droger

'Psykonauter' på internet tävlar om den mest extrema trippen

Allt fler är på jakt efter vad som kallas för "egodöd", och vissa förlorar sig själva helt i processen.
2018 november 22, 6:51am
Illustration av egodöd som följd av en tripp på LSD
Bild: age fotostock / Alamy Stock Photo

"Första gången jag upplevde egodöd tog jag fyra och ett halvt gram svamp", säger 26-åriga Bradley från USA. "Först försökte jag fokusera på att komma tillbaka till mig själv lite grann, men det funkade såklart inte eftersom toppisarna visste vad jag behövde. Så jag bara påminde mig själv att även fast det känns som om jag håller på att dö så gör jag definitivt inte det."

Denna "egodöd" som Bradley beskriver är ett extremt tillstånd som man kan hamna i när man tagit en psykedelisk substans, och det blir allt vanligare bland så kallade "psykonauter". Det börjar med en skrämmande känsla av att man dör, då personen hamnar i trans, vilket sedan leder till att hela ens känsla av jaget försvinner, och det enda som blir kvar är vetskapen om att allting i universum är sammankopplat.

Som begrepp behöver egodöd inte nödvändigtvis innebära att LSD, svamp, DMT eller någon annan substans man skulle kunna hitta i en rejvares magväska är inblandad. Det är kort och gott en upplevelse som förändrar en för alltid. Buddhister kallar det för upplysning och tror att det går att uppnå genom meditation; sufier kallar det för fana__; psykologen Carl Jung pratade om en psykisk död och definierade det som när vårt medvetande "dör" och återuppstår efter en period av lidande.

Droger är en metod för att nå den punkten snabbare. Redan 1964 skrev LSD-förespråkaren Timothy Leary om fenomenet som han då beskrev som en "fullständig överskridning – bortom ord, bortom tid och rum, bortom jaget. Man får inga visioner, ingen känsla av jaget, inga tankar. Det är bara ren medvetenhet och en extatisk känsla av frihet."

Femtio år senare pågår det någon slags kapprustning för egodöden bland typen av människor som tycker om att skriva om sina psykedeliska upplevelser online, med hundratals på Reddit och Youtube som skryter i tripprapporter om att de upplevt egodöd. På subredditen r/Psychonaut som har drygt 175 000 subscribers flödar inläggen om egodöd, och i många fall används begreppet på forumet för att få bekräftelse. "Egodöd är det slutgiltiga målet med livet", står det i ett inlägg. "Jag tycker det är rimligt att säga att om man varit med om egodöd är man en mer överlägsen psykonaut", står det i ett annat.

Bradley som har upplevt egodöd "en handfull gånger" gjorde en tråd på r/Psychonaut för några månader sedan med rubriken "Does anyone else feel like there is a massive ego-death circle jerk on this [forum]?"

"Jag gjorde det för att det var en massa inlägg som sa typ: 'Tog lite svamp, kände att allting är sammankopplat, var jag med om egodöd?'" berättar Bradley. "Att konstant försöka nå denna heliga graal-upplevelse är inte rätt väg att gå. Man måste ha respekt för såna här saker."

Att försöka förklara vad egodöd faktiskt är och hur det känns är inte helt lätt, men youtubern PsychedSubstance uttryckte koncist som att "ta ett steg tillbaka från ett uppleva livet som programmet och (istället) uppleva livet som operativsystemet". Dakota of Earth, ytterligare en youtuber som gör videos om droger, beskriver transitionen till egodöd som att "medvetandet identifieras i en kropp".

Michael, en 20-årig amerikan från Florida som har trippat "drygt 50 gånger" säger att egodöd infinner sig stegvis: "Man inser inte ens att det håller på at hända. Ens tankar saktar ner, blir förvirrade, sen kommer paniken. Ens kropp kommer börja vibrera som att man är på väg att detonera. Man känner 'det är den här stunden jag rört mig mot.'"

Vid det laget säger Michael att man har valet att antingen acceptera det – eller skrika och kämpa emot.

"Man kan fastna i tiden tillfälligt, då man har förmågan att se sig omkring", säger han. "Det var som om det fanns två jag – min själ såg sig omkring medan min kropp satt och stirrade på min kompis. Jag kunde känna vinden susa runt mig. Jag kände tiden sakta ner tills den stannade upp helt och jag fylldes av ett vitt ljus som kom från överallt. I det ögonblicket upplevde jag det."

Tony, 23, upplevde egodöd för första gången då han rökte DMT för två månader sedan . Han berättar att det var som att varenda yta i hans vardagsrum exploderade av detaljer som han aldrig tidigare lagt märke till; det var så mycket som hände visuellt att han inte kunde blunda. "Det var den mest intensiva känslan av samhörighet jag någonsing känt", säger han. "Alla känslor av ens ego och jaget löstes upp tills ingenting var kvar förutom en underbar känsla av samhörighet till allting."

