På gymnasiet brukade Dani Pearsall kallas för “draktjejen”. Hennes ambition och målmedvetenhet gjorde att många klasskamrater såg henne som hård och otrevlig, och andra elever kunde tydligt visa att de inte ville göra grupparbeten med henne på lektioner. När hon började på universitetet, å andra sidan, var det konstant folk som bad om att få jobba tillsammans med henne. “Folk ba ‘wow, du är så cool, du är så ärlig,’” berättar 25-åriga Dani som jobbar som butikschef i dag.
Jud Nichols, en 31-årig jurist, brukade spela basket ihop med en grupp kompisar. I början fick han aldrig några komplimanger från sina lagkamrater: “Jag är en väldigt average basketspelare,” säger Jud och skrattar, “men plötsligt började andra säga ‘vad bra du spelade! Tack för god match.’”
Videos by VICE
Danis personlighet hade inte förändrats, och Jud hade inte blivit bättre på basket. Vad som hade förändrats var deras utseenden.
VIDEO: Brasiliens extrema skönhetsberoende
År 1920 myntade den amerikanska psykologen Edward Thorndike termen “haloeffekten”. Begreppet innebär att om man ser en god egenskap hos en person kan vi överskatta personens övriga positiva egenskaper. 1972 demonstrerade tre psykologer effekten genom att be frivilliga att värdera människors personligheter endast baserat på fotografier. På det stora hela antog man att mer attraktiva människor även var mer pålitliga, framgångsrika och snällare. Studien fick namnet “What is beautiful is good”.
Det här kanske inte kommer som en chock för dig – det är många som tror att en människa som är vacker har ett lättare liv. Men haloeffekten fungerar åt båda hållen, vilket lett till att den även benämns som “the horns and halo effect”. När någon inte är attraktiv kan folk anta att den personen därmed har dåliga egenskaper. Men exakt hur vanligt är det här fenomenet? Och hur skadligt?
Fem personer vars utseenden förändrats dramatiskt gick med på att prata med mig för den här artikeln. Var och en av dem har gått från att inte varit så attraktiv till att bli det, åtminstone i det västerländska samhällets ögon. Smala kroppar hyllas i västvärlden, och studier har visat att överviktiga personer stigmatiseras, så den här artikeln inkluderar några personer som har gått ner relativt mycket i vikt – men de här personerna förändrade även sina skönhetsvanor för att passa in på samhällets idé om hur en “attraktiv” person ska se ut.
“Om jag hade fortsatt vara lite större och inte gått ner i vikt hade jag inte vetat om att så som jag behandlades innan var så annorlunda,” säger Emma Passe, en 34-årig account executive. “Nu ser jag en enorm skillnad.”
Efter att ha varit överviktig under större delen av sitt liv som vuxen bestämde sig Emma för att gå ner i vikt som 31-åring då hon började få problem med sömnapné, hjärtklappning och acne. “Ju mer jag gick ner, desto mindre blev jag, och fler personer ville prata med mig,” säger hon. Hon berättar att folk blev vänligare än vad hon kände att de brukade vara – de kunde hålla igång längre konversationer, sa hej i lägen där de annars hade varit tysta, frågade henne om hennes dag. “Jag trodde alla bara var normalt vänliga, men nu är alla supervänliga.”
Det faktum att andra började bete sig vänligare var det som slog 30-åriga Ashley (som inte vill uppge sitt efternamn). Hon berättar i ett mejl: “Nu när jag får ögonkontakt med någon lyser deras ansikten upp och de ler mot mig!” Hennes chock blir tydlig i hur många frågetecken hon använder (“Wow, folk ler faktiskt???”) när hon beskriver andra upptäckter. Folk tar sig tid att hjälpa henne när hon ber om något, och främlingar kan börja prata med henne. “Folk lyssnar på mig… Jag känner mig för första gången som en del av samhället.”
Precis som för Emma började Ashley inse dessa förändringar efter att hon gick ner i vikt. I och med att hon blev mobbad som liten berättar hon hur dåligt hon mådde tills hon träffade sin partner, gick ner 75 kilo, lärde sig om smink och hudvård och finslipade sin modekänsla. Även fast hon överlag känner sig “lättad” att folk i hennes omgivning nu är vänligare finns det även en viss bitterhet. När hon vägde som mest säger Ashley att en del hånade henne, medan andra såg ner på henne med ömkan och avsky.
“En hög med skit skulle förmodligen vara mer omtyckt än vad jag var,” säger hon. “När man ser människors två olika sidor så tydligt blir det svårt att börja tycka om någon ny. De kanske är trevliga nu, men skulle de ha varit lika trevliga när jag vägde dubbelt så mycket?
