Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE USA

När folk får blackout på jobbet – typ om man är truckförare eller blivande flygplansdesigners – sätter man i värsta fall andras liv i fara. I bästa fall skämmer de bara ut sig själva. Men när ens jobb är att göra musik, film eller skriva böcker blir ofta ingen sur om man kommer till jobbet helt väck på ens favoritdrog, så länge man gör det man ska.

Men när drog- och alkoholberoende personer blir mer och mer framgångsrika i sina karriärer kan de ofta få blackouts som de senare menar sträckt sig över längre perioder i deras liv, till den grad att de glömt bort viktiga verk de producerat i sina liv. (De brukar berätta det här när de senare tittar tillbaka på sina liv efter att de nyktrat till.) Här är några av de mest uppmärksammade exempel på när droger eller alkohol ska ha lett till så pass allvarliga minnesförluster att man glömt bort några av ens mest betydelsefulla artistiska verk.

Glömde: Albumet Thin Lizzy, 1971.

Bell, som var med och grundade bandet Thin Lizzy men inte var en del av bandets mest berömda lineup, har tidigare berättat för Noisey att han var för packad för att minnas att han var med och spelade in bandets debutalbum. Bell lämnade bandet för att bli fri från sitt missbruk. "Jag kunde inte sluta dricka, och jag kunde inte sluta röka dope. Och jag tog Valium också som en läkare gav mig. Så jag gick runt som en grillad kyckling," sa han till Noisey.

Glömde: Albumet Station to Station, 1976.

Bowie berättade för författaren Nicholas Pegg 2011 att han mitt i en kokaindimma på 70-talet fick en blackout som varade under hela inspelningen av hans mörka klassiker Station to Station. Han sa även till Pegg att han kunde minnas att han hävde ur sig gitarrinstruktioner vid ett tillfälle, men inte mycket mer än så. "Jag vet att det var i LA eftersom jag läst att det var det," sa Bowie. Sångaren ska enligt uppgift ha brukat kopiösa mängder kokain i tio års tid.

Glömde: Boken Cujo, 1981.

Sju år efter han publicerade sin debutroman Carrie hade Stephen King kommit fram till att världen skulle köpa vilken pappersbunt som helst om det hade hans namn på framsidan, och började därefter hinka i sig ett flak starköl om kvällen, tydligen utan att hans verk ska ha lidit för det. Under den här perioden ska han ha skrivit större delen av Cujo, en gripande bok med relativt få övernaturliga inslag om en människoätande Sankt bernhardshund.

King nyktrade senare till och uttryckte sina tankar om författare och sprit i hans memoar från år 2000, On Writing:

"Hemingway och Fitzgerald drack inte på grund av att de var kreativa, alienerade eller moraliskt svaga. De drack eftersom det är vad alkisar gör. Kreativa människor löper förmodligen större risk för alkoholism och beroendeproblem än personer i andra yrkesgrupper, men vad spelar det för roll? Vi ser alla likadana ut när vi spyr i rännstenen."

Glömde: Albumen Special Forces, Zipper Catches Skin, Dada och turnéerna med samma namn, 1981–1986.

Alice Cooper drack för mycket på 80-talet och glömde bort att han hade spelat in tre album och att han turnerat för att promota dem. Det kan vara värt att anmärka att albumen – nummer 13, 14 och 15 av hans totalt 26 album – inte direkt är de som hans fans gillat mest. "Jag skulle faktiskt vilja åka tillbaka i tiden och spela in de tre albumen igen, för de fick aldrig riktigt den omsorg de förtjänade. Jag älskar låtarna – jag kan bara inte minnas att jag skrev dem," berättade han för the Quietus 2009.

Glömde: 90-talet.

Ozzy Osborne, nu en realitystjärna och tidigare en heavy metal-musiker, hade en ovanligt lång minnesförlust, och den kom ovanligt sent i hans liv. Enligt hans egen biografi var han "tankad hela tiden" under större delen av hans första tio år med Black Sabbath – en period då han bland annat spelade in en av världens bästa låtar någonsin om drogberoende – och det slutade med att han blev petad 1979 på grund av hans drog- och alkoholbruk. Han fick därefter en framgångsrik solokarriär som tog honom genom 80-talet, men årtiondet efter det blev allt lite suddigt. I en intervju från 2014 med brittiska tidningen Q sa Ozzy: "Jag minns inte riktigt 90-talet. Jag vet inte varför. Mitt drogberoende och mitt alkoholberoende var väldigt intensivt då. Jag bara körde på fullt ut, så det var många blackouts."

Dessa blackouts kan antagligen ha drabbat honom när albumen No More Tears och Ozzmosis spelades in. Det innebär även att han måste ha glömt bort skapelsen av Ozzfest, festivalen döpt efter honom.

Glömde: Säsong tre, fyra, fem och sex av Vänner, 1996–1999.

Matthew Perry spelade Chandler Bing i Vänner, och på något sätt lyckades han gestalta den karaktären – en sarkastisk, känslomässigt förlamad "transponster" – samtidigt som han var helt sne på sprit och opiater. En nackdel, som han berättade för BBC 2 Radio 2016, var att han inte kan minnas säsong tre till sex – en period då avsnittet "The One Where No One's Ready" spelade in, som av många anses vara höjdpunkten i hela serien.

Glömde: Filmen Eye of the Beholder, 1999.

Ewan McGregor var med i Trainspotting 1996, vilket förmodligen är världens bästa film om drogmissbruk. Senare, år 1999, vilket redan var ett tufft år för honom, var den skotska skådisen med i en thriller som hette Eye of the Beholder med Ashley Judd. Det var en väldigt, väldigt dålig film. Men det kanske inte gör nåt, för i en intervju från 2011 med Total Film berättade McGregor att han inte kunde minnas det mesta av inspelningen. 2011 hade McGregor varit nykter i fyra år.

Glömde: Filmen Miami Vice, 2006.

År 2010 sa Colin Farrell till Hot Press Magazine (vilket senare plockades upp av The Mirror) att han inte kan minnas inspelningen av Miami Vice, Michael Manns konstiga remake av sin egen tv-serie fast i filmformat. "Det är i alla fall min ursäkt till alla som tyckte att den sög," menade Farrell. Det kanske låter vagt, men tydligen var han så torsk på sprit och oidentifierat pulver under filminspelningen att Farrell menar att han efteråt satte sig på ett plan och åkte raka vägen till rehab.

Om du har problem med alkohol kan du vända dig till AA för att få hjälp.