stökigaste områden. Resultatet blev It's All Good, hans allra första bok, vilken publicerades 2006. Boken innehåller foton på medlemmar från Latin Kings och ändra gäng, även langare, brukare och marginaliserade människor fast i extrem fattigdom. Men till skillnad från vilken fotograf som helst som plåtar folk på gatan utan att lära känna människorna framför kameralinsen lärde Boogie känna dem han fotade, vilket gjorde att han fick tillträde till deras hem och övergivna hus där folk bosatt sig.

"Vissa säger att det finns vissa gränser man inte får gå över, men ju djupare man går desto bättre bilder får man, och det finns ingen som kan säga åt sen var de gränserna går," berättade han för oss. "Plötsligt befinner man sig mitt i allt galet som händer och det blir väldigt intressant."

Lagom till bokens tioårsjubileum publicerade powerHouse Books en ny utgåva av It's All Good som inkluderade en rad foton som inte kom med i originalet. VICE snackade med Boogie om hans verk, och han delade med sig av några tankar kring några provokativa foton från den uppdaterade utgåvan av hans bok.

"Denna shotgun har fått namnet 'The Terminator' och syns med några bandanas tillhörande medlemmar från gänget Bloods i hallen på något bostadshus. Jag tror mina bilder visar att det inte är något glamoröst med något av det där. De försöker glamorisera hela den här gänggrejen i filmer. Det är rått, det är hårt och det är hemskt att människor dör för 20 dollar."

"Efter att första utgåvan av It's All Good kom ut visade jag den för några gangsters och de älskade den. De tog med mig till deras safe house och visade mig massa grejer. När jag sa: 'Vad fan, jag hade kunnat använda det här i min bok, varför visar ni det för mig nu?' sa de typ, 'Du kunde gjort så vi alla hamnade i fängelse, mannen. Du får se allt nu.' Jag började plåta runt 2003 och blev färdig med It's All Good 2006, så vissa av fotona i den här uppdaterade versionen togs efter att första utgåvan publicerats."

"När jag blev klar med It's All Good fortsatte jag åka tillbaka till de här områdena, och jag träffade de gangsters jag träffade de jag tidigare hängt med för att ge boken till dem. De gillade den verkligen, men jag såg då att inget hade förändrats, och det verkar som att det aldrig kommer göra det heller."

"Jag minns första gången jag åkte till Bed-Stuy i Brooklyn och bara gick runt: en vit kille med en kamera och min kameraväska. Jag vandrade omkring och några snubbar från andra sidan gatan ropade på mig, och jag började snacka med dem. Jag antar att min accent hjälpte – jag låter inte som någon de hatar – och tio dagar senare frågade de mig om jag ville plåta dem med deras pistoler. Jag tänkte, det här händer inte. Vad fan? Det var rätt sjukt."

"Det här är en varning från Latin Kings till en som tjallat. Jag fick höra att de dödade den snubben senare. När man är i de här områden inser man att åtminstone hälften av människorna som bor där sysslar på ett eller annat sätt med droger. De är langare eller junkies, eller så har de varit det tidigare. Många har suttit inne."

"Jag älskar pitbulls, men en av de värsta sakerna jag såg hända när jag tog de fotona som hamnade i It's All Good var när en pitbull dödade en katt. Jag mår illa när jag tänker på det än i dag. Jag kunde inte få bort bilden av det ur mitt huvud på flera år. Jag vet inte riktigt varför, men jag fotar rätt mycket hundar."

"Så mycket vapen, pengar och droger. Man kan inte planera en sån här bild i förväg. Jag ska åka till ett ghetto och fota folk med pistoler. Sånt händer inte. Det är omöjligt. Något som förvånade mig var hur lite pengar många tjänade. De skulle förmodligen tjäna mer av att jobba på McDonald's än att sälja crack på gatan. Det är bara de högst upp som tjänar riktiga pengar. Ungarna mördar varandra över 20 dollar."

"Det här var första gången som gängmedlemmar velat att jag skulle fota dem och deras vapen. Det var sjukt. Vi sprang runt i korridorerna med laddade pistoler som de riktade i mitt ansikte. Jag kunde inte sova den kvällen, men dagen efter gick jag tillbaka för att fortsätta fota. Det tar tid att vinna deras förtroende. Jag har foton där både ansikte och pistol är fullt synliga i samma bild, men jag använde inte dem i boken. Jag ville aldrig att någon skulle råka illa ut. Det skulle jag aldrig göra."

"Jag var barnvakt åt dem medan deras mamma var och köpte droger. Nu bor de i ett fosterhem. Brukare med barn lever på bidrag och de låter sina barn äta skit medan de själva spenderar resten av pengarna på droger. De stjäl, de snattar, de säljer grejer för att kunna köpa droger. Det är galet, och jag är rätt säker på att det inte blivit bättre nu. Att tänka för mycket kan vara kontraproduktivt för mig med tanke på den typ av fotografi jag sysslar med. Om man börjar tänka för mycket förlorar man bilden. Jag reagerar bara och fotar. Den första blir oftast bäst."

"Hon är 23. Jag minns första gången jag plåtade den här tjejen hon sköt, och jag tänkte, Vad fan ska jag ha det är i mitt liv för? Jag stod i badkaret medan hon injicerade. Medan jag fotade var det lugnt; jag kan stänga av hjärnan. Allt var okej, och det var inte förrän senare jag reagerade på vad som precis hänt. Men jag gick tillbaka och fortsatte ta foton. Det är tur att den här boken blev gjord."

Se mer foton från 'It's All good' här nedan. Boogie finns på Instagram.

Den här artikeln publicerades ursprungligen i december 2016.