Han klättrar på Sveriges övergivna platser

Sen den dagen har Erik varit såld på höga höjder. I 30 år har han bestigit skorstenar och radiomaster, klättrar ner i gamla gruvor och andra vackra övergivna platser där ingen människa satt sin fot på en väldigt, väldigt lång tid.

Under namnet “Free solo” på Facebook postar han fotografier och videos från svindlande höjder. Men glöm rep och berg. Det är urban klättring utan säkerhetsutrustning som lockar.

“Jag är traditionellt ingen teknisk klättrare. Jag är inte särskilt lång och väger mellan 85 och 90 kilo. Jag har varit en gymråtta i hela mitt liv, så jag behöver ett bra grepp när jag ger mig upp på en vägg. Därför föll det naturligt från början att jag snöade mig in mer på byggnader och strukturer”, säger Erik.

Det högsta Erik har klättrar är en mast på 400 meter. “Får jag en stroke är jag illa ute. Men i övrigt känner jag min kropp. Jag litar mer på min fysiska och mentala förmåga än ett rep”, säger han och fortsätter: “Jag uppskattar höjden, men tycker mer att det är objektet i sig som är intressant”.

De mest spännande platserna är de övergivna. Bortglömda platser som finns kvar mitt ibland oss och vittnar om en annan tid och plats. “Det är ofta väldigt vackert, men samtidigt sorgligt.”

"Fy tänker människor när de kör förbi, vad är det för gamla vrak. Men de här vraken har sett till att jag och du har fått gå i skola. Det är dem som en gång i tiden byggde världens tryggaste och rikaste land”.

Erik besöker övergivna industrier och bunkrar och klättrar ner i gruvor ingen har satt sin fot på många, många år. “Ofta finns det inte ett fotavtryck, inte ett penndrag eller förstörelse mer än naturens inverkan”.

I Sverige finns hundratals övergivna gruvsystem. De äldre består ofta av krokiga och “charmiga” äggformade gångar. “Det är något speciellt över dem”, säger Erik. Och så de mer moderna från 70-talet med stora schakt som gapar rakt ner. “Det vilar en annan tyngd och råhet över dem.”

Övergivna gruvor är självklart farliga att klättra. “Med maximal otur råkar du ut för ett ras i de gamla gruvorna. Men de mer moderna är läskigare. Där har du ofta en sektion av tjocka träbalkar som bygger någon form av ställning. Om en sån ger vika blir allt ett plockepinn och då är man illa ute. Vi undersöker och känner efter så mycket som möjligt. Men i den miljön vilar det större allvar över situationen", säger Erik.

Erik har gjort sig illa ett par gånger, men inga större skador. “Jag har spräckt foten och fått sy ihop mig själv ett par gånger. Det här är en livsstil och jag klättrar var tredje dag. Procentuellt är det ingen större felmarginal”.

De värsta smällarna har han fått påväg tillbaka. “När du klättrar upp inser du att det är game over om du faller 20 meter. Har du varit uppe på 300 meter känns 60 meter inte särskilt högt. Sinnet kan spela dig ett spratt. 90 procent av gångerna jag brutit eller skurit mig har varit på väldigt låga höjder.”

Att klättra på någon annans egendom är ofta olagligt. “Vi är där med en kamera, inte en kofot. Det finns inget kriminellt uppsåt. Och vi klättrar aldrig något som utsätter allmänheten för fara. Med det sagt är det inte alltid lagligt”.

Under våren 2016 fälldes en 332 meter hög radiomast utanför Borås. I ett slag slogs tv och radionätet i området ut. Utredningen kom fram till att det rördes om ett sabotage, någon hade lossat på muttrarna i fästet till tre av femton vajrar som höll upp masten. Och det spekulerades om allt ifrån spioner från främmande makt till busstreck eller maffian. Ingen dömdes för sabotaget. Men händelsen satte fokus på Sveriges säkerhet runt skyddsobjekt.

Efteråt ville staten ändå på något sätt sätta ner foten, tror Erik. “Det kom väl från högre ort att här måste vi visa att vi gör något. Och vem höll på med master? Jo, jag.”

“Åklagaren ville visa ett allvar. Men som en av polisen sa: det här är inte ett brott jag ligger sömnlös om nätterna av”. Så tyckte tingsrätten också. 24 åtalspunkter blev 12 och 5000 kronor i dagsböter. “Det finns såklart många byggnader och objekt som jag gärna skulle kasta mig upp i. Men skyddsobjekt respekterar vi och platser som kan utse någon annan för fara väljer vi också bort”.

Han har märkt en tydlig förändring runt skyddsobjekten de senaste åren, med tanke på den allt mer osäkra geopolitiska situationen. “För fem år sedan kunde en skylt om militär innebär att det är fritt fram att klättra ostört. Ingen brydde sig. Idag kan det komma helikoptrar och gud vet vad. Är det ett skyddsobjekt klättrar vi inte”.

Erik älskar klättringen men vill vara tydlig med att han avråder alla utan erfarenhet att klättra som han gör. “Klättrar du ska du också ha klart för dig vad du ger dig in på. Du kan bli dömd till böter. Du kan utsätta andra för fara, vilket aldrig på något sätt är acceptabelt”, säger han och fortsätter:

“Däremot kan jag varmt rekommendera människor att lyfta blicken och omkring sig. Ta del av alla spännande historia som finns där ute, mitt ibland oss”.

Följ Free Solo på Facebook