Annons
10 frågor

Tio frågor du alltid velat ställa en som minns varenda detalj av sitt liv

"Mitt första minne är att jag var någonstans mörkt, med ett rödaktigt ljus, och jag hade mitt huvud mellan mina ben."

av Laura Woods
2019 01 02, 1:25pm

Alla foton med tillstånd av Rebecca Sharrock

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Australien.

Om man skulle ta vilken bok som helst i Harry Potter-serien, går till en slumpmässig sida och börjar läsa, kommer 29-åriga Rebecca Sharrock kunna sidan utantill. "There are all kinds of courage...", börjar jag läsa från den första boken, De vises sten, och direkt fortsätter Rebecca: "it takes a great deal of bravery to stand up to our enemies…"

Rebecca kan göra det här eftersom hon minns exakt allting från sitt eget liv, i kronologisk ordning, ner på den minsta detaljen. I hennes fall minns hon händelser i form av hyperrealistiska flashbacks som kommer med särskilda dofter, exakta redogörelser för vad som sagts i samtal, och ibland till och med fysisk smärta. Den här ovanliga talangen kallas för hypertymesi, eller Highly Superior Autobiographical Memory (HSAM), och Rebecca är en av cirka 80 personer i världen som fått denna diagnos.

Jag ville såklart veta mer om Rebeccas minnesförmåga, hennes hjärna, och hur hon påverkats av att leva med det här, så jag ringde upp henne och frågade alla frågor jag ville ställa.

1545180827698-image1
Laura, dagen då hon föddes, som hon såklart kommer ihåg.

VICE: Hej Rebecca! Vilket är ditt allra första minne?
Rebecca Sharrock: Jag minns att jag var någonstans mörkt, med ett rödaktigt ljus, och jag hade mitt huvud mellan mina ben, så jag antar att det var i livmodern, men jag var inte medveten om hur gammal jag var då. Det är det tidigaste jag kan minnas – mina minnen är alltid i kronologisk ordning.

Wow, okej. Jag fortsätter med ett litet test: Vad minns du från din andra födelsedag?
Det var precis innan min syster Jessica föddes, men jag hade inte förstått då att min mamma var gravid. Jag minns att jag satt vid bordet och åt tårta som var dekorerad med små tåg, och jag var mer intresserad av dem än av ljusen på tårtan. Efter vi ätit av tårtan, som hade glitter runt sig, tog jag av tågen och så blev de mina favoritleksaker i några månader. Jag förstod inte att jag blivit ett år äldre, bara att någonting var annorlunda.

Vilket är ditt allra starkaste minne?
Ju äldre mina minnen är desto starkare blir de. Mina nyare minnen är inte lika djupa och intensiva för mig. Så om jag var tvungen att välja ett specifikt: jag minns när jag var tre år gammal och satt på min säng hemma hos min mormor och morfar. Jag frågade mamma vad vi hade ätit till middag några veckor tidigare. Hon svarade alltid med "jag vet inte Becky, det var längesedan" varpå jag alltid sa "men längre fram kommer just nu vara längesedan också". Då sa hon alltid "men vid det laget kommer du inte minnas det".

Hur intensivt upplever du dina minnen?
Jag minns allting. Dofter är viktiga för mig eftersom de alltid spelar en stor roll när jag kommer ihåg saker. Om jag ska iväg någonstans och vill känna på ett visst sätt innan jag går hemifrån brukar jag ta på mig en viss doft från ett lyckligt minne.

1545180924873-image2
Rebecca jobbar med att föreläsa på företag och skolor om frågor som rör autism.

Hur kom man fram till att du hade den här diagnosen?
Det var en väldigt lång process. Mina föräldrar började med att kontakta McGaugh/Stark-labbet på University of California Irvine. Det var där man först upptäckte HSAM redan 2006, och det är det enda stället i världen där man kan få diagnosen officiellt. Jag fick göra olika tester, de scannade min hjärna. De frågade mig särskilda frågor i början av en testomgång, spelade in det, och bad mig två år senare att upprepa exakt vad jag hade svarat på de frågorna. Jag var väldigt nervös över att göra testerna först, för de sa att de flesta brukar misslyckas när man ber dem fråga på vilken veckodag en viss sak hände, men jag klarade det.

Var det viktigt för dig att få diagnosen?
Absolut. Innan jag fick höra om HSAM hade jag så dålig självkänsla eftersom jag trodde att det var något allvarligt fel med mig. Det kändes bra att ha fått ett svar. Det var samma sak när jag diagnostiserades med autism, för innan det var det ännu en obesvarad fråga som jag hade haft om mig själv.

Jag hörde inte talas om HSAM förrän jag var 21, men första gången jag insåg att jag var lite annorlunda var när jag som tonåring började prata mer med andra i min ålder. Jag insåg att jag blev mer fixerad av saker än mina vänner. Innan jag fick diagnosen trodde jag det hade att göra med min OCD, vilket jag också har.

Överlag, är HSAM mer bra än dåligt för dig?
Det är lite både och. Det är dåligt eftersom jag inte kan glömma dåliga minnen och återupplever alla känslor, vilket ofta kan förstöra min dag. Men något positivt är att jag ofta återupplever glada minnen, som idag när jag tänkt mycket på minnen från min barndom.

Känner du att du behöver undvika vissa saker i livet eftersom du vet att du kommer minnas dem in i minsta detalj för alltid?
Jag måste definitivt vara väldigt försiktig. Jag måste hålla mig uppdaterad på vad som händer i världen för framtida minnestester, så jag föredrar att läsa tidningen. Om jag ser någonting obehagligt på tv-nyheterna kan det verkligen stanna kvar hos mig för alltid. Jag tar medicin för att kontrollera denna ångest, så om det är en dag som jag vet kan göra mig stressad, som när man ska iväg och handla julklappar, brukar jag ta en Valium i förebyggande syfte. Min psykolog har gett mig strategier för att försöka undvika dessa situationer, men ibland går de inte att undvika.

Hur känner du när folk försöker få dig att bevisa att du faktiskt har ovanligt bra minnen?
När folk ber mig göra såna saker kan jag känner jag ibland att det blir lite stelt och pinsamt, som om jag bara är ute efter uppmärksamhet. Och ibland är folk väldigt skeptiska när de ber mig bevisa att jag har HSAM. Jag har fått meddelanden på internet från människor som säger att jag bara ljuger.

Om det fanns som ett botemedel mot det här, hade du tagit det då?
Jag skulle ta det för att bli av med de dåliga minnena, utan tvekan, men samtidigt vill jag ha kvar mina lyckliga minnen. Man försöker fortfarande ta reda på vilken del av hjärnan som kontrollerar korttids- och långtidsminnet, så man försöker hitta säkra sätt för att potentiellt kunna stänga på och av olika minnen.