sociala medier

Jag tog en paus från sociala medier och det borde du också göra

Om att logga ut när hela världen suger.
9.10.17
Bild: Shutterstock | Konst av Noel Ransome

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Kanada

Att gå in på sociala medier varje dag och mötas av nyheter om död och lidande kan vara utmattande. För att inte tala om samtalen, de oönskade kommentarerna, "godhetssignaleringen" och alla andras liv som konstant försöker stjäla din uppmärksamhet.

Nu i somras kände jag att jag inte stod ut längre. Jag hade funderat på det i några veckor, men eftersom jag visste att det var en stor del av mitt jobb avvaktade jag ett tag. Till slut avaktiverade jag allihopa, utan någon varning. Först rök Twitter, sen Facebook och slutligen exakt alla andra sociala medie-appar.

Annons

"Dina vänner kommer sakna dig," varnade Facebook. Där satt jag vid mitt skrivbord, chockad att en app hade fräckheten att säga åt mig hur jag skulle leva mitt liv. Fuck det. Nu fick det räcka.

För första gången på riktigt länge kunde jag andas. Jag var ensam på riktigt. Sorlet av konversationer och kommentarer jag inte bett om gällande varenda lilla steg man tar tystades.

Det gick nu bara att nå mig via mejl eller mobil, och det var bara folk som redan hade mina kontaktuppgifter som kunde höra av sig. De som faktiskt hade det var snabba med att uppmärksamma min plötsliga frånvaro från internet. Jag tog emot en rad oroade mejl och sms, och vissa kom till och med fram till mig IRL och undrade om allt var okej, efter att ha sett att jag inte längre var med på Twitter.

Och allt var ju okej, mer okej än det varit det senaste året av mitt liv till och med. Jag var inte längre besatt av att öppna och stänga sociala medie-appar, och jag kunde bearbeta saker som hände runt omkring mig utan att ha folk som konstant uttryckte sina ibland helt meningslösa åsikter om dem.

Nyligen, efter att jag lite motvilligt aktiverade mina konton på sociala medier igen, hörde jag av mig till terapeuten Nicole Amesbury som är utvecklingschef på Talkspace för att försöka reda ut varför alla verkade bli så stressade av att jag bara tog en paus. Talkspace är ett onlineföretag som erbjuder terapi och har ett program specifikt för att behandla folk som är beroende av sociala medier.

Annons

Varför blev folk så störda av att jag tog en paus från något som vi vet kan vara mentalt utmattande? Och med tanke på att sociala medier går hand i hand med mitt jobb, som det gör för många andra också, var det okej för mig att ta ett steg tillbaka och få den pausen som jag så uppenbart behövde?

"Om du slutar använda dem börjar folk undra om du är sjuk, de har inte hört något från dig," säger Amesbury. "Det kan vara väldigt smickrande: 'Vi saknar dina inlägg, du gillar inte mina inlägg längre.' Det är inte nödvändigtvis negativt, men jag tror inte att de kommer försvinna på första taget – så man ska kanske inte nödvändigtvis kämpa emot det, men man borde försöka hitta ett förhållningssätt som fungerar för en själv."

Det blev tydligt för mig när jag omedvetet tog fram mobilen under de första dagarna av min paus för att gå in på Twitter, som inte längre fanns nerladdat på min mobil, att jag hade svårt att bli av med impulsen att uppdatera mina tidslinjer. Amesbury menar att detta är ett tecken som skulle kunna tyda på att ens användning av sociala medier är problematiskt.



"Jag tror många experimenterar med vad som känns bekvämt för dem," säger Amesbury. "När man känner att man börjar förlora kontroll, det är då problem kan uppstå."

Även när jag började känna mig isolerad visste jag samtidigt att jag inte behövde bli vittne till andra människors trauma, eller ord och bilder som gjorde mig upprörd. Det senaste året har jag sörjt en nära vän till mig som begick självmord, och med det i åtanke har Twitter inte direkt varit en trygg plats för mig att komma in på, eftersom självmordstankar verkar vara något väldigt vanligt förekommande bland unga användare – "I wanna die lol" upprepas tusen gånger om. Det är en mörk humor som kan få en att känna en samhörighet till andra som känner likadant som en själv; grejen är att det inte är så kul längre när man nyligen förlorat en nära vän till självmord.

Annons

"Folk snackar om [Trumps] Twitterkonto, hur folk pratar med varandra och vissa saker som hänt på Facebook Live som varit ganska traumatiska," säger Amesbury. Om man sätter dessa fakta i kontext till all skit vi är med om, är sociala medier verkligen bra för samhället?

Så fort någon frågade mig hur min paus från sociala medier gick brukade jag beskriva det som ren och skär lycka. Jag fick vara ensam med mina tankar i lugn och ro utan att oroa mig för att hamna i stressande diskussioner med främlingar på internet. Jag började träffa vänner oftare. Jag tog mer foton utan att ha avsikten att lägga upp dem någonstans för att få bekräftelse. Jag gick på vandringar till vattenfall, tillbringade mer tid med personen jag älskar. Men genom allt det här var det svårt att verkligen komma undan från sociala medier, eftersom personer jag umgicks med konstant använde dem, eller skickade länkar till tweets med memes eller nyheter.

En del väljer att gå helt offline och ta en paus från sociala medier under semestern, säger Amesbury. Men om man inte har semester och ändå av en eller annan anledning måste vara på sociala medier har hon ett tips.

"Om du tillbringar 20 minuter framför en skärm borde du därefter ta en paus på 20 sekunder då du fäster blicken några meter bort. Titta på något helt annat som inte har att göra med en skärm och ta en liten paus."

Även om det här tipset främst är till för ens ögons välmående menar Amesbury att det kan vara en metod för att jobba med mindfulness när man använder sociala medier. "Stretcha, titta bort, tänk, Okej, fick jag ut det jag ville av att vara online?" säger hon.

Annons

Fastän jag kände mig ett steg bakom alla andra i nyhetscykeln var det en känsla som jag njöt av många gånger under min paus från sociala medier – att vara frånkopplad. Efter en vecka slutade det dock med att jag återaktiverade min Facebook för att jag skulle kunna göra mitt jobb ordentligt. (Facebook är i princip en modern version av Gula Sidorna, och är därför inte lika lätt att hålla sig bort från för mig.) Men jag gick en hel månad utan Twitter, vilket var en enormt stor grej för mig, med tanke på att jag inte avaktiverat det sen jag skapade mitt konto 2009. Nu känner jag att jag vill gå helt offline igen varje dag och lämna detta mentala heroin bakom mig.

Även fast jag återigen är online förhåller jag mig numera till gränser jag satt upp för mig själv. Jag går oftast inte in på Twitter förutom på jobbet; jag är inte lika personlig i mina inlägg (just nu i alla fall); jag har inte Twitterappen på min mobil; jag har stängt av alla notifikationer på sociala medier; jag gör mitt bästa för att mejla och smsa i stället för att kommunicera via sociala medier. Jag sätter en del ord på mute, jag avföljde en hel del personer och valde att sätta på mitt kvalitetsfilter på Twitter.

Men även fast jag hatar den här skiten med varenda fiber i min kropp är sociala medier ändå en del av mitt liv och mitt jobb. Sannolikt är de även det för dig.

"Om någon tycker att sociala medier är ytliga, eller att det bara var någon tillfällig fluga eller att folk bara använder dem för att visa upp sina egon, skulle jag säga att den personen har fel," säger Amesbury.

"Folk använder dem för att vara otroligt personliga och rörande, och de har lika stor förmåga att göra bra och fantastiska saker som de kan göra dåliga saker."