I januari för ett par år sedan åkte jag från Köpenhamn för att backpacka i Malaysia och Thailand i sex veckor med min kompis Stine. Vi skulle äta god mat, lära oss om andra kulturer och givetvis dricka en och annan bucket. Vi var riktigt taggade. Innan vi åkte ville jag hyra ut min lägenhet i Köpenhamn via ett företag – något som jag hade gjort tidigare utan några som helst problem. Den här gången hittade jag dock ingen som var sugen på att hyra min bostad, så jag tänkte att jag bara skulle behöva strama åt min budget lite grann. Företaget jag använde mig av var som AirBnB, fast mindre, vilket gjorde att jag antog att deras kundtjänst av någon anledning borde vara rätt bra.
Jag skulle dock snart lära mig att det inte alls var så.
Halvvägs in på vår resa ligger jag och Stine bakis på en strand på Koh Phi Phi när jag får ett meddelande från en tjej som är intresserad av att hyra min lägenhet en hel vecka, med start dagen därpå. Jag har redan spenderat alldeles för mycket pengar, och en vecka skulle ge mig 5000 danska kronor (ungefär 7000 svenska), så jag tar ett rätt snabbt beslut. Jag ber bara någon där hemma åka hem till mig, byta lakan, städa lite, och ge hyresgästen nyckeln.
Tjejen heter Kitti* och kommer från Tjeckien. Hon ser söt ut på sitt foto, och jag ser att hon finns på Facebook också, så jag antar att allt är i sin ordning. Hennes engelska är inte superbra, men hon berättar att hon och hennes pojkvän kör bil till Köpenhamn, och ett annat par de reser med kommer komma dit med flyg. Hon frågar mig om de kan betala kontant, på grund av något problem med en banköverföring. Jag blir inte försäkrad hos uthyrningsföretaget om betalningen inte går genom dem, så jag meddelar henne att det tyvärr inte går. Till slut lyckas hon föra över pengarna via en vän med ett tyskt bankkonto. Vår konversation är lite märklig, men jag antar att de bara är väldigt spontana på sin roadtrip genom Europa. Bokningen blir bekräftad och jag får pengarna överförda.
Det går några dagar och jag hör ingenting från dem. Jag tänker att det måste betyda att allt är som det ska. Kitti sms:ar mig plötsligt och frågar om de kan bo hos mig en vecka till. Yessss. Mer pengar = mer buckets, tänker jag för mig själv. Det blir återigen ett problem med att föra över pengar, och den här gången går jag motvilligt med på att låta dem betala kontant. Min kompis Line gick med på att snygga till lägenheten åt mig, så Kitti och hennes kille åker hem till henne med ett kuvert med kontanter.
Ungefär en vecka senare är jag och Stine i norra Thailand, där vi blir välsignande av en buddhistisk munk i ett tempel i Chiang Mai. Direkt efter det blir båda våra plånböcker stulna, så vi skämtar om att välsignelsen i själva verket var en förbannelse. Därifrån tar vi oss till Bangkok, och en morgon vaknar jag och ser att min bror har försökt ringa mig. I ett sms har han skrivit: "Ring mig. Det har hänt en grej med din lägenhet." Jag får inte tag på honom på grund av tidsskillnaden, så jag sms:ar tillbaka och skriver att han ska ringa mig när han vaknar – men bara om det verkligen är något allvarligt.
Vi är nära slutet på vår resa, och Stine och jag bokar en dagsutflykt till den historiska staden Atytthaya norr om Bangkok. Jag känner mig dock lite tveksam, eftersom vi förmodligen inte kommer ha täckning, och jag har fortfarande inte hört från min bror. Stine lugnar ner mig, och det slutar med att vi åker i alla fall. På vägen dit pratar vi om vad det värsta var som skulle kunna ha hänt. Jag ser framför mig att de haft världens rave i min lägenhet och lämnat världens röra efter sig eller något. Det är väl det värsta jag kan komma på.
