24 timmar i Berlins red light district

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Tyskland.

Klockan är åtta på lördag morgon. Rafaela är 52 år gammal, röker en cigarill samtidigt som vi pratar om kärlek – hon tror att hon kommer hitta den rätte någon gång. Några meter bort gräver två råttor i marken på parkeringsplatsen intill oss. Under det senaste dygnet som jag tillbringat med henne har hon bara haft sex med en man, men hon säger att en bra dag kan det vara åtta eller fler.

Rafaela är sexarbetare på Kurfürenstraße, Berlins största red light district. "Min drömkarl är där ute någonstans", berättar hon. "Och när vi väl träffas kommer jag känna mig varm, även fast det är 25 minusgrader ute – förstår du vad jag menar?" Rafaela brister ut i ett högljutt skratt, vilket hon gör ofta. Hon kallar sig själv för optimist, "men det verkar inte hjälpa särskilt mycket".

Jag och Rafaela har känt varandra i ungefär 24 timmar. Hon har varit vaken hela tiden, med hjälp av ett stadigt intag av kaffe, vodka och öl. När hon inte har något bättre för sig har hon suttit på barer och spelat på spelautomater.

För att lära mig mer om det här området i Berlin har Rafaela och ytterligare några sexarbetare gått med på att låta mig umgås med dem ett dygn på Kurfürenstraße. Under den här tiden träffade jag en kvinna som har jobbat här sedan hon var tolv år gammal; en man från kyrkan som försöker erbjuda sexarbetare en väg ut; en 78-åring som sitter i en brassestol hela dagen och bara tittar på kvinnorna som går förbi; och såklart Rafaela.

När jag börjar dagen, en fredag klockan åtta på morgonen, är det bara en sexarbetare som börjat jobba, en kvinna i 50-årsåldern klädd i en kort svart klänning. Jag träffar Rafaela sittandes framför cafét Bistro Adler. Hon börjar prata om sitt liv och berättar att hon började prostituera sig som 18-åring men kom inte till Kurfürenstraße förrän relativt nyligen. De senaste sju åren har hon jobbat som städare på Berlins gator, vilket hon berättar för mig var hennes drömjobb. Sedan ska hon ha blivit kär i en IT-specialist som med tiden började be henne om mer och mer pengar – först var det en jacka, sedann var det plötsligt ett helt hemmabiosystem. "Jag tänkte att om jag började jobba här skulle jag kunna få ihop pengarna snabbt", säger hon. Rafaela flyttade in med honom, men efter att han i slutändan erkände att han i själva verket var arbetslös blev Rafaela hemlös.

Inne på Bistro Adler sitter en kvinna och stoppar in mynt efter mynt i en spelmaskin, medan en annan kvinna sitter och sover ihopkurad i en stol – hennes blonda peruk har glidit ner lite på hennes huvud. "Se på allt detta", säger en man som introducerar sig som Toni. Han har varit stammis här i 20 år, sedan han var 18. Han betalar för att få bli avsugen några gånger i månaden, för vilket han alltid betalar 25 euro. Han jobbar som servitör på natten och sover på dagen. "Jag står inte ut med solljus särskilt länge", berättar han. Toni kom till Tyskland som 17-åring via en båt från Algeriet. Hans pappa gav honom 2000 euro för att klara sig.

"Min hobby är analsex", säger han när jag frågar honom vad han älskar mest med denna livsstil. "Jag tycker verkligen om det." En stund senare kommer en kvinna i 50-årsåldern fram med en skurhink och mopp. "Ut med er. Jag måste städa här."

"Kom, jag ska visa dig de vackra gatuhörnen", säger Rafaela. Prostitution är lagligt i Tyskland, men politiker i Berlin hotar ständigt att förbjuda det, då de får in allt mer klagomål från stadens invånare om att folk har sex i deras trädgårdar och buskar. Där det brukade ligga ett parkeringsgarage dit sexarbetare kunde ta sina kunder står nu ett lyxigt lägenhetskomplex. Den nyaste byggnaden kallas "Carre Voltaire", där kvadratmeterpriset ligger på minst 5000 euro.

Rafaela går in på innegården till en av de gamla byggnaderna som finns kvar. Utspritt på asfalten ligger kondomer, en röd stringtrosa, tomma ciggpaket, pappersmuggar och människobajs. Hon tar med mig till ett garage som luktar ännu äckligare än innegården. Någon har försökt spika fast brädor över ingången för att hålla folk borta, men plankorna har tagits sönder. "Bara dumma östeuropeiska tjejer använder garage och tar lägre betalt än alla andra", klagar Rafaela. Själv tar hon 50 euro för sex och träffar kunder i hyrda rum eller i bilar. Samtidigt berättar hon att vissa sexarbetare gör det för så lite som 20 euro, och träffar män på fallfärdiga platser som den där vi står nu.

