Sex

Jag testade japansk bondage för att lära mig om konsten att bli fastbunden

Jag lärde mig dessutom rätt mycket om smärta, blåmärken och hur mycket min axel klarar av innan den går ur led.

av Djanlissa Pringels; foto: Sabine Rovers
2018 07 25, 8:41am

Japansk bondage, även kallat kinbaku eller shibari, är en flera hundra år gammal form av BDSM som bygger på skönheten i att bli fastbunden med rep och spänningen i att någon annan har full kontroll över en. Med shibari är det som att man blir gjord till en mänsklig skulptur samtidigt som man stimuleras sexuellt – det är i alla fall tanken. Det är konst... fast för sex!

Jag har alltid varit fascinerad av tanken på att vara fastbunden, men jag har aldrig på riktigt gått så långt att jag funderat på att be någon att binda fast mig och hissa upp mig i luften. Jag tycker att en bunden naken kropp kan se sexig ut, men samtidigt känns det som att det måste vara extremt smärtsamt för personen som dinglar uppe i repen. Kanske för smärtsamt för att göra en tänd överhuvudtaget.

För att ta reda på varför folk dras till shibari hörde jag av mig till Bob Roos som driver fetischsidan Ropemarks. Han är 48 år och kommer från Amsterdam, och de senaste 20 åren har han anordnat BDSM-workshops. Hans specialitet är japansk bondage.

Steg ett.

Några dagar efter att jag tog kontakt med honom befinner jag mig i Bobs lägenhet i Amsterdam. På väggarna runt omkring mig ser jag uppsatta bilder på fastbundna superhjältar från serietidningar. Innan vi kör igång sätter vi oss på hans balkong, och han ger mig en kort historialektion om hans favoritfetisch. "Japansk bondage började faktiskt med att poliser behövde binda fast personer som blev gripna", berättar Bob. "För flera hundra år sedan behövde japanska poliser använda rep för att förflytta brottslingar, och man var tvungen att lära sig komplicerade knopar för att hindra dessa från att kunna fly. Samma poliser tog sedan med sig sina färdigheter till sovrummet."

Bobs partner, Spring, kommer och gör oss sällskap på balkongen. Jag känner direkt igen henne från foton publicerade på Ropemarks. De råa bilderna på hemsidan fick mig att inse hur mild den BDSM är som skildras i filmer som Fifty Shades of Grey. Bob berättar för mig att han ogillar att mjukporr har gett en så falsk bild av vad bondage faktiskt är. "Man tittar på det och går därifrån och vill binda fast och hissa upp sin partner i taket, men vad man inte inser är att det är mycket svårare än vad det ser ut att vara. Repen går sönder lätt", förklarar han.

Bob känner då att det är dags att börja berätta om alla gånger folk har skadat sig efter att rep brustit, och jag börjar fundera på om det var en så bra idé att jag ens kom hit.

Tydligen är nervskador den största risken med japansk bondage. Bob berättar att när det kommer till andra typer av BDSM kan det vara lättare att märka om något går snett, medan det ofta kan vara svårare att lägga märke till att en shibari-knut inte sitter bra förrän det är för sent.

Bob binder fast mig.

"Men säkerheten är viktigast av allt", försäkrar han mig, kanske eftersom han känner av min nervositet. Speciellt för nybörjare är det "viktigt att se till att ingenting stryps åt helt", fortsätter han. "Varje sekund som man slösar bort genom att inte kommunicera att en del av ens kropp har somnat riskerar man allvarliga nervskador."

Det är dags att sätta igång. Först börjar Bob med att testa min vighet genom att dra båda mina händer bakom ryggen på mig. Jag frågar försiktigt om det här kommer kännas skönt överhuvudtaget. "Nej", svarar han skrattandes och berättar att "suspension bondage" (när någon binds fast ovanför marken) främst handlar om smärta – inte nödvändigtvis från repen, utan även från ställningarna man placeras i. "Man måste bara fortsätta andas och ta sig igenom det", säger Spring. Genom att göra det kommer jag tydligen vid något tillfälle hamna i vad som kallas för "rope space" – en slags trans som kommer av att endorfiner pumpas ut i hjärnan.

Med några riktigt EDM-bangers som bakgrundsmusik börjar Bob binda fast mina händer bakom ryggen på mig på ett kontrollerat och rytmiskt vis. Jag lägger märke till att han nu står i en mer dominant ställning. Jag kan inte se vad som försiggår bakom mig, men jag kan känna att repen spänns åt hårdare och hårdare.

Till slut har Bob bundit fast hela min kropp så att jag bara kan röra mitt huvud. När jag står där, nästan helt orörlig, börjar han lugnt berätta om hur han utvecklade sin fetisch. Allting började med hans intresse för superhjältar. "När jag var åtta fick jag en serietidning av min mormor som hade en bild på Spider Woman fastbunden på framsidan", säger Bob. "Sedan dess har jag varit på jakt efter serietidningar med kvinnor som är fastbundna." Det förklarar alla bilder han satt upp i lägenheten.

När han fick sin första tidning var Bob för ung för att förknippa sin fascination med sex, men efter att han började titta på porr som tonåring fick han upp ögonen för BDSM-kategorin. Ända sedan dess har han varit öppen med alla sina partners om sin förkärlek för bondage.

