Unga berättar om hur det är att vara urfolk i vår globaliserade värld
Alla foton av Adam Alexander Johansson

FYI.

This story is over 5 years old.

urfolk

Unga berättar om hur det är att vara urfolk i vår globaliserade värld

Vi åkte till festivalen Riddu Riddu i Nordnorge för att lära oss hur urfolk ser på sin identitet, kultur och kampen mot förtryck.

Från de inre delarna av Sibirien och Alaska kom flera av de urfolksungdomar som besöker festivalen i samernas gränslösa land Sápmi. Detta år är det 26:e i följd som festivalen genomförs, vars ursprungliga syfte var att stärka den samiska identiteten och kulturen. Just identitet och rätten att utöva sin egen kultur är något som urfolk världen över kämpat för i generationer.

Årets festival rivstartade under torsdagskvällen då de samiska hårdrockarna i bandet Ondt Blod entrade scenen, men festivalen är så mycket mer än bara musik. Här varvas workshops med seminarier om olika konflikter som rör urfolk över hela världen, men framför allt samlas människor här för att utbyta erfarenheter som på många sätt är lika men ändå så olika.

Annons

Jag fick höra om Riddu Riddu av samer jag lärde känna förra hösten, när jag tillbringade två och en halv månader i urfolksreservatet vid Standing Rock då kampen mot oljeledningen pågick. Jag bestämde mig för att åka till festivalen vid Manndalsälven i norra Norge och prata med några unga urfolk om identitet, kultur och att leva som urbefolkning i en globaliserad värld i förändring.

Jaaku Sörensen, 22, musiker, Grönland

Det är en stor skillnad mellan Grönland och många andra områden i världen där det bor urfolk. Här är vi en majoritet och språket kan användas överallt i samhället. Vill man ha en högre utbildning på Grönland måste man kunna det danska språket, efter grundskolans första tio år i skolan är det enbart danska som gäller.

Med tanke på att vi är en majoritet har vi inte samma problem som de flesta andra urfolk i världen. Vi lider inte samma typ av förtryck, men här sker det på ett annat sätt. När danskarna koloniserade Grönland skickade man danska arbetare som tog alla högre positioner. Det påverkar ungdomar än i dag, ungdomar tappar hoppet om framtiden, man tror att man måste vara bättre på danska och man har inga ljusa framtidsutsikter. Många har inget självförtroende och tror att man inte kommer lyckas längre än att jobba med ett serviceyrke.

Sociala problem är vanliga och flera av mina vänner har problem med alkohol, är inblandade i drogförsäljning och vissa sitter i fängelse. Det är såklart bara en sida av det hela; jag har även vänner som det går bra för – en ska bli doktor och en annan har precis blivit sjuksköterska. Mitt mål är att efter avslutad utbildning komma tillbaka till Grönland och vara en inspiration för andra grönlänningar. [Jag vill visa] att man kan lyckas med en bakgrund som grönlänning.

Annons

Dávvet Bruun-Solbakk, 22, queer-aktivist, Norge

Jag växte upp i Karasjok där samer är i majoritet och det samiska språket är en naturlig del [av vardagen]. Det var först när jag flyttade till Oslo som jag fick jobba mer för att upprätthålla språket, kulturen och träffa andra samer. Jag har aldrig känt att det har varit fel att vara same, däremot möts jag ofta av att människor inte vet vad "en same är för något". Jag har aldrig upplevt rasistiska kommentarer på grund av mitt ursprung. Vi fick helt enkelt inte lära oss något om samer i skolan.

Jag lever även öppet som en queer person och sen jag väl kunde börja vara öppen med det har jag enbart känt mig stöttad. Det finns ett uttryck i det norska språket som lyder, "Den som tiger samtycker," men i det samiska språket är det tvärtom, "Den som tiger är oenig," och är man enig berättar man gärna det. Det skulle kunna vara en förklaring till varför jag får så pass mycket stöttning. Hur som helst blir det lättare för mig att förhålla mig till människor som tiger jämfört med de som ger fula kommentarer.

Jag tror faktiskt min historia är ganska unik, jag känner till flera berättelser om fysiska övergrepp inom det samiska samfundet mot queera personer, och många känner sig väldigt isolerade. Det kan vara särskilt tufft inom det samiska samhället där maskulinitetsidealet hålls väldigt högt. Jag har själv suttit i en paneldebatt om olika tabun och där någon pekade ut mig som en tabu. Därför är det viktigt att vi fortsätter sprida kunskap som vi gör här på Riddu Riddu.

Annons

Maja Kristine Jåma, 24, lärare och renskötare, Norge

Jag haft en bra uppväxt och det var inte förrän jag blev äldre som jag fattade att kunskapen om samer och i synnerhet rendrift var väldigt liten. Vi har kvar en stor del av kulturen och det har vi mycket att tacka rendriften för, som för mig är en viktig kulturbärare, traditionsbärare och för mig den största delen av min samiska identitet. När mina mor- och far föräldrar växte upp var samiskt något dåligt och fult och de valde själv att inte prata samiska med mina föräldrar. Allt detta var ett resultat av den norska assimileringspolitiken.