Jag står i mitten av ett stort torg framför ruiner av ett uråldrigt tempel när min mobil ringer. Det är min bror. Så fort jag ser hans namn på skärmen stiger mina ångestnivåer.
"Hej, så förstörde de hela lägenheten, eller…?" frågar jag, beredd på att få höra det absolut värsta.
"Ehh, nej… men de har typ en bordell där inne", svarar han.
Jag blir helt stum. Det här är definitivt inte det jag var beredd på att höra. Utan att veta vad jag ska ta mig till börjar jag gråta, och en grupp thailändska skolpojkar på klassresa börjar peka och skratta åt mig. Stine kommer springande och frågar vad som hänt, och det enda jag lyckas få ur mig är att skrika: "Det är en prostituerad! Det är en prostituerad!"
När jag hunnit samla mig lite förklarar min bror att flera av mina grannar har hört av sig till honom och sagt att de börjar bli misstänksamma. Tydligen har det varit olika män som kommit och gått i lägenheten en gång i halvtimmen från morgon till kväll. Kvällen innan hade min granne i lägenheten ovanför tydligen gått ner och knackat på hos mig för att upplysa mina gäster om att rökning inte är tillåtet, och blev då mött av Kitti som var klädd i en sammetskimono och stilettklackar. Hon hade trott att han var en kund. Grannen på våningen under kunde tydligen höra henne gå runt i klackar hela dagen lång, och ska ha hört vad som enligt henne måste ha varit någon slags strippshow. Och sen var det stön. Jättemycket stön, tydligen. Och högljudd ska det ha varit.
Jag ber min bror göra nåt åt saken, men han är inte så sugen på det, då grannarna berättat att två äldre, muskulösa män bor i lägenheten tillsammans med Kitti. Jag känner att jag vill att alla tre ska ut ur min lägenhet så fort som möjligt, så där står jag, bland tempelruiner med thailändska skolpojkar och sugigt 3G, och försöker få tag på mina vänner där hemma, men alla är för rädda för att åka hem till mig. Till slut inser jag att det inte finns så mycket jag kan göra tills vi kommer tillbaka till hotellet och får ordentlig mottagning.
Så fort vi kommit in i lobbyn har jag danska polisen på tråden, och jag får prata med en särskilt strikt konstapel. Jag på riktigt hulkar i mobilen, och hon jag talar med berättar att "det här är vad man får räkna med när man hyr ut sin lägenhet för lite fickpengar". Eftersom prostitution är lagligt i Danmark finns det inte så mycket de kan göra, förklarar hon. Enligt henne borde jag snarare prata med uthyrningsföretaget.
Jag börjar leta efter ett telefonnummer på företagets hemsida, men det går inte att hitta något. Det enda de har i form av kundtjänst är en chatt, där jag får ett "Tack för din förfrågan, vi svarar dig så snart vi kan". Jag googlar på företaget och ser att de fått massor av dåliga recensioner, och folk har skrivit att det praktiskt taget är omöjligt att få tag på deras kundtjänst, att om man får ett problem får man mest klara sig själv.
Lite spermapapper
Vid det här laget inser jag att jag inte har något val – jag måste ringa Kitti. "Hej Kitti", säger jag när hon svarar. "Jag vet vad ni håller på med. Ni gör någonting olagligt och måste lämna min lägenhet genast." Hon svarar med att tjuta "Neeeej!" i en gäll ton, och efter lite fram och tillbaka börjar jag bli arg på riktigt, när jag dessutom hör att någon ringer på dörrklockan – jag antar att det är en av hennes kunder – så jag vrålar genom luren: "NEJ, Kitti! Öppna INTE dörren! ÖPPNA INTE DÖRREN!" Till slut går hon med på att lämna lägenheten under villkoret att de får pengarna tillbaka för den andra veckan som de redan betalat för. Jag får ett utbrott och väser fram: "Nej, nej, du kommer inte få en krona tillbaka från mig", innan jag lägger på.