Jag kan inte röra mig alls, men jag står och lyssnar intresserat på vad Bob har att säga. Plötsligt drar Bob i ett rep, och jag lyfts upp så att jag nu hänger sidleds. Jag skriker. Min största rädsla vid det här laget är att jag ska göra illa min axel som gick ur led när jag var 14. Men lyckligtvis sitter min arm som den ska. Jag börjar känna mig snurrig och Bob uppmanar mig att fortsätta röra mina fingrar, för att han ska kunna se att blodtillförseln inte stryps åt någonstans.

Kort därefter, utan någon som helst förvarning, börjar han vrida min kropp i flera olika positioner. Plötsligt lyfts jag högre och högre upp i luften tills mina fötter knappt nuddar marken längre, för att sekunden senare bli nerhissad igen. Jag känner mig som en antik möbel som hissas upp och ner under en flytt. Det är som om jag är en karaktär i Bobs spel, och jag kan inte bestämma mig för om smärtan känns bra eller dålig.

"Just den känslan är det som jag gillar med det", berättar Spring som står bredvid oss och dricker te. "När jag håller på att bli fastbunden överlämnar jag mig åt smärtan, och till slut accepterar jag den."

Bob drar upp mig i luften.

Jag frågar Bob om allt det här inte blir lite opraktiskt ibland, typ om de bara är sugna på en snabbis. "Vi är inte alltid sugna på bondage, men vårt sex är alltid rätt kinky", svarar han.

Bob binder fast ytterligare några rep runt mina axlar. Smärtan och trycket börjar sakta men säkert bli mer uthärdlig. Det börjar kännas lite som en väldigt hård massage på en spänd muskel. Bob lägger märke till detta faktum och frågar om jag gillar det. Jag svarar ja, vilket han verkar ta som ett tecken på att det är dags att dra upp mina ben i luften tills jag hänger helt uppochner. Blodet väller in i min hjärna. Smärtan kommer tillbaka.

Jag blir röd som en tomat i ansiktet, och Bob är inte min partner så jag skulle inte säga att stämningen är sexig direkt, men vi har det ändå rätt trevligt. Nu när jag är fastspänd med hela min kropp uppe i luften förstår jag varför vissa tänder på att vara helt maktlösa. Man måste ge över full kontroll till någon som kan göra vad som helst med en, eftersom det gör fysiskt ont att streta emot.

Bob berättar att i det här läget kan man välja om man vill ta det steget längre. "Sex kan vara en viktig del av bondage", säger han. "Den som binds fast kan till exempel be om att få sina ben bundna på ett visst sätt så att de kan bli knullade medan de hänger där. Det finns även speciella japanska bondage-lekar, där till exempel en kvinna placeras i vad som traditionellt anses vara en förödmjukande ställning, som när hennes armar binds bakom ryggen och hennes bröst skjuter fram. Den ställningen är inte så speciell här i väst, men generellt anses det vara en förnedrande position i Japan."

Bob vänder på mig igen. Jag börjar vänja mig vid hans manövreringar och börjar känna att det är rätt nice igen. Bob lägger märke till mitt lugn och släppar på repet som håller upp mitt huvud, vilket leder till att jag är upp och ner igen.

Jag blir återigen snurrig, men den här gången försöker jag slappna av i kroppen, vilket gör att jag gradvis börjar känna mig lättare. Jag kan inte röra mig alls, men till skillnad från tidigare då jag kände mig orolig känner jag nu en känsla av frihet. Jag är medveten om att det finns andningsövningar som man kan tillämpa under sex vilket kan förlänga och förstärka en orgasm. Jag känner på mig att orgasmer säkert blir starka när man befinner sig i "rope space", men personligen känner jag mig inte speciellt kåt just nu.

Märkena på huden efter sessionen.

Bob tar det hela ett sista steg längre. Han släpper ut mitt hår och binder fast det med ett rep. Sedan drar han så att mitt hår spänns åt, vilket gör att min nacke dras med och hamnar i en spänd position. Nu när jag inte ens kan röra mitt huvud längre blir jag hypermedveten om mitt hår och mina muskler. "Jag måste erkänna att jag verkligen gillar att ha kontroll", kommenterar Bob.

Det är dags för Bob att släppa mig fri. Jag känner bördan tas av från mina axlar – både bildligt och bokstavligen talat. Jag kan äntligen röra mig och blir lättad över att ha fast mark under fötterna igen. Repen lämnar märken efter sig på min hud, märken som dagen därpå blir blåmärken.

Det är ganska enkelt att förstå hur bondage kan förbättra ens sexliv. Det är utmanande, oförutsägbart och förutsätter att man helt och håller underkastar sig sin partner. Och det ser riktigt fint ut rent estetiskt. Jag tror dock inte jag kommer bära med mig den här erfarenheten in i mitt eget sovrum. Även fast jag gillade att märkena på min hud och min spända nacke kändes lite som ett kärleksbett tror jag att jag är för otålig för shibari. Det tar en stund för att få alla rep på plats, så när jag väl var där uppe skulle jag ha förlorat all sexlust.

Det var en kul grej att testa på, men i framtiden när jag blir sugen på sex tror jag inte att jag kommer vara sugen på att göra konst av det.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Nederländerna.