Borde vi bry oss om flatlöss?

Frida Klingberg vill få oss att ifrågasätta hur vi värdesätter olika arter.

|
okt 27 2017, 1:34pm

Flatlöss. Foto: Wikimedia Commons/ GerardM (CC BY-SA 3.0)

Vi lever i en deppig tid. Förutom ekonomisk ojämlikhet, sviniga män och nazister, är det även en hård tid för vår flora och fauna. Regnskogen skövlas fortfarande så det står härliga till, och det är oroväckande många djur som antingen är utrotningshotade eller rödlistade. I veckan kom rapporter om att 75 procent av alla flygande insekter i grönområden i Tyskland försvunnit de senaste 25 åren. Aj.

Men bryr vi oss egentligen?

Känns det inte som att vissa arter är lite mer värda än andra? När jag började fundera på hur mänskligheten prioriterar liv på jorden kom jag osökt att tänka på Frida Klingberg. Du minns säkert henne. Hon uppmärksammades för några år sedan när hon intervjuades i Nyhetsmorgon på TV4 om sitt konstprojekt Bevara flatlusen. Som namnet antyder var syftet med projektet att rädda flatlusen – ett djur hon påstod var utrotningshotad i Sverige.

Utifrån sett är det kanske svårt att känna empati för Fridas åtagande. Men å andra sidan borde kanske flatlusen ha lika mycket rätt att leva som flygande insekter i Tyskland? Jag ringde upp Frida för att ta reda på hur hon ser på saken. Jag ville såklart också veta hur det är att vara flatlus 2017.

VICE: Berätta om hur Bevara flatlusen kom till.
Frida Klingberg: Jag höll på med ett projekt som hette "Hated Animals" som bland annat handlar om vargar, vilket ledde in mig på flatlusen. Jag blev väldigt intresserad av hur vissa arter inte räknas som en del av den biologiska mångfalden, vilket framför allt är arter som lever i och på människan, arter som definieras som parasiter som inte har ett existensberättigande. Så jag började undersöka vad egentligen argumenten är för biologisk mångfald och hur argumenterar man för den här ojämlikheten.

Jag började med projektet 2013, men om jag får tag i flatlöss fortsätter jag arbeta med det. Så om det är någon där ute som har flatlöss vill jag fortfarande bevara dem. Det är pågående, fastän det kanske är lite lågintensivt just nu.

Bevara flatlusen. Foto: Fria Klingberg

Hur bevarar man flatlöss?
Då kunde man anmäla sig till att delta i ett ambulerande naturreservat, för att bevara den här arten som verkar vara utrotningshotad i Sverige. Ett ganska stort antal människor gjorde det. Men jag fick aldrig tag på några levande flatlöss, så själva reservatet har fortfarande inte kommit igång än. Och det oroar mig, för det betyder ju någonting också – att det kanske inte finns så många [flatlöss kvar]. Så, igen, om någon läsare har flatlöss får de gärna höra av sig till mig.

Kritiker har ju sagt att "flatlusen är inte viktig för vårt ekosystem".
Det är ett farligt argument. Om det är så att funktion och nytta är det som skapar exitensberättigande, då kan man börja fråga sig, "Jaha, men den där människan, vad har den för nytta? Eller, "Den där gruppen, vad har den för funktion?"

Vi vet inte vad flatlusen gör för nytta. Det är ingen som har forskat eller tittat närmare på det. Det vi vet är att genom att inte ha så många parasiter på vår kropp får vi problem med vårt eget immunförsvar – det finns allergier, diabetes och andra sjukdomar som accelererar i den så kallade "rika världen", och delvis är ju det för att vi lever för rent, för att vårt immunförsvar inte behöver kämpa emot eller vara upptagna med till exempel flatlöss och andra parasiter. Så om man vill ta funktionsdebatten kan man ju säga att vi kan inte svara på det i dag, men vi vet att det nog skulle gå bra att ha lite fler parasiter på andra sätt än vi kanske tror.