Direkt efter ringer min mobil igen, och det är en av killarna i hennes gäng den här gången. Han säger att om de ska checka ut tidigare än överenskommet behöver de få pengarna tillbaka. Jag hotar med att ringa polisen, men han hotar mig tillbaka och säger att jag är den som stulit pengar från dem. Jag får panik och går med på att min vän ska komma och ge dem sina pengar. Det känns som att mitt liv är en riktigt dålig b-film. Vid ett tillfälle i samtalet har jag på riktigt huvudet nere i toan; känslan av hjälplöshet får mig att vilja kräkas. Mitt hem har blivit en bordell, och ingen kan hjälpa mig. Samtidigt ringer den här mannen mig var tionde minut och frågar mig när min kompis ska komma.
Jag var inte beredd på att det kunde bli så mycket värre än vad det redan var, men det kunde det såklart. Min granne börjar skicka foton till mig på Kitti och killarna som skyndar sig från lägenheten med en massa resväskor. Jag antar att de nu även rånar mig, och får äntligen tag på min kompis Maria som går in i världens försvarsmode och rusar till en bankomat, och sen direkt till min lägenhet. Min granne säger att de lämnat lägenheten och sitter i en skåpbil utanför och väntar på pengarna, så Maria möter min granne vid ingången på andra sidan huset, och de går in för att inspektera lägenheten utan mina tidigare hyresgästers vetskap. Jag hänger med dem live via Facetime och får se allt de ser i realtid. Mitt hjärta bultar sönder när de kliver in genom min ytterdörr.
Det första de lägger märke till är att det är extremt varmt i lägenheten, och jag själv ser att exakt alla av mina växter är ledsna och vissna i sina krukor. De båda uttrycker en rad "usch" och "EWWW" medan de vandrar igenom de olika rummen. Ingenting har blivit stulet, men plötsligt hör jag hur Maria börjar skratta. Hon har hittat världens största rulle med hushållspapper och tre soppåsar fulla med intorkat spermapapper och använda kondomer. Deras inspektion av köket visar att Kitti och grabbarna främst levt på en diet bestående av tonfisk på burk och nudlar, som är utspridda över hela köket.
Även fast Maria och min granne redan är inne i lägenheten vill jag inte att det ska bli mer bråk, så jag ber Maria gå ut och ge tillbaka pengarna. Hon gör som jag säger, och lämnar över pengarna till dem med ett passivt-aggressivt "Ni förtjänar nog inte det här." De svarar inte utan kör bara därifrån.
Kitti kanske bara tittade på väldigt många sorgliga filmer?
Några dagar senare hämtar en vän mig på flygplatsen, och tillsammans åker vi och köper gummihandskar och desinfektionsmedel innan vi åker hem och går lös på lägenheten. Jag har aldrig sett så många fläckar på ett och samma lakan. Alla använda kondomer och kondomförpackningar ligger utströsslade över lägenheten som konfetti. I min garderob hittar jag en mask med kattöron och morrhår, nätstrumpbyxor, bomullsrondeller med borttorkat smink. Det vanligaste fyndet är de otroliga mängderna spermapapper, vilket jag hittar i min lägenhets alla vinklar och vrår. Men grädden på moset är när jag en hel månad senare hittar tre använda graviditetstest längst upp på mitt badrumsskåp.
Jag tänker inte så mycket på det som hände längre, men det tog ett tag att vänja mig efter att jag kom hem igen. Jag bytte direkt låsen på min ytterdörr, men jag kände i början ändå en viss oro för att Kittis grabbar skulle komma tillbaka, eller att någon av hennes kunder skulle stå utanför min lägenhet när jag kom hem sent någon kväll. Min tvist med uthyrningsföretaget är inte över än, men jag hoppas att jag åtminstone kan få kompensation för alla saker jag var tvungen att slänga. Jag trodde aldrig jag skulle behöva använda ordet sekret, men ja, nuförtiden använder jag det i mejl till uthyrningsföretaget dagligen.
Min relation till mina grannar är helt okej. Jag tror att de mest synd om mig. Men det händer att de kallar mig för "bordellmamma" när vi stöter på varandra i trapphuset.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på danska i juli 2016.