Precis som Michael beskriver han en känsla av att man lämnar sin kropp. "Jag kände mitt medvetande sakta sväva iväg, bara några centimeter ovanför min kropp. Jag minns att jag tänkte: 'Det är så här det känns att dö.'"

1542129880378-PBAN7N

Bild: INA MIALIUK / Alamy Stock Vector

Forskare tror att känslan av egodöd uppstår i den delen av hjärnan som ansvarar över vår känsla av jaget dämpas av psykedeliska droger, vilket avbryter negativa tankemönster och öppnar upp för nya perspektiv.

På en kemisk – men kanske mindre vetenskaplig – nivå är det fem stadier i den psykedeliska upplevelsen och olika typer av doser som kan hjälpa en uppnå dem. De första två är milda och kan innebära kortvarig minnesförlust och förstärkta visuella effekter, medan tredje nivån är mer intensiv och ger en hallucinationer. Självklart kan humör och tolerans spela roll, men generellt ligger den tredje nivåns dos när det gäller LSD på cirka 100 mikrogram, medan en dos för nivå fyra eller fem (det som krävs för en egodöd) ligger på närmare 300 mikrogram. Med svamp ligger dosen som krävs för en egodöd på fyra till fem gram.

Psykedeliska substanser har sedan länge använts i terapeutiska sammanhang och håller för närvarande på att studeras närmare på flera universitet runt om i världen, bland annat på Imperial College London, Johns Hopkins University i Baltimore och New York University. I kombination med professionellt stöd har de bevisats kunna lindra depression, beroendeproblem och ångest hos människor som är döende. Men det finns dock risker med att använda substanserna i höga doser oövervakat, speciellt om den som tar drogen har bakomliggande problem med psykisk ohälsa. Förvärrade ångestsymptom och PTSD som följd av psykedeliska substanser är båda vanliga bieffekter – men den vanligaste kan vara att man upplever att en extrem personlighetsförändring som infinner sig och sedan aldrig riktigt försvinner efter en egodöd. De flesta av psykonauterna jag talade med berättade om just det här.

Sean, 22, berättar för mig att efter sin egodöd kändes det för honom som att något hade skiftat inombords. "Jag trodde verkligen att jag höll på att få en psykos", säger han. "Jag trodde inte på vad jag såg, hur världen var. Allting kändes konstigt, ingenting hade en mening. Jag blev väldigt antisocial och det krävdes väldigt lite för att jag skulle få panik."

Tony utvecklade ännu mer allvarliga symptom, och han säger att bara existera i sin kropp blev så pass krävande att han till slut blev sjuk. "Jag var tvungen att titta på mig själv i spegeln under en lång tid så jag skulle veta hur mitt ansikte såg ut", förklarar han. "Jag var tvungen att säga mitt namn till mig själv om och om igen tills jag började utveckla en känsla av identitet. Jag såg hur tillfällig den här världen är och hade svårt att se en mening med att leva."

Andliga uppvaknanden kan vara jobbiga berättar Michael: "Sanningen kan göra en olycklig. Man förlorar intresse för saker, folk drar sig undan, man ifrågasätter sin karriär. Det har varit åratal sedan min egodöd, jag tänker fortfarande på den varje dag. Jag var inte redo för den upplevelsen. Jag hamnade i ett stadie av maniskt vansinne – jag trodde hela tiden att trippen inte var över."

Som tur är lyckas en del till slut integreras tillbaka i sina normala liv igen – då lyckligare för att de gått igenom det. För andra blir det som att känslan av att ha sett en utopi som man sedan inte kan leva i genomsyrar allting, vilket leder till en form av nihilism då man ställer sig frågan om att leva en lögn (som alla andra) hade varit ett bättre alternativ.

Det är svårt att säga hur många det är av de som brukar psykedeliska droger som försöker pusha sina trippar till sitt yttersta – är det verkligheten för många eller mest överdrivet skryt på internet? Det har dock var tillräckligt många inlägg relaterade till egodöd på forum som Reddits r/Psychonaut på senaste tiden för att antyda att många psykonauter är på väg mot potentiellt mörka vändpunkter – tydligen till viss del i hopp om att få lite cred på internet.

När man läser om egodöd på internet verkar det onekligen som att fenomenet erbjuder en del lösningar till många av livets problem, och ett löfte om någon form av klarhet i denna väldigt förvirrande tid vi lever i. Men med alla bekräftelsesökande trådar på forum som visar att våra egon uppenbarligen inte förblir döda särskilt länge vore det kanske mer hälsosamt och en bättre idé att försöka lära sig att kontrollera egot än att förstöra det.