Onani kan göra det svårare att komma av sex – inte minst för kvinnor

I vissa hörn av internet används termen "death grip syndrome" för att beskriva det inte vetenskapligt bevisade tillståndet som drabbar personer med snoppar. Frekvent och aggressivt runkande ska leda till mindre känslighet, erektil dysfunktion och problem att komma. Enligt den här artikeln från 2003 som eventuellt myntade termen uppstår vanligtvis death grip syndrome hos män som efter att ha onanerat på samma sätt om och om igen sedan de var tonåringar har svårt att få orgasm med en partner.

Death grip syndrome är inte en vetenskaplig term eller ett erkänt medicinskt tillstånd, men att onanera genom att alltid använda samma teknik och förlita sig på den specifika tekniken för att uppnå orgasm är ett väldokumenterat fenomen – bland män. Precis som i många andra sammanhang talas det inte lika mycket om kvinnans sexuella njutning.

Men det här är inte något som drabbar uteslutande män. "Vi ser även den här typen av problem med kvinnor", säger sexologen och sexterapeuten Isiah McKimmie. "Fast inte lika ofta som med män. Ibland har kvinnor lärt sig onanera och göra så de får en orgasm på ett visst sätt, eller i en specifik position, som blir svår att återskapa när man har sex [med en partner]."

Anna som pluggar juridik säger att hon "började onanera ganska tidigt och vande [sig] vid att uppnå orgasm på ett specifikt sätt: ansiktet neråt och juckandes på saker. Jag har haft svårt att få orgasm med en partner väldigt länge."

Kelsey som är i mitten av 20-årsåldern säger att det varit ett "stort problem" för henne. "Jag började onanera liggandes på mage och typ jucka på mina händer. Det tog flera år av träning innan jag kunde komma på ett annat sätt än det. Än idag tar det evigheter om jag inte är i den positionen."

Emily som pluggar kriminologi säger att även hon började onanera i ung ålder, och hon känner sig uppgiven över att hon fortfarande har svårt att komma med en partner. Katie, som går sista året på gymnasiet, har samma problem: "Jag var väldigt ung när jag började onanera, och jag har alltid gjort det liggandes på min mage. Jag kan inte komma om jag inte är i just den positionen."

En anledning till varför den här vanemässiga typen av onani främst kopplas till män är eftersom från en tidig ålder "uppmuntras män att tilltås att ta på sig själva", säger Cyndi Darnell, sexolog och sexutbildare. Kvinnor får vanligtvis inte samma uppmuntran, eftersom vaginan fortfarande generellt ses som något 'äckligt och privat.'"

Darnell menar att eftersom män och kvinnor onanerar annorlunda finns det ingen direkt kvinnlig motsvarighet av death grip syndrome. Det finns dock enligt henne vissa likheter, och vissa kvinnor hamnar i ett visst onanimönster som i längden kan leda till problem.

VIDEO:

"Det är inget fel med det", säger hon dock. "Det finns inget att få panik över. Dessa mönster är väldigt lätta att förändra. Det är inget permanent."

Jag frågar henne varför det verkar som att det diskuteras mindre när det kommer till kvinnor. "Det finns många kulturella rädslor när det kommer till kvinnlig onani", säger Darnell. Ta till exempel det så kallade "vibrator-beroendet", en myt som inte backas upp av några riktiga vetenskapliga studier eller forskning, som bara bidrar till att kvinnors onanivanor blir sedda som en psykologisk avvikelse. Resultatet blir att kvinnor som upplever att det är svårt att få sexuell njutning kan känna sig obekväma med att bryta tystnaden."

Som sexutbildaren och relationsterapeuten Tanya Koens säger: "Kvinnor blir inlärda att man ska vara sexig, inte sexuell." Kvinnor blir generellt inte heller uppmuntrade att lära sig om hur våra kroppar fungerar, menar Koens.

En annan viktig aspekt är att många som upptäcker onani som barn eller i början av tonåren lär sig snabbt att det är en aktivitet man aldrig ska diskutera. Med tiden menar Koens att det här kan leda till en "frånkoppling av sinnet och kroppen" som gör det svårare för kvinnor att känna sig bekväma med sexuell njutning tillsammans med en partner.

Darnell håller med om att tabun kring kvinnors sexuella njutning kan hämma en öppen diskussion av orgasmisk dysfunktion hos kvinnor och forskning om hur kvinnor upplever sina egna kroppar, för att inte tala om hur det är för trans- och ickebinära personer.

Hon säger dock samtidigt att det är en "spännande" tid, i och med att forskning på sexualitet börjar bli allt mer inkluderande av upplevelser för personer med olika könsidentiteter. "Den gamla kliniska modellen som begränsar sexualitet till cismäns sexualitet håller snabbt på att bli förlegad. Vi gör framsteg, men det finns fortfarande mycket forskning som behöver göras.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Australien.