Varför människor som är våldsamma blir terrorister

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE UK.

I lördags mördades åtta personer under attacken på London Bridge och Borough Market, och många andra skadades allvarligt. Det är den tredje terroristattacken i Storbritannien under de senaste månaderna.

"Saker måste förändras," sa premiärminister Theresa May i ett tal morgonen efter attacken. Det har hon rätt i. Men det hon sa var inget mer än ett eko av samma gamla visa: "De senaste attackerna har inte koppling genom gemensamma nätverk, men de har däremot en koppling i ett viktigt avseende. De binds samman av den ondskefulla ideologi som är islamistisk extremism, som predikar hat, som sår splittring och främjar sekterism."

"Att besegra den här ideologin är en av vår tids största utmaningar," fortsatte hon. "Den kommer bara besegras när vi vänder folks mentalitet från detta våld och får dem att förstå att våra värderingar – pluralistiska brittiska värderingar – är överordnade vad än som erbjuds av hatets predikare och anhängare."

May har rätt i att "pluralistiska värderingar", brittiska eller ej, är överordnade hatiska värderingar. Men det som hela hennes tal kretsade kring var missriktat. Extremism körde inte in en skåpbil i försvarslösa civila på London Bridge, inte heller gick det och knivhögg folk på Borough Market: tre män gjorde det; män som inte stoppades av ett budskap om anti-extremism, utan av beväpnade poliser.

Relationen mellan mordiskt våld och ideologi är inte lika tydligt som May får det att låta som. Missnöje och personliga kriser kan ta form i en ideologi, och den kan förse en med ett manus som rättfärdigar våld. På det sättet kan sambandet inte förnekas. Men ideologier i sig leder inte till våld. Dödligt våld kommer ur kompetenta, handlande personer som har ett begär att begå våldsbrott.

May har också rätt i att extremistiska ideologier måste bekämpas: hatiska ideologier borde förkastas och uppmärksammas. Men det här kommer inte få stopp på jihadisters attacker, eftersom orsakerna till attackerna inte kan brytas ner eller simplifieras till en ideologi.

Först och främst utförs attackerna eftersom jihadisterna själva vill mörda och dö. Det här, vilket Olivier Roy tar upp och argumenterar för i sin senaste bok Jihad and Death, är deras handlingars tydliga budskap, och det märks i hur de pratar. Men eftersom gärningsmännen använder religionens retorik för att rättfärdiga sina attacker, och skriker "Allahu Akbar" eller "this is for Allah" under dådet, kommer detta faktum i skymundan och fokuset skiftar till islams roll i att "spä på" attackerna. Det man inte tänker på är att gärningsmännens önskan att mörda och dö undantagslöst föregår deras exponering för jihadism.

Med andra ord: det är den viljan – mördandet och dödsönskan – som drar potentiella jihadister till ideologin, inte tvärtom. Vi behöver förstå oss på den här viljan bättre, men May och hennes regering verkar inte särskilt intresserade av att försöka komma underfund med det.

I över ett och ett halvt år har IS förlorat stora landområden och är inte mer än en skugga av vad de brukade vara. Men de har lämnat ett dödligt arv efter sig: rättfärdigandet i mord och våld i västvärlden. Några har redan agerat på det här – och sannolikt kommer fler följa deras mordiska exempel. Men känslan av rättfärdighet i den typ av agerande finns där nu. Den kan inte bli ogjord och den kan inte raderas från människors kollektiva medvetande. Ingen prosyletism mot islamistisk extremism som ställer sig för brittiska värderingar, vilka de nu är, kan stoppa wannabe-jihadister från att utföra handlingar som de nu känner sig berättigade att göra.

Och låt oss vara mycket tydliga här: Ingen, vilket terrorexperten Peter Neumann har poängterat flera gånger, blir radikaliserad på grund av att de råkar "stöta på" extremistiskt innehåll online och blir "hjärntvättade". Det är snarare tvärtom: människor söker sig aktivt till extremistiskt innehåll så att de kan bli radikaliserade, eftersom vad de faktiskt vill är att förlora sig själva i en våldsam rörelse. Som Roy uttrycker det: "Jihadister blir inte våldsamma efter att ha lusläst heliga texter… De blir inte radikala på grund av att de misstolkat texter eller för att de blivit manipulerade. De är radikala eftersom de väljer att vara det, eftersom det bara är radikalism som tilltalar dem." Och den bakomliggande orsaken till dragningen till radikalism är enligt Roy att den ger uttryck för deras djupa missnöje och självförakt.

Det är väldigt lite politiker kan göra för att stoppa vanföreställningarna som förekommer i den här lilla gruppen unga, självhatande män som letar efter ett ideal. Den mest pressande utmaningen är att sätta stopp för jihadisternas planer, vilket inte kommer vara lätt. Det kommer behövas mer resurser, bättre underrättelser och lite tur. Det kommer också förutsätta att man skapar starkare tillit till de samhällen terrorister kommer ifrån. Att ett förnyat fokus på att ifrågasätta religiös konservatism inom islam ska hjälpa med det här är osannolikt.

Simon Cottee finns på Twitter.