Rafaela träffade sin första kund när hon var 18 och fick då 150 tyska mark (vilket motsvarar ungefär 75 euro). Hon hade svarat på en annons i tidningen som löd "Modell sökes för hembesök". När hon ringde telefonnumret som var angivet förstod hon snabbt att mannen inte var ute efter en modell. Ändå gick hon dit dagen därpå. "Jag stod framför dörren hur länge som helst och försökte samla modet att ringa på dörrklockan." Till slut gjorde hon det, och en kvinna ledde in henne i ett rum där män kom in för att välja kvinnor. Den första mannen som kom in valde henne. När de var ensamma berättade Rafaela för mannen att det var hennes första gång, och han förklarade för henne vad han ville ha från henne. "Jag låg där orörlig som ett gosedjur."

När dagen var slut hade hon tjänat 500 mark. "På U-Bahn på vägen hem trodde jag att alla kunde se på mig vad jag hade gjort. Jag gick av direkt efter jag gått på och gick hem."

VIDEO: VICE Profiles: Nynazisten som kom ut som transkvinna

Ungefär en timme senare leder en kvinna in Tom*, 27, i det risiga garaget. Sju minuter senare sitter Tom på en pub och smuttar på en öl. Jag ber honom berätta om sin upplevelse. "Det var coolt", svarar han. "Jag ville bara knulla. Bara knulla utan att behöva respektera någon." Men hur var det för henne då? "Hon sa att jag hade stor kuk."

Tom beställer en till öl, sin tionde för idag, och berättar att han aldrig haft en flickvän. "Jag vet inte vad kärlek är för något", säger han. "Jag kommer hit ofta, men det är inte direkt ett ställe som gör en glad." Fem timmar senare ser jag att Tom fortfarande sitter och dricker på samma pub.

Gerhard Schönborn är 56 år gammal och äger cafét Neustart ("Nystart") som ligger i närheten. Han säger att han inte förstår sig på män som Tom. "Det finns en våldtäktsman i dem allihopa", säger han. På Neustart kan kvinnorna som jobbar på gatan få gratis pastasallad och ostskivor, och de kan även få hjälp om de vill komma bort från gatan.

När jag träffar Gerhard på hans café ligger fyra kvinnor och sover i svarta fåtöljer, och ytterligare en i soffan. På en svart griffeltavla bakom dem har någon skrivit en vers från bibeln: "Varken död eller liv skall kunna skilja oss från Guds kärlek". Det finns en låda där kvinnor kan lägga sina böner.

Gerhards mål är inte att konvertera dem, säger han, utan bara att hitta ett sätt att hjälpa dem. Ofta har han hjälp av ett team på fem till tio volontärer som jobbar för att hjälpa sexarbetarna att få arbete som städare och en egen lägenhet. "Men det är alltför sällan det händer", säger Gerhard.

Hans kyrka ligger också på Kurfürstenstraße. "När det här är vad man ser varje gång man kommer ut från en gudstjänst måste man göra någonting." Gerhard tycker dock inte man ska förbjuda gatuprostitution, eftersom det "bara skulle flytta problemet till utkanten av staden".

Rafaela skulle inte ha något emot att sexhandeln på Kurfürstenstraße upphörde. "Det blir bara värre och värre", säger hon. Det finns knappt någon tillit mellan kvinnorna. "När man frågar någon om en kondom skakar de alltid på huvudet."

När klockan hunnit bli tolv sitter Rafaela på en barstol i Café Nil, en bar som ligger ungefär 70 meter från Gerhards café. Tre eller fyra kvinnor jobbar där. Ägaren av Café Nil berättar för mig att han generellt inte släpper in kvinnorna – bara Rafaela. Baren är den enda på gatan där det går att låsa toalettdörren. På alla andra har man tagit bort låsen, för att förhindra att någon dör av en överdos där inne.

Sandra går hemifrån varje dag vid halv fyra för att börja jobba. Trots att hon bara är strax över 30 har hon bara en tand kvar. Innan hon går för att träffa dagens första kund köper hon med sig en glass från ett stånd.

Sandra växte upp i Neustrelitz, en stad med cirka 20 000 invånare i Meckenlenburg-Vorpommern, norr om Berlin. Hennes pappa dog när hon var liten, och hennes mammas nya pojkvänner förde alltid med sig problem. En av dem försökte förgripa sig sexuellt på henne, berättar Sandra.

När hon var tolv rymde hon hemifrån och bodde på gatan och blev inom kort beroende av droger. Så ung som tolv började Sandra sälja sex för att finansiera sitt beroende, då hon insåg att hon kunde tjäna lika mycket på tio minuter som hon gjorde av att tigga i tio timmar. Hennes första kund ville ha en avsugning, men hon "kräktes i hans byxor". Han betalade ändå, berättar hon.

Sandra lägger ifrån sig sin glass som hunnit smälta, oäten. Hon säger att hon gärna skulle vilja komma bort från gatan, men att hon inte har råd. Hon skulle även vilja kunna sluta med heroin, men hon är inte riktigt där än. En läkare har gett henne ett recept på avvänjningsmedel, men medicinen har bara lett till att hennes begär inte är precis lika starkt.