Just nu hotas rennäringen av en stor vindkraftspark i vårt betesområde. Det är något vi länge har kämpat emot och nu är det bestämt att det ska byggas på ett av fjällen där våra renar betar. Jag har inget emot grön energi, men samtidigt är jag för en bärkraftig rendrift. Om den här parken blir verklighet skulle det bli ett stort tapp av betesland. Det kommer innebära att en av familjerna måste sluta med sin rendrift. För mig skulle det innebära en personlig kris eftersom jag vill fortsätta med rendriften, men som det ser ut kanske jag inte kommer kunna fortsätta med det.

Exploatering av det här slaget gör att många ungdomar som vill driva renäringen mister tron på framtiden, det känns som att världen går emot en. Men vi kan inte ge upp så lätt – därför kämpar vi trots att vi har oddsen emot oss. Det är för viktigt för att bara släppa. Här på Riddu Riddu känns det verkligen som att vara hemma, vi kan få ett andrum här, träffa likasinnade och dela erfarenheter.

Annons

Majorie Tahbone, 28, renägare, Alaska

I min familj har vi kvar en stor del av det ursprungliga levnadssättet – varje vår åker vi iväg och lever av sälar och tar del av växter. Det var inte svårt för mig eftersom jag lärde mig det av mina föräldrar, för ungdomar som växer upp i familjer där det levnadssättet inte finns är det svårare. Just nu håller mitt område på att blir mer västerländskt, och det har faktiskt lett till att fler tar upp det traditionella sättet att leva. Jag känner mig verkligen tacksam att mina föräldrar för vidare sin kunskap om hur man lever av naturen och hur man skaffar mat till vintern.

Även om mycket som sker är bra ser jag också hot i och med den nuvarande regeringen. Donald Trump är ett exempel på hur mentaliteten varit de senaste 200 åren. Varje koloniserat land har problem med alkoholism, självmord och våld i nära relationer. Orsaken till det är att vi har varit förtryckta under så lång tid, men jag ser samtidigt en vändpunkt. Sedan Donald Trump blev president är det så många som aldrig tidigare gjort sin röst hörd som inser att vi inte längre kan vara tysta. Vi måste kämpa för våra rättigheter när det gäller marker, fiske, ja, alla rättigheter som gör att vi kan ha en hållbar livsstil.

Jag känner verkligen att en förändring är möjlig. Vi kan utbilda människor, få fler på vår sida och få människor att inse vad som sker i våra samhällen. Vår nuvarande president är i princip i opposition till allt vi står för och vi måste se till att fler människor står upp för fighten om frihet, fred och suveränitet.

Annons

Akinasi Partridge, 21, studerande, Kanada

Att växa upp med urfolksbakgrund har alltid varit väldigt svårt, allt ifrån vardagsrasism till värre påhopp. Jag och min bror var de enda urfolksbarnen i vår skola. Vi kunde få frågor i stil med: "Varför ser du ut som du gör? Är du Mexikan? Är du från Kina?", och andra gjorde narr av vårt utseende. Kanadensarna antar att vi bara är fripassagerare på välfärdssystemet och att vi är alkoholister. Utöver frågor om jag gillar att dricka mig full har jag ofta hamnat i situationer där jag känt mig hotad och utpekad, enbart på grund av mitt ursprung.

Trots att mycket känns jobbigt är jag ändå hoppfull. Dagens ungdom tar saken i egna händer, förändrar berättelsen om det förflutna och för en dialog med fokus på vår existens. När Kanada firade 150 år ockuperade urfolksaktivister federal mark för att lyfta fram dessa 150 år av stöld och allt trauma som kommit i koloniseringens spår. Det har skett ett folkmord här, men det är inget som vi får lära oss i skolan. Historielektionerna i skolan hade enbart nybyggarna och kolonisatörerna i fokus. När mitt folk nämndes handlade det om pälshandel och att många lever med sociala problem i reservaten. Inget om internatskolorna, övergreppen och att Kanada grundades med blod på stulen mark.

Mina mor- och farföräldrar drabbades hårt av internatskolesystemet, dit urfolksbarn skickades för att assimileras in i det Kanadensiska samhället. Min morfar tappade sitt språk och det tog lång tid innan han började prata om sin bakgrund. Det är viktigt att återta sin kultur och identitet, lära sig traditionella ceremonier och konstformer som är en del av vår historia. Det har verkligen stärkt mig att återta det som gått förlorat, att protestera och vara en aktivist och jobba för en förändring för kommande generationer.

Annons

Scrolla ner för fler foton från Riddu Riddu.

Adam Alexander Johansson finns på Twitter och Instagram.