Tio frågor du alltid velat ställa en person med autism

Det tog väldigt lång tid för Marlies Hübner, 33, att förstå varför hon alltid hade svårt att föra samtal med folk, och varför hon kunde råka förolämpa människor hon älskade utan att mena det. Frustrationen gjorde att hon började leta efter ett svar. I mitten av 20-årsåldern, efter att ha träffat en rad specialister, fick hon till slut diagnosen autism. I Sverige befinner sig en procent av befolkningen på autismspektrumet.

Även om Marlies säger att det alltid varit svårt att veta exakt var hon själv hamnar på spektrumet hoppas hon att hennes personliga erfarenheter som hon tar upp i sin nya bok Verstörungstheorien [Konspirationsteorier] kan komma att hjälpa människor som påverkas av diagnosen på olika sätt.

Efter att Marlies förklarat för VICE att telefonsamtal kan vara otroligt frustrerande för henne – "Vem säger vad och när?", "Hur gör jag när det blir pauser i samtalet?" – mejlade vi med henne i stället för att lära oss mer om autism och hur det är för henne är att leva med diagnosen.

VICE: Känner du att det kan vara svårt för dig att få vänner?
Marlies: Ja, definitivt. För det första förstår jag inte riktigt hur folk lär känna varandra. Efter man träffar någon, hur vet man när det är dags att gå från att vara bekanta till att bli vänner? Hur ofta ska man höra av sig? Vad pratar man om vad ska man göra ihop? De som står mig nära värdesätter öppenhet och ärlighet – generellt kommunicerar de väldigt direkt med mig. Det är viktigt, för jag har svårt att känna av när någon ljuger för mig.

Betyder det att du har svårt att förstå ironi?
Jag är ofta osäker på om folk är ironiska eller inte. När jag lär känna någon bättre är det lättare att förstå vad de menar. Men jag försöker aldrig dölja min autism, så jag frågar bara när något känns oklart för mig.

Blir du ofta tvungen att överanalysera saker?
Mina tankar är ofta så pass intensiva att de hindrar mig från att agera. När mitt ex sa att han älskade mig för första gången sa jag att jag var tvungen att tänka på det. Han blev lite förvirrad, minst sagt. Men jag kunde inte ge honom ett svar, för så fort han sa det började fundera på om jag kände likadant, hur jag skulle svara honom, vad den genomsnittliga tiden är innan man säger till sin partner att man älskar hen, hur många som statistiskt sett separerar på grund av att man sagt de orden för tidigt, och om man kan ta tillbaka det om man bestämmer sig en vecka senare att det var ett misstag. Det är rätt mycket tankar när någon står där och väntar på ett svar.

Gör det att det blir svårare att bli kär?
Jag kan bara prata utifrån mig själv, men egentligen inte. Det enda som kan vara annorlunda är sättet på vilket vi väljer att kommunicera med en potentiell partner. Även i ett förhållande förhåller vi oss mycket till fakta, och vi är alltid ärliga direkta med våra tankar.

Personligen visar jag att jag älskar någon genom att skapa delade vardagsritualer med honom. Ritualer är väldigt intima och viktiga för mig; när jag delar dem med någon betyder det att förhållandet börjar bli seriöst.

Känner du att det är svårt att förstå sig på andra människors humor?
Folk med autism kan vara precis lika roliga som alla andra; vi vet bara inte hur man ska kunna låtsas att ett tråkigt skämt är kul. Generellt kan man säga att jag inte förstår mig på andra människor särskilt väl. Jag förstår mig på människor med autism bättre, eftersom jag förutsätter att de kommunicerar faktamässigt – talar ärligt och uppriktigt utan subtext.

Hur märker man att någon är autistisk?
Det är inte säkert att det går att märka. När man pratar med en autistisk person kan det vara att man märker något särskilt, som till exempel brist på ögonkontakt. Personen kanske är väldigt fåordig eller pratar för mycket om ett specifikt ämne. Man kan bara veta med säkerhet när personen bestämmer sig för att berätta det för dig.

Har du några tvångsmässiga drag?
Inte riktigt, men jag hatar när folk tar böcker från en hylla och sen inte lägger tillbaka dem där de stod. Jag flippar inte ut, men jag blir väldigt obekväm. Det är viktigt för mig att man göra vissa saker på ett visst sätt. Jag organiserar till exempel mina bestick och mina böcker enligt ett visst mönster. Jag tycker om det för det ger mig en falsk känsla av trygghet.

Relaterat: 10 frågor du alltid velat fråga någon som tror att jorden är platt

Antar många att du har särskilda talanger som i Rain Man, och är det irriterande om folk gör det?
Nej. Folk inser inte att Rain Man var en savant, vilket vad man vet det har funnits ungefär 100 till 150 fall av. Jag är inte mer intelligent än de flesta andra. Men autistiska personer har förmågan att kunna absorbera stora mängder information väldigt snabbt när de verkligen är intresserade av ett ämne – det är därför icke-atustiska antar att vi är så smarta.

Känns det någonsin som att du lever i din egen värld?
Nej, jag är alltid fullt medveten om att jag lever i samma värld som alla andra. Det finns inga andra planeter tillgängliga till mig.

Har du någonsin dejtat någon utan att berätta för den personen att du är autistisk?
Nej – varför skulle jag göra det? Det är inte något som jag behöver dölja, och det är ett jättebra sätt att filtrera bort idioter. Om jag inte berättar det för personen från början, när annars? Tre år senare vid frukostbordet? "Kan jag få mjölken. Ah, just det, jag har autism och vi måste gå ut med hunden."