Att förlora oskulden är för de flesta en minnesvärd upplevelse, något man ser tillbaka på som något fint och kanske lite stelt. David Huggins berättar dock att hans första gång var lite mer speciell än det är för de flesta.
“När jag var 17 förlorade jag oskulden med en kvinnlig utomjording,” berättar 74-åringen i en dokumentären Love and Saucers. “Det är allt jag kan säga om det.”
Videos by VICE
Sexet han pratar om ska ha skett 1961, när Huggins bodde med sina föräldrar på en bondgård ute på vischan i USA. Det här var inte första gången som han ska ha träffat på en utomjording; han har sett konstiga varelser ända sen han var åtta. Men den här dagen, när han promenerade genom skogen i närheten av hans hem, stötte han på en alienkvinna som förförde honom. “Jag trodde, om något, att jag skulle ha förlorat oskulden i baksätet på en bil – något sånt. Men så blev det inte,” säger han i filmen.
Enligt Huggins fortsatte besöken och hans sexuella förhållande med utomjordingarna in i vuxen ålder. När jag intervjuade honom för den här artikeln berättade Huggins att hans senaste möte med Crescent (namnet han gett till kvinnan i skogen) var för sex månader sedan. “Jag satt i en fåtölj, och kvinnan, Crescent, var bakom mig och omfamnade mig med sina armar,” sa han. “Och det var det. Jag vet inget mer förutom det.”
Huggins är väldigt saklig när han pratar om sina möten, vilket gör att han inte riktigt stämmer in på bilden man har av människor som tror på ufon och konspirationsteorier. Han verkar inte bry sig om uppmärksamhet, och för honom spelar det ingen roll om någon faktiskt tror honom. När Huggins säger att han avlat fram hundratals alienbebisar – ytterligare en intressant aspekt av det hela – låter han ungefär lika vardaglig som en bonde som berättar om sin skörd.
Filmskaparen Brad Abrahams hörde talas om Huggins och letade rätt på honom i New Jersey där han numera bor. Abrahams hade lyssnat på en podd om ufon och det övernaturliga när Huggins hade kommit upp. “I ett hav av bisarra påståenden var det denna som flöt upp till ytan,” sa han. “Och det var Davids berättelse.”
Huggins föddes i Georgia 1944. I Love and Saucers berättar han om att han brukade leta efter pilspetsar i närliggande fält på fritiden, och att han inte tyckte om baptistkyrkan som hans äldre släktingar tog honom till ibland. När han började se konstiga varelser runt omkring på gården där han bodde trodde han först att han höll på att bli galen.
“Jag sitter under ett träd, och så hör jag en röst säga ‘David, bakom dig.’ Och jag vänder mig om, och där sitter en hårig liten figur med stora lysande ögon som kommer rakt mot mig. Jag trodde det var ett spöke. Jag visste inte vad jag skulle tro,” säger han i filmen. En annan dag såg han en “insektsliknande varelse” som påminde om en bönsyrsa. “Jag blev vettskrämd,” berättar han. “‘Vad i hela friden är det jag tittar på?’ Och för en som är åtta vet man inte riktigt vad man ska tro.”
När chocken lagt sig säger Huggins att hans möten fortsatte vara konstiga, men egentligen inte speciellt hotfulla. När han flyttade hemifrån på mitten av 60-talet för att plugga konst i New York följde varelserna med. Crescent, varelsen som tog hans oskuld, besökte honom så pass ofta på nätterna att det blev rutin. “Min relation till Crescent var varm och vänlig. Lite konstig. Eller, väldigt konstig. Hon var egentligen min flickvän,” säger Huggins i dokumentären. “Det var ett väldigt okonventionellt förhållande,” tillägger han.
En av de allra första målningarna som Huggins gjorde var på honom och Crescent när de har sex. “Målningen är egentligen inte så bra. Hon ligger på mig, jag får en orgasm, sedan försvinner hon tillsammans med insektsvarelsen,” säger han. Liknande målningar finns att se i hans lägenhet. De är surrealistiska och ser nästan lite ut att vara målade av ett barn, med mörka blåa och gröna färger.
Just att han målar sina möten med utomjordingar är något som särskiljer honom från många andra som berättat om bortföranden av utomjordingar. Huggins har målat dem sedan 1987, när han började minnas detaljer från sina allra första möten. Han säger att anledningen till hans minnen kom tillbaka var att han läste Budd Hopkins bok Intruders: The Incredible Visitations at Copley Woods.