“Om man vill ha nåt är det bara att le så får man det – det är helt sjukt.””
När jag frågar Dani om det har varit några nackdelar med hennes utseendemässiga förändring tar hon en lång paus. På gymnasiet klädde hon sig i unisexkläder och undvek smink, vilket gjorde att främlingar kunde anta att hon var en man. På universitetet började hon ha på sig klänningar, klippte kort frisyr och lärde sig contouring genom att titta på tutorials på YouTube. “Det har faktiskt varit väldigt nice,” svarar hon till slut. “[Att vara konventionellt attraktiv] har massa fördelar.”
Inte helt oväntat har Dani – precis som många andra av de jag intervjuade – börjat få mer uppmärksamhet från personer som visar romantiskt intresse. “Jag var fortfarande Dani och jag hade inte blivit annorlunda, men plötsligt hade halva befolkningen fått upp ögonen för det faktum att jag existerade.” Förutom ett förbättrat sexliv fann hon även att interaktioner med personer i serviceyrken blev lättare. “Om man vill ha nåt är det bara att le så får man det – det är helt sjukt.” Hon gör till sin röst för att låta mer feminin och gnällig: “Heeeej, ursäkta men jag kan inte hitta den här boken. Skulle du typ kunna kolla om ni har den nånstans?” Hon säger att det alltid funkar.
“Det är galet. Jag fattar inte hur folk som sett bra ut hela sin liv inte är helt besatta av sig själva, bara för det är så lätt att få det man vill ha.”
Uppmärksamhet från folk som potentiellt vill ligga med en är den mest uppenbara effekten av ett “förbättrat” utseende, men Kameron Rytlewski, 23, tror att hans förbättrade självförtroende även kan ha spelat roll. “Min vikt hindrade mig från att vara personen jag drömde om att vara,” berättar han.
Folk brukade ignorera honom eller behandla honom med en “allmänt negativ inställning”, men nu är de mycket trevligare. “Kommentarer och uppmärksamhet från det motsatta könet har definitivt varit mer positivt. Vänner och familj har i princip behandlat mig likadant.”
För andra har det dock varit tydligt att familjemedlemmar ändrat sitt beteende. Dani säger att hennes pappa brukade kritisera hennes utseende som barn, och sa ofta åt henne att sminka sig. När hon blev äldre och började använda smink “blev han definitivt mycket mer stöttande”. Jud, han som började få mer komplimanger på basketplanen efter sin viktnedgång och efter att han började läsa på lite om hudvård, berättar att även hans familj behandlade honom bättre efteråt. “Till och med de som är närmast en brukar behandlar en annorlunda,” säger han, och berättar att familjemedlemmar blev vänligare och ville plötsligt prata oftare med honom.
Som Kameron vill även Jud understryka att det kan ha varit vad han tyckte och tänkte om sig själv som potentiellt påverkade hur andra behandlade honom (det här är något som båda av de intervjuade männen sa, men inga av de tre kvinnorna). Med det sagt ska andra nuförtiden tydligen vara mycket mer mottagliga för hans skämt.
“Min humor är rätt sarkastisk… När jag såg mindre hälsosam ut tror jag folk var mindre benägna att förstå att jag bara drev, medan det känns som att de fattar det mer nu.”
Av alla jag intervjuade verkar Emma vara den som upplevt mest nackdelar efter att hennes utseende förändrats. “Den största chocken för mig är att jag förlorat vänner,” säger hon, och berättar om överviktiga vänner som dissat henne.
Emma berättar om ytterligare en av “mardrömmarna” med en viktnedgång. Trots att hon är gift raggar män ofta på henne, vilket hon säger är extra frustrerande när hon är på jobbet. “Det är alltid folk som vill ta en fika eller äta lunch med mig, eller som säger att jag är fin eller vacker,” berättar hon. “Det känns rätt jobbigt att känna att det är konstant folk som raggar på en eller att nån egentligen bara pratar med en i det syftet, och inte för att lära känna en… Man blir modfälld.” Bevisligen finns det även nackdelar med att vara konventionellt attraktiv, och utseendebaserad diskriminering kan fungera på många olika sätt.
H. C. Andersen skrev Den fula ankungen 1843 om ankungen som blir så utfryst för att han är ful att han bestämmer sig för att ta livet av sig. Men sen blir han ju en svan, och de andra svanarna älskar honom! För vuxna är sagan lite problematisk i hur den handlar om att det gäller att passa in för undvika diskriminering och mobbning. Den bekräftar idén om att snygga på något sätt skulle vara bättre än andra. Och kanske ännu mer upprörande – den säger åt “fel” personer att de behöver ändra på sig.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE UK
