Jag låtsas fasta under ramadan

Det är ramadan och min mamma står i köket och kämpar framför spisen för att få ihop världens festmåltid. Hon fastar även fast hon är 64 år gammal och har diabetes. Jag själv? Tidigare idag åt jag en stor tallrik fish and chips till lunch. Men min muslimska familj tror att jag fastar med dem.

Det har varit så här i flera år.

Videos by VICE

Under ramadan kommer de flesta av jordens 1,8 miljarder muslimer delta i fastan, vilket man gör från soluppgång till solnedgång och innebär att man är förbjuden från att äta, dricka (ja, till och med vatten), röka, svära, prata illa om någon och ha sex. Fastan är en av islams fem pelare, och att inte delta i den kan i vissa fall innebära att man blir utsatt för hån, medan det i vissa länder kan leda till böter och till och med fängelsestraff. De flesta muslimer ser fram emot ramadan varje år eftersom de ser det som att man renar sin kropp religiöst, och att det sätter tonen för resten av ens år. Detta är alltså om man faktiskt tror på religionen och utövar den, vilket jag inte gör. Men muslimerna jag lever och umgås med vet inte om det.

Tyvärr är ramadan för mig och andra som mig inte särskilt kul, eftersom det innebär att vi under en månads tid kommer vara oärliga mot våra muslimska familjer och vänner.

Det finns flera skäl till varför någon som kommer från en muslimsk bakgrund väljer att inte fasta. Man kanske fortfarande tror på religionen men tar den inte lika seriöst som man borde. Man kanske tycker att fastan är mer för traditionella muslimer. En annan anledning kan vara att man lämnat religionen bakom sig men inte “kommit ut” om det till ens muslimska familj och vänner – något som många unga med den här bakgrunden står inför och det råkar vara exakt så det är för mig. Precis som många andra millennials är vi helt enkelt inte religiösa, och råkar bara komma från en religion som vanligtvis har en mer strikt inställning till apostasi jämfört med andra religioner i västvärlden.

Resultatet blir en ideologisk klyfta mellan den äldre och den yngre generationen av muslimer, vilket till och med skildrats i popkultur, från Aziz Ansari som käkar bacon i Master of None till Kumail Nanjianis i The Big Sick vars föräldrar säger upp kontakten med honom för att han vill gifta sig med en vit amerikansk kvinna. Det här händer i många muslimska hushåll, i villka millennials har ett synsätt på religion som går emot det mer strikta förhållningssättet som islam kan ha. Vi kanske identifierar oss som muslimer och förkastar diskriminering mot muslimer, men det betyder inte att vi aktivt utövar religionen.

Ramadan för oss kan vara extremt komplicerat att ta sig igenom eftersom det är en så viktig del av islam. Istället för att “komma ut” inför vår släkt och våra vänner vet vi att om vi tar oss igenom månaden är det mer eller mindre lugnt resten av året. En del i den här positionen kanske fastar bara för sakens skull utan någon riktig andlig avsikt, mest för synes skull. Andra kanske försöker undvika sina muslimska nära och kära den här månaden så gott det går.

Men den förmodligen oärligaste metoden är vad jag kallar för “låtsasfasta” – att man låtsas att man fastat hela dagen och avslutar fastan på kvällen, som om man inte käkat dubbla cheesburgare och hinkat i sig lightläsk hela dagen. Många gör det här för att ge skenet av att man fortfarande är utövande muslim. Man gör det bara för att slippa känna att andra muslimer dömer en och det är såklart inte alls poängen med fastan under ramadan, som är menad att vara en krävande andlig resa för att komma närmare Gud.

Att dölja det faktum att jag inte fastar från muslimerna i min omgivning var svårt till en början, men nu har jag finslipat mina metoder. Hur pass svårt det blir beror främst på hur stor stad du lever i och hur många muslimer som bor där – ju mindre stad, desto större utmaning. Om du vet att du med stor sannolikhet kommer springa på en muslim du känner vill du givetvis inte att den personen tar dig på bar gärning med en caramel macchiatio. Det har varit gånger då jag på riktigt kollat både höger och vinster innan jag tagit en klunk vatten i min bil, när jag kört runt mitt på ljusa dagen i den medelstora förorten jag bor i. När jag går ut och äter lunch ser jag alltid till att käka på restauranger som muslimer inte skulle vara i närheten – ofta brukar barer och burgarställen vara ett säkert kort. Halalmarknader och falafelhak är såklart inte de bästa att gå till.

Om man väl lyckas ta sig igenom en hel dag utan att någon märkt att man ätit eller druckit kommer den allra sista utmaningen på kvällen: du måste låtsas som att du är lika hungrig som dina muslimska vänner och familj när solen går ner. Här är det inte ovanligt att man får rejäla skuldkänslor. Man sätter sig ner och äter middag och alla runt omkring dig har gått och svultit hela dagen, medan man själv åt en extra stor skål chili bara några timmar tidigare. Ibland kan vissa märka bara genom att titta på en att man inte har fastat; det är som ett slags sjätte sinne de har, och då får man bara hoppas att de inte kommer ta upp det framför alla andra.

Hela grejen sätter mig själv och andra som jag i en konstig sits. Antingen säger vi bara sanningen och erkänner att vi inte fastar och får acceptera konsekvenserna, eller så fortsätter vi leva i en lögn en månad varje år. Men i nuläget kommer jag i alla fall fortsätta glufsa i mig den här kebabtallriken med ris.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Kanada.