“Det var som ett tvång. Jag blev ledd till boken,” säger han i filmen. “När jag började läsa kapitlet ‘Other Women, Other Men’ kände jag bara, Herregud, det här är kvinnan jag aldrig berättat om för någon. Medan jag läste började minne efter minne komma tillbaka till mig. Det var bild efter bild. De slutade inte komma. Jag tror det som störde mig mest är att jag inte visste vad jag skulle göra med det. Jag var så rädd.”
“Det kändes nästan som han höll på att bli galen… av att inte kunna bearbeta de upplevelser han var med om. Vad var de för något? Varför honom? De lät verkligen som att han höll på att tappa greppet om sitt eget liv och verkligheten,” berättade Abrahams för mig. “Och sen fick han tydligen det här meddelandet från varelserna att han skulle måla sina erfarenheter, och så fort han gjorde det förändrade det honom.”
“Han sa att det blev som en release. Han kunde sova för första gången på flera veckor. Och sen dess har han målat varenda minsta detalj av varje möte. Ett hundratal målningar. Det är konstterapi. Jag vet inte om David skulle uttrycka det så, men det var en stor del av det som jag ville visa. När han hittade ett sätt för att visa resten av världen, eller kanske bara sig själv vad det var som hände rent visuellt genom konst, kunde han börja bearbeta, försöka förstå och acceptera vad det nu var han råkade ut för,” sa Abrahams.
Det som gör Love and Saucers till en väldigt bra dokumentär om en man som målar porträtt av sig själv när han har sex med aliens är att Abrahams presenterar detaljerna kring Huggins upplevelser och låter tittarna själva dra sina egna slutsatser. I grund och botten är Love and Saucers en film om tro. I första halvan av filmen berättar Huggins sin egen berättelse, men den andra halvan består av intervjuer med hans vänner och grannar. Vissa av dem kände inte till något om Huggins möten innan det. Men alla trodde på honom.
Sen har vi Jeffrey Kripal, en professor i filosofi och religion på Rice University i Texas – mannen som tillbringade början av sin karriär med att studera erotisk mystik, vilket ledde honom till att börja studera litteratur om bortföranden av utomjordingar. “All religionhistoria handlar i princip om konstiga varelser som kommer ner från himlen och gör märkliga saker med människor, och historiskt sett har [varelserna] i dessa händelser eller möten utmålats som änglar, demoner, gudar, gudinnor eller vad det nu är. Men i den moderna och rätt sekulariserade världen vi lever i utmålas de som science fiction,” säger han i Love and Saucers.
Kripal tror på Huggins. Han säger att blandningen av terror och eufori som Huggins beskriver stämmer överens med uråldriga beskrivningar av människor som mött något heligt. Dessutom är detaljerna kring Huggins bortföranden likadana som andra människor har beskrivit som Kripal intervjuat, som även de menar att de varit med om någonting övernaturligt. “Jag är helt övertygad om att de inte ljuger; de är väldigt uppriktiga. Men återigen, vad det faktiskt är är en helt annan fråga, och det är där jag anser att vi behöver vara mycket mer ödmjuka,” säger han.
Vare sig du tror att Huggins faktiskt haft sex med aliens de senaste 50 åren eller inte är det uppenbart att Huggins själv tror det. “Ponera att den här mannen inte ljuger och att han kommunicerar något som han varit med om, men som inte behöver tas bokstavligt. Man behöver inte vara galen för att kunna hävda att man varit med om de här helt oförklarliga upplevelserna,” sa Abrahams.
Det som jag tycker är mer fascinerande än att fundera på vad som egentligen är sant är vad Huggins berättelser säger om den här impulsen att man vill bortförklara något man själv inte förstår sig på, och om vår begränsade förmåga att tolka alla känslor, upplevelser och nervsignaler som kommer av att vara människa.
När jag frågade Huggins varför han tror att varelserna började visa sig för honom svarade han: “Jag har en känsla av att tiotals miljoner, kanske hundratals miljoner, har haft liknande upplevelser, främst som barn. Som barn tror jag att vi är så pass öppna för saker att de här varelserna kan komma till oss. Jag vet att jag aldrig försökte stänga ute det, för det har fortsatt genom hela mitt liv.”
Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE USA