Hur har reaktionerna varit?
Det har verkligen varit både positivt och negativt. Det äckel som jag uppenbarligen har väckt hos människor genom att föreslå det här är intressant [i relation till] de argument som jag tittar på. Genom att jag blir den som är äcklig och borde låsas in eller dödas eller utrotas (det går vilt till på många kommentarsfält) gör ju dem mig till den där "orena" som ska tas bort ur det "rena" samhället.


Relaterat:


Vet du något om flatlusens ställning ändrats eller håller den fortfarande på att dö ut?
Att den skulle vara utrotningshotad i Sverige det är det egentligen ingen annan än jag som påstått. Det som finns är då artiklar som visar på att den är på väg att försvinna från Danmark och Australien. Jag har fått ganska många berättelser faktiskt från 40- och 50-talsgenerationen om hur det var på 60- och 70-talet när ganska många fick flatlöss. När jag jämför det med hur få berättelser jag fått från folk som haft flatlöss i 80- och 90-talsgenerationen (och då också att det varit ganska många som hade fått det utomlands) har jag dragit slutsatsen att det kanske ser likadant ut här.

Tycker du att det är grymt att använda medel mot flatlössen? För det tar ju kål på dem.
Jag tycker det är grymt att det är självklart att man ska ta kål på dem. Sen kan inte jag säga vad som är rätt i varje enskilt fall. Ja, den är obekväm att ha, det kliar för de flesta, så då kan man kanske dela på [ansvaret] så att man har det några veckor var? För det är taskigt om någon eller några ska bära hela naturvårdsansvaret för den här arten hela tiden. Man kanske i sådana fall ska organisera det på något vis, så att de får någon slags ersättning för det arbetet.

Kan det vara värt att fundera på samma sätt med till exempel bakterier och små organismer? Var drar man gränsen?
Ja men absolut. Poängen är egentligen att människan inte är isolerade från ekosystemen. Vi är inte isolerade från naturen. Vi är en del av naturen. Det man kallar för natur, det vill säga när man pratar om andra arter än mänskliga, då är det liksom ett flöde in och ut ur våra kroppar hela tiden, och det känns som att vi tror, att natur är någonting som är där borta. Man ser inte att natur eller andra arter är inuti oss, utanför oss. Vi äter bakterier, vi sväljer bakterier, vi bajsar ut bakterier. Vi har ett konstant flöde med andra arter. Vi är inte i kontakt med andra arter, vi är andra arter.

Så det handlar egentligen om normkritik.
Ja. Men jag skulle inte säga att det bara handlar om normer, det handlar också om grundläggande etik och världsbild, kopplat till både ekonomi och religion på många sätt. För mig är det inte bara normer, utan även något mer komplicerat än så: Vad har vi för relation till natur? Vad har vi för relation till "den andre"? Det ser vi egentligen på oss själva och våra rättigheter, så det är mycket av våra rättigheter som tar uttryck i konsumtion på andras bekostnad. För att man alltid tycker man har rätt till en kropp som inte kliar, till exempel, eller att man har rätt till ett bekvämt liv hela tiden. Det kanske är ett mål, men nuförtiden får en del personer det på bekostnad av andra.

Hur ser du på din personliga relation till alla övriga djur och varelser?
Jag tror inte på det här med att man kan vara så att säga "god" eller "ond", att det finns ett sätt som är rätt, vilket komplicerar det för det hade varit ganska mycket lättare att säga, "Nej men man ska bli vegan och man ska sopa gatan framför sig så man inte trampar på något som kan dö." Och det är kanske ett gott mål, på något sätt, men vår vår värld – som kollektiv och som struktur – är vi inte där än. Och personligen tänker jag mig att jag gör så gott jag kan, men det är inte som att jag på något vis är en ängel. Mina värderingar och mitt görande har ett glapp, kan man säga.

Mer VICE
VICE kanaler