Vid det här laget sitter Rafaela på en pub vid namn Kurfürsten. Inne i baren hänger en discokula från taget. Det står tre vodkadrinkar utblandade med energidryck på bordet. Bredvid Rafaela sitter Claudia, 42, och sippar på vodka blandat med iste. De pratar om bekanta som nyligen gått bort, bland annat en östeuropeisk tjej som tagit en överdos förra veckan och "förmodligen dött bland soptunnorna", säger Claudia. "Alla hävdar att de såg henne, men ingen gjorde något."

Ett ögonblick senare placerar bartendern en brun vodkadrink framför Rafaela. "Jag sa ju åt dig, mer vodka och mindre av den här gummibjörnsaften", ropar Rafaela efter honom.

Claudia har ett långt ärr på sitt högra lår. När jag frågar henne hur hon fick det skakar hon bara på huvudet. Ingen av dem bär på vapen eller pepparsprej att försvara sig med. "Om jag hade ett vapen skulle jag få användning för det också", säger Claudia. Förra året tog polisen emot 2345 brottsanmälningar på Kurfürenstraße, vilket inkluderade 50 allvarliga skador, 273 fall av snatteri, 49 frihetsberövningar och 50 rån.

Rafaela har även hon ett ärr, ovanför ena ögonbrynet, vilket hon fick av en hallick för 20 år sedan. Samma person krossade en annan sexarbetares käke, höll en kvinna i hennes fötter ut genom ett fönster och hotade att sparka en gravid kvinna i magen. Rafaela var tvungen att köpa ut sig från hans verksamhet för 50 000 mark. För att samla ihop till det var hon tvungen att komma till Kurfürenstraße dagligen.

Horst, 78, tillbringar runt fyra timmar varje eftermiddag med att sitta på sin ihopfällbara stol och titta på allt som försiggår på Kurfürenstraße. "Vad ska jag annars göra?", säger Horst. "Bara sitta hemma och kolla på tv hela dagen?" Bredvid honom sitter en mycket yngre man klädd i en vit tracksuit och spelar techno från en högtalare. På trottoaren bakom dem ligger ett kakpaket, en flaska saft och en plastpåse full med kläder, som sexarbetare har lämnat där. Senare kommer en blond kvinna fram, tar av sig en neongrön bh och byter till en vit från påsen.

"Hon där", säger Horst och pekar mot en rödhårig kvinna i en kort grå klänning. "Hon bor granne med mig." Horst ber aldrig kvinnorna om pengar, men ibland om sex. När han gör det tas det inte emot väl. Nyligen blev han skadad av en kvinna med kniv. Hon stal hans bankkort och låste in honom i hans lägenhet. "Jag såg henne idag där borta", säger han, utan att det låter som att han är arg över händelsen. Han säger att han förstår att det är en kombination av drogproblematik, hallickar och fattigdom som tvingar många kvinnor ut på gatan. "Det är ett sorgligt spel."

Så varför är han med och spelar, frågar jag. Horst ler. "Det är sant. Jag är med och spelar. Men jag behandlar kvinnorna väl." Horst jobbade som lastbilschaufför i 30 år, har varit gift fyra gånger och har en son han inte träffat på fem år. När vi tar farväl viskar han konspiratoriskt: "Var försiktig, det här är inget säkert ställe. Folk försvinner här."

Ett kvarter upp på gatan sitter en 50-årig kvinna gränsle över en man med svart fett hår. De har sex, helt öppet. Längre ner på gatan står två män och dricker öl, utan att verka se vad som sker mitt framför näsan på dem.

Så här sent på kvällen är det ungefär 50 sexarbetare som är aktiva på Kurfürenstraße. Lokala myndigheter säger att de inte vet exakt hur många kvinnor det är som jobbar som sexarbetare. Det är 2000 som har registrerat sig hos tyska Folkhälsomyndigheten, då de måste det för att få jobba, men det skulle kunna vara många fler som jobbar illegalt. Enligt organisationen Hydra som värnar för utsatta sexarbetare skulle det kunna vara upp mot 8000 sexarbetare i Berlin.

Rafaela kommer fram till mig och säger att hon inte riktigt har varit på humör för att jobba idag, vilket är skälet till varför hon bara haft en kund hela kvällen. Hon börjar klaga på män – om hur smutsiga de är, om deras små snoppar och att de tycker om att slicka henne. "Ibland hänger toppen av kondomen ner i halsen på en om den är för stor för dem", säger hon och låtsas kräkas. "Jag försöker alltid göra så lite jobb som möjligt."

Vid tre på morgonen är vi tillbaka på Café Nil. Rafaela berättar att hon var gift med en man som dog innan han fyllt 40. Hon berättade aldrig för honom att hon var sexarbetare, men hon hade aldrig sex med honom de dagar då hon träffade kunder.

Solen börjar gå upp. På tv sjunger den tyska artisten Udo Jürgens iklädd en silverfärgad kostym och fluga, tillsammans med en kvinna med 80-talsfrisyr. De sjunger: "Jag önskar dig en kärlek utan lidande, och att du aldrig tappar hoppet." Rafaela och bartendern sjunger med.

"Tror du att det finns kärlek utan lidande?" frågar bartendern. Rafaela är tvärsäker: "Nej."